Posts Tagged ‘Bharatiya Janata Party’

VAL | Narendra Modi och Bharatiya Janata Party vann överlägset valet i världens största demokrati. Här är några intressanta siffror från valet.

Bild från AFP-Getty Images -- Vallokal i Pune, Indien

Antalet röstberättigade väljare: 834 miljoner

Antalet väljare som röstade: 554 miljoner

Antalet partier som deltog i valet: 464

Antalet platser som stod på spel i valet: 543

Antalet elektroniska valapparater: 1,4 miljoner

Den procentuella andelen väljare som röstade på Modis parti BJP: 31 %

Valets längd: 5 veckor från den 7 april till den 12 maj

Beräknad kostnad för valet: 600 miljoner dollar

Källa: Time den 2 juni 2014 och New Statesman den 9-15 maj 2014. 

Bild: En vallokal i Pune, Indien. AFP/Getty Images

Read Full Post »

INDIEN | På måndag blir Modi officiellt Indiens nästa premiärminister. Han har kallats både en modern Nero och Indiens Vladimir Putin!

New Statesman 9-15 maj 2014

Narendra Modi blev partiledare för det hindunationalistiska Bharatiya Janata Party efter att ha inlett sin politiska karriär i den paramilitära organisationen Rashtriya Swayamsevak Sangh.

Grundaren av RSS beundrade bl.a. Adolf Hitler hantering av Tysklands minoriteter. Organisationen introducerade t.o.m. en egen hälsning; den skiljer sig bara från nazisthälsningen genom armens vinkel, horisontellt över bröstkorgen (se omslaget ovan).

BJP bildades med syfte att vara den politiska grenen av RSS. Många äldre medlemmar i partiet har även varit medlemmar i RSS.

Författaren William Dalrymple, som även är Indienkorrespondent för New Statesman, skrev strax innan valet en längre artikel om ledaren för världens största demokrati.

In the past few months he has been transformed into a hugely popular, even cult figure for many around India and is now widely admired by many who do not share his Hindu nationalism. This is because he has come to embody the collective longing, especially among India’s middle class of 300 million, for an economic rebirth of the nation: after all, under his stewardship, the economy of the state of Gujarat, for which he has been chief minister since 2001, has nearly tripled in size. He also has a reputation for decisiveness, getting things done, rooting out corruption, stimulating investment and slashing through the bureaucratic red tape and outdated, cumbersome regulations.

It is easy to understand why so many Indians feel a need for bold change and why the thought of another five years of a dithering, divided and corrupt Congress government fills them with dismay. But it is less easy to understand why so many are willing to overlook Modi’s extremely dodgy record with India’s religious minorities.

In 2002, the year after Modi became chief minister of Gujarat, as many as 2,000 people, most of them Muslims, were killed and about 200,000 more displaced in an intercommunal bloodbath. Large numbers of girls were raped; men were cut to pieces and burned alive with kerosene or burning tyres. Pregnant women had their womb slit open and the foetuses smashed in front of their eyes. Modi, who prides himself on his hands-on administrative skills, was accused of allowing the 2002 riots to happen, or even of ordering the police to let the rioters get on with their work – something he has denied.

A report by Human Rights Watch asserted that his administration was complicit in the massacres. “The attacks were planned in advance,” a senior researcher for the organisation said, “and organised with the extensive participation of the police and state government officials.”

Modi has survived several formal investigations by the courts without conviction, but he has never apologised for his government’s failure to protect the minority or shown the slightest remorse for what happened. He refuses to answer questions about the riots. In a rare comment on the subject last year, he said he regretted the Muslims’ suffering as he would a “puppy being run over by a car”. Once he seemed to half-justify the actions of the rioters: in the US, he said, “An innocent Sikh was murdered after 9/11. Why? Because he looked like the terrorists. If the educated in America can get provoked, why use a different yardstick to evaluate Gujaratis?” On another occasion, even more chillingly, he told the Washington Post: “Why even talk about 2002? . . . It’s the past. What does it matter?” His only regret, he told the New York Times, was his failure to handle the media fallout.


On the campaign trail, whether from pragmatism or otherwise, Modi has largely kept his Hindu nationalism hidden and presented himself throughout as an able, technocratic administrator who can turn the country’s economy around and stimulate much-needed development.


What seems certain, however, is that, in the absence of any serious competition, the BJP’s Modi will be the man attempting to build the new coalition: not necessarily something to which his abrasive character will be suited. In voting like this, India is knowingly taking a terrific gamble on its future, in effect choosing to ignore Modi’s record on civil liberties and human rights in return for putting in place a strong and decisive leader who would be brave enough to make the difficult reforms and provide the firm governance and economic prosperity this country is craving.

Tidskriftsomslaget: New Statesman den 9-15 maj 2014.

Read Full Post »

VAL | Bharatiya Janata Party vann överlägset i världens största demokrati. För första gången sedan 1986 fick ett parti mer än hälften av mandaten.

The Telegraph (Calcutta) 17 maj 2014

The Telegraph (Calcutta) den 17 maj 2014

Hindustan Times (Jaipur) 17 maj 2014

Hindustan Times (Jaipur) den 17 maj 2014

Så här skrev Manini Chatterjee i The Telegraph om Modis kampanj:

Although India has a parliamentary system, Modi ran a superbly crafted presidential-style campaign that pushed all the right buttons — it was massively funded by corporate India whose czars were the first to nominate their favourite chief minister as a possible PM candidate; it used every available medium to reach out to every corner of India with the Brand Modi message; it galvanised a whole army of volunteers — distinct from the traditional and formidable RSS-BJP cadre network — to keep up the momentum through the eight-month-long campaign from September 2013 when Modi was named PM candidate till counting day; it focussed on “growth” and “development” but did not shy away from subliminal Hindutva to consolidate its base when required, and it effectively posited the self-made man who came from humble “chaiwala” origins to challenge the politics of entitlement and inheritance epitomised by a “maa-beta sarkar” and its effete “shehzada”.

But all the corporate funding and advertising blitzkrieg could not have delivered without the relentless, indefatigable and unwavering campaign by Narendra Modi himself — who addressed more rallies in person and through 3D holograms than anyone in recent memory, who successfully cast himself in the mould of a macho superhero out to avenge real and imagined enemies and infirmities, and whose singular self-belief and unabashed self-promotion appealed to a new, aspirational India that has little patience with seeming abstractions such as secularism, inclusion and diversity.

Read Full Post »

NEW DELHI: När Indien höll sitt val i maj röstade cirka 420 miljoner. Valets överraskning var Congress Party (Indian National Congress) stora framgångar.

Indian National Congress

En stor del av förklaringen till detta heter Rahul Gandhi. Gandhi är partiets generalsekreterare och har under de senaste åren finslipat partiets strategi och sätt att kommunicera med väljarna.

Senaste årens utveckling med ökade etniska spänningar och terrorism fick många att befara att valet skulle gynna partier som bygger sin politik på ekonomisk populism, religiös fanatism och kasttillhörighet.

Men istället blev valet en besvikelse för just hindunationalistiska Bharatiya Janata Party och andra mindre kastbaserade partier.

Gandhis strategi byggde bl.a. på en omfattande gräsrotskampanj för att återknyta kontakten med befolkningen – ofta i fattigare områden som partiet tappat kontakt med under åren – och återta partiets historiska position som Indiens främsta nationella parti.

Gandhi vågade gå emot sitt partis traditioner och satsa på en rad unga kandidater. De flesta av dessa kandidater blev inte bara valda utan de hade också gjort karriär inom sitt parti genom öppna och demokratiska metoder.

Under många år har Congress Party byggt sin politik på allianser med lokala och regionala grupper för att kunna behålla makt och inflytande. Men denna strategi förde också med sig att partiet sakta men säkert förlorade sin nationella närvaro till förmån för partier med mer lokal profil.

Pratap Bhanu Mehta, president vid tankesmedjan Center for Policy Research i New Delhi, konstaterar att Gandhis politik har varit lyckad;

He rose above the narrow identity politics of his opponents and showed that Indians long for inclusiveness and tolerance. He has changed the rules of politics.

Gandhi har lyckats positionera sig som en outsider med en radikal agenda för partiet och landet. Sudip Mazumdar i Newsweek ser ironin i en sådan omvandling;

The irony, of course, is that in seeking to make the Congress Party more democratic, Rahul is working against the legacy of his own grandmother [premiärminister Indira Gandhi], who suspended internal party elections in the mid-1970s, allowing her to chose the party’s regional leaders herself – a process most experts believe helped turn Congress from a grassroots, vibrant party into a court full of fawning retainers.

Read Full Post »

iranVALRÖRELSER: Tidskriften Foreign Policy har sammanställt en inte helt komplett lista över några intressanta val som kommer att genomföras under 2009. Påpekas bör kanske att det är skillnad mellan val och val.

Att Iran avhåller ”val” i juni är knappast intressant ur demokratisk synvinkel. Snarare handlar det om en möjlighet för utomstående att få en bättre bild av vilken konstellation av makhungriga tokstollar som råkar ha ”the upper hand” i landets maktstrider.

Den rasistiske och anti-semitiske presidenten Mahmoud Ahmadinejad har lyckats med konststycket att under sin tid i ämbetet både hota Israel med utplåning, ge terroristorganisationer sitt stöd och uppmuntra till fler självmordsbombningar samtidigt som han har lyckats köra Irans ekonomi i botten, samt skapa massarbetslöshet och hög inflation.

Inte illa! Inte konstigt att utländska investerare flyr landet. Inte heller konstigt att han ännu inte har meddelat om han kommer att kandidera.

Mer intressant ur demokratisk synvinkel är valet i Indien.

Efter terrorangreppet i Mumbai/Bombay blir det intressant att se om väljarna i ”världens största demokrati” kommer att straffa Kongresspartiet.

Med tanke på att partiet lyckades vinna tre delstatsval i december mot nationalistiska hindupartiet Bharatiya Janata Party ser partistrategerna nu mer positivt på situationen än tidigare.

Det betyder naturligtvis inte att BJP inte kommer att försöka göra valet till en folkomröstning om landets säkerhet och terroristhotet. Och Indien – precis som så många andra länder – har också drabbats av den världsomspännande ekonomiska krisen.

Kanske landet väljare drar slutsatsen att man inte gärna kan skylla globala problem på landets inhemska politiker. Åtminstone kan man tolka den inrikespolitiska situationen i andra länder på detta sätt.

Både Fredrik Reinfeldt och Gordon Brown har gjort bättre ifrån sig i opinionsundersökningarna efter krisen än innan. Så länge som man inte tar politiska beslut som verkar förvärra situationen kan man t.o.m. dra nytta av ett dåligt ekonomiskt läge för att genomföra nödvändiga reformer och/eller lansera populära (eller om man så vill populistiska) förslag.

Read Full Post »