Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Andreas Ekström’

GÅTA | ”Vem är den halaste ålen i svensk politik? Många skulle säga Carl Bildt. Margot Wallström är inget dåligt alternativ.”

Ovanstående citat är taget från ett reportage om Wallström. Och visst låter det träffande.

Wallström säger ofta att hon är ointresserad av politiska uppdrag. Trots detta sänder hon ständigt dubbla signaler om vad hon vill.

Intervjuad i SVT:s Agenda i juni sade hon t.ex. följande:

-Jag har ju i grund och botten ett starkt politiskt engagemang och intresse och det finns ju kvar. Men det är inte så att jag gått och tänkt att jag ska komma hem och ha ett uppdrag för partiet, men finns det något sätt som jag kan bidra på så gör jag gärna det.

Bilden man får av Wallström är att hon visst är intresserad av uppdrag. Men inte ett tungt politiskt uppdrag som innebära omfattande mediegranskning och en ständigt närvarande politiska motståndare som kan kritisera och granska.

Till Andreas Ekström i Sydsvenskan låter det så här:

– Vi får se. Jag ska inte sitta hemma och vara någon sorts konsult i alla fall. Kanske kan jag hjälpa på något sätt, unga kvinnliga politiker till exempel. Och så oroar jag mig för att vi har ett så apolitiskt klimat just nu. Det är ingen som drar politiska slutsatser av vad de ser i världen. Pendeln slår så väldigt. Nu är det individen som gäller, du ska satsa på dig själv, man säger ”det behövs inte längre någon gemensam kamp för jämställdhet, nu är det gjort, nu är det upp till dig”. Det är säkert ett historiskt fenomen, att sådant går i vågor. Men det är lite sorgligt ändå. Hållbarhetspolitiken kräver insatser. Du kan inte lita på att individer eller marknadskrafter ska ta hand om det.

Några saker är Margot Wallström säker på att hon inte vill syssla med.

– Till exempel tycker jag att jag har gjort mitt med torgmöten. Alltså, jag känner inget förakt för torgmöten, men… tältsemestrar gör jag inte heller längre. Jag har haft blåskatarr för många gånger i tält. Man kan välja bort saker, det är en fördel med att bli äldre.

Att bli partiledare och statsminister är en sådan sak. Frågan slutar aldrig att komma, men hon är säkrare än någonsin på sitt eget beslut: hon vet vad det skulle kräva av hängivenhet och plikttrogenhet.

Men skulle hon verkligen tacka nej till utrikesministerposten? Eller att bli Sveriges FN-ambassadör? Kanske, kanske inte.

Hennes två senaste politiska uppdrag utmärktes av att de var prestigefyllda jobb med hög lön men med ribban satt väldigt lågt för framgång.

I realiteten förväntar sig ingen något speciellt av en EU-kommissionär med ansvar för institutionella relationer och kommunikation eller av FN:s särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikter.

Uppdragen var nog så viktiga men ingen förväntade sig några större framgångar.

Att ”kommunicera Europa” med medborgarna är något alla i EU är officiellt positiva till. Men ingen förväntar sig några gigantiska steg mot ökad öppenhet av den byråkratisk bromsklossen Bryssel. (Trots detta talade The Economist om Wallström i EU som ”a Swede whose ‘kum-bay-yah’ approach grated with colleagues”.)

Samma sak gäller frågor om sexuellt våld i konflikter. Att försöka få psykopatiska diktatorer och gerillaledare i tredje världen att avstå ifrån att våldta kvinnor och barn är näst intill hopplöst om det inte finns sanktioner att ta till.

Om någon lyckas åstadkomma något på dessa poster kommer alla att applådera. Om det inte blir något gjort kommer knappast någon att bli speciellt förvånad.

Bild: Sydsvenskan den 31 augusti 2012.

Read Full Post »

IDOLER | Anhängare till Mona Sahlin har en sak gemensamt med beundrarna av den idag så aktuelle Olof Palme. Sällan ger de en balanserad bild av sin hjälte.

Så här skriver t.ex. Andreas Ekström om Mikael Romeros framställning av Sahlin i boken Tobleroneaffären – Varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister (Norstedts).

Det är tydligt att sjutton års perspektiv inte riktigt har räckt för Romero. Efter 260 sidor har jag mött tårar, frustration, en hel del berättigad ilska – men ingen djupgående analys, och definitivt ingen balanserad bild av Mona Sahlin. Jag har inte sett ett så välvilligt porträtt sedan jag läste självbiografiska noteringar på Marcus Birros blogg.

[…]

Sanningen är att Mona Sahlin under ganska lång tid hade svårt att hålla rätt på sina pengar. Det finns exempel på det som är mer graverande än intrycket som ordet ”Tobleroneaffären” ger. Slående är att ett stort antal privatekonomiskt besvärande händelser dessutom inträffade när Sahlin inte längre var statsråd – och havererade med sitt eget bolag – och igen efter återkomsten till regeringen. Trots de oerhört bittra erfarenheterna från drevet förmådde Mona Sahlin alltså inte ta det slutliga greppet.

Är det i ljuset av det rimligt att svenska folket inte valde henne? Hur stort förtroendekapital krävs av en toppolitiker? Vilket ekonomiskt omdöme måste en person som aspirerar på makt ha?

Det kan man verkligen diskutera. Men det var inte precis elevrådsordförande Sahlin ville bli.

Bild: Mona Sahlin vid presskonferensen med anledning av kontokortsskandalen 1995. Se ett bildspel om Sahlin på Svenska Dagbladet.

Read Full Post »

DESIGN | Tycker man om politik tycker man om böcker om politik. Och tycker man om böcker uppskattar man säkert också vackra volymer.

Vår rättmätiga plats är årets snyggaste. Barbro Hedvalls bok om kampanjen för kvinnlig rösträtt är formgiven av Nina Ulmaja.

Så här beskriver Ulmaja allt tankearbete som ligger bakom formgivningen:

Jag var med från början, och det är helt nödvändigt om man ska få till något riktigt bra. Den första tanken vi hade var att det inte får bli en vanlig läsebok. Titeln antyder att den här boken. Ska ta plats och stå för sig själv. Den ska vara högtidlig och bli tagen på allvar. sedan var bildberättandet helt avgörande, och bildredaktören Tove Rauscher har gjort ett stort jobb med det. För bokryggen valde jag ett ripsliknande klot. Tyget liknar de klädesmaterial som kvinnor använder vid tiden för rösträttens införande. Rips är ett vävt tyg med två olika sorters tråd, vilket gör det lite randigt i karaktären. Typsnittet för brödtexten heter Electra, och för rubrikernaanvände jag Victor och Egyptienne.

Övrigt: Intervjuerna med fyra formgivare av årets böcker gjordes av Andreas Ekström i Sydsvenskan (pappersutgåvan) den 15 december 2011.

Read Full Post »

sydostranBLEKINGE: Om det hade existerat ett pris för exceptionell flathet inom medievärlden skulle tidningen Sydöstran vunnit guld.

När en av tidningens praktikanter (!) – Stina Berthling – gjorde ett reportage på en strippklubb i Göteborg blev hon hotad med att både utsättas för våldtäkt och mord av ägaren.  Allt finns på band.

Trots detta vill Sydöstrans ansvariga utgivare Anders Hall inte anmäla händelsen. Hall hänvisar bara till omständigheter som gör att han inte vill polisanmäla. Vilka dessa omständigheter är framgår inte.

Istället för att ta sitt ansvar föredrar Hall att praktikanten själv lämnar in en polisanmäler. Men praktikanten Berthling – som verkar ha mer koll på vad som är rätt och fel – menar att en polisanmälan inte skall göras av henne utan av tidningen eftersom hon gjorde reportaget för Sydöstran och inte var på strippklubben som privatperson.

En som har uppmärksammat fallet är kulturjournalisten Andreas Ekström och bloggen Gunilla’s travelogue. Ekström konstaterar att det är ”fullständigt irrelevant” i vilket sammanhang reportern hotades så länge detta skede i tjänsten och fortsätter syrligt;

Vad Anders Hall har för verkliga skäl till sitt beslut kan man bara spekulera i. Han kanske inte vill ha journalistik om strippklubbar i sin tidning?

Eller så är det helt enkelt så att vare sig läsare eller medarbetare kan lita på Sydöstran när det börjar blåsa lite snålt?

Read Full Post »