Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Alf Svensson’

VAL 2014 | Kristdemokraterna driver en av de mer personfixerade kampanjerna inför Europaparlamentsvalet.

Kampanjen är helt uppbyggd kring den f.d. journalisten och programledaren Lars Adaktusson. Och det kan vara en smart strategi. Partiets företrädare är ofta mer populära än partiet.

Tanken man vill plantera hos väljarna är att det behövs en undersökande journalist i Bryssel som kan avslöja alla de tokigheter som politiker kokar ihop bakom ryggen på allmänheten.

Till kampanjen har partiet tagit fram en snygg svartvit valfilm utan mycket politiskt innehåll. Det handlar mer om känsla. Adaktusson är mannen med empati och internationell erfarenhet.

Intressant är att Alf Svensson flimrar förbi i filmen. Lite som i Socialdemokraternas film där man använder sig av Olof Palmes röst.

Tydligen har båda partierna insett att nuvarande partiledare inte riktigt räcker till för att entusiasmera väljarna i EU-valet. Och varför inte. Det är ju inne med vintage.

Read Full Post »

POLITIK | Många verkar genuint förvånade över att motståndet mot Jimmie Åkesson kommer när intresset för Sverigedemokraterna är som störst.

Linda Eriksson skriver t.ex. i Fokus:

Paradoxalt intensifieras alltså den interna striden samtidigt som partiet har rekordhöga opinionssiffror. På ena sidan står en skadeskjuten partiledning, som i det toppstyrda partiet redan är överbelastad med arbete. På den andra en hungrig opposition som stärks alltmer.

Men alla borde insett att något inte stod rätt till när partiledningen tidigare i år försökte lansera Paula Bieler som alternativ till ordförande i ungdomsförbundet SDU.

”Nationalisten” Gustav Kasselstrand vann en överlägsen seger med trettionio röster mot tio.

Antingen var detta bara ett desperat försök att kasta grus i ”nationalisternas” maskineri eller en gigantisk missbedömning från partiledningens sida om sin egen förmåga att påverka händelseutvecklingen. Troligtvis lite av varje.

Oavsett vilket är alltid intresset för att intrigera konstant bland ideologiska motståndare. Det minskar inte nödvändigtvis bara för att partiet växer i opinionen. Tvärtom.

Ett parti som hamnar mellan 7-11 procent är alltid betydligt intressantare än om det inte klarar av att registrera något väljarintresse i opinionsundersökningar.

Om inte annat för att en framgångsrik partiledare riskerar att cementera sin maktposition när det går bra. Om motståndarna inte agerar snabbt riskerar man hamna på historiens skräphög.

Inom alla partier finns alltid falanger som tycker sig vara mer ideologiskt renlärig än sittande partiledning.

Vad som utmärker dessa falanger är att de alltid tror sig kunna förbättra opinionssiffrorna. Alternativt bryr man sig inte om opinionen så länge man bara får sätta sin prägel på partiet.

Sverigedemokraternas interna problem påminner om Kristdemokraterna under Alf Svensson. Svensson – precis som Jimmie Åkesson nu – var alltid populärare än sitt parti.

Inom Kristdemokraterna tilläts aldrig någon ledargestalt växte till sig i skuggan av den store ledaren. Att försöka synas för mycket sågs per definition som något högst suspekt.

Resultatet av Kristdemokraternas bristande framförhållning ser vi idag. Ett blekt ledargarnityr med opinionssiffror i fritt fall.

Det unika med Erik Almqvist var att han som ekonomiskpolitisk talesperson på ett naturligt sätt tog plats p.g.a. sina uppenbara kvalifikationer. (Eriksson skriver att den nu avlidne William Petzäll en gång sågs som en potentiell partiledare. Om detta är sant illustrerar det bara hur tunt det är på talanger inom partiet.)

Vad borde då partiledningen göra i dagsläget?

Med en hängiven ideologisk motståndare finns det bara en väg framåt. Och det är att se till att vinna maktstriden. Eriksson igen:

Sedan förra valet har 267 sverigedemokrater lämnat sina uppdrag i kommunfullmäktige, enligt Expo. Och källor inom partiet säger till Fokus, att partiledningen har en plan att inom ett par veckor rensa ut ett tiotal personer på en och samma gång, som ett resultat av policyn om nolltolerans. En åtgärd som inte väntas få några applåder av den interna oppositionen.

Ett säkert tecken på att man har kompetensproblem inom partiet är att Johnny Skalin nu tillfälligt ersätter Almqvist som ekonomiskpolitisk talesperson. Samma Skalin har tidigare petats från just denna post.

Frågan är om en skadeskjuten Jimmie Åkesson klarar av att hantera sina ideologiskt motiverade motståndare när kompisgänget närmast honom så kraftigt har decimerats.

Övrigt: Inlägget publiceras parallellt på Makthavare.se.

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus den 16-22 november 2012.

Read Full Post »

SKOLAN | I efterdyningarna av partiledarstriden vill Alf Svensson att partiet profilerar sig på en skoldebatt med etiska förtecken.

Enligt Svensson kan partiet inte fortsätta smeta ut sig över hela det politiska fältet. Man måste koncentrera sig på två eller tre frågor. Och dessa bör vara familj- och skolfrågor.

Det är svårt att tolka det som något annat än att han gärna ser att partiet utmanar Folkpartiet på deras hemmaplan. Folkpartiet har allt för länge regerat ensamma på skolans område.

Familjen är central för alla, inte bara för kritdemokrater. […] Skolan som förmedlare av värderingar är en annan viktig fråga.

[…]

Vi kommer säkert att få fiender, men det får vi finna oss i. Desto fler kommer att gilla det. Människor kan inte leva i ett värdemässigt vaccum. Samhället behöver värderingar.

Innan ledarstriden skulle avgöras läxade Svensson upp Göran Hägglund och Mats Odell i Dagens Nyheter. Vad tycker han nu när striden är över?

I tidningen Kristdemokraten svarar han på en rad frågor.

– Jag känner Göran Hägglund väl, och han har noga registrerat allt som sagts. Det har säkert varit omtumlande och väckande.

Vilket betyder: Uppenbart krävdes det en ledarstrid för att Hägglund skulle fatta situationens allvar. Nu måste Hägglund också visa att han har förstått. Som partiledare måste han börja leda. Man vinner inga val på att utstråla ointresse och bristande engagemang.

– Han kommer att vilja bevisa att han tagit till sig kritiken och har säkert satt sig i sinnet att förändra det som påpekats.

Läs: Skärp dig Hägglund! Annars sätter du partiets existens på spel.

Alf Svensson gör en ny liknelse. Efter ett långt och segt kapitel i en bok är det skönt att kunna börja på ett nytt med en ny spännande rubrik.

– Nu är det partiledningens ofrånkomliga uppgift att se till så att texten i det nya blir spänstig, spännande, engagerande och attraktiv.

Vilket är ett omständigt sätt att säga: Se till att få ordning på politiken! Det räcker inte att sitta på Socialdepartementet och skicka ut pressmeddelanden.

– Kristdemokraterna ska inte ständigt hamna i positionen att tävla med andra partier, utan stå för något eget.

Tolkning: Partiet måste nu fokusera. Det krävs en politik som är tydlig, genomtänkt och drivs på ett konsekvent sätt. Man kan inte byta politik som man byter skjorta.

Det är svårt att invända mot att Kristdemokraterna måste bli en tydlig röst både inom och utanför regeringen om man vill bli politiskt relevanta.

Skall man fortsätta med liknelse kan man säga att väljarna alltid väljer originalet om man – för samma pris – har möjlighet att välja mellan originalprodukten eller en dålig kopia.

Övrigt: Intervjun och tidskriftsomslaget är från Kristdemokraten nr 5: 2012.

Read Full Post »

FRAMTIDEN | Alf Svensson gör inte längre mycket väsen av sig. Men nu har han tröttnat på ”käbblet” inom Kristdemokraterna.

Göran Hägglund och Mats Odell känner jag personligen sedan åtskilliga decennier. De är båda hedervärda. Djupt beklagar jag dock att det kastats simpla och nedsättande omdömen mellan grupper av kristdemokrater, och att en del låtit sig utnyttjas för sensationsmakeri. Käbblets tid måste nu vara förbi. Morgondagen fordrar ödmjukhet. Det gäller att tala om ”partiet och jag” och inte tro att ”jag och partiet” är rätt ordningsföljd.

Debattartikeln i Dagens Nyheter verkar dock mest handla om medias och politiska motståndares behandling av partiet.

Ska det verkligen behöva te sig märkligt att kristdemokratin – det gäller generellt i Europa – värnar om familjen, ser trygga familjer som nödvändiga för att tränga undan rotlöshet och vilsenhet? Borde det inte vara en självklarhet att åtminstone ett politiskt parti i vårt land förespråkar valfrihet inom barnomsorgen?

Det är kanske i det perspektivet man skall se passusen om ”käbblet” inom partiet.

Bara det att Svensson ställer dessa frågor tyder på att han ser ett parti som saknar mod och självförtroende att forma sig till ett unikt alternativ inom svensk politik.

Oavsett vem som vinner måste nästa partiledare bygga upp varumärket Kristdemokraterna från grunden. Idag är partiet både ideologiskt och politiskt urholkat.

Det är bra meningslöst att bara försöka vara en dålig kopia av övriga liberala partier inom Alliansen.

Övrigt: Bilden är tagen av fotografen Per Wahlberg under valrörelsen 1994 i Fjällbacka. Se fler av hans bilder Göteborgs-Posten.

Read Full Post »

GODA NYHETER hör inte till vardagen för Göran Hägglund och Kristdemokraterna. Sannolikt har han därför lusläst senaste numret av Dagens Samhälle.

På framsidan ”Rör inte Göran!” och på insidan ”Hyllningskör för Hägglund”. Inte illa!

Tre av fyra ledande kristdemokrater i kommuner och landsting vill nämligen ha kvar Hägglund som partiledare. Bara var femte vill byta ut honom.

Det är Dagens Samhälle som har fått 41 ledande kristdemokrater (av totalt 58 möjliga kommunalråd, landstingsråd och ledande lokala politiker) att svara på frågan: ”Bör Göran Hägglund avgå som partiledare?”

”Nej”, svarade 73 procent. ”Ja”, svarade 20 procent. Sju procent svarade ”vet ej”.

Men mest uppmuntrande måste det vara för Hägglund att kunna läsa de minst sagt udda förslagen till ny partiledare som föreslås av kritikerna.

Att unga, kaxiga Ebba Busch eller Bengt Germundsson, partiets mest framgångsrika lokalpolitiker (44,7 % i Markaryd), ses som partiledarmaterial kan möjligtvis kännas naturligt.

Betydligt märkligare är att lyfta fram Mats Odell och Stefan Attefall. Det är personer som har varit med lika länge som Göran Hägglund och är därmed lika ansvariga för partiets kräftgång. Eller Acko Ankarberg som rimligtvis inte kan kandidera så länge hon är partisekreterare.

Än mer märkligt är att plocka fram partiets tidigare partiledare Alf Svensson (!). Eller förra EU-parlamentarikern Anders Wijkman.

Wijkman har redan lämnat partipolitiken och under sin aktiva tid sympatiserade han inte ens med vare sig familjepolitiken eller några andra delat av partiets mer traditionella politik.

Oavsett vilket lär partiledarsåpan fortsätta ännu några avsnitt.

Övrigt: Artikeln i Dagens Samhälle är bara tillgänglig för prenumeranter. Framsidan ovan är nr 31, 2011.

Read Full Post »

RELIGION: Regeringen vill att kristendomen skall fortsätta dominera religionsundervisningen.

Vad som borde uppfattas som sunt förnuft har naturligtvis väckt upprördhet bland ”the usual suspects”.

Men kritiken har ändå – så här långt – varit förhållandevis återhållsam. Och det är inte helt otänkbart att det beror just budbäraren.

Byt ut Jan Björklund (FP) mot kristdemokraternas Göran Hägglund och det är troligt att kritiken skulle ha blivit betydligt ljudligare.

När Kristdemokraterna under Alf Svenssons ledarskap fick igenom att skolans värdegrund skulle bygga på det judisk-kristna idéarvet och västerländsk humanism blev det ett fasligt liv på de politiska motståndarna, inklusive folkpartisterna.

Folkpartiet är helt enkelt mer politiskt korrekt än Kristdemokraterna.

Intressant är också att Folkpartiet med detta besked lyckas plocka ifrån Kristdemokraterna en av deras paradfrågor från tidigare år.

Medan Kristdemokraterna under senare år mest har distanserat sig från sina traditionella profilfrågor (aborter, sammkönade äktenskap, kristendomsundervisning) passar Folkpartiet på att försöka balansera sin liberalism med lite mer konservatism (stäkt försvar, ordning och reda i skolan, språktest).

Politiska valkampanjer tar aldrig slut. De byter bara skepnad.

Read Full Post »

FÖRDOMAR: Det parti som lyckas definiera motståndaren inför väljarna får ett klart övertag i debatten.

Statsvetaren vid Linnéuniversitetet i Växjö, Magnus Hagevi, varnar för att det är oärligt när socialdemokratiska Broderskapsrörelsen definierar alla inom frikyrkan som ”kristen höger”.

”Den numerärt lilla organisationen Kristna Socialdemokrater har – vid sidan av att kalla sig Broderskaparna – nu också börjat kalla sig kristen vänster. Men ett problem är alltså att det inte finns någon i Sverige som vill kalla sig kristen höger. Företrädare för Broderskaparna gör det därför alltför enkelt för sig när de i praktiken väljer beteckningen kristen höger på kristna människor som placerar sig till höger på en svensk vänster-högerskala. Det kan tyckas vara ohederligt att klistra en missvisande etikett på människor, men partistrategiskt är det en lysande idé. Överfört till amerikanska förhållanden skulle denna hemsnickrade definition innebära att John McCain och andra uttalade kritiker av den kristna högern också blev kristen höger. […]

Att på partikongresser och andra partimöten framställa sig som en organisation som på kyrkomöten och i andra sammanhang slåss mot den kristna högern kan ge Kristna Socialdemokrater ett berättigande och ökad legitimitet hos annars kritisk eller indifferenta partikamrater.

Men det finns risker med att klistra etiketten ”kristen höger” på sina politiska motståndare. […] Om någon kallar större delen av svensk frikyrklighet för kristen höger är risken uppenbar att detta leder till fördomar som inte har empirisk täckning.”

Senaste numret av tidskriften NOD (”Forum för Tro, Kultur och Samhälle”) är ett temanummer om kristen tro och politik.

Här görs en rad intressanta intervjuer med bl.a. Per Wirtén och Roland Poirier Martinsson från tankesmedjorna Arena respektive Timbro på ämnet Om staten vacklar – ett samtal om svensk politik.

De politiker som intervjuas är George Andersson (S), Alf Svensson (KD), Ragnhild Pohanka, tidigare språkrör för Miljöpartiet numera vänsterpartist, samt Eva Zetterberg (V). Ledarskribenten på tidningen Dagen, Birger Thureson, skriver om de frisinnade inom Folkpartiet.

Read Full Post »

Older Posts »