Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Adolf Hitler’

HISTORIA: I juni 1940 höll Winston Churchill och Charles de Gaulle var sitt viktigt radiotal vid en tidpunkt när ord var näst intill de enda vapen som stod till förfogande i kampen mot Adolf Hitler.

Charles Moore, kolumnist The Spectator och The Daily Telegraph, har reflekterat över deras betydelse.

On 18 June 1940, 125 years after the battle of Waterloo and 70 years ago this Friday, Winston Churchill delivered his famous ‘finest hour’ speech. What is less well remembered here is that General De Gaulle also delivered his first, almost equally famous broadcast to France that evening. The French government, led by Marshal Pétain, was suing for peace with Germany, ‘alleging’, as De Gaulle put it, ‘the defeat of our armies’. Speaking loudly into the BBC microphone, De Gaulle said: ‘Is the defeat final? No!… For France is not alone… She can unite with the British Empire… I, General De Gaulle, now in London, call upon the French officers and soldiers… Whatever happens, the flame of French resistance must not and shall not go out.’ At the time, not everyone thought that either speech had worked. Churchill made his speech twice on the same day — first to parliament, and then, shortened, as a broadcast. Harold Nicolson recorded that he repeated himself because ‘He hates the microphone… he just sulked and read his House of Commons speech over again… it sounded ghastly on the wireless.’ As for De Gaulle’s words, they were heard by hardly anybody, and were not recorded because all the technical resources of the BBC were taken up in recording Churchill’s broadcast. Instead, De Gaulle’s text was re-read on air by British broadcasters four times over the next 24 hours. The situation which Britain and France faced was so desperate that neither man had much more than words at his command, but perhaps it was for this very reason that the words, once disseminated and pondered, did work. To understand their importance, one must imagine what that single day, and all succeeding days, would have been like if they had not been delivered.

Read Full Post »

TERRORISM: Bland fundamentalistiska islamister har kvinnor fått en allt större roll som propagandister.

En av de mest framträdande muslimska propagandisterna för Al-Qaeda säger i en intervju med The New York Times;

It’s not my role to set off bombs — that’s ridiculous. I have a weapon. It’s to write. It’s to speak out. That’s my jihad. You can do many things with words. Writing is also a bomb.

Den amerikanska militären rapporterade 2008 att antalet kvinnliga självmordsbombare hade ökat men att det var just rollen som PR-agenter, lärare och propagandister som dessa kvinnor nu alltmer bidrar i terroriströrelserna.

The authorities have noted an incre ase in suicide bombings carried out by women — the American military reports that 18 women have conducted suicide missions in Iraq so far this year, compared with 8 all of last year — but they say there is also a less violent yet potentially more insidious army of women organizers, proselytizers, teachers, translators and fund-raisers, who either join their husbands in the fight or step into the breach as men are jailed or killed (…)

The changing role of women in the movement is particularly apparent in Western countries, where Muslim women have been educated to demand their rights and Muslim men are more accustomed to treating them as equals.

I Newsweek skriver Christopher Dickey;

It’s worth remembering that the widow of a man who kills himself or is killed in combat often gains status from her late husband’s ”martyrdom.” One famous bride of a member of Al Qaeda’s inner circle, Rabia (formerly Robyn) Hutchinson, is an Australian convert to Islam who’s had so many husbands that one former CIA agent reportedly calls her ”the Elizabeth Taylor of the jihad.” Others, more charitably, call her ”the matriarch of radical Islam.”

Medan männen är ute och sprider död genom terrorism och självmordsbombningar tar kvinnorna på sig rollen som ”folkupplysare” och spridare av lögner och propaganda.

Med andra ord agerar man kvinnliga varianter av Joseph Goebbels som var propagandaminister i Adolf Hitlers Tredje Riket.

Read Full Post »

IMAGE: Heinrich Hoffmann var Adolf Hitlers personliga fotograf. Han träffade Hitler redan 1919 och började ta bilder av nazisterna på 1920-talet.

Den främsta uppgift blev att producera Hitler-vykort, Hitler-planscher och Hitler-böcker. Sedan nazisterna hade tagit makten 1933 ökade omsättningen och firman hade 300 anställda.

Tillsammans med exempelvis Leni Riefenstahl och den mindre kände Walter Frentz bidrog Hoffmann till att skapa en nazistisk estetik. Genom en strikt koreografering av sina bilder bidrog han till kulten kring Hitler och bilden av diktatorn som den starke och allvetande ledaren.

Steven Heller – tidigare art director på The New York Times och författare till artiklar och böcker om propaganda – har skrivit;

Adolf Hitler was not the first to embrace cinema, radio and graphic design, but he and his minions certainly mastered the fine ‘art’ of image building, what we now call branding. Initially using limited means, Hitler relied on the most outreaching communication tool of the day: photography.

(…)

Although Joseph Goebbels (…) receives the lion’s share of credit for campaigns that branded the NSDAP and the Nazi state, Hoffmann was, in fact, Hitler’s most prodigious image-maker and propagator. From the fruits of this work, he built an huge entrepreneurial business by making Hitler into a veritable commodity.

En av de mer kända bilderna är ovanstående valaffisch från 1932. Affischen är ett exempel på hur nazisterna gärna använde sig av modern propagandateknik med enkla budskap och starka bilder. Hoffmann var fotografen och stilen påminner om hur man på den tiden brukade avbilda diverse filmstjärnor.

En intressant pendang är ”Nürnberg – Schuldig!” som var en av de affischer som de allierade satte upp runt om i Tyskland efter krigsslutet.

Affisch - Nürnberg Skyldig!

Som kuriosa kan nämnas att det var i Hoffmanns ateljé som Hitler först träffade den 17-årige Eva Paula Braun som jobbade där som elev 1929.

Källa: Se även utställningen State of Deception: The Power of Nazi PropagandaUnited States Holocaust Memorial Museum.

Read Full Post »

PROPAGANDA: Utopiska drömmar och demonisering av politiska motståndare är typiska teman i all totalitär propaganda.

På Calvin College i USA har man samlat tysk propaganda från både Adolf Hitlers Tyskland och från kommunistiska Östtyskland.

Här har man inte bara samlat affischer utan också broschyrer, tal, karikatyrer, utbildningsmaterial för ”informatörer” och filmmanuskript. Som bonus är texterna översatta till engelska.

En ständig fråga när det gäller propaganda från totalitära regimer är om man lyckades övertygar den inhemska befolkningen. Med tanke på hur grov den ofta var borde en stor del av budskapet vara direkt kontraproduktiv för avsändaren.

Många undersökningar har visat att befolkningen i exempelvis Sovjetunionen lärde sig att läsa mellan raderna när det gällde vad som stod i dagliga tidningarna. När de officiella budskapen om ständig förbättrade skördar och ständigt överträffade industriella produktionsmål kontrasterades med ständigt tomma butikshyllor måste även de mest partitrogna ha insett att den officiella bilden inte överensstämde med verkligheten.

Detta borde naturligtvis tala för att vulgärpropaganda inte fungerar. Men samtidigt kan vi idag se att nationella symboler från både tsartiden och från Sovjetunionen med framgång används politiskt i dagens Ryssland av både premiärminister Vladimir Putin och president Dmitrij Medvedev. Samma nostalgi kan vi se hos många som trots allt har personliga erfarenheter av Östtyskland.

Om detta beror på att människor har en tendens till selektivt minne eller om man skall hänvisa det till framgångsrik bearbetning av medborgarna via propaganda är något för statsvetare och historiker att träta om.

Och när det gäller ett land som Nordkorea – som är nästan helt slutet från omvärlden – måste det vara näst intill omöjligt att helt värja sig från den propaganda som man dagligen översköljs av.

Read Full Post »

ARGUMENTET ATT effektiv kommunikation inte skall baseras på skrämseltaktik är knappast något som Osama bin Laden skulle hålla med om.

Även forskning som utgår ifrån demokratiska förhållanden har visat att negativa känslor – exempelvis oro och rädsla – är några av de mest effektiva politiska verktygen som man kan spela på, speciellt om man kan backa upp det med fakta.

Fruktan och oro kan fånga människors medvetande på ett sätt som uppmaningar, erfarenhet eller kompetens sällan kan. Drew Weston, ”political psychologist” vid Emory University, uttrycker det på följande sätt;

In politics, the emotions that really sway voters are hate, hope and fear or anxiety.

Anledningen till att den globala uppvärmningen inte injagar samma känsla av fara som exempelvis terrorism beror helt enkelt på att den mänskliga hjärnan har utvecklats att ta hänsyn till just mänskligt beteende snarare än olyckor eller icke-mänskliga hot (även om dessa hot har skapats av människan).

Dessutom är avlägsna hot mer avtrubbande än hot som ligger runt hörnet. En politiker som tänker använda sig av hotbilder måste dock vara tillräckligt sofistikerad att inte i tid och otid använda sig av skrämseltaktik. Den som roppar ”vargen kommer” allt för ofta förlorar trovärdighet om hoten aldrig materialiserar sig.

Undersökningar har visat att det finns en sidoeffekt som gör att väljares åsikter kan påverkas även i andra frågor som inte har någon logiskt samband med det som orsakade den ursprungliga känslan av oro eller skräck.

Att ingjuta fruktan utan att också inge hop och visa på lösningar på ett problem är sällan en vinnande strategi. Men även det omvända gäller.

Den politiker som misslyckas med att påminna väljare om vad de borde ”frukta” mest kommer troligtvis också att besegras av en motståndare som bättre har kalibrerat sitt budskap.

Väljarna måste kunna lita på att politikern har förstått deras oro och deras bekymmer. Det räcker inte bara med käcka budskap och glada leenden.

Skräck och fruktan är grundläggande och primitiva känslor som triggas bäst med genom bilder snarare än ord. Ett aktuellt exempel på hur man har använt detta politiskt är Hillary Clintons nu berömda film ”the 3 AM ad”.

I filmen påtalas att en president måste vara beredd även om telefonen ringer klockan tre på natten och nationen är hotad. Underförstått att Clinton är denna person medan Barack Obama är för oerfaren;

It’s 3 am and your children are safe and asleep
But there’s a phone in the White House and it’s ringing
Something’s happening in the world
Your vote will decide who answers that call.
Whether it’s someone who already knows the world’s leaders, knows the military – someone tested and ready to lead in a dangerous world
It’s 3 am and your children are safe and asleep
Who do you want answering the phone?

Obamas respons är en film som har behållit sin aktualitet eftersom han är motståndare till kriget i Irak medan John McCain har stött president Bush i frågan (även om han poängterar att kriget kunde ha hanterats betydligt skickligare). 

 

Detta illustrerar också sanningen att fruktan bäst triggas med bilder snarare än med ord. Men även ord som frammanar bilder – snarare än abstraktioner – är kraftfulla politiska verktyg.

Ord måste kännas omedelbart trovärdiga och autentiska. Om orden kräver förklaringar och funderingar blir de mindre effektiva.

Men återigen risker alltför kraftfull skrämseltaktik att driva väljare bort från den politiker som vill framstå som ”beskyddare” i farans stund. Väljarna kan då istället välja att ta sin tillflykt till någonting som känns tryggt och invant t.ex. en ideologi, nationen eller religion.

When we´re insecure, we want our leaders to have what´s called an ”unconflicted personality”.

Detta påstår Jeff Greenberg vid universitetet i Arizona och pekar på att detta passar bra in på president Bush som var tydlig i sina värderingar 2004. Detta i klar kontrast till John Kerry som Bushkampanjen lyckades definiera som en ”flip-flopper”.

Fruktan får människor att hålla fast vid sina grundläggande värderingar. Genom att måla upp olika hot och faror – Osama bin Laden, terrorism o.s.v. – kunde republikanerna också skapa förutsättningar för ett tydligare genomslag för värderingsfrågor i valrörelsen.

Läs mer från Sharon Begley.

Read Full Post »

« Newer Posts