Politik: (M) förlorar försvarsfrågan till Stefan Löfven!

STRATEGI | Försvarsfrågor är inget man vinner val på. Men det betyder inte att en smart partistrateg inte skulle kunna utnyttja frågan till sitt eget partis fördel.

Försvaret passar alldeles utmärkt om Socialdemokraterna vill ta över några av Moderaternas avlagda gamla kläder. Om ”nya Moderaterna” kunde sno jobbfrågan från Socialdemokraterna kan Stefan Löfven göra detsamma med försvaret.

Och vad kan vara bättre om man vill visa att man är ett seriöst statsbärande parti som vågar säga obekväma sanningar?

Dessutom kan försvaret, försvarsindustrin och vapenexport sammanfattas i ett enda ord, nämligen jobb. Bättre symetri än så får man inte inom politiken.

Det finns en utbredd irritation bland många traditionella borgerliga väljare och försvarsvänner – inte minst moderata – att Alliansregeringen har lämnat försvaret åt sitt öde.

Om man har gjort detta p.g.a. genuint ointresse eller för att man vill framstå som mer i ”mitten” är oklart.

Oavsett vilket har detta öppnat upp en blotta som smarta politiska motståndare skulle kunna utnyttja.

Och det är precis vad Stefan Löfven lyckades med när Johan Såhte följde honom under tre dagar för Veckans Affärer.

Hur viktig är den svenska vapenexporten?

”En sådan diskussion måste alltid börja ur ett säkerhets- och försvarsperspektiv. Anser man att inte att vi ska ha ett försvar är frågan lätt. Men om man vill ha ett försvar kan vi inte lita på att vi kan köpa allt materiel. Får vi verkligen den bästa ubåten om vi köper den från Ryssland? Eller får vi den näst bästa, som de sedan kan slå ut i ett skarp läge?”

Är en rysk ubåtsattack mot Sverige ett troligt scenario?

”Man kan alltid spekulera i vad som är troligt och inte troligt. Vi vill inte medverka till något som kan dränera Sveriges säkerhet. Ska man vara med i olika säkerhetssamarbeten med andra länder måste man också ha något att erbjuda, annars är man helt ointressant att ha med. Försvarsindustrin ger också viktiga spinn off-effekter till den civila industrin.”

Anna Ek, ordförande för Svenska Freds, kallar dig ”vapenlobbyist”.

”Sverige ska vara alliansfritt, då tror jag att vi måste kunna tillverka visst krigsmaterial själva. Och för att ha råd att göra det behöver vi också exportera en del vapen.”

Anna Ek tycker att du inte står upp för era värderingar om fred och nedrustning.

”Vi har alltid jobbat för fred och nedrustning, det ska vi fortsätta med. Men bara för att muren har fallit betyder inte det att vi är säkra för all framtid.”

Löfven lyckas på ett klart och tydligt sätt försvara både försvaret, svensk försvarsindustri och vapenexport.

Inte illa med tanke på hur politiskt inkorrekta dessa frågor har blivit sedan nyheten om den s.k. vapenfabriken i Saudiarabien.

Och inte nog med det.

Han låter dessutom som om han tror på vad han säger. När hörde man senast någon från regeringen göra det i de här frågorna?

Detta är en av de intressantaste artiklar som skrivits om Stefan Löfven så här långt. Den borde läsas av alla som undrar om han verkligen skiljer sig så värst mycket från sina närmaste föregångare.

Inte konstigt att Veckans Affärer utnämner honom till ”Reinfeldts mardröm”.

Övrigt: Ett utdrag ur Johan Såhtes artikel kan läsas på www.va.se. ”Jag förstår industrins energibehov” är en intervju med Stefan Löfven i samma nummer. (Tidskriftsomslaget ovan är Veckans Affärer nr 18 den 3 maj 2012.)

Read Full Post »

Strategi: (M) skall erövra kommunerna!

ATT REGERINGEN sedan länge går på tomgång bekräftades av en förvånansvärt innehållslös regeringsdeklaration.

För att kunna fortsätta regera i minoritet flörtar regeringen nu så intensivt med Miljöpartiet att det skulle få tonåringar att rodna av pinsamhet om det skedde på en skolgård.

Nästa steg lär väl bli att Fredrik Reinfeldt erbjuder sig bära Åsa Romsons väska till riksdagen.

När vi nu fortsätter ta ansvar för Sverige gör vi det med ett antal utgångspunkter. För det första: Alliansregeringen är en minoritetsregering. För det andra: Riksdagsordningen och budgetlagen ger möjligheter att upprätthålla inriktningen för politiken, god budgetdisciplin och sunda statsfinanser. För det tredje: Regeringen kommer att eftersträva breda och ansvarsfulla lösningar i riksdagen, där det kan vara naturligt att löpande föra diskussioner med främst Miljöpartiet men även Socialdemokraterna när förutsättningar ges.

Medan arbetet går på tomgång i riksdagen är det inte otänkbart att Moderaterna nu alltmer flyttar fokus till kommunpolitiken.

Partiet gjorde dessutom ett sämre val kommunalt än nationellt. Partisekreterare Sofia Arkelsten (M) och Peter Danielsson (m), ansvarig för den kommunalpolitiska förnyelsen, skriver:

Samtidigt som Moderaterna nått stora nationella framgångar i de två senaste valen, har det ökade förtroendet i många fall helt uteblivit i vissa kommuner. Trots att valresultatet i riksdagsvalet 2010 var det bästa för vårt parti sedan den allmänna rösträtten infördes var förlusterna i kommunalvalen mycket kännbara med minskat stöd i ett femtiotal kommuner.

[…]

För att M:s förnyelse på allvar ska få genomslag på alla nivåer vilar nu ett tungt ansvar på oss att fånga upp nya frågor och vara tillgängliga för åsikter och synpunkter i Sveriges alla kommuner och landsting. Det gäller oavsett om partiet är i majoritets- eller oppositionsställning.

Stalltipset är att vi kommer att få se mer moderat aktivitet ute i kommunrena medan regeringen fortsätter åka slalom mellan alla de hinder som nu finns för att regeringen skall framstå som handlingskraftig i sitt riksdagsarbete.

Detta är naturligtvis en riskabel strategi. Om nederlagen fortsätter i riksdagen är det svårt att kompensera detta med framgångar i kommunalt.

Read Full Post »

Krishantering: Göran Hägglund är Alliansens strykpojke!

MOTGÅNGARNA för Kristdemokraterna duggar nu tätt.

Samtidigt som opinionssiffrorna pekar neråt fortsätter partiet att förlora sina strider inom Alliansregeringen.

Parallellt har man dessutom överget sin absolut tydligaste profilfråga. Vårdnadsbidraget dödade man effektivt genom att själva öppet börja ifrågasatt det. Och detta långt innan man ens fått ett alternativ på plats.

Och för bara några dagar sedan blev det tydligt att Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet planerar att köra över Kristdemokraterna när det gäller sterilisering vid könsbyte.

Och nu kör man också över partiet i budgetförhandlingarna när det gäller sänkt skatt för pensionärer.

Detta är dessutom en av de få frågor där Göran Hägglund klart och tydligt utåt har markerat hur viktigt Kristdemokraterna tycker att det är att reformen blir av.

”När vi efter sommaren bestämmer oss för en budget så ska en sänkning för pensionärer finnas med”, förklarade Göran Hägglund i våras.

Detta handlar inte bara om tillfälligheter och otur. Nu handlar det om slarv, oskicklighet och bristande förmåga att sätta sig i respekt inom Alliansen.

Read Full Post »

Politik: (KD) löser kravaller med gulligull!

GATORNA BRINNER i en rad städer i Storbritannien. Vandalisering, plundring och överfall har redan lett till dödsfall.

Och som vanligt när det gäller grovt våld och kriminalitet står svenska politiker handfallna och svarslösa.

Caroline Szyber, rättspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, har försökt sig på ett svar.

[A]tt vara fattig och utan arbete leder inte automatiskt till att du slänger sten mot kvartersbutiken. Det är inte heller avsaknaden av fritidsgårdar eller samlingslokaler som gör att du tänder eld på grannens hus.

[…]

Det behövs en tydlighet från vuxenvärlden. Genom föräldrarna får barn och unga normer och värderingar om hur vi ska bete oss mot varandra i samhället.

[…]

I Sverige har synsättet att det är det allmänna (staten, kommunen och myndigheterna) som ytterst sett bär skulden vid upplopp varit dominerande. Föräldrarollen har kommit helt i skymundan.

På papperet låter detta OK. Men det löser knappast dagens problem.

Caroline Szybers svar är nämligen ett typiskt politikersvar. Eftersom Kristdemokraterna vill vara familjepartiet är deras lösning på alla problem att just stärka familjerollen.

Men premiärminister David Camerons problem är här och nu. Det handlar inte om vilka långsiktiga lösningar som möjligtvis kan ge effekt om 10-20 år.

Är det verkligen någon som tror att man kan komma tillrätta med dagens kriminella i Storbritannien genom att sätta deras föräldrar i vad Szyber kallar ”föräldrautbildningar”?

Camerons problem är naturligtvis hur man skall använda sig av just ”det allmänna” för att råda bot på de kravaller, upplopp och överfall som sker just här och nu.

Där har Cameron agerat betydligt handlingskraftigare än vad Alliansregeringen har gjort i jämförbara situationer.

Alliansregeringens tama agerande har varit tydligt vid upploppen i svenska förorter när bilar sticks i brand och innevånare regelbundet kastar sten på poliser och brandmän som försöker göra sitt jobb.

Och Kristdemokraterna står här lika svarslösa som alla de övriga partierna.

Kristdemokraterna har i realitet helt köpt regeringens mantra om att ”jobb, jobb, jobb” skall lösa precis alla problem.

Jobbmantrat är ungefär som Kristdemokraternas mantra om familjen. Man kan alltid hoppas att det ger resultat någon gång i framtiden. På så sätt behöver man inte bry sitt huvud om problemen just här och nu.

Read Full Post »

Politik: (KD) satsar på bräcklig strategi!

IDAG VAR DET Göran Hägglunds tur i Almedalen. Han valde att hålla fast vid strategin att framhäva barn och ungdomars utsatthet.

Tanken är att barn och ungdomsperspektivet indirekt skall leda väljarnas tankar till andra delar av partiets familjepolitik.

Istället för att bara prata mamma-pappa-barn vill partiet att väljarna på ett naturligt sätt skall få upp ögonen även för andra delar av partiets politik.

Barn och ungdomars situation är något som inte bara oroar föräldrar utan också mor- och farföräldrar. Hägglund hoppas att frågan skall garantera att partiet skall kunna locka tillbaka de äldre väljare som man tappade i de senaste valen.

Problemet för partiet är att denna strategi har prövats tidigare utan någon större framgång. Kristdemokraterna har även tidigare lyft fram barnen i sin familjepolitik.

Det enda riktig nya i talet var att Hägglund föreslog att föräldrarna skall tvingas närvara vid domstolsförhandlingar som berör kriminella ungdomar. Om föräldrarna inte dyker upp skall de kunna hämtas med polis.

Frågan kan mycket väl bli en riktig röstvinnare. Men även här kommer Kristdemokraterna att stöta på ett av sina vanliga problem.

Om idén blir regeringspolitik kan alla Allianspartierna ta äran av det. Om det däremot inte blir regeringspolitik finns det ingen anledning för väljarna att rösta på Kristdemokraterna eftersom man då har bevisat att man inte har kraft nog att förvandla sina förslag till regeringspolitik.

Damned if you do, damned if you don’t.

(Ett tips till Göran Hägglund och alla andra partiledare med anledning av försöken att vara humoristiska. Skippa skämten i era tal om ni inte har testat av dem på någon som inte är era närmaste medarbetare!)

Read Full Post »

Politik: Alliansens tre självmordspiller!

VAL 2010: Det finns en utbredd ideologisk trötthet inom de både politiska blocken. När alla partierna försöker vara politiskt korrekta och tillfredställa allt och alla leder detta ofta till ingen blir riktigt nöjd.

Det pågår redan en intressant debatt inom ”vänstern” om den ideologiska och sakpolitiska utslätning som har skett bland de rödgröna partierna. Kanske börjar vi nu se en senkommen sådan bland regeringspartierna.   

Alla de borgerliga partierna har genomgått ideologiska förvandlingar utan att detta har gett vare sig speciellt nöjda väljare eller positiva opinionssiffror.

Moderaterna må vara det näst största partiet men man hör aldrig några kärnväljare uttrycka något positivt om partiet. Och hos Centerpartiet har det nyliberala stuket bara gett partiet rekordlåga siffror och frustrerade väljare.

Hos Kristdemokraterna verkar man ha tagit ytterligare steg bort från klassiskt kristdemokrati till en mer sekulariserad konservatism. Om detta hinner få någon effekt innan valet kan ingen idag ge svar på.

Och trots att Folkpartiet har de ”bästa” opinionssiffrorna bland småpartierna är deras ideologiska hopkok av socialliberalism, feminism och ”ordning-och-reda”-konservatism något förvirrad.

Åke Sundström som är nationalekonom och före detta forskare och ämbetsman vid regeringskansliet har skrivit intressanta inlägg om Alliansens ideologiska vilsenhet.

Mandatperioden facit är framför allt en misskött fördelningspolitik: kampen mot utanförskapet ligger i spillror.

Den lyckliga majoriteten som haft ett jobb att gå till har belönats (…) medan arbetslösa fått sin tillvaro sönderslagen och pensionärerna sina realinkomster sänkta. Något oväntat är att KD inte bara passivt svalt denna omvända Robin Hood-politik, utan aktivt bidragit till den (…)

Det var rätt att strama upp sjukförsäkringen och vidga gapet mellan lön och a-kassa, men fel att därutöver införa nya statliga bidrag och avdrag (…)

[Anders] Borgs problem är att bidrag eller avdrag aldrig – eller ytterst sällan – leder till ökad sysselsättning (…) Det enda som händer är att sysselsättningen omfördelas, mellan individer, branscher och regioner, i ett meningslöst nollsummespel (…)

Det är omöjligt att försvara dagens diskriminering [av pensionärerna]. Pensionen är uppskjuten inkomst och skall beskattas på samma sätt som andra löneinkomster (…)

Familjepolitiken är det tydligaste exemplet på Moderaternas ideologiska vilsenhet. Här har vi en solklar valvinnare: massor av socialdemokrater och miljöpartister gillar tanken på att kunna stanna hemma längre med sina barn. Men [Fredrik] Reinfeldt sumpar den chansen genom sitt häpnadsväckande påstående att valfriheten – som han samtidigt säger sig bejaka – står i konflikt med arbetslinjen. Underförstått: den som sköter egna barn utför inget arbete, det gör bara den som är avlönad.

Åke Sundströms förklaring till Alliansregeringens många stolpskott är också värt att citera;

Och nog är det en gåta att Reinfeldt och Borg lyckats få sitt eget parti och regeringskollegerna att svälja dessa tre självmordspiller. Låt mig gissa att en auktoritär, intern beslutsordning är en av förklaringarna.

Detta klingar korrekt. Det finns en tendens inom Moderaterna att följa ledaren så länge som det går bra (och allt är anses vara bättre än under Bo Lundgrens tid).

Frågan är dock varför Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har låtit sig styras på detta sätt.

Källa: ”Alliansens politik ideologiskt vilsen” av Åke Sundström (Världen idag den 8 februari 2010)

Read Full Post »

Politik: (M) profilerar sig med (KD) fråga!

VAL 2010: Vid ett besök igår på ett seniorboende i Stockholm passade Fredrik Reinfeldt på att droppa nyheten att pensionärerna står på tur för regeringens satsningar. 

 ”Pensionärerna går före nya inkomstskattesänkningar. Vi har gått igenom en svår kris, Sveriges ekonomi har krympt men vi kom ut bättre än andra. Då tycker jag att vi först går till de grupper som blivit klämda i den svåra krisen. Nu talar vi om att pensionärerna ska komma först.”

Allt tal om att släppa fram småpartierna i Alliansregeringen har uppenbart inte gett mycket resultat. Att Reinfeldt får vara den som meddelar regeringens inställning i frågan borde irritera Göran Hägglund (KD).

Det är ingen hemlighet att Kristdemokraterna i år – så väl som tidigare år – har de äldre som en av sina specifika målgrupper. Att Moderaterna får bli det parti som meddelar nyheten förtar en del av kristdemokraternas möjligheter att nu plocka poäng hos denna väljargrupp. 

Göran Hägglund antydde – utan att kunna ange något konkret besked – redan i senaste partiledardebatten att något var på gång. Vi får nu se om partiet får en mer framträdande roll när Regeringen senare presenterar det konkreta innehållet i reformen. 

Under denna mandatperiod har partiet inte utnyttjat speciellt effektivt för att ”sälja” in partiet till vare sig sina egna kärnväljare (som de äldre), men inte heller till de ”nya” kristdemokrater som man försökte nå i valrörelsen 2006. Eller som Claes Lönegård skriver i Fokus;  

I sin första valrörelse, 2006, bestämde sig Hägglund för »sitta-still-i-båten-strategin«. När alla andra borgerliga partier förändrades skulle kristdemokraterna förbli desamma.Strategin gav 6,6 procent i valet, ett tapp på nästan tre procent. Hägglund fortsatte sitta still i båten. I regeringen fick kristdemokraterna ta ansvar för sin hjärtefråga – socialpolitiken. Ändå fortsatte väljarstödet att sjunka (…) 

Tiden rinner iväg. Om två, tre månader ska de fyra borgerliga partierna ha enats om grunderna för en ny gemensam valplattform. Då minskar möjligheterna till solospel. Risken är att Hägglund inte får så många tillfällen att visa att omläggningen inte bara är retorik.

Se även: Reinfeldt: Pensionärerna går först, Dagens Nyheter.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: (S) och (M) sätter en tydlig bild av varandra!

DEBATT: Inför ett val blir det extra viktigt för de politiska partierna att dra upp de strategiska skiljelinjerna. Ett sätt är att bestämma sig för vilja budskap som konsekvent skall pumpas ut om den egna politiken och om motståndarna.

Därför är det inte överraskande att Mona Sahlin (S) i riksdagens partiledardebatt markerade att Regeringen ökade ”klyftorna” i landet. Ett ord vi kommer att höra mycket av framöver.

En fördel med detta begrepp är att socialdemokratiska väljare känner igen sig i retoriken. Socialdemokraterna har av tradition haft hög trovärdighet i väljarkåren när det gäller att bekämpa klyftorna i samhället.

Fredrik Reinfeldt (M) markerade å sin sida att det inte finns något enhetligt alternativ till regeringspolitiken hos de rödgröna partierna. De Rödgröna är splittrade och deras politik riskerar stabiliteten i de offentliga finanserna genom äventyrliga utgiftslöften. Bidragspolitik står mot regeringens jobbpolitik.

Detta sätt att argumentera har även en subtil underton. Alla som minns Mona Sahlin och Tobleroneskandalen kan lätt komma att sätta ett likhetstecken mellan Sahlins personliga tillkortakommande på det ekonomiska planet med den politik man nu står att leda i den rödgröna alliansen.

Å andra sidan kommer retoriken kring ökade klyftor i samhället att spä på bilden av att de ”nya” Moderaterna egentligen inte är något annat än ett illa dolt försök att dölja en tidigare misslyckad politik med ny retorik. Med andra ord vill Socialdemokraterna visa att de ”nya” Moderaterna är de samma som de ”gamla” Moderaterna. Högerspöket i ny skepnad.

Skiljelinjerna mellan bilden av ”slarviga” Mona Sahlin och bilden av den ”passiva” Fredrik Reinfeldt har även utnyttjats i tidigare debatter.  Låt se vilken bild som blir mest trovärdig hos väljarna inför valet. Kanske båda?

I så fall kommer valrörelsen att mer handla om att försöka mobilisera respektive kärnväljare snarare än att vinna nya väljare till respektive parti och block.

Se även: Nu börjar ordkriget mellan Reinfeldt och Sahlin och Det här sa de – egentligen (Aftonbladet den 20 januari 2010).

Read Full Post »

Opinion: Alliansen vann riksdagsdebatten!

POLITIK: Årets första partiledardebatt vanns av Alliansregeringen enligt en läsarenkät i Aftonbladet.

När mer än 5000 läsare hade tyckt till om riksdagsdebatten rangordnades partiledarna enligt Aftonbladet på följande sätt; 

På första plats Fredrik Reinfeldt (M) med ett snittbetyg på +3,25. På andra plats kom Jan Björklund (FP) med snittet +3,0. Och på tredje plats Göran Hägglund (KD) med snittet +2,4.

Först på fjärde plats kom Mona Sahlin och Maud Olofsson med snittbetyget +2,1. Lars Ohly (V) hamnade sist med +1,8.

Linjen är tydlig: Alliansens ledare toppar betyglistan – de rödgröna trängs i bottenligan. Valårets första debattstrid är avgjort. Hetast i talarstolen var statsminister Fredik [sic] Reinfeldt, när Aftonbladets läsare får sätta betygen.

Att just läsarna på Aftonbladet utser de borgerliga partierna till segrare måste vara speciellt upplyftande för Regeringen. Inte minst för att Alliansen under den senaste tiden har drabbats av en rad negativa opinionsundersökningar.

Senast i raden var Novus januarimätning som visade att den rödgröna alliansen hamnar på 51,8 procent mot regeringspartierna som får 41,9 procent. En skillnad på 9,9 procent.

Read Full Post »

Opinion: Maud Olofssons misslyckade strategi!

POLITIK: I Demoskops opinionsundersökning hamnar tre partier – Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet – under riksdagens fyraprocentspärr.

Om dessa tre partier inte skulle klara av att ta sig in i Riksdagen skulle de Rödgröna (Socialdemokraterna och Miljöpartiet) hamna på 47,4 procent medan Alliansen (Moderaterna och Folkpartiet) bara skulle få 34,8 procent. En gigantisk skillnad på 12,6 procent!

Siffrorna är så pass udda att det kommer att behövas fler undersökningar för att se om det bara handlar om en freak accident.

Vad är Centerpartiets problem? Maud Olofsson och hennes partistrategers största misstag har varit att man har försökt förvandla Centerpartiet till ett nyliberalt storstadsparti. Misstagen handlar om tre saker;

1) Centerpartiet har av tradition alltid varit större och starkare på landsbygden och mindre städer än vad man har varit nationellt (och i riksdagen).

Att då försöka förvandla partiet till ett storstadsparti utan att ta tillräcklig hänsyn till sina traditionella kärnväljare har inte varit speciellt framgångsrikt. Man kan helt enkelt inte bara ”byta ut” gamla väljare mot ”nya” på det sättet.

2) Att göra om Centerpartiet till ett nyliberalt parti bygger på den missvisande tanken att det skulle finnas tillräckligt många nyliberaler i väljarkåren. Så är det inte. (En anledning till att Moderaterna kasserade sin gamla politik var just insikten att man inte kan bli framgångsrik i Sverige bara genom att nischa sig på frågor om skattesänkningar och företagande.)

3) Det tredje misstaget har varit att Centerpartiet aldrig riktigt har tagit strid om de nyliberala väljare som trots allt finns inom borgerligheten. Vill man verkligen vinna dessa nya väljare gäller det att inte fega ut när det verkligen gäller. Man måste helt enkelt vara beredd att göra sig ovän med Moderaterna och Folkpartiet genom att slå sig in i deras väljarkår.

Istället har Centerpartiet – precis som Folkpartiet och Kristdemokraterna – suttit förhållandevis stilla i den gemensamma alliansbåten. Man kan inte vinna nya väljare om man hela tiden bara agerar och låter som varandras kopior. 

Väljarna kommer då bara att göra det enda rimliga och logiska nämligen rösta på det största och mest framgångsrika partiet nämligen Moderaterna.

Detta är Centerpartiets (och Folkpartiets och Kristdemokraternas) dilemma idag.

Read Full Post »