Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Agenda’

VAL 2014 | Kristdemokraterna får priset för att ha tagit fram den mest innehållslösa valaffischen av alla i årets EU-val.

Kristdemokraterna valaffisch EU-valet 2014

”Rätt agenda i Bryssel”. Men vilken agenda? Denna slogan säger inget överhuvudtaget om det politiska innehållet. Vilken politik innehåller denna agenda?

Affischen är patriotiskt blågul. Kanske hoppas man att vi skall läsa detta som att Kristdemokraterna kommer att sätta Sveriges intressen främst. Eller så har man inte tänkt alls.

Troligtvis vill man att väljarna skall associera ”agenda” med SVT: s program Agenda där toppkandidaten Lars Adaktusson en gång var programledare. Frågan är bara hur många som minns detta idag.

Kristdemokraternas valaffisch EU-valet 2014--Skicka en envis journalist till Bryssel

”Skicka en envis journalist till Bryssel”. Även denna affisch saknar ett riktigt politiskt budskap som kan ge väljaren vägledning.

Men den ger åtminstone en känsla av att partiet vill ha en representant i Bryssel som vågar snoka upp och avslöja allt skumt som måste förekomma inom EU:s byråkrati.

Mer: Kristdemokraternas valaffischer i Europaparlamentsvalet. 

Read Full Post »

SJUKVÅRD | Trots att moderaten Flippa Reinfeldt är Sveriges kanske tyngsta landstingspolitiker verkar hon aldrig bli riktigt granskad.

Fokus nr 10 den 8-14 mars 2013

Det skrivs mycket om henne som person men inte speciellt mycket om effekterna av hennes politik.

Kanske beror det på att hon är lite av en teflonpolitiker. Det är nog bara Carl Bildt som kan matcha henne när det gäller att lätt och smidigt klara sig ur knipor.

Hon har dessutom utvecklat en skicklig mediestrategi som innebär att hon inte syns i de tuffa sammanhangen utan föredrar det mer lättsmälta.

Men inte ens när journalister har möjlighet att grilla henne tar man riktigt chansen.

Inte ens Ekots lördagsintervju (2/3) som brukar få de skickligaste makthavare att börja svettas lyckades riktigt. Inte heller debatten i SVT:s Agenda i februari gav mycket nytt.

Det tyder på att Reinfeldt inte bara är bra på att undvika debatter och intervjuer. Hon är också skicklig när det väl gäller. (För det kan väl inte vara så att journalisterna själva blir lite nervösa när de väl har en – om än f.d. – statsminsterfru framför sig?).

Med tanke på detta är det kanske inte speciellt märkligt att inte heller Fokus får till det riktigt.

Istället för att granska politiken blir deras stora reportage om Reinfeldt mest en historik över varför Stockholms läns landsting inte är som alla andra landsting.

Nog så intressant. Men knappast vad vi skulle behöva när det gäller landets tyngsta landstingspolitiker.

Nina Brevinge och Maggie Strömberg skriver:

Huvudstadens sjukvårdssystem har varit förebild för resten av landet redan tidigare.

[…]

– Stockholm är det landsting som experimenterar mest och man driver på hårdast. Man sitter på stora muskler i form av utredare och tjänstemän som kan tänka fram framtidens sjukvårdspolitik, säger forskaren och läkaren Anders Lundberg, som skrev Timbros rapport om Nya Karolinska.

Filippa Reinfeldt har också velat sprida de senaste valfrihetsmodellerna till resten av landet. I november förra året bjöd Stockholm in 140 politiker och tjänstemän från regioner och landsting för att visa upp sin modell för vårdvalet inom specialistvården.

[…]

Därför blev många överraskade i veckan då moderaternas välfärdsgrupp plötsligt backade från den tanken. I en debattartikel skrev gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra och statsrådet Peter Norman att kommuner och landsting ska få utforma välfärdssystem själva. Alliansen – både statsråd från kristdemokraterna och tunga riksdagspolitiker från moderaterna – har tidigare talat om att följa Stockholms exempel.

Artikeln tolkades som att moderaterna gjort en helomvändning. Att Filippa Reinfeldts linje inte längre ska bli hela landets.

Det rimligaste sättet att förstå moderaternas välfärdsgrupp är att de vill sända en signal till en opinion de har mätt upp. Så brukar partiet agera. De senaste årens debatt om vinster och privatiseringar har skapat en uppmärksamhet kring driftsformer som partiet vill bli av med. Att alltför tydligt kopplas ihop med mindre lyckade privatiseringar riskerar att straffa sig hos väljarna. På det sättet blir utspelet ett avståndstagande från Stockholmspolitiken.

Å andra sidan satsar regeringen fortfarande 360 miljoner kronor fram till 2014 på att just se över hur vårdvalet ska kunna utvecklas i landstingens specialistvård. Anna Kinberg Batra är tydlig med att moderaterna fortfarande gärna ser privat vård och ökad valfrihet. Men utan tvång.

Ett tydligt exempel på hur Moderaterna både vill ha kakan och äta upp den. Reinfeldt och politiken i Stockholms landsting är lite som Moderaterna i stort.

Man har en förmåga att sälja in en politik som inte är helt annorlunda från gamla Moderaternas tid, men med ett språkbruk som är mer anpassat för ”nya” Moderaterna.

Det har fungerat tidigare. Vi får se om det även fungerar vid nästa val.  

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus nummer 10 den 8-14 mars 2013.

Read Full Post »

GÅTA | ”Vem är den halaste ålen i svensk politik? Många skulle säga Carl Bildt. Margot Wallström är inget dåligt alternativ.”

Ovanstående citat är taget från ett reportage om Wallström. Och visst låter det träffande.

Wallström säger ofta att hon är ointresserad av politiska uppdrag. Trots detta sänder hon ständigt dubbla signaler om vad hon vill.

Intervjuad i SVT:s Agenda i juni sade hon t.ex. följande:

-Jag har ju i grund och botten ett starkt politiskt engagemang och intresse och det finns ju kvar. Men det är inte så att jag gått och tänkt att jag ska komma hem och ha ett uppdrag för partiet, men finns det något sätt som jag kan bidra på så gör jag gärna det.

Bilden man får av Wallström är att hon visst är intresserad av uppdrag. Men inte ett tungt politiskt uppdrag som innebära omfattande mediegranskning och en ständigt närvarande politiska motståndare som kan kritisera och granska.

Till Andreas Ekström i Sydsvenskan låter det så här:

– Vi får se. Jag ska inte sitta hemma och vara någon sorts konsult i alla fall. Kanske kan jag hjälpa på något sätt, unga kvinnliga politiker till exempel. Och så oroar jag mig för att vi har ett så apolitiskt klimat just nu. Det är ingen som drar politiska slutsatser av vad de ser i världen. Pendeln slår så väldigt. Nu är det individen som gäller, du ska satsa på dig själv, man säger ”det behövs inte längre någon gemensam kamp för jämställdhet, nu är det gjort, nu är det upp till dig”. Det är säkert ett historiskt fenomen, att sådant går i vågor. Men det är lite sorgligt ändå. Hållbarhetspolitiken kräver insatser. Du kan inte lita på att individer eller marknadskrafter ska ta hand om det.

Några saker är Margot Wallström säker på att hon inte vill syssla med.

– Till exempel tycker jag att jag har gjort mitt med torgmöten. Alltså, jag känner inget förakt för torgmöten, men… tältsemestrar gör jag inte heller längre. Jag har haft blåskatarr för många gånger i tält. Man kan välja bort saker, det är en fördel med att bli äldre.

Att bli partiledare och statsminister är en sådan sak. Frågan slutar aldrig att komma, men hon är säkrare än någonsin på sitt eget beslut: hon vet vad det skulle kräva av hängivenhet och plikttrogenhet.

Men skulle hon verkligen tacka nej till utrikesministerposten? Eller att bli Sveriges FN-ambassadör? Kanske, kanske inte.

Hennes två senaste politiska uppdrag utmärktes av att de var prestigefyllda jobb med hög lön men med ribban satt väldigt lågt för framgång.

I realiteten förväntar sig ingen något speciellt av en EU-kommissionär med ansvar för institutionella relationer och kommunikation eller av FN:s särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikter.

Uppdragen var nog så viktiga men ingen förväntade sig några större framgångar.

Att ”kommunicera Europa” med medborgarna är något alla i EU är officiellt positiva till. Men ingen förväntar sig några gigantiska steg mot ökad öppenhet av den byråkratisk bromsklossen Bryssel. (Trots detta talade The Economist om Wallström i EU som ”a Swede whose ‘kum-bay-yah’ approach grated with colleagues”.)

Samma sak gäller frågor om sexuellt våld i konflikter. Att försöka få psykopatiska diktatorer och gerillaledare i tredje världen att avstå ifrån att våldta kvinnor och barn är näst intill hopplöst om det inte finns sanktioner att ta till.

Om någon lyckas åstadkomma något på dessa poster kommer alla att applådera. Om det inte blir något gjort kommer knappast någon att bli speciellt förvånad.

Bild: Sydsvenskan den 31 augusti 2012.

Read Full Post »

STRATEGI | Partierna flirtar med varandra som aldrig förr.

Det handlar inte bara om varma känslor. Kalla politiska beräkning ligger bakom dessa kärleksbomber.

Mycket av detta kretsar förnärvarande kring Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet.

Nu är det dags för alliansen att pröva samverkan i fler frågor med Miljöpartiet för att ge ännu bättre förutsättningar och goda lösningar för Sverige.

Detta säger Anne Lööf (C) i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon undertecknade som partiledare och inte som näringsminister. Och sedan dess har det bara rullat på.

Och språkrören har möjlighet att spela ”good cop and bad cop” genom att sända ut lite olika signaler.

Språkröret Åsa Romson i Sydsvenskan den 24 maj:

Hur ser du på de samarbetsinviter som MP fått från Centerpartiet?

– De inviterna har Annie Lööf framfört i tidningar. Inte ”in real life”.

Hur är det i ”real life”?

– Där har vi inte fått någon inbjudan till samtal. Men jag antar att Annie Lööfs inviter mer har varit en markering gentemot Fredrik Reinfeldt.

I SVT:s Agenda den 27 maj var språkröret Gustav Fridolin däremot öppen för ett samarbete med både Folkpartiet och Centerpartiet om de skulle vara intresserade av en ”fortsättning bortom Alliansen”.

Att Alliansregeringen behöver överrenskommelser med oppositionen för att få igenom förslag i risdagen gör att vi kommer att få se fler trevare.

Socialdemokraterna och Stefan Löfven (S) skulle t.ex. inte ha någon emot en överenskommelse om energipolitiken.

Folkpartiet har svarat positivt på detta medan Centerpartiet fruktar att en överrenskommelse med Socialdemokraterna skulle bli alltför kärnkraftsvänlig.

Det verkar vara lite som kontaktannonser och dejtingsajter. Den som är alltför kritisk ökar inte sina chanser att hitta en partner. Och ju fler som svara på inviterna desto större chans att hitta den rätta.

Allt detta flörtande till höger och vänster handlar också om att visa att man minsann inte är någon panelhöna. Lite som kärlekskranka tonåringar på skoldansen.

Om Lisa är intresserad av Pelle så gäller det att inte visa detta allt för tydligt. Genom att istället flörta med Kalle kan Lisa göra Pelle svartsjuk. Och en svartsjuk Pelle kanske tar mod till sig och bjuder upp Lisa.

Men risken är att allt detta slår tillbaka på partierna själva. För mycket flörtande kan uppfattas som principlöshet eller tolkas som otydlighet från väljarnas sida. Lösaktiga förbindelser brukar inte uppskattas.

Men man kan förstå tankarna som ligger bakom.

Centerpartiet har behov av att stressa Moderaterna till bättre överrenskommelser inom regeringen. Partiet – och övriga småpartier – måste ha mer att visa upp innan man går in i nästa valrörelse.

Samma tankar finns säkert inom Miljöpartiet.

Även om de rödgröna partierna går in i valrörelsen med en tydlig gemensam viljeinriktning om att bilda regering – om man blir större än Allianspartierna – så är det som tre separata partier med egna valprogram man kommer att möta väljarna.

När Miljöpartiet flörtar handlar det också om att visa Socialdemokraterna att man inte kan ta de gröna för givet.

Miljöpartiet har också en annan fördel jämfört med de borgerliga småpartierna.

Regeringens småpartier kan inte lämna Alliansregeringen utan att riskera sina egna väljares ilska.

Om Miljöpartiet däremot skulle välja att sätta sig i en regering som domineras av borgerliga partier kommer man lättare kunna dra nytta av koalitionen.

De borgerliga partierna skulle nämligen anstränga sig för att tillmötesgå Miljöpartiet eftersom man inte vill riskera att partiet hoppar av en koalitionsregering.

Miljöpartiets väljares reaktion skulle antagligen bli mildare jämfört med hur borgerliga väljare skulle reagera om något av deras partier skulle spräcka en regering.

Sen finns också en annan aspekt när det gäller flörtandet.

En framgångsrik flört över blockgränsen kan slå in kilar mellan partierna i motståndarlägret. Man ökar därmed misstänksamheten och försvårar ett framtida samarbete mellan dessa partier.

Confusion to the enemy!

Read Full Post »

PÅ GÅNG | För tillfälligt går det bra för Stefan Löfven. Två opinionsundersökningar på rad visar nu positiva siffror för Socialdemokraterna.

Dessutom får han godkänt efter sin första stora intervju som partiledare. Även om det var tunt med konkreta besked.

Men ingen kan utifrån intervjun i SVT:s Agenda förklara vilka de politiska skillnaderna är mellan Löfven och Håkan Juholt. Mycket handlar om ”arbete pågår”.

Men så var det också viktigare för Löfven att utstråla lugn och undvika politiska klavertramp à la Juholt än att komma med utspel.

Och kärnväljarna verkar vara nöjda. Det är troligtvis dessa som nu ger partiet plus i opinionsinstitutens siffror.

Först kom SKOP där Socialdemokraterna fick 27,3 % (+2,0). I United Minds februarimätning får partiet nu 26,0 (+2,4).

I båda mätningarna är dessutom de rödgröna partierna större än Alliansen. Anledningen till detta är två.

För det första går Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fram och för det andra finns det en ryckighet i siffrorna för Alliansens småpartier.

Kristdemokraterna hamnade under fyraprocentspärren hos Skop. I United Minds är det istället Centerpartiet som hamnar under medan Kristdemokraterna ökar med hela +1,9 % till 4,7 %.

Carl Melin, opinionschef på United Minds och tidigare analyschef åt Socialdemokraterna under Göran Persson och Mona Sahlin, skriver följande i en debattartikel i Aftonbladet:

Löfven är inte en stor retoriker eller särskilt karismatisk utan snarare nedtonad och försiktig. ”Mild men bestämd” är ord som en del av hans anhängare vill använda sig av. Detta kan innebära begränsningar, men den statsvetenskapliga forskningen och samhällsdebatten tyder på att nordeuropeiska väljare föredrar politiker som är trygga och förtroendeingivande framför de som är karismatiska.

På så sätt påminner Löfven om Ingvar Carlsson och Fredrik Reinfeldt. Det är nog därför inte heller en slump att Socialdemokraterna väljer en ledare som är mer nedtonad och försiktig.

[…]

Partiet har framförallt förlorat välutbildade storstadsväljare, men även medelinkomsttagare i medelstora städer och manliga LO-medlemmar. Det är ingen vild gissning att partiet hoppas att valet av Löfven kommer att attrahera framförallt den sista gruppen – men även boende i medelstora städer där många arbetar inom industrin eller den industrinära tjänstesektorn.

Socialdemokraterna 26,0 % (+2,4), Miljöpartiet 10,5 % (-1,0) och Vänsterpartiet 9,2 % (+1,3).

Moderaterna 32,7 % (+0,5), Folkpartiet 5,0 % (-1,3), Kristdemokraterna 4,7 % (+1,9) och Centerpartiet 3,9 % (-2,4)

Sverigedemokraterna 7,2 % (-1,1).

De rödgröna partierna 45,7 % och Alliansen 42,4 % (utan Centerpartiet).

Read Full Post »

INTRIGER | Ännu en kniv i ryggen på Håkan Juholt.

Den här gången hade turen kommit till Sven-Erik Österberg, ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott.

I SVT:s Aktuellt gjorde han som Thomas Östros Agenda. Han uttalde inte sitt fulla personliga stöd för Juholt.

Hur ser ditt förtroende ut för Håkan Juholt? Har du förtroende för er partiledare i dag?

Den frågan får jag jätte ofta och jag kan klargöra precis hur det är. Verkställande utskottet, som jag ingår i, har gett Håkan Juholt ett förtroende och det är det som gäller för det här […]

Frågan gällde ”ditt” förtroende och om ”du” har förtroende för Juholt. Österbergs svar handlade däremot om vilket kollektivt beslut som verkställande utskottet tagit.

Majoriteten av tv-tittare uppfattade säkert Österbergs svar som betydligt mer handfast än vad alla politiska observatörer gjorde.

Bland dessa uppfattade man det snarare som om Österberg både försökte underminera partiledaren och samtidigt behålla möjligheten att trovärdigt kunna dementera detsamma.

Det handlade om en balansgång mellan att vara lojal mot Socialdemokraterna som parti och inte samtidigt ge ett klart och tydligt stöd till Juholt.

Det finns nu ett tydligt mönster för hur man uttalar sig om Juholt. Det handlar inte längre bara om Östros och Österberg. Även Ardalan Shekarabi, ordförande för partiets tidigare kriskommission, gör samma sak.

Uppenbart har man inom partiet tagit fram riktlinjer – formella eller strikt informella – för hur man skall uttrycka sig i media om man är tveksam till Juholt.

Man hänvisar till VU. Man ger inte Juholt sitt öppna stöd.

P 1-morgon säger Ardalan Shekarabi att det är partistyrelsen och verkställande utskottet som skall göra bedömningen om Juholt.

Jag har definitivt förtroende för att de organ som finns i socialdemokratiska partiet, som är valda att göra det här, gör det på bästa sätt.

Det handlar om att hålla Juholt kort. Om han inte sköter sig kommer man att kräva hans avgång.

Read Full Post »

VERONICA PALM, suppleant i Socialdemokraternas verkställande utskott, uppmanar partimedlemmar att sluta med anonyma och ”tendentiösa angrepp” på Håkan Juholt i media.

Men Juholts problem har på senare tid inte varit anonyma angrepp utan snarare att ledande politiker och personligheter har distanserat sig.

Först var det partistyrelseledamoten Anders Johansson som sågade Juholts insats i Ekots lördagsintervju.

Sedan ville Thomas Östros, tidigare minister och ekonomiskpolitisk talesperson, i SVT:s Agenda inte svara på om han hade förtroende för Juholt.

Och i tidskriften Novell kallade Mona Sahlin – ”utan att nämna några namn”  – Juholt för en ”gamängpolitiker”.

Om du sätter ordet slarver på en kvinna, så är det mycket värre än om du sätter ordet slarver på en »gamängpolitiker«, utan att nämna några namn.  

[…]

Sitter Juholt kvar till nästa val?

–Den frågan passar jag. Jag hoppas att partiet tar sig igenom det här, tre år är en livstid i politiken. Sedan får vi se om det dyker upp fler saker. Man har ju mindre och mindre fallhöjd för varje affär.

Och skall man tro Veronica Palm har Socialdemokraterna dessutom ett helt eget litet integrationsproblem att hantera.

Jag tror inte [Juholt] har många fiender, men däremot tillhör han inte det gamla gänget. Partikongressen valde att välja partiordförande som kom lite utifrån. Det gör skillnad. Han har en annan bakgrund helt enkelt.

Ett parti som vill framstå som inkluderande och öppet men inte ens klarar av att välkomna en vit medelålders man med mustasch har uppenbart stora problem.

Read Full Post »

Older Posts »