Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Afghanistan’

KOMMUNIKATION: En av de mest infekterade politiska debatterna under president Barack Obamas tid i Vita huset har varit kring reformeringen av hälso- och sjukvårdssystemet. Inte ens krigen i Irak och Afghanistan har piskat upp liknande stämningar.

Partierna har inte bara mobiliserat sina politiker och organisationer utan även en lång rad politiska strateger, lingvister och psykologer i kampanjen.

Sällan har ord varit så viktiga för att sätta bilden av de hot och möjligheter som man har velat att amerikanarna skall förknippa med ”Obamcare” (eller ”Obamascare”).

Health care stirs powerful emotions, and because the subject is so complicated, people are unable to balance their emotional reactions with rational ones. Moreover, appeals to fear, anger, and hate really gain traction when ignorance is wide and deep.

Och det är här som alla PR-konsulter, strateger, lingvister och psykologer kommer in i bilden för att styra upp den politiska kommunikationen.

För att få en bild av hur debatten har förts inom partierna kan rekommendera en artikel Sharon Begley på Newsweek.

It is a truism of political campaigns that you can’t beat somebody with nobody, or something with nothing. It is equally true in propaganda wars. Opponents of Obama’s health-care reform have un-leashed all the bogeymen and pushed all the emotional buttons. ”All the horror stories are being told by the Republican side,” says [linguist Geoffrey] Nunberg.

The Democrats have struggled to make an emotional connection with the public, even though it is possible to do that without lying. [Psychologist Drew] Westen suggests the Democrats ”should say that, since health insurance is tied to employment, ‘the current system takes away your freedom to quit your job.’ ”

Berkeley linguist George Lakoff thinks the White House could win hearts and minds by emphasizing that in the current system, ”insurance companies deny you care.” And the administration could score extra points by describing people who have been bankrupted or killed by that denial. There is no shortage of examples, from Blue Shield denying high-tech cancer surgery that oncologists said was patients’ only hope, to Cigna nixing a liver transplant that was a 17-year-old’s only chance of survival. She died. (Wall Street rewards insurers for denying claims; a company with a claims-paid rate of, say, 80 percent is viewed as better run than one with a rate of 85 percent.) ”If you told the story of how greedy insurers deny coverage to sick people, you could whip up emotions in favor of reform,” says Westen.

Read Full Post »

STRATEGI: Mycket av den uppskruvade diskussionen kring Sverigedemokraterna har handlat om faran av att partiet kan komma att ta sig in i Riksdagen.

Men med tanke på partiets resonemang kring utrikespolitiken verkar faran snarare handla om partiets totala omognad.

Partiledare Jimmie Åkesson har i en intervju med tidningen Sydsvenskan inte bara erkänt denna omognad utan också gett exempel på den.

Vi har medvetet valt bort det [d.v.s. utrikespolitiken]. Valundersökningar vid förra årets val visar att noll procent av våra väljare tycker att utrikespolitik är en viktig fråga.

Detta skulle möjligtvis kunna tolereras som argument. De flesta partier väljer trots allt bort de flesta sakpolitiska områden i sina valmanifest (även om man ser till att täcka in dem i sina politiska program).

Men sen kommer det…

Sådana frågor – om USA är snälla eller dumma till exempel – är så tunga och känsliga att vi inte är mogna att ta ställning i dem än. Vi har inte landat än.

Oh, good grief! ”Snälla eller dumma” och inte ”mogna att ta ställning”!

Är det på den nivån man man inom Sverigedemokraterna befinner sig ? Formuleringen skulle möjligtvis kunna förklaras med ett tillfälligt ”hjärnsläpp” om det inte hade fortsatt i samma still när tidningen frågar varför partiet vill att Sverige skall dra sig ur Afghanistan;

SD brukar ju vilja bekämpa islamism. Är det inte bra att slåss mot talibaner ur ert perspektiv?

– Vi är ju inte i Afghanistan för att bekämpa islamism. Om man ska bekämpa islamism hade det varit bättre att bomba Teheran, säger Åkesson.

Vill du bomba Teheran?

– Nej, det är inget bra att hålla på med bomber. Problemet med den totalitära islamismen löses bäst biståndsvägen, genom att stödja demokrati och frihetslösningar, säger Jimmie Åkesson.

Förutom att partiet därmed hamnar på samma sida som Vänsterpartiet i Afghanistan-debatten kan man undra varför Åkesson tror att Sverige är i Afghanistan om det inte är just för att beskydda befolkningen mot talibanernas islamism.

Och genom att skydda befolkning stödjer man just demokratiutveckling och ”frihetslösningar” som ger exempelvis flickor möjlighet att gå i skolan.

Den första mars kommer partiet presentera sitt valmanifest med tretton frågor varav tre – invandring, äldre-, och kriminalpolitik – är de prioriterade.

På dessa områden kommer partiet säkert att lägga krut på att låta både trovärdiga och seriösa. Men frågan är om inte Jimmie Åkesson nu har bränt en hel del skepp genom att kommunicera bilden av ett parti som är både omoget och oseriöst.

Sverigedemokraterna vill gärna framstå som brett och allsidigt men är och förblir – åtminstone under överskådlig tid – ett enfrågeparti.

Read Full Post »

ASTROTURF: Tidskriften The Nation har avslöjat att Hamed Wardak, son till Afghanistans försvarsminister, anlitade Patton Boggs LLP för att genomföra en lobbykampanj med målet att plocka fram en kandidat som skulle kunna ersätta president Hamid Karzai.

Aram Roston skriver;

Earlier this year [d.v.s. 2009] Patton Boggs LLP, Washington’s most monied lobbying firm, established a nonprofit front group on Wardak’s behalf to act as the ”face” of a campaign for increased US engagement in Afghanistan, according to confidential legal records (…)

Hamed Wardak is listed as ”one of eight founders” of CUSAP… CUSAP’s chief message was a ten-point plan for Afghanistan, whose recommendations included ”strengthen and equip the Afghan National Army,” which is overseen by Wardak’s father (…)  

[T]the organization’s history reveals it to be a classic Astroturf operation. On January 30, 2009, ten days after Obama’s inauguration, Patton Boggs attorney Nicholas Allard wrote a memo to Wardak, copied to three other lawyers from his firm (…) In the memo Allard laid out a ”comprehensive plan” that would ”assist you in achieving your objective for Afghanistan” while meeting all legal and ethical standards. Patton Boggs would ”collect information about the new Administration’s emerging policy.” It would advocate a ”long-term U.S. strategy in Afghanistan that goes beyond military involvement.” Most controversial, the firm would ”launch a discreet campaign to find an alternative candidate to lead Afghanistan.” (…)

What was the ”first step” in achieving these aims? ”To establish an entity that will act as the ‘face’ of our campaign,” the memo said. ”This organization will be Patton Boggs’s client. We suggest creating an organization such as the ‘Campaign for a United Afghanistan’ or the ‘U.S.-Afghanistan Strategic Partnership.'” (…)

I shared the Patton Boggs language with John Stauber, founder of the Center for Media and Democracy and a critic of the lobbying industry. ”This is an explosive document,” he said, pointing out that such planning memos rarely see the light of day. ”This is classic PR subterfuge,” he said. ”It’s called the third party technique.” (…)

In this case Patton Boggs appears to have presented a lobby front group as a grassroots organization while the firm’s client stands to profit personally from extended US engagement in Afghanistan.

Read Full Post »

BroderskapsrörelsenPOLITIK: Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen har haft kongress i Malmö. Kongressen utmynnade bland annat i ett uttalande med spetsen riktad mot försvarsminister Sten Tolgfors (M) och Sveriges militära närvaro i Afghanistan.

Intressant är att uttalandet har många likheter med hur Vänsterpartiets utrikespolitiska talesman Hans Linde argumenterade i Aftonbladet.

Ett omständigt resonemang utmynnar i ett både-ha-kakan-och äta-upp-den-uttalande;

Sveriges regering ska kräva att FN tar över ansvaret för all utländsk trupp i Afghanistan, och göra detta till villkor för fortsatt svenskt truppdeltagande.

(Detta borde rimligtvis innebära att Broderskapsrörelsen kommer att kräva att alla allierade trupper skall lämna landet om de inte kommer under FN-flagg.)

Anna Ardin som är politisk sekreterare för Broderskapsrörelsen har sammanfattat inställningen till ”Tolgfors krigsretorik” på följande sätt:

Säkerheten: Just nu är det faktiskt lika rimligt att argumentera tvärtemot det Tolgfors gör, det vill säga att Nato:s närvaro och bombningar bidrar till att öka osäkerheten i regionen. Det finns ingen militär lösning på konflikten.

Idag finns det ingen som påstår att lösningen bara skulle handla om militära insatser. Men att påstå att militära aktioner skulle vara helt öveflödigt är direkt orealistiskt.

Man dessutom undra varför Broderskapsrörelsen tycker det är OK med svenska militära insatser under FN-flagg om militär nu inte kan spela någon positiv roll för utvecklingen. Talibanerna blir trots allt inte mer tillmötesgående bara för att militärbaskrarna är blå istället för gröna.

Demokratin: Den militära närvaron riskerar på sikt att urholka den Afghanska demokratins legitimitet.

Hur kan man vara så säker på det? Det finns inget ödesbestämt med militär närvaro. Hur soldater uppträder (om det nu är det som åsyftas) beror på om de står under ett ledarskap som kan upprätthålla disciplin och respekterar demokratiska spelregler. 

Vad man däremot kan säga med säkerhet – med utgångspunkt från Afghanistans historiska erfarenheter – är att demokratin inte kommer att överleva om talibanerna tillåts återta makten i landet. 

Kvinnorna: Nya lagar i Afghanistan urholkar kvinnornas rättigheter, bistånd och stöd till utveckling skulle göra mycket mer än militära insatser.

Detta är ännu ett av argumenten som Hans Linde (V) har använt sig av.  Är det OK om militär från USA och dess allierade stannar kvar och garanterar fortsatt bistånd och utveckling? Eller bör dessa truppor också lämna landet? Och vem skall kunna garantera ”bistånd och utveckling” om talibanerna återtar makten?

Kvinnornas situation kommer knappast att förbättras om de allierade trupperna lämnar landet. Dessutom är demokratiska rättigheter – både kvinnor och mäns – ett problem i alla muslimska länder. Att Afghanistan skall genomföra ett val är inte något övriga muslimska länder kan skryta med.

Terrorismen: Natos bombningar väcker hat och känslor som underlättar rekrytering av terrorister.

De USA-ledda insatserna i Afghanistan har också gjort det möjligt att kanalisera en del av missnöjet till mer konstruktiva saker som demokratiska val, återuppbygg av delar av landet, ökad trygghet i vissa delar av landet, nyöppnade skolor och rätten att lyssna på musik för att nu bara nämna något.

Solidariteten: Solidariteten med Afghanistans folk kommer inte nödvändigtvis bäst till uttryck genom att vi fungerar som stödpatrull till USA och Nato. I stället skall vi satsa mer på dialog- och utvecklingsarbete.

[V]i kräver att all trupp i Afghanistan – inklusive USA – skall stå under FN:s ledning! USA:s insatser i Afghanistan sker utan samordning med FN:s trupp och USA attackerar civila – utan att skyldiga bestraffas. Genom ett rakryggat försvar för FN och folkrätten skyddar vi inte bara Afghanistan, utan i förlängningen även Sveriges intressen.

Detta är typiskt svenskt. En övertro på FN:s förträfflighet. En tro på att FN alltid är garanten för allt som är rätt och riktigt sitter så djupt hos svenska politiker att det nästan har blivit en del av den svenska identiteten.

Med tanke på FN:s långa historia av korruption, misslyckade internationella insatser och återkommande handlingsförlamning är det bra märkligt att organisationen har så gott rykte.

Inbördeskriget i Rwanda – som leda till mord på en miljon människor och två miljoner på flykt – fick inte FN (inte heller USA eller EU) att agera. Serbernas framfart på Balkan stoppades först när USA ingrep. Listan på FN:s misslyckanden skulle kunna göras lång.

Trots detta är FN något politiker alltid kan ta sin tillflykt till så fort det dyker upp problem som kräver mer än bara fina ord.

För Broderskapsrörelsen som utgår från kristna värderingar borde fråga sig om det verkligen är moraliskt försvarbart att inte ingripa bara för att det inte görs under FN-flagg?   

Det är självklart att ett agerande alltid leder till någon typ av konsekvenser för omgivningen. Men detta betyder inte att passivitet skulle vara något neutralt. Att inte agera får också konsekvenser.

Passivitet är aldrig något neutralt. Att exempelvis stå och se på när någon blir nedslagen – utan att själv ingripa – kommer definitivt att leda till konsekvenser för den som blir överfallen.

Ett tillbakadragande av allierade trupperna från Afghanistan kommer att få allvarliga konsekvenser för befolkningen. Det skulle i realiteten innebära att landet återigen hamnar under Al-Qaidas och talibanernas terrorrvälde.

Broderskapsrörelsens uttalande är därför typiskt för politiker som inte vill smutsa ner fingrarna men tycker det är okey om andra gör det.  

Det är alltid lätt att sitta i Sverige och försöka konstruera moraliskt oantastliga ståndpunkter. Ståndpunkter som innebär att man antingen accepterar att USA och dess allierade får göra grovjobbet eller också struntar i konsekvenserna om de egna kraven leder till större lidande för befolkningen.

Read Full Post »

Sångaren Farhad Darya i AfghanistanVALKAMPANJ: Valrörelsen i Afghanistan är i full gång. Och enligt amerikanska NPR (National Public Radio) har presidentkampanjen många drag som påminner om ett val i väst.

”Afghanistan’s upcoming presidential election has been looking increasingly American — with posters, rallies, Web sites and music. The country’s biggest musical star is performing a series of concerts aimed at ‘rocking the vote.'”

Artisten – Farhad Darya – drog en publik på 30000 personer i Kabul. Fördelningen mellan män och kvinnor var ungefär 50-50.

Most of the young men pumping their fists in the air on the soccer field were in Western dress, — but some are more traditional. Owl Meer, who was wearing a starched, foot-high turban, brought with him a dozen of his young friends who are from a border province in the east where the Taliban is strong.

Take that, al-Qaida!

Read Full Post »

Lars Ohly (V)VAL 2010: I en intervju i Rapport meddelade Lars Ohly (V) att de Rödgröna inte kommer att bli överrens i en lång rad viktiga frågor inför valet 2010.

Under sommartalet i Gnesta blev det uppenbart att Lars Ohlys krav om tillbakadragande av svensk militär från Afghanistan kommer att vara en av de frågor man inte kommer att bli överrens om inom de Rödgröna. Socialdemokraterna har t.ex. röstat för en förstärkning av truppen i Afghanistan. 

Rapport: Vilka andra frågor är det då som väljarna inte får besked om var ni står förrän efter valet?

Lars Ohly: Jag vet inte vilka frågor vi kommer att överlåta till de olika partiernas valmanifest och vilka vi kommer att ha i en gemensam regeringsplattfrom. Min inriktning är att det är viktigt att vi inte framstår som ett parti.

Det intressanta här är varför Lars Ohly är så tydlig med att markera oenigheten mellan de rödgröna partierna. Det finns en rad förklaringar som skulle kunna belysa Lars Ohly agerande:

1. Tydlighet: Lars Ohly kan ha kommit till slutsatsen att det inte finns någon realistisk chans för de tre partierna att bli överrens i alla frågor inför valet. 

Oavsett om detta är politiskt bra eller dåligt för de Rödgröna är det alltid bättra att vara öppen och ärlig gentemot väljarna. Dessutom är det alltid bättre att meddela dåliga nyheter så tidigt som möjligt. På så sätt kan man kanske undvika alltför ihärdig och långdragen kritik om att att de rödgröna partierna är splittrade.

2. Positionering: Lars Ohly kan också ha insett att partiet möjligheter att växa ligger just i att markera tydliga skillnader mellan de tre partierna.

Vänsterpartiet måste försöka undvika att drabbas av samma problem som de tre mindre partierna i Alliansregeringen. Dessa har haft problem att hävda sig i konkurrensen med Moderaterna.

3. Politiska realiteter: Vänsterpartiet måste ha insett att Socialdemokraterna under Mona Sahlin har gått åt vänster jämfört med under Göran Persson. Vänsterpartiet riskerar därmed att tappa väljare till Socialdemokraterna.  

Det finns då två valmöjligheter för Lars Ohly. Partiet kan gå ännu mer åt vänster för att inte riskera att tappa väljare till Sahlin. Eller så försöker Ohly ta fram nya sakfrågor som skulle kunna locka fler av de vänster-mitten-röster som finns idag finns hos Socialdemokraterna.

Vänsterpartiets strategi i EU-valet och Ohlys hårda ton i sommartalet tyder på att Ohly fortsätter att föredra vänsterkanten. Lars Ohlys förstamajtal uppfattades också allmänt som en attack mot Socialdemokraterna

4. Interna problem: Kritiken mot Ohly efter det dåliga valresultatet i EU-valet gör det också nödvändigt för Ohly att höja temperaturen och visa för sina medlemmar att han står pall och vågar vara ett tydligt vänsteralternativ.

Vad kan då vara ett säkrare kort än att gå till attack mot Israel och USA?  Sommartalet i Gnesta skulle i mångt och mycket kunna vara skrivit åt de gamla partiledarna H. C. Hermansson eller Lars Werner.

En femte förklaring – till Ohlys markering i Rapport – skulle kunna vara en kombination av ovanstående fyra punkter.

Lars Ohly vill vara ärlig mot väljarna och tala om att man trots allt är och förblir tre olika partier med tre olika politiska program. Man kommer därför inte heller att bli överrens till 100 procent.

Och Ohly vill kanske också positionera partiet inom den rödgröna alliansen. Oavsett om man tar makten eller inte kommer det att vara viktigt för Ohly att kunna visa på ett gott valresultat 2010.

Att Socialdemokraterna går åt vänster gör en sådan positionering än viktigare för Ohly. Inte minst med ökad kritik inom sina egna led.

Allt tyder på att Lars Ohly och Vänsterpartiet redan har gjort sitt strategiska val. Hela deras politiska kommunikation tyder på det. Man har valt att hårdlansera sitt eget parti oavsett om detta går ut över den rödgröna alliansens möjligheter att kunna vinna regeringsmakten.

Om man kommer att lyckas eller inte hänger mycket på Mona Sahlin. Lyckas Mona Sahlin dra upp Socialdemokraterna ur sin långa politiska svacka svacka kommer det att bli allt svårare för Ohly att kunna leverera ett gott valresultat.

Risken bland vänsterpartisterna är att Lars Ohly sakta men säkert är på väg att marginalisera partiet på yttersta vänsterflanken.

Read Full Post »

AfghanistanKOMMUNIKATION: Försvarsminister Sten Tolgfors (M) har gett svensk avrustning ett ansikte. Men när det gäller svenska insatser i Afghanistan verkar han ha hamnat på rätt sida om opinionen.

I Aftonbladet (när detta skrivs endast i pappersupplagan, 5 augusti: 2009) får Tolgfors och Hans Linde (V) lista vars fem argument för respektive emot fortsatta svenska insatser i Afghanistan.

Tolgfors argument är ganska uppenbara: Svenska fortsatta insatser behövs för att 1) Afghanistan bygger demokrati och snart skall ha val; 2) för att skydda kvinnor och göra det möjligt för flickor att återigen gå i skolan; 3) för att fortsätta kampen mot terrorismen; 4) för säkerheten i området, och slutligen; 5) för att Sveriges insats bygger på ett FN-mandat.

Om detta kan man tycka vad man vill men argumenteringen håller åtminstone och framstår som både rimlig och logisk. Mer förvirrat blir det när Mats Linde, utrikespolitisk talesman för Vänsterpartiet, skall lista sina fem argument för att svenska soldater bör tas hem:

1. Svenskarna. Vi utsätter svenska män och kvinnor för oerhörda risker när vi deltar i kriget.

Mot detta kan sägas att det vore ganska meningslöst om Sverige bara skulle skicka trupper till fredliga områden. Hela poängen med svensk trupp är naturligtvis att området är oroligt och instabilt och behöver den typ av hjälp som bara soldater på plats kan ge.

2. Krigsföring. Styrkan, där svenskarna ingår, är inte längre fredsfrämjande utan krigsförande.

Möjligtvis kan detta vara logiskt utifrån Vänsterpartiets synvinkel. Men det innebär också att Hans Linde vill att svensk trupp skall dras bort så fort Talibanerna gör något försök att ta sig tillbaka till makten med hjälp av vapenmakt. Föga solidariskt med befolkningen som utsätts för deras terrorattacker.

3. Kostnaderna. De enorma resurserna borde i stället läggas på bistånd och utbildning för befolkningen.

Detta måste vara ett av de mer förvirrade argumenten. Om nu Hans Linde och Vänsterpartiet anser att Afghanistan befinner sig i krig och svensk trupp bör dras bort vem skall då garantera att ”bistånd och utbildning” kommer just denna befolkning till del?

Antingen tycker Vänsterpartiet att det är OK att andra länder tar över svenskarnas uppgifter eller så bryr sig inte partiet om att ett svenskt tillbakadragande skulle kunna gagna Talibanerna. Föga solidariskt med vare sig andra länders insatser eller med befolkningens behov av just ”bistånd och utbildning”.

4. Misslyckandet. Uppdraget har misslyckats. Säkerheten har försämrats för varje år och freden blir alltmer avlägsen.

Kommer säkerheten att förbättras om Sverige drar sig ur? Eller bryr sig Vänsterpartiet inte att säkerheten kanske kommer att försämras än mer vid ett svenskt tillbakadragande?

5. Omöjligt att vinna. Kriget kan inte vinnas militärt utan det krävs en politisk lösning.

Vänsterpartiets syn på historien och utvecklingen är tydligen deterministisk. Någon guru har sett i kristalkulan att kriget inte går att vinna. Punkt slut.

Dessutom hävdar inget land att lösningen på Afghanistans problem bara är rent militärt. Tvärt om ägnas mycket tid åt just det som Hans Linde efterstävar i punkt 3, nämligen att bygga upp det civila samhället och en demokratisk infrastruktur.

Afghanistan går till val den 20 augusti. Valet kommer sannolikt inte att bli ett perfekt demokratiskt val i västerländsk bemärkelse men det är bättre än inget val alls. Ett hyfsat genomfört val sänder en tydlig signal till befolkningen att deras åsikter och deras önskningar är värda respekt. Demokrati är inte bara till för människor i rika länder utan även för fattiga. 

Konstigt att Vänsterpartiet inte ens vill vara med och försöka upprätta möjligheter för ett av världens fattigaste länder att kunna genomföra ett sådant val. 

Det finns ingen anledning att tro att Hans Lindes argumentation inte är genomtänkt och väl förankrad inom partiet. Hela deras politik bygga på att fullfölja den ”nationalistiska” och isolationistiska politik som präglade partiets strategi i EU-valet.

I det valet var partiet det enda som krävde att Sverige skulle dra sig ur EU. Man hamnade därmed närmare Sverigedemokraterna i sina åsikter än vännerna inom Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Valet blev ett tydligt bakslag för Vänsterpartiet men det är inte osannolikt att deras politik kring Afghanistan med tiden skulle kunna bli populärare än deras EU-politik.

Man kan dra en parallell mellan vad som hände FRA-debatten med vad som kan komma att hända i Afghanistan-frågan om Alliansregeringen inte ser upp.

Regeringen drev inte något tydligt opinionsarbete för att förankra och skapa en mer positiv bild av FRA-lagen hos allmänheten. Regeringen märkte inte ens av den kritik som sakta men säkert ackumulerades ”under radaren”. Plötsligt fanns det ett välorganiserat FRA-motstånd och regeringen togs på sängen.

Om regeringen inte ser upp kan detta mycket väl också komma att hända igen. Den svaga länken här är just samma minister som under FRA-debatten, nämligen Sten Tolgfors. Ur regeringens synvinkel kan man bara hoppas att det finns bättre omvärldsanalytiker än det fanns när FRA-lagen var som hetast.

Och för Vänsterpartiet finns det kanske en möjlighet att här finna en fråga som kan engagera och återupprätta förtroendet för partiets politik. Partiet har sannolikt redan fångat in de flesta på vänsterkanten i Afghanistan-frågan. Men det kommer att krävas ett mer systematiskt opinionsarbete för att riktigt göra frågan riktigt het.

Övrigt: På följande sida kan man läsa olika politikers åsikter om den svenska insatsen i Afghanistan.

Read Full Post »

14kandahar_600TERROR: En 11 årig flicka – Shamsia Husseini – i Afghanistan säger följande efter att åter vara tillbaka i sin klass efter att ha blivit attackerad med syra (!) på vägen till skolan för två månader sedan; 

”De människor som gjorde detta mot mig vill inte att kvinnor skall vara utbildade. De vill att vi skall vara dumma ting.”

Kan vara bra att tänka på vad kampen mot terrorn verkligen handlar om. Detta oavsett om kampen förs i Afghanistan, i Irak eller mot terroristorganisationerna som Hamas och Hizbollah i Mellanöstern.

Read Full Post »

« Newer Posts