STRATEGI | Partierna flirtar med varandra som aldrig förr.
Det handlar inte bara om varma känslor. Kalla politiska beräkning ligger bakom dessa kärleksbomber.
Mycket av detta kretsar förnärvarande kring Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet.
Nu är det dags för alliansen att pröva samverkan i fler frågor med Miljöpartiet för att ge ännu bättre förutsättningar och goda lösningar för Sverige.
Detta säger Anne Lööf (C) i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon undertecknade som partiledare och inte som näringsminister. Och sedan dess har det bara rullat på.
Och språkrören har möjlighet att spela ”good cop and bad cop” genom att sända ut lite olika signaler.
Språkröret Åsa Romson i Sydsvenskan den 24 maj:
Hur ser du på de samarbetsinviter som MP fått från Centerpartiet?
– De inviterna har Annie Lööf framfört i tidningar. Inte ”in real life”.
Hur är det i ”real life”?
– Där har vi inte fått någon inbjudan till samtal. Men jag antar att Annie Lööfs inviter mer har varit en markering gentemot Fredrik Reinfeldt.
I SVT:s Agenda den 27 maj var språkröret Gustav Fridolin däremot öppen för ett samarbete med både Folkpartiet och Centerpartiet om de skulle vara intresserade av en ”fortsättning bortom Alliansen”.
Att Alliansregeringen behöver överrenskommelser med oppositionen för att få igenom förslag i risdagen gör att vi kommer att få se fler trevare.
Socialdemokraterna och Stefan Löfven (S) skulle t.ex. inte ha någon emot en överenskommelse om energipolitiken.
Folkpartiet har svarat positivt på detta medan Centerpartiet fruktar att en överrenskommelse med Socialdemokraterna skulle bli alltför kärnkraftsvänlig.
Det verkar vara lite som kontaktannonser och dejtingsajter. Den som är alltför kritisk ökar inte sina chanser att hitta en partner. Och ju fler som svara på inviterna desto större chans att hitta den rätta.
Allt detta flörtande till höger och vänster handlar också om att visa att man minsann inte är någon panelhöna. Lite som kärlekskranka tonåringar på skoldansen.
Om Lisa är intresserad av Pelle så gäller det att inte visa detta allt för tydligt. Genom att istället flörta med Kalle kan Lisa göra Pelle svartsjuk. Och en svartsjuk Pelle kanske tar mod till sig och bjuder upp Lisa.
Men risken är att allt detta slår tillbaka på partierna själva. För mycket flörtande kan uppfattas som principlöshet eller tolkas som otydlighet från väljarnas sida. Lösaktiga förbindelser brukar inte uppskattas.
Men man kan förstå tankarna som ligger bakom.
Centerpartiet har behov av att stressa Moderaterna till bättre överrenskommelser inom regeringen. Partiet – och övriga småpartier – måste ha mer att visa upp innan man går in i nästa valrörelse.
Samma tankar finns säkert inom Miljöpartiet.
Även om de rödgröna partierna går in i valrörelsen med en tydlig gemensam viljeinriktning om att bilda regering – om man blir större än Allianspartierna – så är det som tre separata partier med egna valprogram man kommer att möta väljarna.
När Miljöpartiet flörtar handlar det också om att visa Socialdemokraterna att man inte kan ta de gröna för givet.
Miljöpartiet har också en annan fördel jämfört med de borgerliga småpartierna.
Regeringens småpartier kan inte lämna Alliansregeringen utan att riskera sina egna väljares ilska.
Om Miljöpartiet däremot skulle välja att sätta sig i en regering som domineras av borgerliga partier kommer man lättare kunna dra nytta av koalitionen.
De borgerliga partierna skulle nämligen anstränga sig för att tillmötesgå Miljöpartiet eftersom man inte vill riskera att partiet hoppar av en koalitionsregering.
Miljöpartiets väljares reaktion skulle antagligen bli mildare jämfört med hur borgerliga väljare skulle reagera om något av deras partier skulle spräcka en regering.
Sen finns också en annan aspekt när det gäller flörtandet.
En framgångsrik flört över blockgränsen kan slå in kilar mellan partierna i motståndarlägret. Man ökar därmed misstänksamheten och försvårar ett framtida samarbete mellan dessa partier.
Confusion to the enemy!
Read Full Post »
