Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Aktuellt’

MARAMÖ | Partiledarträffen blev just det antiklimax många anhängare fruktade. Men de får skylla sig själva. Man hade lätt kunnat undvika det.

Partierna varnades tidigt för att låta träffen utmynna i samma gamla upplägg som Alliansen presenterade inför de två senaste valen.Pressmeddelande Alliansen den 28 januari 2013

Trots detta var det just det som blev resultatet. Arbetsgrupper, gemensamt valmanifest och nya  turnéer tillsammans och lite gemensamt valmaterial.

Rena självbevarelsedriften borde ha fått dem att inse att man måste presentera åtminstone en ny politisk nyhet.

Det borde inte vara en omöjlighet. De sitter ju trots allt i regeringsställning. Men icke.

Är det något regeringen har kritiserats för under mandatperioden så är det just bristen på idéer och handlingskraft.

Så ur detta perspektiv förstärkte Maramö snarare den negativa bilden av regeringen. Som PR-jippo blev det ganska misslyckat.  

Kanske borde man lyssnat på Göran Hägglund (KD) som förra året förklarade varför han kanske inte skulle tacka ja till Annie Lööfs inbjudan.

”Nä, det beror på. Vi är mycket upptagna personer. Ska man göra en sådan sak måste man veta vad man ska åstadkomma”, var Hägglunds kommentar till Expressen i Almedalen.

Redan när man släppte nyheten att det skulle bli ett möte hemma i Annie Lööfs gamla föräldrahem började man skämta om dessa evinnerliga arbetsgrupper.

Efter träffen kunde man dessutom ha roligt åt partiledarnas korvgrillning.

De två bästa kommentarerna kom från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Jonas Sjöstedt (V):

Det måste vara världens mest upphaussade korvgrillning.

Gustav Fridolin (MP):

Alla har rätt att grilla korv. Men en regering har också skyldighet att regera.

Övrigt: Fridolins citat är från SVT:s Aktuellt den 26 februari 2013. Bild: Alliansens pressmeddelande den 28 januari 2013.

Read Full Post »

IMAGE | Så landade hon då äntligen. Tillbaka i Sverige för att krishantera. Men det gick lite si och så för Annie Lööf.

SVTs Aktuellt den 10 januari 2013

Först tvingas hon göra en ”pudel” efter att inte talat klartext om att hon som viceordförande i CUF var för månggifte. Ingen bra början.

Senare i SVT:s Aktuellt skyllde hon detta på att hon då var så ung. Klassiskt.

Låt mig säga att jag har varit väldigt otydlig. Jag var väldigt ung när jag sade detta och har ändrat mig efter detta uttalanden för många år sedan. Jag är emot månggifte.

Men den som någon gång lyssnat på en ungdomsförbundare (oavsett parti) vet att de snarare utmärks av att vara extremt lillegamla. (Att lyssna på exempelvis Carl Bildt då och nu får en lätt att tro att tiden stått still.)

Det hela borde med andra ord kunnat hanteras lite bättre.

Varför inte bara flagga upp att man under det inplanerade partistyrelsemötet nu i januari kommer att revidera idéprogramgruppens förslag?

Hela poängen med att avbryta partiledarens semester i Thailand var ju för att hon skulle kunna ta kommandot!

Men istället sänder Lööf dubbla budskap i en snabbt hopsnickrad debattartikel i Dagens Nyheter.

Här skriver Lööf att hon kommer att agera via partistyrelsen innan extrastämman i mars. Eller så antyder Lööf det diametralt motsatta. Döm själva:

De närmaste veckorna kommer Centerpartiets partistyrelse under min ledning att diskutera förslaget så att det är redo att behandlas av vår extrastämma.

Vårt parti är en folkrörelse, där jag inte vill att partiledaren ska diktera ändringar i idéprogramgruppens förslag, Sådana fattas gemensamt av de förtroendevalda. Jag vill att medlemmarnas åsikter ska väga tungt. Min önskan var att över huvud taget inte behöva gå in på ett tidigt stadium och styra diskussionen.

Oavsett vilket kvarstår huvudfrågan: Hur kunde Centerpartiet – ett parti med etthundra års politisk erfarenhet – hamna i en sådan ideologisk soppa?

1) Det grundläggande problemet är att man alltid varit ett parti utan ideologi. Vilket man också varit stolt över.

Partiets historiska existensberättigande har varit att slå vakt om böndernas och jordbrukets intressen. Men när samhället alltmer industrialiserades minskade också denna grupps politiska och ekonomiska inflytande alltmer.

Idag kallar man sin ideologi för ”ekohumanism”. Vilket är ett halvlyckat försök att råda bot på den ideologiska vilsenheten.

2) Betydelsen av en väl definierad ideologi kan inte nog betonas. En ideologi är både ett partis själ och dess ryggrad.

En politiker som kan sin ideologi hamnar ofta rätt även i sakfrågor som han eller hon inte helt behärskar i detalj.  Med ideologin hamnar man (oftast) rätt, utan kan man hamna var som helst åsiktsmässigt.

Det är just det som hänt med Centerpartiet. Ett parti som saknar ideologi saknar i princip riktlinjer för politiken i vardagen.

Det är viktigt att komma ihåg att programgruppens medlemmar visste vad man gjorde när man skrev ihop texten.

Det är inga duvungar som, med Per Ankersjö i spetsen, fick uppdraget att utveckla idéprogrammet.

Och rent ideologiskt är det svårt att se att innehållet inte speglar just de åsikter som Annie Lööf själv omhuldade innan hon blev partiledare.

3) Och utan en tydlig ideologi som styr upp verksamheten blir ett parti mer mottagligt för politisk påverkan utifrån.

Vad som hänt nu är vad som sker när man inte visar respekt för den folkrörelse som Centern är. Jag har tidigare uttryckt min kritik mot ordföranden i idégruppen, Per Ankersjö, som jag följt under många år. Det finns ett Timbroproblem där personer infiltrerat och fört fram Timbros åsikter inom Centern, och det finns ett inbyggt storstadsproblem inom partiet.

Så skriver Olof Johansson, f.d. partiledare, i ett väl tajmat debattinlägg på SVT:s debattsida.

Men ”infiltrering” är överdrivet. Nyliberalerna har aldrig försökt dölja sina åsikter. Tvärt om.

Men Johansson har rätt i att deras förslag fundamentalt skulle förändrat partiet från grunden. Programgruppen skulle i realiteten ha lyckats skapa ett helt nytt politiskt parti om man lyckats få igenom sitt förslag som det ser ut idag.

En som förstått sprängkraften i den nyliberala ideologin är Kerstin Lundgren som är partiets utrikespolitiska talesperson.

För min del handlar det då inte om att stryka eller behålla ett antal ord som varit aktuella i debatten som månggifte, plattare skatt, lärplikt eller fri invandring. De utgör bara toppen på ett isberg. För mig handlar det om den helhet som delarna skapar, om drömmen om det framtida samhället. Jag frågar mig om det blir ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle? Mitt svar i dag är tyvärr nej.

[…]

För mig blir det nu helt avgörande om Centerpartiet med frihetsbegreppet som bålverk vill omforma Sverige till ett mer socialdarwinistiskt samhälle med maximal frihet för marknaden eller om vi ser att uppdraget är grönt, frihetligt och solidariskt.   

Libertarianismen, eller nyliberalismen, har inte så mycket med vare sig liberalism eller konservatism att göra. Nyliberalismen är en revolutionär rörelse som med fredliga medel vill förändra hela samhället i grunden.

Read Full Post »

OPPOSITION | Efter intervjun i SVT:s Aktuellt är det tydligt att utnämningen av Magdalena Andersson till ekonomisk-politisk talesperson var en fullträff.

Alla politiker, även på lokal- och regional nivå, får idag någon form av rudimentär medieträning. Men Andersson framförande kan inte bara förklaras med bra medieträning.

Det var snarare ett exempel på hur självförtroende kommer ur kunskap. Att behärska sitt ämne signalerar en trygghet som inte alltid går att träna in.

(När det gäller Andersson handlar det kanske också om en hälsosam distans till uppdraget. Med sitt omfattande CV kommer Andersson knappast behöva någon nummerlapp på Arbetsförmedlingen om hon skulle floppa som skuggfinansminister.)

Att hon dessutom börjar med att berömma finansminister Anders Borg (M) innan hon kritiserar visar att hon också har känsla för grundläggande politisk kommunikation.

Att berömma Borg för att han har hållit ordning i statens finanser under en turbulent tid visar att hon insett att allmänheten ser detta som något positivt. Kanske t.o.m. som sunt förnuft. Varför kritisera något som alla inser har varit nödvändigt?

Socialdemokraterna har sedan Mona Sahlins tid verkat tro att det räcker med att upprepa ordet ”jobb” för att man också skall uppfattas vara bra på att skapa jobb. Det är helt fel.

Vad Andersson lyckades med var att formulera sig på ett trovärdigt sätt. Hon fick det att låta som om partiet redan har en sammanhängande idé om hur ekonomin och arbetsmarknaden måste fungera för att jobben skall komma.

Inte illa med tanke på att partiet ännu inte har någon politik att visa upp.

Dessutom gjorde hon det på ett sätt som ingav förtroende. Och hon gjorde det med en självklarhet som signalerade att hon – och därmed Socialdemokraterna – inte har något att bevisa.

Vi ser nu kanske en helt ny situation ta form i svensk inrikespolitik.

Plötsligt utmanas det ”nya arbetarpartiet” Moderaterna av arbetaren Stefan Löfven. Och Anders Borg måste mäta sig mot en Magdalena Andersson som är utbildad på Handels, i Wien och vid Harvard.

Har Sverige plötsligt fått en riktig opposition?

Read Full Post »

INTRIGER | Ännu en kniv i ryggen på Håkan Juholt.

Den här gången hade turen kommit till Sven-Erik Österberg, ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott.

I SVT:s Aktuellt gjorde han som Thomas Östros Agenda. Han uttalde inte sitt fulla personliga stöd för Juholt.

Hur ser ditt förtroende ut för Håkan Juholt? Har du förtroende för er partiledare i dag?

Den frågan får jag jätte ofta och jag kan klargöra precis hur det är. Verkställande utskottet, som jag ingår i, har gett Håkan Juholt ett förtroende och det är det som gäller för det här […]

Frågan gällde ”ditt” förtroende och om ”du” har förtroende för Juholt. Österbergs svar handlade däremot om vilket kollektivt beslut som verkställande utskottet tagit.

Majoriteten av tv-tittare uppfattade säkert Österbergs svar som betydligt mer handfast än vad alla politiska observatörer gjorde.

Bland dessa uppfattade man det snarare som om Österberg både försökte underminera partiledaren och samtidigt behålla möjligheten att trovärdigt kunna dementera detsamma.

Det handlade om en balansgång mellan att vara lojal mot Socialdemokraterna som parti och inte samtidigt ge ett klart och tydligt stöd till Juholt.

Det finns nu ett tydligt mönster för hur man uttalar sig om Juholt. Det handlar inte längre bara om Östros och Österberg. Även Ardalan Shekarabi, ordförande för partiets tidigare kriskommission, gör samma sak.

Uppenbart har man inom partiet tagit fram riktlinjer – formella eller strikt informella – för hur man skall uttrycka sig i media om man är tveksam till Juholt.

Man hänvisar till VU. Man ger inte Juholt sitt öppna stöd.

P 1-morgon säger Ardalan Shekarabi att det är partistyrelsen och verkställande utskottet som skall göra bedömningen om Juholt.

Jag har definitivt förtroende för att de organ som finns i socialdemokratiska partiet, som är valda att göra det här, gör det på bästa sätt.

Det handlar om att hålla Juholt kort. Om han inte sköter sig kommer man att kräva hans avgång.

Read Full Post »

LEDARSKAP: Lars Ohly (V) har bara förlustval bakom sig. Ett parti med självinsikt borde byta ut en sådan partiledare.

”Minst hälften av riksdagsgruppens 18 ledamöter vill ha en ny partiledare, några är tveksamma, bara ett par ledamöter stöttade honom””, enligt en undersökning genomförd av SVT:s Aktuellt

Att striden om partiledarskapet kan bli riktigt uppslitande är något America Vera-Zavala kan vittna om:

Just nu pågår en smutsig kampanj mot Lars Ohly för att pressa honom att sluta. Samtidigt pågår en annan smutsig kampanj mot Jonas Sjöstedt om att han är psykopat för att se till att han aldrig blir vald. Smutsiga kampanjer verkar inte bara vara en olycklig del av politiken, det verkar vara politik.

Aron Etzler, chefredaktör på Flamman (”oberoende socialistisk nyhetstidning”) har skrivit en intressant ledare om Ohly och situationen inom partiet:

Han har lett ett parti mot krympande röstandel i ett läge där socialdemokratin imploderat opinionsmässigt. Han är den partiledare som har sämst förtroendesiffror och som motståndare och häcklare reserverar sina mest förödande omdömen för. För utomstående verkar det idag närmast obegripligt att inte byta ut Lars Ohly. […] 

Under åren har satsningar på feminism, ekonomiskt politik, gräsrotsaktivism, antirasism högtidligt utlovats, nödtorftigt påbörjats och sedan passerats av nya idéer. [I]dag är det mycket svårt att förknippa någon profilfråga med Ohly. Av den gräsrotsorganisatoriska storsatsning under kongressparollen ”Förändring” 2008 är det svårt att se några större konsekvenser. 

De flesta är därför ense om att Vänsterpartiet år 2011 saknar det som krävs för att utgöra effektiv opposition – starkt utomparlamentariskt arbete, enveten opinionsbildning, förmåga att skapa debatt och väcka sympati.

[…]

Partiets vänsterflank valde honom, väl medveten om att han egentligen stod i mitten, men med förhoppningen att kunna pressa honom vänsterut. Att Ohly sedan blev den drivande kraften för det rödgröna samarbetet är närmast oförlåtligt för många av dem som organiserade hans tillträde. Den stora paradoxen är att många som stödjer Ohly idag samtidigt är de mest besvikna över det som han själv uppfattar som sin viktigaste insats – att gå in i det rödgröna samarbetet.

Det var genom att både hålla en tydlig vänsterretorik och anamma nya idéer som Lars Ohly vann sitt en gång kompakta stöd inne i Vänsterpartiet. Det är genom att inte mena allvar med dem han har förlorat det. Kvar finns förmågan att hålla ihop partiet.

[…]

Samma kritik som finns mot honom internt – att han inte menar allvar med vad han lovat – gäller hans sätt att fungera som opinionsbildare. Den låga trovärdigheten kommer av att Ohly lovar benhård opposition, men sedan inte fyller rollen. Stora ord om hur fruktansvärd borgerlig politik är imponerar inte när man samtidigt inte lyckas vare sig att punktera Reinfeldt med sina ord eller visa handfasta alternativ.

Många av dem som anser att Ohly skall sitta kvar för att han är ”bättre än alla andra alternativ” missar att allt talar för att Ohly i allmänhetens ögon är förbrukad. Jag själv kan inte se hur han skulle kunna vända sin trend. I det läget är både Josefin Brink, Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde bättre kandidater. 

Read Full Post »

KANALER: Kunskapskanalen skall byggas ut och börja sända dagligen från nio på morgonen till ett på natten. Starten blir den 18 januari.

Mitt på dagen skall kanalen sända SVT Forum med direktsändningar från riksdagen och från Europaparlamentet. På andra tider blir det UR samtiden som skall innehålla bl.a. föredrag, debatter och seminarier. Och på kvällen blir det dokumentärer. 

Detta får anses som positiva nyheter eftersom Kunskapskanlen nu delar kanalplats med Barnkanalen. Nu får istället Kunskapskanalen ta över hela SVT24:s plats.

Men ett stort frågetecken är att SVT24: nu istället kommer att krympa rejält. SVT24 skall sända främst repriser på kvällen i Barnkanalen.

Så frågan blir om det totalt sett blir bättre för tittarna.

Nu skall SVT24 – istället för Kunskapskanalen – flytta över och trängas med Barnkanalen. För tittarnas skull få man hoppas att detta kommer att innebära ökad kvalitet och inte bara en ny runda av kanalflyttar. (Vem minns inte den helt meningslösa kanalrockaden av Aktuellt och Rapport?)

Erik Fichtelius, vd för Utbildningsradion UR, säger till Dagens Nyheter;

Den nya Kunskapskanalen är ett drömprojekt för mig, att få driva en intellektuell tv-kanal som vågar gå sin egen väg.

Källa: Dagens Nyheter, 5 december 2009,

Read Full Post »

TRANSPARENS: Aktuellts webbsatsning Öppen redaktion stänger till sommaren.

oppen-redaktion3

Journalisten MarieLouise Samuelsson ställer frågan om någon utanför mediebranschen nu kommer att sakna möjligheten att följa Aktuelltredaktionens interna diskussioner.

Samuelsson konstaterar att den omhuldade öppenheten alltid innehåller någon form av inskränkningar eftersom insyn aldrig kan bli total. Utan inskränkningar skulle källskydd och integritet med automatik kommer i kläm.

Samuelsson fortsätter;

Ett annat sätt att se på transparens är att det handlar om en grasserande bekräftelsetrend, att mediehus och enskilda journalister inte längre litar på att det de gör märks eller ens existerar om det inte omedelbart kan mätas i antal besök på webben, kommentarer på bloggen eller, nu senast, i hur många som följer den som twittrar. Det går knappast att föreställa sig hur många mediekonsumenter det skulle krävas för att motsvara mediernas expanderande bekräftelseklåda (…)

Det krävs inte någon insyn via webben för att räkna ut att SVT, trots allt prat om något nyskapande, inte tyckte att Öppen redaktion var så viktigt att det var värt två journalisttjänster (…)

[K]anske har SVT rentav kommit fram till att det svajiga nya Aktuellt behöver alla tänkbara resurser och att själva programmet är mer väsentligt än bakom-kulisserna-kikande.

 Kommentarer överflödigt.

Read Full Post »