Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Anita Kratz’

KAMPANJ: Gänget kring tidningen Fokus har gett ut Därför vann dom – berättelsen om ett ödesval. Huvuddelen av artiklarna – hämtade från tidningen – är skrivna av Torbjörn Nilsson, Anita Kratz och Claes Lönegård.

Satsningen är välkommen, inte minst för att denna genre är så ovanlig i Sverige. I anglosaxiska länder, men även i Danmark är det vanligt att journalister och deltagare i politiska valkampanjer skriver ner sina minnen.

Journalisten Nicholas Jones i Storbritannien har t.ex. skrivit spännande berättelser om valen 1997, 2001 och 2010.

Även tidskriften Newsweek lyckades med blixtens hastighet ge ut sina reportage direkt efter de två senaste presidentvalen. Det är så nära historia i realtid man kan komma om man skall få ut det i bokform.

Förhoppningsvis kommer initiativet från Fokus och Weyler förlag att inspirera även andra att fatta penna och papper.

Read Full Post »

LÄSNING: Här kommer några tips relaterat till politik, media och kommunikation från årets bokrea.

Olof Palme och medierna av Gunnela Björk (2006)

Historikern Gunnela Björk har undersökt den bild av Olof Palme som växte fram i medierna från början av 1950-talet till 1980-talet. Palme betraktade medierna som viktiga och självklara politiska kanaler. Han utnyttjade de nya möjligheter som situationen erbjöd, släppte in journalister och fotografer i sin politiska vardag och bidrog aktivt till att skapa nya normer för förhållandet mellan medier och politik.

George W Reinfeldt: konsten att göra en politisk extreme makeover av Per-Anders Forstorp och Brian Palmer (2006)

Moderaten Fredrik Reinfeldt, som på nittiotalet brukade jämföra välfärdsstaten med smittkoppor blev från och med 2003 plötsligt en varm anhängare av välfärdsstaten. Som en förklaring till denna dramatiska förändring hänvisade Reinfeldt till den inspiration han fått från Bush.
Kommunikationsforskaren Per-Anders Forstorp och socialantropologen Brian Palmer beskriver denna politiska extreme-makeover.

Konsten att räkna: tankar om siffror och statistik av Allan Gut (2007)

Siffror och tal, staplar, kvadrater och cirklar – överallt finns de där och påverkar våra liv. Men vad betyder de egentligen, alla siffror? Ett kapitel handlar speciellt om opinionsundersökningar. Med hjälp av Allan Gut får man möjlighet att titta lite närmare på alla tal och staplar och se vad de egentligen betyder. För det är inte självklart alla gånger.

 

I väntan på Mona Sahlin av Christer Isaksson (2008)

Sedan 1975 är Mona Sahlin sinnebilden av de moderna socialdemokraterna. Hon är partiets stora stjärna. Ingen annan är lika känd och erfaren eller äger samma stjärnglans. Den första riktiga genomgången av Mona Sahlins politiska liv presenteras nu av författaren och journalisten Christer Isaksson.

 

Förbannade lögner: hur medier, företag och organisationer luras med statistik och hur du lär dig genomskåda det av Peeter-Jaan Kask (2007)

Med hjälp av en lång rad aktuella svenska exempel lär du dig undvika de vanligaste fällorna när  statistik presenteras. En bok för alla som vill förstå hur siffror och statistik påverkar vår bild av verkligheten. Peeter-Jaan Kask är frilansjournalist och skriver bl.a. krönikor om ekonomi i flera tidningar.

Reinfeld : ensamvargen av Anita Kratz (2008)

Journalisten Anita Kratz har följt Fredrik Reinfeldt i 16 år. Sedan han blev partiordförande har hon med jämna mellanrum exklusivt intervjuat honom för den här boken, totalt ett 30-tal intervjuer. Hon har sett hur han utvecklats som ledare, fått honom att själv berätta om maktkamperna och om planerna på att vinna makten i partiet och i Sverige. Kratz har också intervjuat över 100 personer om deras syn på Reinfeldt.

Fredrik Reinfeldt: i huvudrollen av Ulf Kristofferson (2006)

Författaren Ulf Kristofferson är journalist och inrikesreporter på TV4, försöker teckna ett porträtt av Fredrik Reinfeldt som både politiker och som privatperson.

Om bakgrund, värderingar, förebilder, mål och visioner med mera. Författaren beskriver också de kursändringar som Moderaterna genomfört de senaste åren.

Stolt men inte nöjd: en kärleksförklaring till politiken av Pär Nuder (2008)

Redan som 24-åring blev han anställd som sakkunnig på justitiedepartementet. Han har sedan dess arbetat i statsrådsberedningen, varit statssekreterare, politiskt sakkunnig åt Ingvar Carlsson och Göran Persson, samordningsminister samt finansminister. Sedan 1994 är han riksdagsledamot.

 

En av oss?: en bok om Fredrik Reinfeldt en bok om Fredrik Reinfeldt av Mats Wiklund (2006)

I ”En av oss?” berättar Fredrik Reinfeldt själv öppet för journalisten Mats Wiklund om sin uppväxt, familj och politiska karriär. Om hur han sattes ut i kylan av Carl Bildt och om hur förnyelsen av moderaterna gått till. Såväl vänner som motståndare, journalister och statsvetare får i boken komma till tals och breddar bilden av Reinfeldt.

 

Read Full Post »

Ella Bohlin (KD)IDEOLOGI: Kristdemokraterna surfar omkring på fyraprocentspärren i opinionsundersökningarna.

För den som vill ha en enkel förklaring till varför det inte går så bra för partiet behöver bara läsa en intervju med Ella Bohlin i tidningen Vi. Ella Bohlin var partiets toppkandidat till EU-parlamentet.

Det börjar bra när Bohlin förklarar partiets framtidsutsikter;

Jag tror inte att Kristdemokraterna kan bli Sveriges största parti, men vi kan bli ett tioprocentparti.

Bohlin inser vad partiledningen i många år har hävdat och vad man i statsvetenskapliga kretsar tidigare har insett nämligen att det i väljarkåren finns utrymme för ett tioprocentparti som nischar sig ”traditionellt” och på ”värdekonservativ” grund.

Men när Kratz ställer en banal fråga om äktenskapet blir det mer och mer förvirrat.

Anita Kratz: Du har tidigare tillhört Livets ord och nu Pingstkyrkan. Ändå vill du att Kristdemokraterna ska skilja på religion och politik, varför?

Ella Bohlin: Ett religiöst parti är ingen väg till framgång. Sedan är det en helt annan sak att Kristdemokraterna är inspirerat av den judisk-kristna traditionen. Vi står för värderingar som vilar på förvaltarskapstanken, att människan har ansvar för naturresurserna (…)

AK: Om du tar familjepolitiken (…) så kanske jag förstår bättre vad du menar med ett parti inspirerat av den judisk-kristna traditionen.

EB: Vi räknar familjen som samhällets minsta enhet, vi är kritiska mot den utbredda individualismen. Vi tror att familjen lägger grund för trygga medborgare.

Så långt kan vem som helst hänga med. Men sedan kommer det…;

AK: Och räknas ett äktenskap mellan samma kön till den minsta enheten?

EB: Jag vill inte lämna mer makt till EU och vill därför inte ha en gemensam äktenskapslag för Europa.

AK: Men vad tycker du?

EB: Jag står bakom partiet, att det civila samhället ska registrera äktenskapet. Sedan kan de som vill hålla en religiös ceremoni i en moské, en kyrka eller en synagoga.

AK: Men än en gång – vad tycker du själv?

EB: Jag delar till 100 procent den lösning som Hägglund presenterade med civilrättsliga avtal för tvåkönade såväl som samkönade relationer. Det är viktigt att partiet ser att alla inte lever i kärnfamiljen – juridiska regelverk behövs för dem som väljer en samkönad relation. (Vi, nr 7/juli 2009)

Suck.

Är det konstigt att vare sig kristdemokratiska kärnväljare eller så kallade ”nya” kristdemokrater längre orkar bry sig om partiet?

En fråga om äktenskapet borde vara hur enkel som helst att besvara för ett parti som är ”inspirerat av den judisk-kristna traditionen”.

Istället tvingas Bohlin – och alla andra kristdemokratiska politiker – veckla in sig i partiledningens spetsfundigheter för att bli politiskt korrekt.

Ett parti som alltid är för det som är positivt och emot allt som är negativt – definierat utifrån en för tillfälligt rådande norm av politisk korrekthet – kommer aldrig att respekteras av någon.  

Partiledningen vet att 10-11 procent är ett realistiskt mål för partiet men man agerar som om man har en potential på 51 procent.

Ett parti som kallar sig Kristdemokraterna och som verkar i ett av de mest sekulariserade länderna i världen borde förstå att man alltid kommer att mötas av misstänksamhet av både liberaler och socialister. Detta oavsett hur mycket man försöker vända ut och in på sig själv.

Men partiledningen har bestämt sig för att det är bättre att uppfattas som bror duktig och sitta stilla i båten än att utnyttja hela sin politiska potential. Man vågar helt enkelt inte irritera sina liberala regeringsvänner.

Istället borde man aktivt jaga de väljare som de övriga borgerliga partierna för länge sedan har övergett. Partiet väljer istället att spela på exakt samma liberala planhalva och konkurrera om exakt samma borgerliga väljare som övriga Allianspartier.

Strategin är dömd att misslyckas. Resultatet ser vi i opinionsundersökningarna.

Read Full Post »

piratpartietSJÖRÖVARSLAG: Piratpartiets tid är nu. Frågan är bara om det är tillräckligt för att få ett lyft i kommande val.

Om man skall tro uppståndelsen kring rättegången mot The Pirate Bay, debatten kring FRA och den personliga integriteten borde Piratpartiet segla mot en aldrig tidigare upplevd medieuppmärksamhet.

Enligt partiets egen hemsida är det just det som man hoppas på;

Vi värnar om din rätt till ett privatliv (…) rätten att inte vara övervakad av statsmakterna. Rätten att inte vara avlysstnad. Rätten att få ha vissa saker ifred, för sig själv (..) som en konsekvens av de här ståndpunkterna, så vill vi stoppa FRA och släppa fildelning fri. Det är det vi är mest kända för.

Partiet har redan bestämt sig för att ställa upp i Europaparlamentsvalet med Christian Engström från Nacka som huvudkandidat. Men frågan är om partiet kommer att göra bättre ifrån sig än vad Feministiskt initiativ, Junilistan och Sverigedemokraterna har lyckats med.

Sverigedemokraterna har lyckats ta sig över fyra-procent spärren i vissa opinionsundersökningar men ligger oftare under än över spärren. Och precis som många andra minipartier riskerar Piratpartiet att drabbas av samma förbannelse som dessa.

Minipartier bildas ofta för att ett fåtal personer brinner för en specifik sakfråga. Om partiet håller fast vid denna sakfråga riskerar man att inte få genomslag hos den breda allmänheten.

Om man däremot försöker bredda partiet till att även omfatta ”skola, barn och omsorg” är det uppenbart att man antingen riskerar tappa fokus eller tappa medarbetatnas och kärnväljarnas entusiasm.

I denna fråga har partiet redan tagit ställning. I principprogrammet skriver man;

För att kunna enas som rörelse tar vi inte ställning i andra politiska frågor som inte har samband med de principer vi här deklarerar.

Ett annat problem för minipartier är att man ofta drabbas av interna problem som handlar om ledare och medlemmar som inte är vana vid den partidisciplin som krävs för att bygga upp en professionell organisation som kan kampanja och hantera media långsiktigt.

I ett porträtt av partiledaren Rickard Falkvinge i Sydsvenskan (pappersupplagan, 8 februari 2009) beskriver Anita Kratz, en av Sveriges mest meriterade politiska reportrar, hur banken vägrade ge mer kredit när partiet efter valet 2006 inte nådde de 2,5 procent som krävs för att få partistöd.

Att då istället be om donationer via nätet skulle visa sig framgångsrikt. En strategi som även har använts inför Europaparlamentsvalet. Men;

Redan efter ett par tre veckor hade tillräckligt många ordnat med stående överföring till Kalkvinges privata konto. Hur mycket han fått in vill han inte uppge, trots att hans eget ungdomsförbund uppmanat honom att vara öppen när det gäller pengar. Men över 20 000 trillar in varje månad. Skattemyndigheten har ännu inte sagt sitt om det arrangemanget.

Även om Piratpartiets medlemmar är lite mer tolerans när det gäller att hålla skattemyndigheterna i okunnighet om den finansiella situationen är detta en möjlig framtida kontrovers.

Men stalltipset är fortfarande att så länge som det inte skymtar några konkurrerande pirathövdingar vid horisonten – och så länge som partiledningen uppfattas som framgångsrik – kommer detta inte att vara något problem.

Frågan är vad som händer om Europaparlamentsvalet skulle visa sig bli ett fiasko för Piratpartiet?

Read Full Post »