HÅKAN JUHOLT har meddelat att han tänker fortsätta bojkotta SVT:s partiledardebatter om partiet placeras på samma sida i studion som Sverigedemokraterna.
Vänsterpartiets partledarkandidater har erkänt att det var ett misstag att utebli från SVT:s Agenda i oktober.
”Det var inte bra att helt och hållet lämna walk over. Det såg illa ut”, enligt Rossana Dinamarca.
Det finns mycket att kritisera medierna för när det gäller deras politiska bevakning. Journalister och programledares oförmåga att vara pålästa vid intervjuer och utfrågningar är bara ett exempel.
Men att hänga upp sig på placeringen i studion hör knappast till de mer seriösa invändningarna.
Så varför fortsätter Juholt att insistera på något så irrelevant? Endast Juholt vet det riktiga svaret. Men här är fem möjliga:
1) Han tror verkligen att placeringen har betydelse.
Hela Juholts argumentering bygger på att Socialdemokraterna riskerar att sammanblandas med Sverigedemokraterna. Och att tittarna därmed kan få en felaktig bild av att det finns en enad opposition där Sverigedemokraterna ingår.
Hela argumenteringen faller på sin egen orimlighet.
Om något har varit en följetong i media så är det hur illa omtyckt Sverigedemokraterna är hos övriga partier. Och Sverigedemokraterna har inte gjort någon hemlighet av sina åsikter om Socialdemokraterna.
Någon sammanblandning kommer aldrig att ske i väljarnas medvetande. Väljarna är inte dumma.
2) Juholt vill statuera exempel.
Det är inte osannolikt att SVT skulle ha bytt koncept även om Juholt (och Vänsterpartiet) inte hade beklagat sig.
TV jobbar kontinuerligt med att försöka göra sina program visuellt intressanta. Dessutom avskyr TV att upprepa sig.
Det paradoxala är att Juholts attacker har gjort det mindre sannolikt att man kommer att gå Socialdemokraterna till mötes. Nu vill SVT säkert inte framstå som om man backar p.g.a. politiska påtryckningar.
Men om SVT trots detta ändrar sig kommer Juholt garanterat att få se löpsedeln: ”Juholts krav fick SVT att backa”.
3) Han vill flytta fokus bort ifrån det egna partiets problem.
Första bojkotten kom mitt under första Juholt-skandalen.
Prioriteringen då borde då rimligtvis ha varit att ta debatten för att skapa mer medieutrymme för partiets politik och mindre åt skandalen.
Partiet har idag betydligt större problem är kommande partiledardebatterna. Juholt strular medan Rom brinner!
4) Han vill svetsa samman ”rörelsen” efter Juholt-skandalerna.
Att kritisera media för att gynna andra partier är lite av en folksport inom alla partier. Knappast unikt för Socialdemokraterna.
Men även om det kan ge tillfälliga pluspoäng internt är det knappast något som lyfter partiet i opinionsundersökningar.
5) Ren och skär tjurskallighet.
Kanske är det helt enkelt så att Juholt inte vill ge med sig.
Även medan bevakningen av skandalen var som intensivast fanns det en tendens hos Juholt att bara vilja göra en halv pudel.
Så sent som i måndags lätt det så här på frågan om varför Socialdemokraterna har så låga förtroendesiffror:
Det beror på skriverierna kring mig. Det beror på mina tillkortakommanden där jag hade gjort fel bland annat på två av 750 reseräkningar. Och det finns ett antal fel som begåtts men framförallt var det en cirkulation av uppgifter, lögner, rykten och spekulationer som tog alldeles enorma proportioner och det där kommer ta tid att återvinna förtroendet.
Så svaret på frågan varför Juholt insisterar på att fortsätta denna meningslösa strid är antagligen en kombination av prestige och insikten om att han inte har råd med fler fel.
Att erkänna att det var fel riskerar lätt att bli ännu ett exempel på hans dåliga omdöme. Att han agerar innan han tänker. Att han inte riktigt förstår konsekvenserna av sina egna handlingar.
Read Full Post »
the Campaign Dossier 
