Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘antisemitism’

EN BOKIDÉ som har förfelats. Så kan man beskriva Signal – Nazitysklands propaganda i Sverige 1941-45.

Tanken var god att låta läsaren själv bilda sig en uppfattning om den nazistiska propagandan genom att återge hela sidor, uppslag och artiklar från den svenska upplagan av den tyska tidskriften Signal.

Men tyvärr har Bokförlaget DN förminskat allt text- och bildmaterial. Istället för att anpassa bokens storlek till materialet har man anpassat materialet till storleken på boken.

Detta har fått till följd att artiklarna – för att inte tala om bildtexterna – är näst intill oläsliga utan förstoringsglas. Bilder och illustrationer har klarat behandlingen lite bättre.

De två korta artiklar av Bosse Schön (”Kriget om själarna”) och Klaus-Richard Böhme (”Signal i Sverige”) som inleder boken är väl värda en genomläsning.

Så här skriver t.ex. Schön om Signal:

[Propagandaminister Joseph] Goebbels ville ha en tidning med en ”klok” blandning, som hade något att ge till var och en, lite av en familjetidning i krigstid som innehöll alltifrån vedergällningsbomber till modereportage.

Tidningen var på 40-48 sidor och rikt illustrerad, både med grafik och fotografier, även i färg. Den var således mycket modern till sin form med fotografier av yppersta klass.

[…]

I USA och England väckte den en motvillig beundran och användes ibland som ett exempel på hur en propagandatidning av det här slaget skulle utformas. Även efter kriget blev Signal stilbildande vilket en reporter på tidningen Paris-Match medgav 1956.

Goebbels var mycket nöjd med bildtidningen, som följde hans principer att propaganda inte ska trummas in människors huvuden, utan smygas på dem så att de knappast märker det. Denna inställning präglade även Signal och bidrog säkerligen till att den var så populär under de första åren. Läsarna skulle förföras och falla för budskapet, som ofta doldes mellan raderna eller i bilderna och teckningarna. Därför framgick det inte heller att tidningen gavs ut av det nazityska propagandaministeriet i Berlin.

Klaus-Richard Böhme tilläger:

Signal var en propagandatidskrift men avhöll sig från alltför enkelspåriga och grova tongångar. Detta bidrog säkerligen till att den under de första åren var så efterfrågad. Den ideologiska bockfoten stack dock alltid mer eller mindre fram. Det propagandistiska budskapet, inte minst antisemitismen, blev även mera markant efter att Tyskland trängts på defensiven […]

Så här låter det i en av de ideologiska artiklarna (nr 15, 1942) från ”en ung Heidelbergfilosofs penna”:

På samma gång som den starkaste triumferar här också den tappraste och den utvalde. Den kroppsligt sjuke och svage och Gud vare lov, även den andligt degenererade intellektuella människan, brukar i historien förintas med radikal konsekvens.

Föga subtilt med andra ord. 

Vad som slår en mest när det gäller de ideologiska artiklarna är inte bara grovheten utan också hur pompösa och späckade med floskler de är. Det är svårt att tänka sig – även om man beaktar tidsandan – att någon kunde låta sig övertygas av innehållet.

Betydligt effektivare måste propaganda ha varit när det gällde kultur- och krigsreportagen och artiklarna om vardagslivet i Tredje Riket. Åtminstone så länge som det gick bra för Tyskland i kriget.

Sammantaget får man en känsla av att det mest har varit den grafiska formgivningen, fotografierna och de moderna illustrationerna som har lockat. Endast redan övertygade tyskvänner borde ha fått ut något av de politiska artiklarna.

Read Full Post »

IMAGE: Malmö stad har hamnat i en ny internationell PR katastrof. Återigen har den omfattande antisemitismen i staden uppmärksammats.

Malmö är den mest antisemitiska platsen i Sverige. Och nu har t.o.m. ansedda Simon Wiesenthal Center i Los Angeles tvingats utfärda en varning till alla judar i världen att vara försiktiga. 

Det har länge varit känt att judar flyttar från Malmö p.g.a. den allt öppnare rasismen riktad mot judar. Dessutom har hatbrotten mot judar i Skåne fördubblades under 2009. Attentat utförs och judiska lokaler och gravar skändas. 

Ett stort problem är att kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (S) tidigare har uttalat att judiska församlingen i Malmö borde kritisera staten Israel. 

Varför svenska judar skall behöva ta på sig skulden för vad Israel gör eller inte gör har Reepalu aldrig lyckats förklara. 

Skulle någon överhuvudtaget kräva att andra religiösa eller nationella minoriteter är skyldiga att ta på sig ett ansvar för vad som händer på andra sidan jorden? Nej naturligtvis inte.

Men enligt Reepalu måste just judarna göra det. Tyvärr är övriga socialdemokrater så pass svaga i Malmö att man kommer att låta Reepalu hållas.

Reepalu har tidigare också använt den gamla konspirationsteorin om att ”israeliska lobbyn” (en omskrivning för judar) skulle skulle utgöra ett problem.

Så här skriver Simon Wiesenthal Center i sitt pressmeddelande:

We reluctantly are issuing this advisory because religious Jews and other members of the Jewish community there have been subject to anti-Semitic taunts and harassment. There have been dozens of incidents reported to the authorities but have not resulted in arrests or convictions for hate crimes […] A contributing factor to this decision has been the outrageous remarks of Malmo mayor Ilmar Reepalu, who blames the Jewish community for failing to denounce Israel. The travel advisory urges extreme caution when visiting southern Sweden. It is not connected to last week’s Islamist terrorist bombing in the heart of Stockholm.

Läs mer: Artikelserie i Skånska Dagbladet om hatet mot judar i Malmö.

Read Full Post »

INFORMATION: Julian Assanges och WikiLeaks svenska språkrör är rasist. Att svensk media i så stor utsträckning samarbetar med en antisemit är oroande.

WikiLeaks språkrör i Skandinavien är Johannes Wahlström. Magnus Ljunggren, professor emeritus, vill nu att saken utreds eftersom Wahlström har fått en sådan stark position i svenskt media.

Ljunggren visar bland annat att Wahlström har kommit med grova antisemitiska angrepp som t.ex. att Israel skulle ha makt över svenska medier. Denna klassiska antisemitiska lögn kom i tidskriften Ordfront år 2005.

Till och med Ordfront – som brukar hålla med om allt som sägs i vänsterkretsar – tyckte att Wahlströms artikel var så grovt antisemitisk att chefredaktören Johan Berggren gav honom sparken.

Wahlströms far är antisemiten Israel Shamir. Han har samma roll i Ryssland som Wahlström i Sverige. Shamir har bl.a. framträtt på Förintelseförnekarkonferensen i Teheran 2006. På konferens talade också före detta Ku Klux Klan- ledaren David Duke.

En annan av WikiLeaks talespersoner, Kristinn Hrafnsson, bekräftar Israel Shamirs iblandning för Sveriges Radio. Han ser inga problem med att arbeta tillsammans med en antisemitisk person.

”Det finns många kontroversiella personer runt om i världen som samarbetar med oss, jag ser inte det som ett problem”, säger han till Sveriges Radio.

Detta är inte första gången det luktar illa kring WikiLeaks. Först läcker man information som dödspatrullerna kan ha nytta av i Afghanistan och nu sammarbetar man med antisemitister.

Höger- och vänsterextremism, rasism, antisemitism, Iran, Ku Klux Klan och nu WikiLeaks! Vilken ”härlig” samling galningar. Som spyflugor kring en sockerbit.

Read Full Post »

VAL 2010: Jan Björklund och Folkpartiet har insett att det finns väljare att hämta på en uppstramad invandrar- och integrationspolitik.

I kölvattnet efter debatten om hedersrelaterade brott, attackerna på konstnären Lars Vilks och den alltmer ökade antisemitismen i storstäderna har partiet insett att man kan bli ”partiet som vågar säga sanningen”.

De politiska partierna är så rädda för att bli kallade invandrarfientliga att man inte ens vågar kritisera de mest absurda aspekterna av integrationspolitiken.

Detta har lämnat fältet öppet för Sverigedemokraterna att plocka väljare från personer som knappast är några rasister men som är trötta på partier som man uppfattar försöker dölja den misslyckade integrationenspolitikens baksida.

Det finns även i Sverige, vad president Richard Nixon på sin tid kallade, ”silent majority” som politiker har en tendens att ignorera.

Denna tysta majoritet har i Sverige under lång tid knutit nävarna i fickan och förbannat de rädda politiker som inte vågar reagera och tala klarspråk när det kastas sten på poliser och ambulanser i invandrartäta områden i storstäderna.

Denna tysta majoritet har Jan Björklund nu en rejäl möjlighet att locka till sig.

Att partisekreterare Erik Ullenhag hävdar att detta inte har med Sverigedemokraterna att göra är naturligtvis bara halva sanningen.

Primärt handlar det om rent partiegoistiska skäl att man vill förbjuda heltäckande slöja (burka och niqab) för elever och lärare.  

Partiet har knappast glömt hur populärt det var bland väljarna när man 2002 drev kravet om språktest. Succén följdes sedan upp 2006 med krav på obligatoriska gynundersökningar.

Men det är inte heller någon hemlighet att folkpartister tycker genuint illa om Sverigedemokraterna. Folkpartiet är det parti inom Alliansen som har svårast för både deras politik och deras politiker.

De övriga Allianspartierna skulle mycket väl kunna leva med Sverigedemokraterna i riksdagen (även om man aldrig skulle erkänna det öppet). Men för Folkpartiet är kampen mot Sverigedemokraterna en djupt ideologisk kamp.

Och om man då lyckas utmanövrera Sverigedemokraterna på deras egen planhalva kommer knappast folkpartisterna att gråta över det.

Sen blir ju inte utspelet mindre attraktivt av att det också baseras på sunt förnuft.

Read Full Post »

SLAPPHET: ”Alla har blivit chockade när nyheten i media om att en s-politiker i Stockholm blev anhållen, och senare häktat, misstänkt för människorov, slog ner. Men inte jag.”

Så inleder Moissis Nikolaidis, socialdemokratisk kommunpolitiker i Stockholm, en artikel Newsmill.

Det är verkligen mycket olyckligt att partiet inte tagit alla anklagelser om odemokratiska metoder, som man använd för att nå fram, på allvar. (…) Det är mycket olyckligt att ingen från partiledningen undrat varför jag krävde att han inte borde finnas på en framskjuten plats och varför jag inte fick vara med och ta det politiska ansvaret.

Jag är skyldig detta inlägg till alla som tycker att den islamiska fundamentalismen växer allt starkare i våra områden, med allt vad det innebär för oss. Och inte minst för våra muslimska vänner som, bara för att opponera mot Nalin Pekgul, sagt att den bilden som hon beskriver stämmer inte alls stämmer, när till och med små barn vet att det är sant. (…)

Uppenbart har socialdemokraterna problem att hålla rent från extremism inom sitt eget parti. Detta verkar vara en sjuka som man delar med andra partier.

Nalin Pekgul har tidigare varnat sitt eget och övriga partier för den politiska extrema islamism som breder ut sig i Sverige. Inte för att någon verkar lyssna.

Bara för några dagar sedan var det Centerpartiets tur. Igen, är man böjd att säga. Det är nämligen inte första gången partiet har problem med antisemitism. 

Vad finns att göra? Moissis Nikolaidis har en rad kloka råd att ge i frågan;

Det är faktiskt mycket anmärkningsvärt att en toppolitiker i ett demokratiskt land och i ett demokratiskt parti kan ha en sådan relation med en ambassad som företräder en totalitär stat.

Som en person med rötter i Grekland skulle jag ha svårt att föreställa mig att under den tiden som Grekland hade diktatur, och alla partier i Sverige var involverade tillsammans med exilgrekerna i Sverige i kampen för demokrati i Grekland, så skulle en politiker av grekiskt ursprung ha en bra relation och ett samarbete med den Grekiska ambassaden och samtidigt skulle göra karriär i en svensk politisk parti.

Många av de invandrare som kommer till Sverige, kommer från länder som saknar demokratisk tradition. Många kommer från hedersrelaterade kulturer och för med sig en del av den kulturen i sitt nya land. Många vet också att, om dessa värderingar blir offentliga, så har de inte någon möjlighet till en politisk karriär i ett västerländskt samhälle som Sverige. Därför döljer man dessa värderingar och ibland med viss framgång. Ibland misslyckas man med att dölja sina värderingar. Ett klassiskt exempel är när ordföranden i Sveriges muslimska förbund Mahmoud Aldebesom skulle kandiderade till riksdagen för Centerpartiet. När han krävde sharialagar för våra muslimska vänner i Sverige, avslöjade han sina värderingar och petades bort. (…)

Partiet kommer att skadas om man hanterar frågan felaktigt och inte minst låter det lilla ”gänget” kring honom ha kvar inflytande. Jag är faktiskt mycket orolig, för hanteringen har än så länge inte varit den bästa tänkbara.

Men det som jag verkligen vill säga till alla politiska partier är följande:

Alla partier vill öka invandrarnas inflytande, delaktighet i politiken och är ute efter invandrarnas röster. Deras ”stress” över att ha invandrare med på sina listor gör ibland att omdömet brister. Kraven är låga och en och annan person med fel värderingar får politiska uppdrag eller hamnar i demokratiska församlingar. (…)

Lösningen på frågan är mycket enkelt: ställ samma krav på invandrarpolitikerna som man ställer på svenskarna.

Klokt skrivit.

Frågan är bara om Socialdemokraterna och övriga partier vågar lyssna till råden. Eller kommer man att istället försöka skjuta problemen ifrån sig (inte minst nu i valtider).

Troligtvis är rädslan för att bli anklagad för att vara rasist alltför stor. Lägger man sedan till att väljare med utländsk bakgrund är en mycket stor målgrupp för alla partier får man en situation där problemen lätt sopas under mattan.

Läs mer: Läs om turerna kring kidnappningsförsöket i Stockholm i Expressen den 10, 11 och 12 maj. Om antisemitismen i Vänsterpartiet. Exempel på antisemitism inom Socialdemokraterna i Skåne och i Malmö.

Read Full Post »

POLITIK: Har Kristdemokraterna plötsligt insett att strategin att sitta still i regeringbåten inte leder till uppsving i opinionssiffrorna? I Demoskops senaste opinionsundersökning gick t.o.m. Kristdemokraterna om Centerpartiet.

Till viss del beror det säkert på att de övriga allianspartierna för närvarande verkar trötta. Alla ångar på men utan att få det där riktiga lyftet. Plötsligt blir KD intressant igen.

Men den viktigaste anledningen till att Kristdemokraterna nu kanske – med betoning på kanske – har vänt de dåliga siffrorna är att man vågar sticka ut.

Det började med att Göran Hägglund drog igång debatten kring ”verklighetens folk”. Nu tar Hägglund debatten om alla märkliga uttalanden från kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Illmar Reepalu.

När hatbrotten mot judar ökar i Malmö skuldbelägger istället Reepalu judarna för att man inte tar avstånd från Israels politik. Märkligt. Ingen skulle få för sig att förringa hatbrott mot exempelvis muslimer med att man inte har tagit aktivt avstånd från muslimska diktaturer.

Reepalu säger även att ”Israel lobbyn” har intresse av att missförstå hans uttalanden. Alla som följer de attacker som judar och israeler utsätts för vet att begreppet ”israeliska lobbyn” är förtäckta ord för att koppla antisemitism med Israel kritik.

Göran Hägglund rök ihop med Mona Sahlin i Agenda med anledning av Illmar Reepalu. Partiet fick också ta på sig mycket spott och spe för ”verklighetens folk”.

Skall bli intressant att se om Hägglund vågar fortsätta sin mer proaktiva strategi framöver. Ett kristdemokratiskt parti har trots allt bara ett existensberättigande om man vågar avvika från den liberala hopblandning som Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet idag står för.

Övrigt: För den som vill följa alla turer kring Illmar Reepalu kan läsa artiklarna i Skånska Dagbladet.

Read Full Post »

Der ewige Jude - antisemitisk filmaffisch ca 1940PRESSETIK: Uttrycket ”nyttig idiot” antyder att den som sprider lögner gör detta omedvetet. När det gäller Aftonbladet och Donald Boströms antisemitiska artikel på kultursidan är det uppenbart att det inte handlar om okunnighet. 

Tre faktorer sammanfaller som förklarar varför Aftonbladet har accepterat publiceringen av en sådan artikel på sin kultursida. Det handlar om politisk övertygelse, kampanjjournalistik och en önskan om att se bevis där det inte existerar några bevis.

Jerusalem Post publicerade igår uppgifter som visar att den palestinska familj som spelar huvudrollen i tidningens historia om att israeliska armén skulle vara involverade i organstöld inte har några bevis för att så har skett. Familjens moder förnekade dessutom att hon ens skulle ha sagt till någon utländsk journalist att dådet hade utförts.   

Så vad är det som har hänt på Aftonbladet? Varför har Donald Boströms påstående om att israelisk militär dödat unga palestinier och skurit ut deras organ publicerats i Aftonbladet? Förklaringen är ganska enkel om än otrevlig.

1. Medvetet politiska vinklar: Aftonbladet är inte direkt känd för att driva en neutral nyhetsrapportering från Mellanöstern. Både ledarsidan och kultursidan – men även ordinära nyhetsartiklar – har länge haft en politisk vinkling som har varit utpräglat antiisraelisk. 

Är man per definition både antiisraelisk och propalestinsk är det inte konstigt om Boströms artikel inte ansågs behöva granskas innan publicering.

Varför kontrolla källor när man vet att man har politiskt rätt? Och även om källorna skulle vara ”lite vinklade” så gagnar det trots allt den ”goda saken”. Israel blir misskrediterat internationellt och dess fiender framstår som good guys oavsett hur många dödsbombningar man har på sitt rymliga samvete.

(Är det verkligen någon som tror att ett omvänt påstående – d.v.s. att palestinier stjäl organ från döda israeliska soldater – skulle ha fått publiceras i Aftonbladet utan bevis?)

2. Kampanjjournalistik: Att tidningar ägnar sig åt kampanjjournalistik är knappast någon hemlighet. Kampanjjournalistik argumenterar alltid för det som anses som ädelt och för det till synes självklara.

Avsikten är att läsarna utifrån denna nyhetsförmedling ska kunna dra sina egna slutsatser. Men om redaktionen från början har bestämt sig för vad som är rätt och fel, bra och dåligt, svart och vitt så är förstås risken uppenbar att rapporteringen om sakfrågan blir snedvriden. Journalistiken underordnas i praktiken målsättningen eftersom det knappast är troligt eller rimligt att redaktionen efterforskar och publicerar tunga argument och hårda fakta som talar mot den linje man själv går i spetsen för och uppmanar läsarna att ansluta sig till.

I frågor där en tidning är politiskt motiverad kan det naturligtvis vara intressant att ägna sig åt just kampanjjournalistik för att på så sätt också gagna det slutgiltiga politiska målet. 

3. Palestinsk propagandakrigsföring: I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrivs den omfattande propagandakrigsföring som västerländska medier medvetet spelar med i.

Fabricering av pro-palestinska nyheter har tagit sådana proportioner att det har fått ett eget namn – Pallywood – ett palestinskt Hollywood där lögner paketeras som sanningar för att sedan kablas ut över världen via västerländska media organisationer.

Och varför vill västerländska medier spela med i detta spel? Objektivitet är ju annars det som all nyhetsmedia brukar förespråka. Melanie Phillips, författare och krönikör på Daily Mail, förklarar fenomenet;

The answer lies in a combination of their dislike of Israel, professional self-preservation, and the fact that they depend upon local stringers who are virtually all partisans of the Arab and Islamist cause.

Nu är Donald Boström inte en ”local stringer” utan en svensk journalist, fotograf och författare som helt uppenbart har velat spela med i att sprida de palestinska propagandalögnerna.

Och Boström har nu också backat från sina själsäkra omdömen i sin artikel i Aftonbladet. På bloggen Fred i Mellanöstern kan man inte bara läsa om hans krumbukter i efterhand utan också hur svenska Utrikesdepartementet, kyrkor och fackföreningsrörelsen har bidragit till att göra det möjligt för Boström att sprida sina lögner.

4. Antisemitism som är förklädd till ”Israelkritik”: Det finns tre sätt att avslöja när ”Israelkritik” snarare är antisemitism.  

1. När statens Israel existens ifrågasätts

2. När Israel tillskrivs egenskaper och handlingar av ”monstruös” art.

3. När det finns oproportionerligt negativt fokus på Israel jämfört med andra konflikter (eller andra folk som befinner sig i konflikt).

Här har Aftonbladet lyckats med konststycket att uppfylla två av tre kriterier för antisemitism.

Read Full Post »

Older Posts »