Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Allianspartierna’

ledamoter1VALKAMP: Statsvetaren professor Tommy Möller lyfter i Dagens Nyheter upp tre nya tendenser i svensk inrikespolitik.

Enligt Möller kan vi nu se tre konsekvenser av att ett nytt politiskt landskap växer fram sedan svensk blockpolitik har gått in i ett nytt läge. Partierna till höger och vänster har gått från lösa koalitioner till att istället bilda två tydliga allianser.

De tre konsekvenserna enligt Möller är;

(1) en utveckling mot ett tvåpartiliknande system, vilket i sin tur leder till (2) ombytta roller mellan blocken samt (3) att partiledarcentrering i ökande grad ersätter den particentrering som funnits under mycket lång tid.

En fjärde konsekvens som Tommy Möller inte redogör för är att partierna – åtminstone inom borgerligheten – riskerar att marginaliseras och stagnera på låga opinionssiffror.

Denna utveckling kan vi redan se idag. De tre mindre partierna i regeringen – Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna – har väldigt svårt att få utdelning på sina politiska utspel.

Den moderata dominansen grundlades redan när de fyra partierna i god tid innan valet hamrade fram ett gemensamt regeringsunderlag. Genom att ta bort de största skillnaderna hindrade man effektivt att vänsterpartierna kunde slå in kilar mellan partierna och få dem att framstå som regeringsodugliga.

Men en annan konsekvens av detta är att de tre mindre partierna haft svårt att partiprofilera sig när det idag inte längre finns så mycket som skiljer dem åt. De ideologiska skillnaderna är näst intill borta eller nedtonade. Det parti som tjänar mest på detta är det största partiet Moderaterna.

För Socialdemokraterna är problemet lite annorlunda. Efter ett misslyckade med att bilda allians med bara Miljöpartiet har förtroendet för Mona Sahlin fortsatt att minska medan partiet står fortsatt stadigit i opinionen.

Men det är uppenbart att Vänsterpartiet inte kommer att låta sig själv gå i samma fälla som de tre mindre partierna i regeringen. Partiet kommer troligen att fortsätta att hårdprofilera sig samtidigt som man försöker driva Socialdemokraterna längre åt vänster.

Inre kannibalism inom vänsteralliansen kan leda till att Vänsterpartiet och Miljöpartiet går framåt i valdagen 2010 medan De rödgröna misslyckas med att bilda regering.

Mona Sahlin kommer att ha en tuff tid där hon inte bara måste ta hänsyn till sitt eget partis synpunkter från det landsomfattande rådslaget utan också utmejsla någon form av regeringsunderlag som kan konkurrera med regeringspartiernas.

Nu är det – som Tommy Möller också påpekar – borgerligheten som har möjlighet att se till att ”söndra och härska” genom utspel som sliter i förtroendet inom den rödgröna alliansen.

Read Full Post »

1620oktober081_500x375_78da3e2b632356bdd90b8d02c83b64edBLOCKPOLITIK: På debattplats i dagens Dagens Nyheter gör professor emeritus Olof Ruin en intressant framtidsanalys kring konsekvenserna av den nya blockpolitiken.

Olof Ruin anger tre risker med den nya blockpolitik som nu har uppstått i och med formeringen av det rödgröna regeringsalternativet.

Tendensen till ett tvåpartisystsem har ytterligare förstärkts när (s), (mp) och (v) drar igång sitt samarbete. Men ännu är vi inte där utan har istället ”två konglomerat av partier, där ett parti på respektive håll är stort och de andra små”.

Vi har hamnat i ett mellanläge mellan tvåpartisystem och ett genuint flerpartisystem. Olof Ruin ser tre möjliga konsekvenser av detta;

1) Det är en given ambition för alla regeringar att nå enighet i sitt arbete (…) Det händer inte så sällan i flerpartiregeringar att ett av de medverkande partierna helt enkelt vägrar att gå med på vad de andra önskar se genomfört (…) Ett mångpartisystem som förlorat flexibilitet genom uppkomsten av två block kan alstra förlamningar i politiken.

Här kan man möjligtvis invända mot Ruin att detta knappast har hänt i Alliansregeringen. Snarare har småpartierna suttit väldigt snällt i båten vilket har gjort att Moderaterna har kunnat dominera nästa helt på egen hand.

2) En annan konsekvens (…) är att den tidigare identiteten hos de i blocken ingående partierna kan förväntas bli förändrad. Allianspartiernas utveckling illustrerar väl detta. Moderaterna har orienterat sig från höger mot mitten, mittenpartierna – särskilt centerpartiet och folkpartiet – har rört sig högerut (…) Ett särmärke för alla dessa småpartier är att man i den offentliga debatten mindre framhåller olika värderingar (…) I stället koncentrerar man sig på olika konkreta sakområden som man anser sig värna om (…)

Socialdemokraternas ställning som det stora partiet kommer med all sannolikhet att bli svårare än moderaternas. Man blir som det tidigare statsbärande partiet tvungen att nu orientera sig mot vänster (…) Vänsterpartiet blir möjligen det parti inom detta nya block som mest kommer att hålla fast vis sin gamla identitet.

Här kan det vara på sin plats att konstatera att de borgerliga partiernas förändrade identitet började långt innan man bildade regering. Och – med undantag av moderaternas förändring – är det frågan om väljarna märker av småpartiernas ompositioneringar överhuvudtaget.

Problemet är snarare en profillöshet hos småpartierna. Man verkar vara nöjda med att få ägna sig åt sina respektive sakfrågor på sina departement i skugga av Moderaterna. Fyra partier med olika partiprofil har förvandlats till fyra ”liberala” partier utan egna konturer. Risken för småpartierna är att väljarna drar slutsatsen att de inte längre har något existensberättigande.

3) En tredje konsekvens (…) är att nya partier kan komma in i riksdagen (…) Ett sådant nytt parti skulle få roll av vågmästare.

Om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna blir de stora vinnarna när blocken cementeras så finns det två anledningar till detta.

Det första är socialdemokraternas velande när det gälle om man skulle ha med Lars Ohly eller inte. Att Vänsterpartiet nu är med kommer att innebära att de Rödgröna får svårare att erövra mittfältet och därmed regeringsmakten. 

Det andra är att Allianspartierna – och Socialdemokraterna – har ignorerat problemen i integrationspolitiken under så pass många år att man bara har sig själva att skylla om Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen och blir vågmästare.

Inget parti har ännu vågat driva frågor som skulle kunna attrahera sverigedemokraternas väljare. Man skall inte tro att bara för att Sverigedemokraterna är ett enfrågeparti så är deras väljar också det.

Man tyckts fortfarande tro från de etablerade partiernas sida att fler jobb skall fixa problemet med utanförskappet. Frågan är då vilka lösningar man har när Sverige och resten av världen nu befinner sig i en ekonomisk nedgång vad gäller jobb och sysselsättning.

Read Full Post »

annons-s-v-mp1DE RÖDGRÖNA: Spekulationerna kring konsekvenserna av de Rödgrönas har nu pågått några dagar i media.

Och eftersom nyhetsrapporteringen i Sverige ofta jagar i flock dröjde det inte länge innan man hade bestämt sig för att koalitionsbygget mellan (s), (mp) och (v) var ”a good thing” för partierna.

Att (s) och (mp) i vissa opinionsunderökningar t.o.m. hade egen majoritet innan Socialdemokraterna började strida internat om vilka partier som skulle få vara med i ett samarbete nämndes inte.

Inte heller att Vänsterpartiet skulle ha stora chanser att långsiktigt tjäna på att stå utanför en framtida (s-mp) regering. Detta eftersom man då skulle kunna ställa krav utan att behöva ta regeringsansvar om (s-mp) skulle få en bräcklig majoritet. Detta inte minst om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och blir vågmästare.

Men än så länge är alla – inklusive de borgerliga partierna (!) – glada över samarbetet (med undantag av Miljöpartiet som nu riskerar att bli stödparti åt (s) när ett ”riktigt” vänsterparti blir en del i vänsteralliansen). 

Och lanseringen av de Rödgröna gjordes med lite nya kommunikationsgrepp vilket säkert muntrade upp gräsrötterna. (Bland annat hoppade man över den annars så obligatoriska debattartikeln i Dagens Nyheter till förmån för YouTube och Newsmill

Men några nya infallsvinklar har nu börjat dyka upp i debatten om de Rödgrönas strategi. På denna blogg har tidigare diskuteras att ett formaliserat samarbete inte är helt problemfritt för något av partierna.

Och på Dagens Media har man bl.a. lyft fram ett nära samarbete nu kan komma att urholka partiernas varumärken (vilket är precis vad som har hänt för Allianspartierna – åtminstone för de tre mindre partierna).

Dagens Samhälle kan man läsa om hotande ”blockchock” och att en ”schizofren valrörelse” väntar 2010.

Read Full Post »

OPPOSITIONEN: Efter mycket möda och stort besvär har oppositionspartierna idag presenterat första steget i sitt koalitionsbyggande.

koalitionsbild

Att Vänsterpartiet och oppositionen inom Socialdemokraterna valde att tvinga fram ett samarbete mellan de tre partierna kan komma att visa sig vara ett stort strategiskt misstag.  

Om Lars Ohly hade varit smart hade han istället valt att stå utanför ett formaliserat samarbete. Vänsterpartiet skulle då kunna fortsätta att bygga upp förtroendet hos väljarna som det parti som kan garantera att (s) och (mp) inte ”kantrar” för långt till höger. Detta hade varit bra för vänsterpartiets opinionssiffror.

Denna strategi är den som Dansk Folkeparti har valt i Danmark. Dansk Folkeparti har tydligt tagit parti för en borgerlig regering men har också sagt att man inte vill ingå i regeringen. Därmed har man kunnat vinna maximal utdelning i förhandlingarna kring regeringens politik utan att samtidigt behöva ta 100 procent ansvar för resultatet.

För Miljöpartiet är det svårt att se några som helst fördelar med ett koalitionssamarbete med Vänsterpartiet.

Detta var också tydligt i intervjun i dagens Agenda. Maria Wetterstrand markerade att samarbetet riskerar att göra framtida överrenskommelser inom koalitionen mindre detaljerade – och därmed mindre övertygande – när man nu också måste ta hänsyn till ett parti som ligger långt till vänster om både (s) och (mp).

Miljöpartiet riskerar nu att framstå som mindre jämbördiga med (s), mindre viktiga och mindre statsmannamässiga. Miljöpartiet riskerar att återigen bara framstå som partiet som ”tycker som (s) men lite grönare”. Ett stödparti till (s) kommer inte att vara lika intressant som ”vänstersamvetet” Lars Ohly.

Dramaturgin i medias bevakning riskerar att nu handla om ”statsministerkandidaten Mona Sahlin” och ”den tidigare misstrodda Lars Ohly”. Vänsterpartiets kommer nu alltid att antas vara den som har hållit tillbaka ”högerpolitiken” inom koalitionen.

Att Mona Sahlin har tvingats lyssna på oppositionen inom (s) är ett tydligt misslyckande. Men det är också ett tydligt misslyckande för hennes motståndare inom partiet.

Innan kritiken kom igång mot Sahlin hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans (och utan Vänsterpartiet) ofta egen majoritet i olika opinionsunderökningar. Attackerna mot Sahlin har gjort mer för att minska gapet till Allianspartierna än vad regeringen själv har lyckats med.

Strategin att bygga en koalition bara mellan (s) och (mp) var tydlig långt innan man höll sin presskonferens i oktober om ett långtgående samarbete. Attackerna mot Sahlin framstår därför inte bara som en kritik mot uteslutningen av (v) utan också som en ursäkt för en kampanj riktad mot personen Sahlin.

Om Allianspartierna får fortsatt förtroende att regera även efter nästa val 2010 så kommer man säkert i sin eftervalsanalys kunna se att vändningen började förnimmas när (s) och (mp) fick ge med sig och släppa in Vänsterpartiet i värmen.

Read Full Post »

NORSKA OPINIONSINSTITUTET Sentio Research redovisar i sin senaste mätning att vänsterblocket fortfarande innehar en säker ledning över regeringspartierna trots en tillbakagång med 2,7 procentenheter.

I undersökningen är det bara Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som går fram. Övriga partier backar medan Kristdemokraterna ligger stilla.

Undersökningen genomfördes den 15-20 juli (förra mätningen från vecka 27 inom parantes).

Totalt intervjuades 1000 personer. 

Allianspartierna: 35,7 % (35 %) = +0,7 %

Vänsterpartierna: 55,2 % (57,2 %) = -2,0 %

Skillnaden mellan blocken: 19,5 procent (22,2 %) 

Trots att Allianspartierna har knappat in med 2,7 procentenheter har vänsterpartierna en säker ledning.

Moderaterna: 21,2 % (19,8 %) = +1,4 %

Folkpartiet: 5,9 % (6,0 %) = -0,1 %

Centerpartiet: 4,9 % (5,5 %) = -0,6 %

Kristdemokraterna: 3,7 % (3,7 %) = +/-0

Socialdemokraterna: 42,2 % (45,4 %) = -3,2 %

Miljöpartiet: 6,4 % (6,5 %) = -0,1 %

Vänsterpartiet: 6,6 % (5,3 %) = +1,3 %

Sverigedemokraterna: 5,5 % (4,1 %) = +1,4 %

Read Full Post »

EN NY OPINIONSUNDERSÖKNING visar att vänsterpartierna inte bara leder utan nu också drar ifrån allianspartierna.

Denna gång är det SKOP som har tillfrågat 1100 personer mellan den 16 juni och 12 juli vilket parti man tycker bäst om. Perioden präglades av stor politisk aktivitet. Bland annat pågick Almedalsveckan och FRA-debatten.

Opinionsundersökningen kan sammanfattas med att Moderaterna och Vänsterpartiet backar, Socialdemokraterna ökar och Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Övriga partier oförändrat eller marginell förändring.

Allianspartierna: 42,9 % (maj 45,7 %) = -2,8 %

Vänsterpartierna: 51,7 % (maj 50,8 %) = +0,9 %

Skillnaden mellan blocken: 8,8 % (maj 5,1 %)

Vänsterpartierna har ökat avståndet till allianspartierna med +3,7 % sedan SKOPs majmätning.

Moderaterna: 23 % (maj 26,2) = -3,2 %

Folkpartiet: 7,5 % (maj 7,5) = +-0 %

Kristdemokraterna: 5,5 % (maj 5,5 %) = +-0 %

Centerpartiet: 6,9 % (maj 6,5 %) = +0,4 %

Socialdemokraterna: 38,9 % (maj 36,8 %) = +2,1 %

Miljöpartiet: 7,2 % (maj 7,2 %) = +-0 %

Vänsterpartiet: 5,6 & (maj 6,8 %) = -1,2 %

Sverigedemokraterna: 4,0 % (maj 2,5 %) = +1,5 %

Read Full Post »

« Newer Posts