Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Afghanistan’

TAL | Många har vittnat om att Barack Obama tycker om att skriva sina egna viktiga tal. Och han skriver när alla andra har gått och lagt sig.

Nobelpriset - Barack Obama i Oslo den

Inte konstigt om hans stab då får spurta för att få allt på plats inför viktiga tillkännagivanden.

President Barack Obama hann knappt bli vald innan han 2009 tilldelades Nobels fredspris.  

En vecka efter att Obama meddelat att tänkte förstärka de amerikanska truppernas närvaro i Afghanistan flög han till Norge för att hålla det traditionella talet vid prisceremonin.

Eftersom han ännu inte gjort något konkret för att förtjäna ett fredspris bestämde man sig i Vita huset för att talet skulle fokusera på vad som utmärker rättfärdiga krig.

The New York Times Magazine har låtit samla in muntliga minnesbilder från en rad nyckelpersoner i och omkring Obamas fyra första år i Vita huset.  

Här är hur Jon Favreau, Vita husets director of speechwriting (2009-), minns de hektiska förberedelserna inför talet i Oslo.

The morning we leave for Oslo, he comes to us with an entirely new draft that is not finished yet, that he stayed up until 3 in the morning doing. He gives it to us and says: “This is kind of rough, but this is the general idea of what I want.” Everyone goes to bed on the plane and the only people up are Ben [Rhodes, a deputy national security adviser] and the president and myself and Samantha [Power, a national security aide], and we’re just still working on this thing. It was so last-minute that as the president was taking the elevator down from his room to go to the speech, he handed us the last page of edits, and we put those into the prompter as he was walking up to the stage to give the speech.

Läs mer: Barack Obmas tal den 10 december 2009 i Oslo.

Bild: Reuters Pictures. (Lägg märke till telepromptern.)

Read Full Post »

REKLAM: Journalistlegenderna Bob Woodward och Ben Bradlee har huvudrollen i en kul reklamspot för The Washington Post och deras iPad app. Bradlees slutkläm: ”These kids think tweets twit themselves”.

Tidigare i år kom Woodward ut med boken Obama’s Wars – The Inside Story. Det är hans femte bok om beslutsprocesserna kring USA:s krig i Irak och Afghanistan.

De fyra tidigare handlade om president George W Bush. Denna gång är det personerna i Barack Obamas administration som har intervjuats.

De tidigare böckerna är Bush at War, Plan of Attack, State of Denial: Bush at War och The War Within: A Secret White House History 2006-2008.

Read Full Post »

STRATEGI: Urban Ahlin (S), utrikespolitisk talesperson, är tydligen en riktig sladderkärring. I sina samtal med amerikanska ambassaden har han avslöjat mer än vad de egna medlemmarna har fått reda på.

Aftonbladet har kollat WikiLeaks och upptäckt att Ahlin avslöjade för amerikanerna att partiets strategi inför valet bl.a. gick ut på att vinna genom att försöka smutskasta Alliansen.

Och onsdags avslöjads att partitoppen vädjat om amerikansk pr-hjälp för att vända den svenska opinionen i Afghanistanfrågan.

Ahlin har också gnällt över att partiet inte har någon riktig tankesmedja som kan ta fram nya idéer till partiet.

Detta måste komma som en rejäl överraskning för Arena Idé som är en av de tankesmedjor på vänsterkanten som har försökt driva på den interna debatten i partiet. Även inom facken finns det tankesmedjor som partiet borde vara intresserade av.

Ahlin visade också på den stora splittringen mellan höger- och vänsterfalangen. Detta inte minst när det gäller Afghanistan, arbetsrätten, inställningen till Vänsterpartiet och Lissabonfördraget.

Han avslöjade också hur patetiskt partiet har jobbat när det gäller att formulera sin politik. ”Nu när vi är i opposition är självklart allt regeringen gör fel. Om vi själva regerat skulle vi klart och tydligt ha stött en ökning av trupperna i Afghanistan.”

Read Full Post »

OPPOSITION: Splittringen mellan de rödgröna partierna verkar vara total. Detta visade sig tydligast i Afghanistandebatten.

Trots att Lars Ohly (V) borde inse att Vänsterpartiet har allt att vinna på att försöka bygga upp sitt eget parti efter valförlusten fortsätter han att hoppasen rödgrön nytändning.

Vi [de rödgröna partierna] hade bestämt att vi skulle gå fram i fyra frågor under hösten: talmansvalet, budgetmotion, Afghanistan och betygsfrågan. Men nu har ju Socialdemokraterna och Miljöpartiet valt att inte hålla fast vid överenskommelsen och då måste vi diskutera hur vi ska hantera skolfrågan, så det blir väl nästa knäckfråga.

Att Miljöpartiet är mer än glada att samarbetet är över är tydligt. Och inom Socialdemokraterna har det länge funnits en falang som inte tycker om Vänsterpartiet och en som inte litar på Miljöpartiet.

Och gladast av alla är Fredrik Reinfeldt (M) och regeringen som har lyckats slå in en kil mellan oppositionspartierna. Detta kommer att garantera att regeringen alltid kan göra upp med antingen Socialdemokraterna eller Miljöpartiet i enskilda frågor.

Dessutom slipper man bli beroende av Sverigedemokraterna. Och här kan man ana varför Lars Ohly är så irriterad.

Partiet riskerar att marginaliseras precis som Sverigedemokraterna. Medan de stora pojkarna och flickorna i de stora partierna ägnar sig åt riktig politik riskerar dessa två partier bara uppfattas som varandras motpoler av väljarna.

Och när ett parti verkar mer intresserad av att markera vad man inte är än vad man vill riskerar väljarn att tröttna.

Dessutom kan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna mycket väl hamna på samma sida i vissa omröstningar kring utrikespolitik, EU och kanske även i frågor som rör pensioner och offentliga sektorn.

Knappast vad Lars Ohly önskade sig.

Read Full Post »

SKANDAL: Grundaren av WikiLeaks – Julian Assange – är anhållen för våldtäkt i sin frånvaro. Inom WikiLeaks skyller man på konspirationer.

Det är säkert bara en tidsfråga innan Assange börjar anklaga CIA för att stå bakom anklagelserna. Vad vi vet är att allt som berör WikiLeaks och Assange är en enda stor illaluktande soppa.  

Med tanke på att Assanges främsta allierade i Sverige är Piratpartiet – som har skrivit avtal med WikiLeaks – och som dessutom ideologiskt står närmast WikiLeaks grundidéer är det inte osannolikt att polisen drar slutsatsen att det är just bland partiets anhängare som Assange gömmer sig.

Eller som partiledare Rick Falkvinge uttryckte det när partiet skrev under ett avtal med WikiLeaks:

Wikileaks har tidigare bland annat funnits på ett webbhotell här i Stockholm. Men som vi sett tidigare kan priset för att angripa ett webbhotell vara relativt litet, men priset för att angripa ett politiskt parti är skyhögt högre. Därmed höjer vi tröskeln för att angripa Wikileaks.

Under sitt besök i Sverige erkände Assange indirekt att WikiLeaks utsätter afghaner som samarbetar med de allierade trupperna i Afghanistan för dödsfara när man publicerar hemligstämplade dokument på sin hemsida.

Assange har nu sagt att man kontaktat Pentagon och bett dem kontrollera innehållet innan man lägger ut nya dokument. (Detta är som om en hälare skulle erbjuda ett brottsoffer att få värdera sina stulna föremål innan de säljs vidare på svarta marknaden.) 

Den patetiska förklaringen varför man själva inte kontrollerade innehållet i dokumenten var att man inte har resurser att kontrollera så stora mängder av dokument. (Men man har resurser att publicera!)

Detta handhavande av dokumenten innebär en uppenbar fara att de afghaner som omnämns i dokumenten kommer att mördas av talibanerna och deras terroristorganisationer.

Men det struntar Julian Assange i för han fick sitt scoop och sina femton minuter i rampljuset. Korrigering: Med anklagelsen om våldtäkter är Assange nu garanterad betydligt mer än femton minuter av kändisskap.

Och Piratpartiet?

För att ta vara ett parti som hyllar ”integritet”, ”kultur” och ”kunskap” så verkar man ta väldigt lätt på frågor som rör afghaners integritet, den kultur som odlas kring WikiLeaks och kunskapen om de konsekvenser publiceringen av dokumenten kan få.

”Wikileaks bedriver ett grundläggande demokratiarbete som vi stödjer”, skriver Anna Troberg (PP), vice partiledare. Och vidare informerar partiet: ”Piratpartiet har dock inte något inflytande över Wikileaks arbete. Wikileaks servrar kommer att finnas på plats och vara igång genom Piratpartiets försorg […]”.

Dessa enkla rader säger en hel del om Piratpartiets syn på demokrati och om hur enskilda (och partier) förväntas ta ansvar i en demokrati.

Att försöka distansera sig från WikiLeaks verksamhet – och konsekvenserna av deras handlingar – samtidigt som man har ett uttalat mål att skydda just WikiLeaks låter sig inte göras.

Det är en typ av argument som ett webbhotel skulle kunna använda sig av men inte ett politiskt parti. Piratpartisterna lyckas kanske lura sig själva men knappast någon annan.

Read Full Post »

VAL 2010: Piratpartiet är nu involverat i kriget i Afghanistan. Partiet skall sköta driften av servrar åt WikiLeaks. 

När WikiLeaks publicera tiotusentals hemligstämplade dokument avslöjade man också namnen på en lång rad afghaner som samarbetar med de allierade i kampen mot talibanerna. 

WikiLeaks blev i ett slag talibanernas och deras terrororganisationers främsta allierade i västvärlden. 

Detta är inte första gången Piratpartiet visar dåligt omdöme. Partiledare Rick Falkvinges velande i frågan om barnpornografi var ett säkert tecken på att allt inte står rätt till inom partiet. 

Idag framstår Piratpartiet alltmer som en samlingspunkt för fundamentalistiska datanördar som inte låter något stå i vägen för sin utopiska dröm om ett framtida lyckorike – ett lyckorike där alla samhällsproblem är undanröjda därför att all ”information” alltid är ”fri” och ”gratis” för alla. 

Om några afghaner stryker med i kampen för detta drömrike så är det tydligen ett pris väl värt att betala.  

Att de afghanska informationslämnarna riskerar att bli mördade är något som även oroar Amnesty International.   

När grundaren av WikiLeaks – Julian Assange – skulle försvara sitt agerande blev det därför riktigt patetiskt. 

Hittills, två veckor efter publiceringen, så har enligt Pentagon ingen blivit dödad på grund av den. 

Att ingen ännu blivit mördad bevisar bara att talibanerna troligtvis är grundligare i sin granskning av dokumenten än WikiLeaks. 

Med tanke på antalet dokument så tar det månader snarare än veckor innan någon har hunnit göra en grundlig analys av innehållet. 

Det är med denna man och hans organisation som Piratpartiet nu har skrivit avtal med.

Read Full Post »

MEDIA: Bilden föreställer Aisha som är 18 år. Talibanerna skar av henne näsa och öron eftersom hon försökte fly från släktingar som började utnyttja henne efter hennes giftemål.  

 

“What Happens if We Leave Afghanistan” är en relevant rubrik även för svensk inrikesdebatt. Aishas historia ställer två frågor på sin spets. 

1) När kommer man i svensk debatt att ställa de politiker och partier mot väggen som kräver att allierad och svenska trupp lämnar över Afghanistan till talibanernas islamistiska diktatur? 

Ofta är det exakt samma politiker som är de ivrigaste feministerna som också vill lämna över Aisha och andra afghanska kvinnor (och män) till den talibanska ”rättvisan”.   

2) Och när får vi se svensk media våga använda denna typ av vinkling i rapporteringen från Afghanistan?

Läs mer: Omslaget är Time den 9 augusti 2010.

Read Full Post »

LÄCKOR: Nu visar det sig att de 90 000 dokument som har lagts ut på WikiLeaks hemsida innehåller information som kommer att hjälpa talibanernas dödspatruller.

Sydsvenskan skriver i sin huvudledare:

Enligt brittiska The Times tog det bara ett par timmar för tidningens reportrar att ur det enorma materialet vaska fram dussintals namn på afghaner som lämnat information till koalitionen.

Detta trots försäkringar från Julian Assange, Wikileaks ansikte utåt, om att alla dokument där afghanska uppgiftslämnare namngavs noggrant sorterats bort.

Det är uppenbart att Assange har struntat fullständigt i alla etiska regler när det gäller hur man behandlar den här typen av viktig information.

Att granska 90 000 dokument är något som tar tid även för en expert. Här är det tydligt att Assange inte ens har försökt att se till att ingen kan komma till skada av publiceringen.

Tydligen har det kliat allt för mycket i fingrarna på Assange att få göra sitt stora avslöjande. Detta har uppenbart varit viktigare än säkerheten för de allierade styrkorna och deras uppgiftslämnare.

Om de afghanska informatörerna börjar dyka upp med kulhål i pannan kommer ett stort ansvar att vila på Julian Assanges (kriminellt) naiva agerande.

För det kan väl inte vara så att Assange vill att de allierade soldaterna och deras afghanska allierade skall drabbas av dödspatrullerna?

Read Full Post »

LÄCKOR: WikiLeaks och dess grundare Julian Assange har släppt 90 000 hemliga dokument om kriget i Afghanistan.

För många – och kanske de allra flesta – är Assange en klassisk whistleblower som via WikiLeaks skapat möjlighet även för andra att kunna avslöja obekväma sanningar utan att riskera avslöjande.

Men det finns också en rad märkligheter i hur WikiLeaks arbetar som är mindre smickrande.

Innan den senaste raden av dokument släpptes skrev David Kushner på tidskriften Mother Jones om Assange och WikiLeaks historia.

When I contacted the impressive figures who’d been listed on WikiLeaks’ advisory board, some didn’t know exactly why they were named. Tashi Namgyal Khamsitsang, a former representative of the Dalai Lama, recalls getting a cryptic email from WikiLeaks a few years ago, but says he’s never been asked for advice. Xiao Qiang, a Chinese democracy activist, says he exchanged emails with Assange but little more. (After this article was originally published, WikiLeaks removed its advisory board from an updated version of its website.) 

Digital security expert Ben Laurie laughs when I ask why he’s named on the site. ”WikiLeaks allegedly has an advisory board, and allegedly I’m a member of it,” he says. ”I don’t know who runs it. One of the things I’ve tried to avoid is knowing what’s going on there, because that’s probably safest for all concerned.” Laurie says his only substantive interaction with the group was when Assange approached him to help design a system that would protect leakers’ anonymity. […] 

When asked about his supposed advisors’ denials, Assange downplays the board as ”pretty informal.” But can WikiLeaks be trusted with sensitive documents when it is less than transparent itself? […] 

At first, WikiLeaks was conceived as an open and ”completely neutral” conduit for forbidden information. ”WikiLeaks does not pass judgment on the authenticity of documents. That’s up to the readers, editors and communities to do,” a 2008 version of the site explained. It has since moved away from crowdsourcing the analysis of leaks and has even publicly toyed with the idea of selling its juiciest material to the highest bidder. It also no longer claims to be a neutral messenger: It created a site called CollateralMurder.com to host the Iraq helicopter footage; WikiLeaks and Assange were quick to call out those who offered differing interpretations of the video.

När vem som helst har möjlighet att lägga upp dokument på sajten blir det också ganska uppenbart att det finns goda möjligheter att fabricera läckor. Finns det inte finns tillräckliga resurser eller intresse av att kontrollera dessa dokument uppstår en rad olika spörsmål kring WikiLeaks.

På WikiLeaks finns t.ex. ett dokument som påstås avslöja John McCains strategi för hur man planerade att bemöta Barack Obamas kampanj om presidentposten. Dokumentet är troligen fejkat.

Möjligheterna att använda WikiLeaks för propaganda och desinformation är något många kritiker har påtalat.

Ett annat problem är de etiska och moraliska aspekterna kring hela konceptet WikiLeaks.

”It’s a good thing that there’s a channel for getting information out that’s reliable and can’t be compromised,” says Harvard law professor and online transparency pioneer Lawrence Lessig. But, he adds, ”There’s a difference between what you can legally do, what you can technically do, and what you ought to do.” […]

Steven Aftergood, who writes the Federation of American Scientists’ Secrecy News blog and has published thousands of leaked or classified documents, says he wasn’t impressed with WikiLeaks’ ”conveyor-belt approach” to publishing confidential material. ”To me, transparency is a means to an end, and that end is an invigorated political life, accountable institutions, opportunities for public engagement. For them, transparency and exposure seem to be ends in themselves,” says Aftergood. He declined to get involved.

Läs mer: WikiLeaks senaste publicerade dokument relaterade till kriget i Afghanistan släpptes först till The Guardian, The New York Times och Der Spiegel.

Read Full Post »

VAL 2010: På denna blogg har det tidigare framförts att justitieminister Beatrice Ask (M) knappast kan ha varit okunnig om att man i en rättsstat inte kan hänga ut en människa bara på rena misstanken om ett sexbrott.

Tanken att uttalandet var ett medvetet utspel för att locka kvinnliga väljare inför valet ligger därför nära tillhands.

Torbjörn Nilsson på Fokus är inne på ungefär samma linje. Skillnaden är att han kopplar uttalandet till moderaternas behov av att dels tillfredsställa sina kärnväljare i lag och rättfrågor och dels se till så att partiet inte tappar väljare till Sverigedemokraterna.

Detta kan mycket väl vara korrekt.

Lägg sedan till migrationsminister Tobias Billströms signaler om att införa ett försörjningskrav vid anhöriginvandring och förslaget om att bygga barnhem i Afghanistan för barn utan asylskäl så kan man se konturerna av en politik som mycket väl kan stoppa sverigedemokraternas dröm om riksdagsplatser.

Read Full Post »

Older Posts »