Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Barn och ungdom’

STRATEGI | Det är en partisekreterares uppgift att ibland agera spinndoktor. Det gäller att vara positiv även när opinionssiffrorna pekar neråt.

Kristdemokraten nr 1, 2013

Men när Acko Ankarberg Johansson försöka förklara Kristdemokraternas ”nya” strategi har hon svårt att dölja att det inte finns mycket nytt under solen. Det mesta har vi hört förut.

Redan 2011 lyfte man t.ex. fram i media att fokus skulle ligga på barns och ungdomars uppväxtvillkor.

Tommy Winberg intervjuade Ankarberg Johansson för Kristdemokraten:

SCB:s senaste opinionsundersökning gav Kristdemokraterna 3,8 procent av väljarnas sympatier. 1,2 procent av den siffran räknades som stödröster. Är KD på väg ut ur Sveriges riksdag?

– Tveklöst nej. 1991-1994 – när vi satt i regeringen – fick vi kristdemokrater 4,1 procent av rösterna. Då vi mellan 2006-2010 återigen suttit i regeringsställning fick vi 5,6 procent av rösterna. Jag tycker att det bevisar att vi har lärt oss hur vi ska agera inför kommande val för att ännu en gång öka vårt valresultat.

[…]

Men KD måste ändå vända nuvarande negativa trenden i opinionsundersökningarna. Hur tycker du att det ska gå till?

– Inför valet 2014 har vi ändrat partiets strategi. Det som vi gjort fel tidigare år är att vi trott att vi måste berätta om alla våra valfrågor på en gång. Detta har gjort oss otydliga för väljarna. Därför har vi – med stöd från våra egna utvärderingar – betstämt oss för att fokusera på ett enda område: Barn och ungas uppväxtvillkor, enligt ett enhälligt beslut på rikstinget.

– Det som också är nytt inför valet 2014 är att vi nu jobbar intensivt med att tillsammans med distrikten försöka hitta partiets målgrupper, så att vi ser vilka grupper av människor vi skal nå först. Under våren 2013 ska vi därefter bestämma hur ofta vi ska nåd dessa grupper med vårt budskap. Detta är ett av de sätt som vi tror skal vända den negativa trenden och öka vårt antal väljare och sympatisörer.

[…]

Kristdemokratrena lägger sitt fokus på barn och ungdomars uppväxtvillkor. Men ett sådant fokusområde kan väl de flesta andra partier också ställa upp på?

– Jo, men skillnaden är att de andra partierna kan tala sig varma för barn och ungdomars situation. Men det är vi kristdemokrater som ser till att politiken förändras och att det händer något konkret med deras situation.

Barnen har länge varit ett sätt för partiet att indirekt framhäva familjepolitiken. Att lägga till ännu en åldersgrupp – ungdomar – gör inte med automatik partiet mer populärt.

Även Ankarberg Johanssons påstående att partiets otydlighet beror på att man har drivit för många valfrågor samtidigt är tveksamt.

Ett större problem är att väljarna har svårt att identifiera någon politik överhuvudtaget. Idag är det t.o.m. svårt att identifiera kärnan i familjepolitiken.

Trots att man ”äger” Socialdepartementet, och därmed haft alla förutsättningar att konsekvent driva sina frågor, har man inte lyckats sätta fokus på någon hjärtefråga.

När partiet i ett utspel nu vill förlänga skolan med en vecka är det svårt att se om detta tydliggör eller ytterligare grumlar partiprofilen.

Tanken är att eleverna skall bli bättre på att läsa. Så även om man här fokuserar på barn och ungdom kan det lika väl uppfattas som om man ger sig i skoldebatten.

Och skall man slå igenom med nya frågor – oavsett hur många dessa är – krävs uthållighet. Något partiet inte är direkt känt för.

Att partiet skall definiera sina målgrupper låter inte heller direkt revolutionerande. Rimligtvis har man gjort detta även tidigare. Målgruppsanalys är rutin inom alla partier.

Det enda nya tycks vara att man skall göra detta tillsammans med distrikten. Inget fel på det. Alla partier tenderar nämligen att behandla sina lokalavdelningar och distrikt styvmoderligt. 

Men det kommer inte att råda bot på problemet. Målgruppsbearbetning kräver tid, pengar och personella resurser. Något man inte har alltför mycket av lokalt.

Men oavsett strategi måste partiet bli bättre på att få genomslag för sin politik i regeringen.

Och det räcker inte med att bara bli överrens inom Alliansen. Kristdemokraterna måste kunna visa för väljarna att man tagit strid inom regeringen och vunnit.

Men det finns även omständigheter som partiet skulle kunna utnyttja.

Vem hade t.ex. trott för bara några månader sedan att Centerpartiet skulle hamna på sämre siffror än Kristdemokraterna i opinionsundersökningar?

Centerpartisternas nyliberala förslag till idéprogram har rört upp många negativa känslor bland partiets kärnväljare. Situationen var allvarlig redan innan förslaget presenterades.

Om partiet fortsätter hamna under fyraprocentspärren i undersökningar kommer många att se idéprogrammet som en bidragande orsak till att partiet inte klarar av att återhämta sig efter alla de negativa skriverier som följt sedan förslaget presenterades.

Statsvetaren Anders Sundell har visat att Kristdemokraterna och Centerpartiet har störst samsyn – 96 procent – av alla partier vid voteringar i riksdagen.

Det är inte helt osannolikt att en och annan missnöjd centerpartist ute i landet kan tänka sig att proteströsta på Kristdemokraterna om bilden sätter sig att deras parti gått i nyliberal riktning.

(Sundell vill själv inte dra för stora växlar på siffran. Alla Allianspartierna ligger trots allt ganska nära varandra.) 

Programförslaget skall inte behandlas förrän den 23 mars på en extra partistämma. Det är en evighet för ett parti som riskerar att falla ur riksdagen.

Bild: Tidskriftsomslaget är Kristdemokraten, nr 1 2013. (Inläggert publiceras även på Makthavare.se.)

Read Full Post »

IDAG VAR DET Göran Hägglunds tur i Almedalen. Han valde att hålla fast vid strategin att framhäva barn och ungdomars utsatthet.

Tanken är att barn och ungdomsperspektivet indirekt skall leda väljarnas tankar till andra delar av partiets familjepolitik.

Istället för att bara prata mamma-pappa-barn vill partiet att väljarna på ett naturligt sätt skall få upp ögonen även för andra delar av partiets politik.

Barn och ungdomars situation är något som inte bara oroar föräldrar utan också mor- och farföräldrar. Hägglund hoppas att frågan skall garantera att partiet skall kunna locka tillbaka de äldre väljare som man tappade i de senaste valen.

Problemet för partiet är att denna strategi har prövats tidigare utan någon större framgång. Kristdemokraterna har även tidigare lyft fram barnen i sin familjepolitik.

Det enda riktig nya i talet var att Hägglund föreslog att föräldrarna skall tvingas närvara vid domstolsförhandlingar som berör kriminella ungdomar. Om föräldrarna inte dyker upp skall de kunna hämtas med polis.

Frågan kan mycket väl bli en riktig röstvinnare. Men även här kommer Kristdemokraterna att stöta på ett av sina vanliga problem.

Om idén blir regeringspolitik kan alla Allianspartierna ta äran av det. Om det däremot inte blir regeringspolitik finns det ingen anledning för väljarna att rösta på Kristdemokraterna eftersom man då har bevisat att man inte har kraft nog att förvandla sina förslag till regeringspolitik.

Damned if you do, damned if you don’t.

(Ett tips till Göran Hägglund och alla andra partiledare med anledning av försöken att vara humoristiska. Skippa skämten i era tal om ni inte har testat av dem på någon som inte är era närmaste medarbetare!)

Read Full Post »

ATT PARTIET skulle välja om Göran Hägglund som partiledare betvivlade ingen seriös observatör.

Trots detta frågar sig alltfler vad Hägglund egentligen brinner för. Finns det någon fråga där Hägglund inte är beredd att vika ner sig? Finns det något han överhuvudtaget är beredd att ta strid för inom Alliansen?

Den råder idag total sakpolitisk förvirring inom partiet. Ingen verkar ens veta var partiet står i familjepolitiken – partiets paradgren.

Flip-floppandet kring den enda kvarvarande profilfrågan – vårdnadsbidraget – gör att partiet nu står helt naket inför väljarna.

1. Först var vårdnadsbidraget det bästa som hänt. Frågan lanserades i motioner runt om i landet. Även med bildandet av Alliansen gick partiet på val på att införa ett vårdnadsbidrag. 

2. Sedan kompromissade partiet bort frågan när man väl kom in regeringen. Kvar blev ett minimibidrag.

Ett bidrag på bara 3000 kronor innebar att man i realiteten öppnade upp för kritiken att det var en kvinnofälla.  Med ett sådant lågt belopp blev det endast attraktivt för kvinnor långt ifrån arbetsmarknaden eller för familjer där man redan bestämt sig för att stanna hemma, alternativt med väldigt bra ekonomi.

3. Sedan flaggade Hägglund upp för ett skrotande av vårdnadsbidraget.

4. Sedan fick han backning från partistyrelsen.

5. Sedan fick han med sig partistyrelsen på att ta bort bidraget när det fanns ett alternativ färdigt.

6. Och nu på Rikstinget sköt man på frågan tills det hela utretts. (På ett tidigare Riksting ville man däremot fördubbla bidraget.)

I detta politiska vakuum lanserat man en strategi att ”barn och ungdomar” skall stå i fokus för partiets politik.

Inget fel i det om det inte hade varit för att barnperspektivet länge har varit partiets försök att göra sakpolitik av sin ideologi. Partiet blir inte tydligare för att man lägger till en ännu en ny åldersgrupp.

Read Full Post »