Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Antirasism’

CENSUR | Tintin i Kongo säljer som aldrig förr. Bokstavligt talat. Albumet har nämligen seglat upp på bokhandlarnas topplistor.

Behrang Miri, konstnärlig ledare på Kulturhuset i Stockholm, meddelade för ett par veckor sedan att Tintin skulle rensas ut från ungdomsavdelningen.

Föga förvånande väckte detta både ilska och irritation. Knappast någon normal människa tror nämligen att någon – vare sig barn eller vuxen – blir rasist efter att ha läst Hergés Tintin-album.

Saken blev inte bättre av att Miri utlovade fler utrensningar. Detta så fort man bara lyckats identifiera alla böcker som inte uppfyllde den konstnärliga ledarens högt ställda krav på vad man skall få lov att läsa. (Kulturhuset tog senare tillbaka sitt beslut.)

Vad kommer Miri, och andra av hans kaliber, dra för slutsatser av att Tintin t.ex. har hamnat på plats nummer tre på topplistan över de mest sålda barn- och tonårsböckerna hos nätbokhandeln Bokus?

Det skulle inte förvåna om man tror att rasismen i Sverige måste ha ökat dramatiskt under de senaste två veckorna. De ökade försäljningssiffrorna borde vara ett direkt bevis för detta.

För man kommer ju knappast kunna acceptera att människor själva klarar av att på ett korrekt sätt läsa, tänka och reflektera, och dessutom sätta in Tintin i ett historiskt sammanhang, utan hjälp av en konstnärlig ledare som kan guida på ett korrekt sätt.

En sak som åtminstone är säkert är att man inte kommer att dra slutsatsen att man gjort antirasismen en björntjänst.

Man kommer snarare unisont utbrista som den hysteriska kvinnan Helen Lovejoy i Simpsons (en annan icke helt politiskt korrekt tecknad serie):

Won’t somebody please think of the children!?!

Mer: Bloggen Aktivarum har samlat en rad länkar om Tintinfejden och Kulturhuset.

Bild: Det eleganta bildmontaget Tintin på Kulturhuset ovan är gjord av Tobias Boström.

Read Full Post »

LEDARSKAP: Lars Ohly (V) har bara förlustval bakom sig. Ett parti med självinsikt borde byta ut en sådan partiledare.

”Minst hälften av riksdagsgruppens 18 ledamöter vill ha en ny partiledare, några är tveksamma, bara ett par ledamöter stöttade honom””, enligt en undersökning genomförd av SVT:s Aktuellt

Att striden om partiledarskapet kan bli riktigt uppslitande är något America Vera-Zavala kan vittna om:

Just nu pågår en smutsig kampanj mot Lars Ohly för att pressa honom att sluta. Samtidigt pågår en annan smutsig kampanj mot Jonas Sjöstedt om att han är psykopat för att se till att han aldrig blir vald. Smutsiga kampanjer verkar inte bara vara en olycklig del av politiken, det verkar vara politik.

Aron Etzler, chefredaktör på Flamman (”oberoende socialistisk nyhetstidning”) har skrivit en intressant ledare om Ohly och situationen inom partiet:

Han har lett ett parti mot krympande röstandel i ett läge där socialdemokratin imploderat opinionsmässigt. Han är den partiledare som har sämst förtroendesiffror och som motståndare och häcklare reserverar sina mest förödande omdömen för. För utomstående verkar det idag närmast obegripligt att inte byta ut Lars Ohly. […] 

Under åren har satsningar på feminism, ekonomiskt politik, gräsrotsaktivism, antirasism högtidligt utlovats, nödtorftigt påbörjats och sedan passerats av nya idéer. [I]dag är det mycket svårt att förknippa någon profilfråga med Ohly. Av den gräsrotsorganisatoriska storsatsning under kongressparollen ”Förändring” 2008 är det svårt att se några större konsekvenser. 

De flesta är därför ense om att Vänsterpartiet år 2011 saknar det som krävs för att utgöra effektiv opposition – starkt utomparlamentariskt arbete, enveten opinionsbildning, förmåga att skapa debatt och väcka sympati.

[…]

Partiets vänsterflank valde honom, väl medveten om att han egentligen stod i mitten, men med förhoppningen att kunna pressa honom vänsterut. Att Ohly sedan blev den drivande kraften för det rödgröna samarbetet är närmast oförlåtligt för många av dem som organiserade hans tillträde. Den stora paradoxen är att många som stödjer Ohly idag samtidigt är de mest besvikna över det som han själv uppfattar som sin viktigaste insats – att gå in i det rödgröna samarbetet.

Det var genom att både hålla en tydlig vänsterretorik och anamma nya idéer som Lars Ohly vann sitt en gång kompakta stöd inne i Vänsterpartiet. Det är genom att inte mena allvar med dem han har förlorat det. Kvar finns förmågan att hålla ihop partiet.

[…]

Samma kritik som finns mot honom internt – att han inte menar allvar med vad han lovat – gäller hans sätt att fungera som opinionsbildare. Den låga trovärdigheten kommer av att Ohly lovar benhård opposition, men sedan inte fyller rollen. Stora ord om hur fruktansvärd borgerlig politik är imponerar inte när man samtidigt inte lyckas vare sig att punktera Reinfeldt med sina ord eller visa handfasta alternativ.

Många av dem som anser att Ohly skall sitta kvar för att han är ”bättre än alla andra alternativ” missar att allt talar för att Ohly i allmänhetens ögon är förbrukad. Jag själv kan inte se hur han skulle kunna vända sin trend. I det läget är både Josefin Brink, Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde bättre kandidater. 

Read Full Post »