Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Journalistik’ Category

POLITIK | Den finns stora skillnader mellan den politiska kulturen i USA och Storbritannien. Och det gäller även inom den politiska journalistiken.

Matt Frei Only in America -- Harper Perennial 2009

Matt Frei, som varit BBC:s korrespondent i Washington, har i sin underhållande och informativa bok Only in America tagit pulsen på det politiska livet i huvudstaden.

I ett avsnitt i boken jämför han hur journalister i USA respektive Storbritannien förhåller sig till sina respektive toppolitiker.

Den brittiska pressen visar inte samma respekt för en premiärminister som amerikanerna för sin president.

Å andra sidan är det också ett tuffare debattklimat mellan politiska motståndare i parlamentet än vad det är bland politikerna i kongressen.

Så här skriver Frei:

Matt Frei Only in America p.91

Matt Frei Only in America p. 92-Matt Frei Only in America p. -92Matt Frei Only in America p. 93

När det gäller den svenska journalistkåren ligger den antagligen betydligt närmare sina amerikanska kollegor än britterna vad gäller attityd.

Med några få undantag är den politiska journalistiken, om inte vördnadsfull, så i alla fall mer slätkammad vid intervjuer och rapportering.

I Sverige är det ofta ledarsidorna som står för den hårdslående politiska analysen. Och den är naturligtvis inte objektiv utan politiskt vinklad av sin natur.

Bild: Only in America av Matt Frei. I pocketupplagan från Harper Perennial (2009) finns ett extra kapitel som också tar upp presidentvalet 2008.

Read Full Post »

MALMÖ | Det finns ett trick politiker kan använda sig av när journalister ställer obekväma frågor.

svar

Istället för att svara på en fråga kan man alltid försöka avleda med en långrandig förklaring som tar upp den historiska bakgrund till ett problem.

Att en sådan förklaring inte är detsamma som ett svar på frågan varför politikern inte gjort något åt situationen, speciellt när problemet varit känt en längre tid, kan lätt komma bort i en intervjusituation.

Men det fungerar inte om en journalist följer upp med en logisk följdfråga.

Ett exempel på detta är när Anders Rubin (S), skolkommunalråd i Malmö, försökte förklara för en journalist varför staden har drabbats av ännu en förskolekris.

Nu är det över tusen barn som riskerar stå utan förskoleplats under det närmaste sex månaderna.

Varför är ni så dåliga på att planera?

– Det är ingen slump att vi har större problem på våren än under andra delar av året. Det är inget nytt och det är inget malmöitiskt. Jag är övertygad om att många andra kommuner sitter i samma sits.

– Det är ingen tvekan om att befolkningsökningen varit väldigt påtaglig. Det stora problemet nu är att trots att vi bygger så mycket vi kan så har vi fler barn som ska in i förskolan än som går ut.

Men det är väl därför man gör prognoser?

– När ökningstakten är som den är ligger vi hela tiden i kanten på svallvågen, ibland åker vi in i den, ibland utanför. Vi har varit duktiga på att ligga utanför, men nu är vi på väg in igen, säger Anders Rubin, som är ansvarig politiker.

Rubins svar låter lite som SJ som varje vinter blir lika överraskade över att det snöar i Sverige och tågen blir försenade.

Men precis som för SJ är problemet i Malmö ingen nyhet för de styrande Socialdemokraterna.

Staden har tydligen, till och från, har haft samma problem under hela Socialdemokraternas styre sedan barnomsorgslagen infördes på 1990-talet och som garanterar alla barn plats inom fyra månader.

Malmö är en typisk inflyttningskommun. Detta visar t.o.m. kommunens egna prognoser.

Men istället för att planera för det sämsta tänkbara scenariot panerar man för det billigaste. Sedan håller man tummarna att inget skall hända.

Read Full Post »

POLITIK | Newsweek har publicerat ett bearbetat utdrag från David Folkenfliks bok Murdoch’s World: The Last of the Old Media Empires.

Newsweek 28 okt - 4 nov 2013

Där blir det tydligt hur insyltad Rupert Murdochs medieimperium News International är med den politiska världen. En av dessa nyckelfigurer – och Murdochs skyddsling – är Rebekah Brooks.

Många politikerna har varit rädda för att stöta sig med tidningarna som lätt kan användas för att bedriva negativa kampanja mot både politiker och partier.

Uppgifter som dykt upp i efterdyningarna av avslöjanden om journalisternas avlyssning av personer i offentligheten, men även av privatpersoner, visar att oavsett vem som sitter i 10 Downing Street har alla strävat efter att ställa in sig hos Murdoch.

Det var först efter Murdoch och Brooks var skadeskjutna som politikerna vågade ge igen för gammal ost.

Several lawmakers with the Commons Select Committee on Culture, Media, and Sport told reporters they decided against compelling her testimony in part because Murdoch had privately warned that her papers might retaliate by investigating their personal lives.

[…]

Brooks and [hennes första man Ross] Kemp favored Tony Blair’s New Labour, and she befriended Prime Minister Blair, his wife Cherie, and Blair’s close friend and fierce rival Gordon Brown and his wife Sarah. Brooks and Kemp split after Kemp’s confession of marital infidelity, and Brooks took up with Charlie Brooks, an Eton classmate of the leader of the opposition, the Conservative David Cameron.

The Brooks rented homes on the grounds of Blenheim, the Churchill family’s estate, and Chipping Norton, Oxfordshire, where they dined with Cameron and other leading Tory and media figures, including James and Elisabeth Murdoch. Charlie Brooks raised horses, and soon Rebekah was riding too. In one text to Brooks, Cameron wrote, “The horse CB put me on – fast unpredictable and hard to control – but fun.”

In the wake of a key address by Cameron, Brooks cheered him on: “Brilliant speech. I cried twice. Will love working together.” Later, Brooks tutored the prime minister in the protocol of their modern communiqués. “Occasionally, he would sign them off, LOL—‘Lots of love,’ ” she said, “until I told him it meant ‘laugh out loud.’ ”

In August 2008 Cameron flew on the private plane of Elisabeth’s husband, Matthew Freud, a London public relations executive, to the Greek isle of Santorini and met on his yacht with Murdoch and his inner circle.

Cameron attended Brooks’s June 2009 wedding. So did the prime minister, Brown. A month later, the Murdochs elevated her to become CEO of News International.

[…]

On July 8, 2011 [Cameron] announced investigations into hacking by police and MPs, and a broad-ranging inquiry into the practices and ethics of the press.

“Because party leaders were so keen to win the support of newspapers, we turned a blind eye to the need to sort [out] this issue,” Cameron said. “The people in power knew things weren’t right. But they didn’t do enough quickly enough – until the full mess of the situation was revealed.” Cameron said if he were in Murdoch’s position, he would have accepted Brooks’s resignation.

[…]

[Gordon] Brown declared The Sunday Times had misrepresented itself to obtain his private financial records. There were suggestions the Sun paid hospital workers to secure documents confirming his infant son had cystic fibrosis. He said he had been punished for challenging the company’s plans for consolidation.

The scandal, Brown said, was “not the misconduct of a few rogues or a few freelancers but, I have to say, lawbreaking often on an industrial scale, at its worst dependent on links with the British criminal underworld.”

[…]

By February last year, News International’s containment strategy had crumbled. The effort to contain scrutiny to a single reporter and investigator had failed. So had attempts to limit attention to a single newspaper and to protect Rebekah Brooks. Anyone without the last name Murdoch was expendable.

In mid-February, police arrested nine Sun reporters and editors on suspicion of having bribed a breathtaking array of government and law enforcement officials. On February 27, the Leveson judicial inquiry released emails from 2006 suggesting Rebekah Brooks knew Glenn Mulcaire had been paid more than 1 million pounds to hack into cell phones for News of the World. Two days later, James Murdoch resigned from News International.

Tidskriftsomslag: Newsweek den 28 oktober-4 november 2013.

Read Full Post »

KONST | Även om man inte är speciellt intresserad av valkampanjer finns det åtminstone en bok som de flesta känna till.

Juxtapoz, april 2013

Fear and Loathing: On the Campaign Trail ’72 blev resultatet av Hunter S. Thompsons bevakning av George McGovern och Richard Nixon under presidentvalskampanjen 1972.

Enligt Frank Mankiewicz, McGoverns pressekreterare, var bokens beskrivning av kampanjen ”the most accurate and least factual” av alla redogörelser från valkampanjen.

Thompsons stil har kallats Gonzo journalistik, en blandning av reportage och fria fantasier. Resultatet blir – åtminstone för anhängarna – sannare än sanningen. Oavsett vilket var det underhållande.

Nära förknippad med Thompson är den engelske illustratören Ralph Steadman. Han var enligt Thompson ”the only illustrator I know of who understands the Gonzo journalism concept”.

Konsttidskriften Juxtapoz har ägnat ett nummer åt Steadmans illustrationer och hans samarbete med Thompson.

Nathan Spoor beskiver hans stil så här:

Equal parts painter, cartoonist, printmaker, sculptor and even songwriter, Ralph Steadman is a singular emblematic artist who defies definition at each turn. The instantly-recognizable splashes of ink and scrawled descriptions that make up the pantheon of his work reveals the vibrant and witty man that captured so many strange and defining moments in his award-winning political and social art.

Bild: Tidskriftsomslaget är Juxtapoz, april 2013. På framsidan ser vi Steadmans bild av Thompson.

Read Full Post »

Pew Research Center sammanfattar presidentvalet i fem punkter:

1. Journalisterna spelade en mindre betydelsefull roll 2012 för hur väljarna uppfattade Barack Obama och Mitt Romney.

2. Båda presidentkandidaterna var framgångsrika när det gällde att forma en negativ bild av motståndaren.

3. Det var mindre bevakning av opinionsundersökningar, frågor om strategi och vem som ser ut att vinna valet än det var inför valet 2008. Men det var också mindre bevakning av sakfrågorna 2012 jämfört med 2008.

4. Team Obama var överlägsna när det gällde att använda sociala medier i valrörelsen. Men dialogen om kandidaterna på de sociala medierna var till övervägande delen också negativ.

5. Trots att det spenderades mer pengar än någonsin i valrörelsen lockade detta inte en större publik till de politiska nyheterna.

Information: ”Pew Research Center is a nonpartisan, nonadvocacy fact tank that conducts public opinion polling, demographic studies, media content analysis and other empirical social science research. It does not take positions on policy issues.”

Read Full Post »

SJUKVÅRD | Trots att moderaten Flippa Reinfeldt är Sveriges kanske tyngsta landstingspolitiker verkar hon aldrig bli riktigt granskad.

Fokus nr 10 den 8-14 mars 2013

Det skrivs mycket om henne som person men inte speciellt mycket om effekterna av hennes politik.

Kanske beror det på att hon är lite av en teflonpolitiker. Det är nog bara Carl Bildt som kan matcha henne när det gäller att lätt och smidigt klara sig ur knipor.

Hon har dessutom utvecklat en skicklig mediestrategi som innebär att hon inte syns i de tuffa sammanhangen utan föredrar det mer lättsmälta.

Men inte ens när journalister har möjlighet att grilla henne tar man riktigt chansen.

Inte ens Ekots lördagsintervju (2/3) som brukar få de skickligaste makthavare att börja svettas lyckades riktigt. Inte heller debatten i SVT:s Agenda i februari gav mycket nytt.

Det tyder på att Reinfeldt inte bara är bra på att undvika debatter och intervjuer. Hon är också skicklig när det väl gäller. (För det kan väl inte vara så att journalisterna själva blir lite nervösa när de väl har en – om än f.d. – statsminsterfru framför sig?).

Med tanke på detta är det kanske inte speciellt märkligt att inte heller Fokus får till det riktigt.

Istället för att granska politiken blir deras stora reportage om Reinfeldt mest en historik över varför Stockholms läns landsting inte är som alla andra landsting.

Nog så intressant. Men knappast vad vi skulle behöva när det gäller landets tyngsta landstingspolitiker.

Nina Brevinge och Maggie Strömberg skriver:

Huvudstadens sjukvårdssystem har varit förebild för resten av landet redan tidigare.

[…]

– Stockholm är det landsting som experimenterar mest och man driver på hårdast. Man sitter på stora muskler i form av utredare och tjänstemän som kan tänka fram framtidens sjukvårdspolitik, säger forskaren och läkaren Anders Lundberg, som skrev Timbros rapport om Nya Karolinska.

Filippa Reinfeldt har också velat sprida de senaste valfrihetsmodellerna till resten av landet. I november förra året bjöd Stockholm in 140 politiker och tjänstemän från regioner och landsting för att visa upp sin modell för vårdvalet inom specialistvården.

[…]

Därför blev många överraskade i veckan då moderaternas välfärdsgrupp plötsligt backade från den tanken. I en debattartikel skrev gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra och statsrådet Peter Norman att kommuner och landsting ska få utforma välfärdssystem själva. Alliansen – både statsråd från kristdemokraterna och tunga riksdagspolitiker från moderaterna – har tidigare talat om att följa Stockholms exempel.

Artikeln tolkades som att moderaterna gjort en helomvändning. Att Filippa Reinfeldts linje inte längre ska bli hela landets.

Det rimligaste sättet att förstå moderaternas välfärdsgrupp är att de vill sända en signal till en opinion de har mätt upp. Så brukar partiet agera. De senaste årens debatt om vinster och privatiseringar har skapat en uppmärksamhet kring driftsformer som partiet vill bli av med. Att alltför tydligt kopplas ihop med mindre lyckade privatiseringar riskerar att straffa sig hos väljarna. På det sättet blir utspelet ett avståndstagande från Stockholmspolitiken.

Å andra sidan satsar regeringen fortfarande 360 miljoner kronor fram till 2014 på att just se över hur vårdvalet ska kunna utvecklas i landstingens specialistvård. Anna Kinberg Batra är tydlig med att moderaterna fortfarande gärna ser privat vård och ökad valfrihet. Men utan tvång.

Ett tydligt exempel på hur Moderaterna både vill ha kakan och äta upp den. Reinfeldt och politiken i Stockholms landsting är lite som Moderaterna i stort.

Man har en förmåga att sälja in en politik som inte är helt annorlunda från gamla Moderaternas tid, men med ett språkbruk som är mer anpassat för ”nya” Moderaterna.

Det har fungerat tidigare. Vi får se om det även fungerar vid nästa val.  

Bild: Tidskriftsomslaget är Fokus nummer 10 den 8-14 mars 2013.

Read Full Post »

UTSTÄLLNING | I London finns nu möjlighet att se en utställning om engelska karikatyrteckningar från sena 1700-talet till början av 1800-talet.

John Bull Exchanging News with the Continent - George Murgatroyd Woodward

Förutom det humoristiska och konstnärliga underhållningsvärdet ger de också en intressant inblick i hur åsikter, nyheter och propaganda blandades på den tiden.

Utställningen Broadsides! Caricature and the Navy 1775–1815 undersöker kungliga brittiska flottans historia med utgångspunkt från dessa karikatyrteckningar.  

På den tiden utvecklades karikatyrerna till en ny och populär form av satir som blev alltmer sofistikerad. Teckningarna behandlade politiska händelser med en giftig kvickhet och ett journalistiskt intresse för samtidsfrågorna.

Matthew Dennison skriver i Country Life om utställningen nu visas på National Maritime Museum i London:

George Murgatroyd Woodward was known as Mustard George on account of the keenness and sharpness of his wit. Revelling in low company and, latterly, habitually inebriated, he died in November 1809 at the Brown Bear public house in Bow Street. In his hand was a glass of brandy, the cause of death a form of dropsy.

Happily, before that colourful demise, Woodward had produced enormous numbers of equally colorful caricatures, humorous in a decidedly heavyhanded manner, vigorous in their simple thrusts, boldly executed and powerful.

[…]

John Bull Exchanging News with the Continent. Trafalgar was published on December 11, 1805. It depicts that icon of the English character, John Bull, in the guise of a newsboy, standing on a clifftop labeled ‘Truth’, opposite Napoleon, on a clifftop on the other side of the Channel, which is labeled ‘Falsehood’. From the French side issue quantities of newspapers and pamphlets that, despite recent resounding defeat at the Battle of Trafalgar, proclaim unambiguously French victory. John Bull utters the single statement: ‘Total defeat of the Combin’d Fleets of France and Spain.’

Neither side is wholly truthful, as Bull omits to mention the death of Admiral Lord Nelson, something of a setback for the Royal Navy. Woodward outlines clearly the importance of propaganda and careful editing in an image that, for this very reason, continues to resonate. Implicitly, this caricature serves as a guide to the whole exhibition: approach all published sources with caution.

[…]

In a period in which the American War of Independence and the Napoleonic Wars placed British naval prowess at the forefront of national life, caricaturists served as alternative newsmongers. As this colourful display shows, their version of current events was consistently forthright and opinionated.

Övrigt: Utställningen visas fram till den 3 februari 2013. Mer information och fler teckningarhttp://www.rmg.co.uk.

Read Full Post »

OPINION | Huvudnyheten i Expressen måste vara vad man i Sverigedemokraterna kallar en helt vanlig dag på jobbet.

Skandaler får anses vara en vansklig strategi att bygga framgång på. Trots detta har partiets opinionssiffror ännu inte drabbats negativt. Tvärt om.

I Novus ökar man med 2,1 % och hamnar på 8,6 %. Det är dock viktigt att poängtera att ingen opinionsundersökning i sin helhet ännu har genomförts efter skandalerna. (Novus gjordes t.ex. sin mellan 22 oktober och 25 november. Den 14 november publicerade Expressen sin film.)

Torbjörn Sjöström, vd Novus, skriver så här i Svenska Dagbladet:

De ökade stödet i vår väljarbarometer och avsaknaden av förändring i värderingar kring kärnfrågorna visar att om Expressens avslöjande haft någon påverkan alls så har det stärkt Sverigedemokraterna. Fler anser nu att en röst på Sverigedemokraterna är en protest mot det som händer inom övriga partier.

[…]

Avslöjandet har inte ens gett en tydligare polarisering i våra mätningar. Tittar man på frågan om man anser att Sverigedemokraterna är ett invandrarfientligt parti så anser 77 procent av deras väljare att så inte är fallet. Bland svenska folket i stort är åsikten däremot det rakt motsatta och hela 75 procent anser att Sverigedemokraterna är mycket eller ganska främlingsfientliga. Även dessa siffror är desamma i oktober som i november.

Detta var knappast vad Expressen önskade sig när man kom med sina avslöjanden.

Sverigedemokraternas väljare tycker säkert inte att ett parti som bara fick 5,7 % i riksdagsvalet förtjänar en sådan massiv mediegranskning.

Och bland personer som bara lite vagt håller med om att svensk integrationspolitik inte fungera riskerar bevakningen slå över i direkta sympatier.

Misstänker man att media ägnar sig åt kampanjjournalistik kan partiet mycket väl långsiktigt vinna på en sådan bevakning.

Att Expressen, och andra tidningar, har varit så fokuserade på just det parti som fått igenom minst av sin kärnpolitik i riksdagen riskerar att skapa en känsla av overkill bland väljarna.

Alla avslöjanden kan t.o.m. indirekt hjälpa Jimmie Åkesson och partitoppen införa disciplin och nolltolerans i leden.

Tydligare pedagogiska bevis än dessa ständiga skandaler är svårt att tänka sig.

Front Page: Expressen den 29 november 2012.

Read Full Post »

RADIO | När presidentkandidat Robert F. Kennedy mördades på Ambassador Hotell i Los Angeles fanns den engelske radioprofilen Alistair Cook på plats.

Med anledning av att BBC Radio firar 90 år har man bl.a. samlat ihop alla Cooks Letter from America (1947-2010) och gjort dem tillgängliga för lyssnarna.

Ett samarbete med Boston University, som äger Cookes kvarlämnade papper, gör det också möjligt att läsa hans maskinskrivna manuskript, med redaktionella ändringa och allt.

Avsnittet där Cook berättade om händelserna på Ambassador Hotell sändes den 9 juni, fyra dagar efter mordet på Kennedy.

Kennedy var förhandstippad att bli demokraternas presidentkandidat. I primärvalet i Kalifornien den 4 juni besegrade han Eugene McCarthy.

Efter ett kort segertal strax efter midnatt den 5 på Ambassador Hotel mödades han av Sirhan Sirhan, en palestinier med jordanskt medborgarskap.

Så här skriver Kate Chisholm i The Spectator om denna radioutsändning och hans unika stil:

It takes Alistair Cooke three minutes, or about 450 words, before he finally gets round to declaring ‘I was there’ — on the night that Bobby Kennedy was assassinated in June 1968. Cooke was talking just a few days later on his weekly Letter from America slot on Radio 4. You might think Cooke would not have been able to contain his excitement that after 30 years on the job as a foreign correspondent he had at last actually been there as an eye-witness to this dramatic ‘accidental convulsion of history’. But, no, Cooke, as the ultimate professional, understood that for us, his listeners, the impact of his account would be enhanced 300 per cent if he gave us a preamble, a slow build. So he begins that extraordinary letter by explaining how it’s too often assumed that foreign correspondents are always there on the spot when bad things happen. Life’s not like that, says Cooke, and it was only by ‘one casual chance in a thousand’ that he found himself not just inside the Ambassador Hotel in Los Angeles, which was jam-packed full of Democrat supporters, but also standing in the small serving pantry that Kennedy was just about to walk through when he was shot.

Cooke began delivering his talks from America on 24 March 1946, and never stopped until ill-health forced him to give up, aged 95 (he died three weeks later). Now, as part of BBC Radio’s 90th birthday celebrations, we can Listen Again to many of these letters.

Bild: En kampanjaffisch som bjuder in till segerfesten på Ambassador Hotell i Los Angeles den 4 juni 1968

Read Full Post »

BUDGET | Inför presentationen av nådiga luntan har regeringen under senaste månaden skickat ut över 50 pressmeddelanden enligt SR:s Medierna.

En granskning i Svenska Dagbladet visar dessutom att Alliansen sedan den 24 augusti har presenterat totalt 45 nya budgetsatsningar. Det ger ett snitt på 1,7 utspel om dagen.

”Under fyra veckor har regeringen fått framstå som handlingskraftig när de åkt runt med hjälmar på huvudet, inspekterat laboratorier och fikat på äldreboenden”, skriver Erik Hedtjärn på Medierna.

Lyssna: Hela radioreportaget finns tillgängligt på P1:s Medierna.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »