Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Arbetsmarknad’

INVITER | Centerpartiet flörtar med Miljöpartiet. Frågan är varför?

Centerpartiet tycker nu att regeringen och Miljöpartiet borde samarbeta kring infrastruktur, migrationsfrågor och en flexibel arbetsmarknad.

Intressant är att Annie Lööf inte har skrivit under sin debattartikel i Svenska Dagbladet som näringsminister utan som partiordförande.

Man kan undra över varför Centerpartiet vill ge Miljöpartiet ökad legitimitet genom att föreslå ett samarbete kring en rad områden där man ser sig själv som ledande?

Risken är nu att Miljöpartiet kan plocka poäng på Centerpartiets bekostnad.

Ett samarbeta skulle dessutom kunna legitimera Miljöpartiet hos borgerliga väljare även när det gäller miljöpolitiken. Här står Miljöpartiet starka medan Centerpartiet har tappat.

Om borgerliga miljövänner ser att Centerpartiet kan samarbete med sina främste konkurrenter på miljöområdet varför skulle man då inte också kunna rösta på dem?

Centerpartiet kan mycket väl spela högt när man nu bjuder in Miljöpartiet. Tidigare har Centerpartiet varit partiet som har varit mest skeptiskt till samarbete eftersom partiet har velat profilera som Alliansens gröna alternativ.

Tre tänkbara anledningar till utspelet:

1. Partiegoistiska orsaker

Centerpartiet är i desperat behov av att höja sin profil.

Ett sätt att göra det är att markera att man inte bara är megafon år regeringen utan också kan tänka självständigt.

Anna Kinberg Batra, Moderaternas gruppledare i riksdagen, har redan börjat knorra medan språkröret Åsa Romson (MP) är försiktigt positiv.

Det är bra om Centern intar en friare position inom alliansen, att de mindre partierna vågar tar för sig mer gentemot Moderaterna. Egentligen var det vi som i somras ställde frågan om ett samarbete och först nu får vi svar. Vi välkomnar det från Centern och kommer förstås gärna till samtal om migrationspolitiken och rätten till vård för papperslösa och att satsa mer på järnvägar.

Får man Miljöpartiet intresserade kan det bli svårt för de övriga regeringspartierna att säga nej.

2. Regeringens testballong

Alliansen är en minoritetsregering. Utan stöd från något oppositionsparti kan man inte få igen någonting alls i riksdagen.

Regeringen kan inte fortsätta hela vägen till nästa val utan stora och viktiga beslut i riksdagen. Utspelet kan därför vara ett sätt för regeringen att testa om Miljöpartiet är redo att ta ansvar.

”I regeringsförklaringen har alliansregeringen pekat ut Miljöpartiet som det parti regeringen i första hand ska söka samverkan med. En sådan samverkan har hittills skett i en historisk överenskommelse om asyl- och migrationspolitiken”, skriver t.ex. centerpartisterna i debattartikeln.

3. Splittra oppositionen

Ju fler områden regeringen kan få Miljöpartiet att samarbeta kring desto större problem kommer det att skapa inom det rödgröna blocket.

Alliansen kommer inte att kunna hindra att de rödgröna bildar regering om deras block blir större än Allianspartierna tillsamman. Men man skulle kunna se till att skillnaderna mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet blir så pass stora att det minskar trovärdigheten för det rödgröna alternativet i valrörelsen.

Ett samarbete skulle också kunna leda till att Miljöpartiet plockar lite fler väljare från Socialdemokraterna.

Om man kan få ner siffrorna för Socialdemokraterna kan det bli mer fokus i media på Stefan Löfvens brister. Och då blir det automatiskt mindre fokus på regeringens brister.

Och skulle Alliansen återigen bli större än de tre rödgröna partierna tillsammans kan man kanske också locka Miljöpartiet med ministerposter efter valet. Då slippr man ta hänsyn till Sverigedemokraterna.

Ett alternativ är att Miljöpartiet plötsligt blir mer intresserade av att bli regeringens stödparti i riksdagen om man kan garanteras inflytande på regeringsinnehållet. Detta har t.ex. hänt i Danmark.

I Danmark hade Dansk Folkeparti länge rollen av stödparti till den borgerliga regeringen bestående av liberala Venstre och Konservative Folkeparti.

Och nu har vänsterpartiet Enhedslisten exakt samma roll i förhållande till regeringen som består av Socialdemokraterne, Radikale Venstre och Socialistisk Folkeparti.

Read Full Post »

STRATEGI: Moderaternas partisekreterare och kommunikationsstrateg, Per Schlingmann, har intervjuats av Eva Brandsma på Chefstidningen.

”Felen med de gamla moderaterna ansåg Schlingmann och Reinfeldt var att de fokuserade på fel samhällsproblem, hade därmed felaktiga lösningar och att de kommunicerade på fel sätt.

– Vi såg alltid socialdemokraterna som vår huvudmotståndare. Vi speglade oss i vad de gjorde och hamnade i skuggan. Vi tänkte om. Och började i stället se det vi verkligen skulle slåss mot, nämligen utanförskapet och arbetslösheten. Med det i sikte kunde vi göra en annan politisk analys.

Det var hela grunden, menar Schlingmann. När analysen såg annorlunda ut, blev lösningarna också andra. Som exempel gjorde moderaterna en helomvändning vad det gäller den svenska modellen. Helt i enlighet med borgerligt traditionellt synsätt hade fackföreningarna betraktats som socialdemokraternas förlängda arm. Nu betonade man fördelarna med att arbetsmarknaden är organiserad med starka och ansvarstagande aktörer på både arbetsgivar- och löntagarsidan.

– Det var en långtgående förändring för oss. En kulturrevolution. Men vi tog den och vi vågade vara självkritiska, öppna och transparenta.

Problemet var och är enligt Schlingmann att partiet uppfattas som en intresseorganisation för de rika. Så vill de inte uppfattas, de vill vara för ”alla”.

– Att ändra perceptionen tar tid men det går om man arbetar seriöst och målmedvetet.

I likhet med alla som säljer en produkt, vara eller tjänst gäller det att göra sig tydlig och valbar.  Man ska vara ett av de tänkbara alternativen, menar Schlingmann.

– Problemet är inte att man upplevs felaktigt, problemet är om man inte upplevs alls. Man måste bli en aktör som människor förhåller sig till. Vid valet 2006 var moderaterna det parti som väljarna var mest nyfikna på. Väljarna kunde fundera på vad de tyckte om moderaterna idag, och inte vad de alltid hade tyckt.”

”Att ändra perceptionen tar tid men det går om man arbetar seriöst och målmedvetet.” Nog låter detta lite som de ”gamla” Moderaterna. Ett annat sätt att säga: ”Om vi bara kan ändra på perceptionen behöver vi inte ändra på innehållet i politiken.”

Med tanke på hur Moderaterna har hanterat hur det nya sjukförsäkringssystemet slår mot exempelvis cancersjuka uppfattar säkert väljarna de ”nya” Moderaterna mer som en kopia av de ”gamla” Moderaterna.

Detta parti har alltid trott att man kan lösa alla problem på samma sätt. Genom att behandlade alla människor som aktörer och varor på en helt fri marknad. Och på en marknaden gäller ”the survival of the fittest”.

Hög arbetslöshet? ”Låt marknaden sätta lönerna.” Agda 93 behöver äldreomsorg? ”Låt tanten shoppa loss på en marknad för äldreomsorg så fixar det sig.” Är du cancersjuk? ”Sök jobb så känner du dig friskare. Och skulle du ändå gå under så är det bara resultatet av en utgallring som alltid sker på en kapitalistisk marknad.”

En image som man förståligt nog ville göra sig av med. Frågan är om man har lyckats? Valet 2010 får avgöra det.

Read Full Post »

if-metall-logaARBETSMARKNAD: IF Metalls uppgörelse med arbetsgivarna i Teknikföretagen om lägre löner i utbyte mot att arbetare inte skall behöva sägas upp har kommunicerats bra av ordförande Stefan Löfven.

Att överrenskommelsen även omfattar arbetsgivarna inom traditionellt tunga organ inom fackföreningsrörelsen – gruv-, kemi- och stålbranscherna – kan i första stund verka överraskande. Kritiken från fackföreningsrörelsen har inte heller låtit vänta på sig.

Men det hela påminner lite om när president Nixon – kommunistätaren nummer ett – gjorde upp med kommunist regimen i Peking. Och precis som ingen liberal president skulle ha kommit undan med motsvarande är det inte heller svårt att se att det skulle krävas en tung spelare som IF Metall för att lyckas med vad Löfven nu har gjort.

Stefan Löfvens motivering att ”det råder undantagstillstånd inom industrin” sänder just de rätta signalerna som krävs för att få acceptans för uppgörelsen.

Att fack och arbetsgivare gemensamt sänker lönerna för att rädda företag och sysselsättning är ett tydligt avsteg från det som brukar kallas den solidariska lönepolitiken. Detta är en viktig del i den svenska modellen och är också det som kritikerna till uppgörelsen skjuter in sig på.

Men en annan viktig del av den svenska modellen är att arbetsmarknadens parter – utan inblandning från riksdag och regering – tar gemensamt ansvar för utvecklingen på arbetsmarknaden.

Så efter denna uppgörelse kan man se två tydliga segrare: IF Metall och regeringen.

Speciellt Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Sven Otto Littorin måste vara nöjd med uppgörelsen. En viktig del i strategin att förvandla ”gammelmoderaterna” till de Nya Moderaterna är just acceptansen av den svenska modellen. Per Schlingmann gnuggar säkert händerna i förtjusning.

Utan att ha behövs agera har regeringen fått det bästa av två världar. Dels har den svenska modellen värnats vilket de nya moderaterna borde uppskatta. Samtidigt borde de mer traditionella liberalerna i partiet uppskatta att lönerna sänks och arbetslösheten hålls i schack.

Värre är det för Mona Sahlin och Socialdemokraterna.

Kritiserar (S) uppgörelsen allt för mycket för att ställa in sig hos kärnväljare och fackanslutna kan partiet vinna tillfälligt inom röresen men istället riskera att framstå som konservativa och utan känsla för vad den ekonomiska situationen i landet kräver.

Skulle Sahlin istället välja att alltför tydligt välkomna uppgörelsen lämnar man fältet fritt för Vänsterpartiet att samla röster inom vänsterblocket.

Uppgörelsen garanterar trots allt inte att framtida uppsägningar kan bli nödvändigt. Dessutom kommer vänstern att hävda att man nu har skapat ett farligt prejudikat.

Read Full Post »