Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Angela Merkel’

Lagom inför debatten mellan Nick Clegg och Nigel Farage släppte Miljöpartiets motsvarighet i Storbritannien, Green Party, denna video.

Som valfilm är den lite för lång och det tar nästan två minuter innan vi får träffa huvudpersonen.

Videon, som driver med partiledarna för Liberal Democrats och United Kingdom Independence Party (UKIP), laddades upp lagom inför andra debatten mellan Clegg och Farage.

Lägg märke till fotot på Angela Merkel på skrivbordet och Margaret Thatcher i baren.

Read Full Post »

EU | Catherine Mayer har skrivit en intressant artikel i Time om David Camerons vånda över Storbritanniens medlemskap i EU.

Time (Europa upplagan) 3 juni 2013

Mayer Skriver:

Cameron says on Europe he’s ”been pretty consistent. Hardheaded, practical engagement-not [a] starry-eyed dreamer about the European Union, but recognizing it is in Britain’s interest to get the best out of this organization.” Euroskeptic Tories have cause to disagree. They remember the smooth young orator who gave a bravura speech at the party’s 2005 annual convention. Cameron won the Tory leadership in no small part because of his undertaking to withdraw the Conservative Party from the EPP, the grouping of moderate, center-right parties in the European Parliament, the EU’s legislative arm. That decision caused him problems later, when he led the Tories out of EPP in 2009, straining relations with German Chancellor Angela Merkel and other EPP members just when he needed a close working relationship with them.

[…]

Another of his decisions could lead to the downsizing of the United Kingdom itself: a plebiscite next year will allow Scotland to choose wheter to stay in the U.K. In agreeing to that vote, Cameron gambled that Scots will see that their interests lie in remaining part of a union that provides access to a big internal market and more heft and profile in international affairs than a small country could achieve on its own. Now, if only he can persuade his countrymen-and more immediately, his party-to think that way about Europe.

Tidskriftsomslag: Time – europeiska upplagan – den 2 juni 2013.

Read Full Post »

EU | Peter Brookes har inspirerats av Pieter Bruegel d.ä. på detta omslag. I hans version har jägaren Angela Merkel fällt den franska tuppen Nicolas Sarkozy.

Till vänster vid värdshuset The Totally Buggered håller premiärminister David Cameron och finansminister George Osborne sig varma genom att elda upp pundsedlar.

Men på ledarsidan ser The Spectator nu betydligt ljusare på framtiden sedan Cameron lagt in sitt veto mot ett nytt EU-fördrag.

David Cameron did not expect to spend Christmas being toasted as a conquering hero. The Prime Minister fully intended to sign a new EU Treaty that night in Brussels, subject to a modest condition that the City of London would be exempt from even further regulation. But the French refused him so much as a fig leaf, and Nicolas Sarkozy went off to cast Britain as the villain of the summit.

[…]

It could scarcely have ended better for the Prime Minister. He is aligned on this definitive issue not just with his own party but with the British public, who back his decision by a margin of four-to-one. This despite the Europhiles’ assertion that Britain is now somehow ‘isolated’ from the rest of Europe, and Nick Clegg’s striking claim that Britain would be a ‘pygmy’ on the world stage were it not under the union of states led by Herman Van Rompuy.

[…]

Indeed, rather than being ‘isolated’, Britain has scarcely ever been more integrated with the rest of Europe and the world. We have successfully absorbed 7.1 million immigrant workers, 12 per cent of our total workforce, without any of the far-right backlash seen on the continent.

[…]

What is easier to see is the insularity of the European Union. The whole project is about trying to pretend globalisation isn’t happening. Erecting trade barriers, slapping tariffs on Chinese goods, subsidising uncompetitive companies […] Europe emerged as a world power because it once consisted of hundreds of competing polities. Trying to kill competition between states now, with a ‘fiscal union’, will only accelerate its relative decline.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är The Spectator, julnummret 2011, 17/24 december 2011.

Read Full Post »

EXTREMISM: I ett linjetal om terrorismens orsaker och radikaliseringen i samhället konstaterade premiärminister David Cameron att ”state multiculturalism” har misslyckats.

“Frankly, we need a lot less of the passive tolerance of recent years and much more active, muscular liberalism,” poängterade Cameron.

Talet var överraskande tydligt. Mest överraskande var att Cameron inte bara talade i generella termer om extremismen.

Han vände sig speciellt mot den extrema politiska islamismen och de organisationer som idag ger dem sitt stöd.

Let’s properly judge these organisations: Do they believe in universal human rights – including for women and people of other faiths? Do they believe in equality of all before the law? Do they believe in democracy and the right of people to elect their own government? Do they encourage integration or separatism?

These are the sorts of questions we need to ask. Fail these tests and the presumption should be not to engage with organizations.

Tydligen har något börjat hända i Europa.

Ett tag såg det ut som om det bara var Frankrikes president Nicolas Sarkozy som vågade tala ur skägget om extremismen.

Men förra året var det dags för förbundskansler Angela Merkel att konstatera att det multikulturella samhället hade misslyckats med att leverera positiva resultat.

Frågan nu är om Cameron och den konservativa-liberala regeringen kommer att kunna leverera. Risken finns att man är mer intresserade av att få ett lyft i opinionen än att verkligen ta itu med problemen.

Read Full Post »

FOTO: Årets bild togs av Henrik Mongomery från Scanpix. Juryns motivering lyder: ”Denna bild fångade oss direkt. Ett naket ögonblick av maktens världsordning samlad i ett rum utan säkerhet.”

Se de segrande bilderna för olika kategorier på Årets bilds hemsida.

Read Full Post »

Marita UlvskogEU-ÅRET: Förslaget om borgfred mötets först av positiva signaler från de Rödgröna när statsminister Fredrik Reinfeldt föreslog det i maj.

Men även om rubrikerna talade om att oppositionen lovade upprätthålla borgfred var det uppenbart att de Rödgröna redan från första början inte menade allvar.

Mona Sahlin (S) ansåg att oavsett borgfred fanns det saker att diskutera.

 [F]örväntningarna från oss i oppositionen kommer att handla om de politiska riktlinjerna.

Och Peter Eriksson (MP) fyllde i;

Men hur den fortsatta processen ska vara och om Sverige kommer att driva en tuff och bra klimatpolitik (…) vet vi ännu inte och om det kommer att bli en process vi kan vara med i.

Att man inte ens längre försökte linda in sin strategi blev uppenbart när Marita Ulvskog (S) gick till häftig attack på regeringen i EU-parlamentet.

Problemet är inte att de Rödgröna vill ha inrikespolitisk debatt. Det är bara naturligt. Problemet är att attacken på Alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt skedde i EU-parlamentet och så uppenbart var inrikespolitiskt motiverat.

Väljarna kommer knappast att uppskatta tilltaget.

Attacken kommer inte bara att uppfattas som ett sätt underminera regeringen utan också som ett försök att underminera Sverige på den europeiska arenan. Så agerar inte ett parti som känner sig säker på sin egen förmåga.

Marit Ulvskogs sänder med sin attack en signal om att Socialdemokraterna är osäkra på sin egen initiativförmåga på den inrikespolitiska arenan. Tydligen behöver man ta alla chanser att attackera regeringen även om attackerna skulle drabba Sveriges anseende och förmåga att agera i EU.

Vad som är än värre för Socialdemokraterna är att man nu framsår som småaktiga och föga ”statsmannamässiga”. Partiet agerar som om man var ett litet parti som inte är van vid att ta nationella hänsyn. Socialdemokraterna agerar som ett litet parti som behöver all uppmärksamhet man kan få.

Attacken är dessutom helt uppenbart samordnad med partiets övriga allierade. Eller som en ledarkommentar uttrycker det;

På socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida gick en skribent så långt häromdagen att hon antydde att de G8-överläggningar dit Reinfeldt var inbjuden, i egenskap av EU-ordförande, inte var något mer än ett tillfälle för en grupp statschefer att bli fotograferade. En inte allför vild gissning är att det i Aftonbladet hade hetat ”internationell storpolitik på högsta nivå” om det varit Mona Sahlin (S) som fått sitta ner och diskutera med president Obama och förbundskansler Merkel.

Att det skulle vara guld värt för Alliansregeringen om den inrikespolitiska debatten stod stilla under kommande sex månaders ordförandeskap är uppenbart.

Regeringen skulle då kunna sätta agendan med ständiga positiva nyheter från EU medan oppositionen samtidigt hamnade i medieskugga.

Ur demokratisk synvinkel har därför tanken på inrikespolitisk borgfred alltid varit tveksam. Vill Sverige och regeringen leka med de stora pojkarna och flickorna i EU måste man lära sig att samtidigt hantera både EU och inrikespolitiken.

De Rödgrönas strategi att angripa regeringen är inte fel i sig. Felet ligger i att man inte känner sig trygg nog att göra det från hemmaplan. 

Väljarna lär inte låta sig imponeras.

Read Full Post »

BERLIN: Ett företag för underkläder i Tyskland har använt en manipulerad bild av förbundskansler Angela Merkel i en landsomfattande reklamkampanj.

Kampanjen har av naturliga skäl fått stort utrymme i tysk media. Företagets reklam utgår ifrån den ekonomiska krisen och lovar att kunden skall få €5 rabatt för deras gamla avlagda underkläder om kunden samtidigt passar på att köpa nytt. 

Read Full Post »

margot-wallstromSPRÅK: Att kunna kommunicera med omvärlden är en förutsättning för att kunna vinna framgångar inom politiken.

En av de argument som ofta användes för att framhäva Mona Sahlin som partiledarkandidat var just hennes folklighet och förmåga att kommunicera denna ”vanlighet” till omvärlden. 

Men man kan fråga sig varför denna kommunikationsförmåga så ofta måste kopplas samman med barnsliga uttryck och ytlighet?

Visst är det bra att kunna ”tala med bönder på bönders vis och lärde på latin”. Men varför alltid utgå ifrån att människor är ”bönder” men aldrig ”lärda”?

Mona Sahlins nästan tonårsaktiga idoldyrkan av Bruce Springsteen blir nästan pinsamt när man läser dem i tryck. Frågan är om inte sådana exempel snarare hinder än bygger upp Sahlins image på ett positivt sätt.

Ett annat exempel är arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins kontakter med sin flickvän på Facebook.

Vad som kan var populärt för en veckotidningsläsare är trots allt inte det samma som får samma veckotidningsläsare att välja Sahlin i vallokalen när det verkligen gäller.

Det senaste i raden av denna ”folklighet” är en intervju med EU-kommissionens vice ordförande Margot Wallström – med ansvar för att bl.a. kommunicera ”Europa” till medborgarna – med anledning av Sydsvenska Dagbladets Europapris för 2009 har tilldelats henne.

I en intervju med politiske chefredaktören Heidi Avellan ger Wallström uttryck för denna folklighet bland annat när hon förklarar sina diskussioner med Vladimir Putin för att få Ryssland att skriva på Kyotoprotokollet;

Jag tror faktiskt att jag lyckades argumentera med Putin, vi tjabbade.

Tjabbade? Det skulle möjligen inte vara så att Putin – en av de tuffaste maktpolitierna i världspolitiken – såg det som en seriös diskussion mellan statsmän och att en signatur mer skulle bero på om Moskva gjorde bedömningen att man mer skulle tjäna på att skriva under än att inte göra det?

Wallströms fortsättning är också belysande;

Putin kan frågan, jag argumenterade för att ”ni har allt att vinna och nu får ni för fasiken också skriva på” och till slut sade jag att om jag inte får en underskrift idag så vill jag åtminstone ha en autograf.

Det var säkert detta som fick den gamle KGB agenten och slaktaren av Tjetjenien att slutligen skriva på avtalet. Sure

När det gäller alla möten mellan politiker i EU framhäver Wallström följande;

 Att de måste pussas med jämna mellanrum är motorn i det europeiska samarbetet, om det faller bort är det mycket som fallerar. När Merkel och Sarkozy pussas skickar det en signal till européerna om att allt är väl, att de fortfarande är sams.

Oh, please! Skulle det inte kunna vara så att kindkyssar är kulturellt betingat och knappast har något att göra med att de är ”motorn i det europeiska samarbetet”?

Men kanske är det så att om inte Merkel och Sarkozy ses ”pussas” så kommer paniken att sprida sig över hela den europeiska kontinenten, euron kommer att falla och blod kommer att flyta i spåren efter kravaller på våra gator och torg.

Då är det bra tur att vi har politiker som förstår att göra välden säker med sitt ”tjabbande” och ”pussande”.

Read Full Post »