Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘EU-valet’ Category

IMAGE: Newsweek har sammanställt en intressant slideshow som visar hur olika kändisar (Beyoncé, Kate Winslet, Fate Hill, Jessica Alba, Madonna, Demi Moore), har blivit retuscherade i olika sammanhang.

Det är knappast någon hemlighet att man försöker göra förbättringar både innan och efter ett foto har tagits. Detta har alltid gjorts i olika sammanhang. Även i den politiska världen är detta en självklarhet.

Mona Sahlin (S) och Marita Ulvskog (S) fick en rad olika frågor om de foton och affischer man använde sig av i EU-valet och som var uppenbart manipulerade.

Och nu senast har det blivit mycket skriverier om den affischkampanj i Storbritannien som den konservativa partiledaren David Cameron figurerar i.

I den politiska världen blir retuscheringar inte så sällan uppmärksammat av politiska motståndare som vill ta udden av ett budskap och utmåla motståndaren som mindre pålitlig. Om bilden är retuscherad kan man inte heller lita på budskapet är signalen man vill sända till väljarna.

Men visst kan det vara både roligt och upplysande att se hur stor skillnaden blir före och efter en retuschering. Det säger åtminstone något om den kändis och politiker som låter det ske.

Även om man sedan försöker få det att låta som om det har varit reklambyrån som har gjort ändringarna utan politikernas medgivande (Hur nu det skulle ha gått till!?)

Read Full Post »

TestbildREKLAM: Trots att partisekreterare Ibrahim Baylan (S) tidigare har sagt att politisk reklam i tv leder till smutskastning och lägre valdeltagande kommer partiet nu att köpa tv-reklam inför valet 2010. Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan nu tänka sig tv-reklam.

Baylan sa inför EU-valet att tv-reklam även tenderar att gynna rika partier. Trots detta accepterar man nu mediet: ”Tv-reklam är pengadrivande och förändrar karaktären på valrörelsen. Må så vara, nu är den här. Det är fortfarande så att televisionen har ett väldigt stort genomslag och når ut till väldigt många människor.”

När Novus Opinion gjorde en undersökning om den politiska tv-reklamen inför Europaparlamentsvalet svarade 61 procent ”inte alls bra” eller ”inte särskilt bra” på frågan ”Vad tycker du om reklam från politiska partier i tv?”.

Av de svenska tittarna hade 62 procent sett den politiska reklamen i tv. Femtiosex procent ansåg att inslagen bidrog till att fler röstade i EU-valet.

TV4-Gruppens kommunikationsdirektör – Gunnar Gidefeldt –skriver på sin blogg att Norge nu också öppnar upp för åsiktannonsering i tv.

Att även Norge förändrat sin syn på reklam har väl till viss del att göra med Strasbourgdomen i vintras, då det norska reklamförbudet i tv underkändes. Ett beslut som tvingar Norge att införa politisk reklam. Men kanske finns det även en förändring i inställningen till tv-reklamen, eftersom de flesta av partierna nu valt att köpa reklam i kanalen i samband med stortingsvalet den 14 september.

Read Full Post »

se2009.euEUROPA: Europas ledare har uttalat att man vill att José Manuel Barroso skall få ytterligare fem år som EU-kommissionens ordförande. Uttalandet var enhälligt.

Trots många hårda ord mot Barroso – inte minst från EU-parlamentariker Marita Ulvskog (S) – har de europeiska socialdemokraterna inte lyckats vaska fram någon egen kandidat.

Efter det socialdemokratiska valbakslaget runt om i Europa är det naturligtvis svårt för den socialdemokratiska gruppen ESP att förhandla utifrån någon form av styrkeposition.

Ett enhälligt stöd för Barroso från EU:s ledare – i kombination med de hårda orden mot honom från vänster – har bara fått svensk och europeisk socialdemokrati att framstå som än svagare.

Margot Wallström kallar det ”bedrövligt” att europeisk socialdemokrati inte lyckats enas om en egen motkandidat;

Jag beklagar djup att den socialdemokratiska oppositionen inte tagit fram någon kandidat. Det borde de ha gjort redan i valrörelsen.

Om man sedan lägger till att de få tunga länder som fortfarande har socialdemokratisk regering – Storbritannien och Spanien – från början hade Barroso som favorit är det svårt att se alla tuffa utspel som speciellt meningsfulla.

Det blir nu upp till EU-parlamentet att fälla avgörandet. Och här vill tydligen ESP och De gröna dra ut på tiden för att kunna granska Barroso och vad man anser vara ett alltför otillräckligt politiska program från hans sida.

Detta skapar bara bilden av en maktlös opposition som försöker kompensera sin maktlöshet genom kommunicera infö allmänheten att man visst är seriösa och viktiga och nu tar sin roll som opposition på allvar.

Sanningen är att oppositionen skulle behöva ta sig tid och analysera sitt valresultat. Meningslösa utspel är inte det mest prioriterade i dagsläget. (Exempelvis verkar De grönas invändning mot Barroso mer handla om byråkratiska röstningsprocedurer än om sakpolitik).

Inte minst behöver socialdemokratin ta en paus och fundera över varför det gick så bra för de De gröna i EU-valet. Idag finns det i realiteten ingen samlad opposition i vare sig Sverige eller i EU. 

Men oppositionen i både Sverige och i EU försöker desperat framstå som både relevant och enad. Men medborgarna låter sig inte luras. Man lät sig inte imponeras innan valet och är säkert det inte heller nu efter valet.

Read Full Post »

Mona SahlinOPINION: Politikerbloggen och TV4 Nyheterna har i en omfattande undersökning konstaterat att förtroendet för Mona Sahlin inom partiet har rasat sedan EU-valet.

Var fjärde förtroendevald har lågt eller mycket lågt förtroende för sin partiledare. Var tredje politiker (34 %) anser att valresultatet har påverkat förtroendet negativt. Bara 13 procent anser att förtroendet har påverkats mycket positivt av valet.

Tjugoåtta politiker av 100 som svarade på undersökningen säger att man har mycket litet eller litet förtroende för Sahlin som partiledare. Endast 26 av 100 ger Sahlin undersökningens högsta betyg.

Med tanke på att undersökningens underlag är lika omfattande (1500 svarande av 6500 tillfrågade) som när opinionsinstituten ställer sina frågor får man anse att resultaten är ett dråpslag för Mona Sahlin.

Resultatet kommer att kräva krishantering om Mona Sahlin skall lyckas ta sig ur förtroendekrisen och få partiet på banan igen inför valrörelsen 2010.  

För att vända detta måste Sahlin först och främst få de förtroendevalda att inse att man inte nu kan byta partiledare. En partiledare behöver mer än ett år för att bli riktigt varm i kläderna. Att bli känd och respekterad hos den breda allmänheten är inget man kan göra på en eftermiddag.

Mona Sahlins försök att få det att låta som om partiet hade fått ett bra valresultat – i kombination med uttalandet om att detta resultat dessutom bevisade att det svepte en rödgrön våg över landet – gjorde många irriterade.

Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gick tillbaka i valet. Endast Miljöpartiet kan av de tre partierna kalla sig för segrare.

Sådana uttalanden skapar bilden av en Mona Sahlin som bara försöker skönmåla och med spin vill manipulera media och allmänheten att tro att allt är frid och fröjd. 

Partiet skulle istället behöva en partiledare som kan kommunicerar insikten av att partiet nu behöver en period av intern analys och eftertanke för att kunna komma igen inför stundande valrörelse.

Read Full Post »

Mona SahlinBAKSMÄLLA: Socialdemokraterna slickar såren. Trots en stark valrörelse landar partiet ändå på en (marginellt) lägre procentsiffra – men med samma antal mandat – än i valet 2004.

Även för Moderaterna blev valet en besvikelse. En liten – om än positiv – förbättring jämfört med förra Europaparlamentsvalet är inte vad man hade förväntat sig.

Men även om båda partierna är missnöjda är det än så länge bara bland socialdemokraterna som missnöjet vädras så öppet.

Moderaterna trodde att Fredrik Reinfeldts statsmannamässiga framtoning i kombination med positiva inrikespolitiska opinionssiffror skulle bära fram partiet även i EU-valet.

Även Socialdemokraterna hade börjat se en ljusning inrikes. En aggessiv valkampanj och en efterföljande valseger skulle bli Mona Sahlins revansch och ett avstamp inför riksdagsvalet 2010.

Vad kritikerna inom partiet inte verkar förstå är att man i grunden valde rätt strategi men missade att gentemot media och allmänhet samt internt i partiet kommunicera att någon stor valseger inte var självklar. Partiet har fortfarande arbete kvar att uträtta internt – och mellan de rödgröna partierna – innan man kan kalla sig redo inför valrörelsen 2010.

Det är svårt att se att partiet skulle ha kunnat välja ett annat kampanjupplägg än vad man gjorde. Partiet gick in i valrörelsen med låga förtroendesiffror för Sahlin, en Wanja Lundby-Wedin-skandal i färskt minne och opinionssiffror som kunde vara bättre.

Lösningen var en kampanj som primärt ville väcka och motivera kärnväljarna. I val med förväntat lågt valdeltagande blir kärnväljarna än viktigare att nå än i val med högt valdeltagande.

Höga förväntningar, följt av valnattens besvikelse, kan inte helt förklara morrandet inom rörelsen. Även socialdemokrater förstår att väljare är mer benägna att pröva något nytt i ett EU-val. Väljarna kostar på sig att lägga sin röst på ett parti man inte skulle välja ”när det verkligen gäller” – i ett riksdagsval.

En förklaring är naturligtvis att partiledningen – med Mona Sahlin och partisekreterare Ibrahim Baylan i spetsen – tjurskalligt försöker få det att låta som om valresultatet var en stor framgång när det för alla andra är uppenbart att det inte är så.

Om partiet redan från början hade vågat kommunicera att man har haft ett tufft år och att valresulatet är en bekräftelse på att man nu har ett hyfsat utgångsläge inför valet 2010 jämfört med för bara några månader sedan skulle dagens kritik inte vara så omfattande.

Nu har Mona Sahlin sent omsider tvingats erkänna att valresultatet inte var det bästa. Återigen är Sahlin på defensiven.

En annan förklaring till kritiken är naturligtvis att Mona Sahlin nu saknar det momentum som skulle krävas inför valrörelsen 2010.

Mona Sahlins kritiker får nu vatten på sin kvarn. En tydlig valseger hade garanterat att kritiken hade tystat. Nu får partiet istället se en fortsättning på de negativa spekulationer som utmärkte månaderna innan valrörelsen gick igång.

Istället för en nystart kan partiet nu se framför sig mer av det samma.

Read Full Post »

EU-VALET: Valrörelsen är över och det är dags att göra en första sammanfattning av partiernas EU-kampanj.

Toppkandidaterna

Valrörelsen generellt: Trist, trist, trist! Frågan är om inte årets valrörelse har varit tråkigare än t.o.m. förra EU-valrörelsen.

Årets bästa valkampanj: Socialdemokraterna och Folkpartiet. 

Årets sämsta valkampanj: Junilistan. Partiet har helt uppenbart saknat infrastruktur för att klara av att kampanja brett. Trots traditionella grepp som bussreklam och valstugor kombinerat med bra tv-reklam och bra debattinsatser av Sören Wibe i tv har partiet försvunnit bort i valrörelsen.

Bästa personvalskampanjen: Bland toppkandidaterna Gudrun Schyman (FI). Bland icke-toppkandidaterna Anna Maria Corazza Bildt (M). 

Svagaste personvalskampanjen: Gunnar Hökmark (M), Marit Paulsen (FP) och Eva-Britt Svensson (V). Utan repektive partiorganisationers stöd hade dessa toppkandidater aldrig lyckats konkurrera med övriga kandidater.

Valets bästa uppryckning: Socialdemokraterna. Partiet har uppenbart bestämt sig för att bli årets vinnare. Partiet har haft driv och killer instinkt.

Bästa debattör: Carl Schlyter (MP). Har klarat alla debatter – inte minst tv-debatterna – utmärkt.

Årets nykomling: Föga förvånande Piratpartiet.

Årets ”negativ campaign”: Marita Ulvskogs (S). Ulvskog sätter likhetstecken mellan människohandel och uthyrning i Sverige av personal från andra EU-länder. Här kan också nämnas socialdemokraternas bannerförare LO som medvetet missförstå Fredrik Reinfeldt i stora annonser på temat ”Han tycker inte att det är så viktigt att du röstar. Gissa varför!”

Årets flopp I: Sverigedemokraterna. Svag valrörelse från SD trots höga förväntningar bland sina anhängare. Partiet sätter sitt hopp till att det finns en stor dold potential bland väljare som inte öppet vill ge sitt stöd.

Årets flopp II: Libertas. Partiet som registrerade sig hos Valmyndigheten i mars avbröt redan den 21 maj sin valkampanj p.g.a. kostnadsskäl.

Bästa valmaterial: Vänsterpartiets informationsmaterial. Utformat som en kvällstidning.

Bästa valaffischer: Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Socialdemokraterna därför att man har vågat satsa på politisk information och inte bara på slogans. Miljöpartiet därför att man har försökt att vara lite underhållande.

Sämsta valaffischer: Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Tomma och innehållslösa.

Årets mest överreklamerade kampanjgrepp: Partiernas tv-reklam. Junilistan gjorde den klart bästa tv-reklamspotten. Kristdemokraterna den mest menlösa. (Ett stalltips: Nästa valrörelse kommer vi även att se tv-reklam från Socialdemokraterna och de fackliga organisationerna.)

Årets nyhet: Alla partierna har satsat brett på sociala medier. Till och med Kristdemokraterna som annars brukar vara sist med allt som är nytt har satsat både på tv-reklam och sociala medier. Ella Bohlin (KD) har varit långt ifrån sämst bland toppkandidaterna.

Årets mest överexploaterade fråga: Miljö- och klimatfrågan. Alla vill framstå som miljömedvetna. Inget parti avviker överhuvudtaget från mittfåran. Och resultatet är att väljarna knappast har blivit klokare.

Årets minst debatterade fråga: Europas roll och framtid. Var finns visionerna hos partierna?

Årets bästa EU-informatör: Morgontidningarna. Man har insett att väljarna behöver information och har därför också tagit det ansvar som partierna har missat.

Årets sämsta EU-informatör: Sveriges Televison. Som vanligt är man böjd att säga.

Read Full Post »

Toppkandidaternas valduellDEBATT: Man måste ställa sig frågan hur väljarna uppfattar toppkandidaterna efter den första halvtimmen av SVT:s direktsända valdebatt.

Den stora förloraren måste vara tittarna som fick lyssna på politiker som talade i munnen på varandra. Det hela blev inte bättre av att programledaren Karin Hübinette – som vanligt är man böjd att tillägga – inte var speciellt effektiv på att hålla koll på sina gäster. 

Andra ”halvlek” var lite bättre eftersom politikerna verkade ha lugnat ner sig efter pausen. Kan det vara så att partistrateger och programledaren lyckades få deltagarna att inse att deras framförande troligen stötte bort både tittare och väljare?

Och vem vann? Marit Paulson (FP) som hitintills i valrörelsen har gjort en mycket slät figur lyckades i debatten framstå som både klok och sansad i ett för övrigt lite kaotiskt käbblande. I andra halvlek kom Paulson dock bort lite.

Marita Ulvskog (S) visade att hon är rutinerad och kunde vara vass. Socialdemokraterna är nog det parti som har gjort den bästa valrörelsen så här långt. Partiet syns överallt och man har också vågat vara tydliga snarare än ytlig i sin politiska kommunikation.

Deras strategi att lyfta fram svenska kollektivavtal och minimilöner fick valrörelsen att äntligen hetta till. Ulvskog tog chansen att driva denna fråga även i tv-debatten.

Frågan om det var etiskt eller oetiskt att jämföra uthyrning i Sverige av personal från andra EU länder med människohandel blir irrelevant eftersom Ulvskogs mål med utspelet var just att markera skillnaderna mellan partierna.

Tydliga skillnader är det som eldar kärntrupperna. Och eftersom det alltid blir ett lägre valdeltagande i EU-val jämfört med i riksdagsval är det speciellt viktigt för partierna att få kärnväljarna att gå och rösta. De partier som lyckas med detta kommer också att lyckas i valet. Detta har Ulvskog förstått.

Miljöpartiet var säkert också nöjd med Carl Schlyter. Han lyckade som vanligt ta för sig och få stort utrymme utan att verka allt för störande när alla talade i munnen på varandra.

Förlorarna i debatten var Eva-Britt Svensson (V), Lena EK (C) och Ella Bohlin (KD).

Vänsterpartiet har haft stora förhoppningar på valkampanjen. Partiet har hoppats kunna rida på den ökade uppmärksamhet man har fått efter det att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tvingades backa och ta in partiet i den rödgröna alliansen.

Denna uppmärksamhet lyckades Svensson inte förvalta. Vänsterpartiet brukar om inte annat vara bra på att sticka ut. Nu lät man mer som EU-kritiskt parti bland många andra.

Lena Ek lyckades aldrig tala om för tittarna vad som gör Centerpartiet unikt i EU-politiken. Inte heller Ella Bohlin – trots en bra inledning – tog riktigt chansen.

Kanske KD räddas av att man i valkampanjen har en fråga – restriktiv alkoholpolitik – som sticker av mot de övriga partierna. Problemet var att Bohlin neutraliserades i tv-debatten eftersom alla partierna plötsligt – inklusive Gunnar Hökmark (M) – plötsligt lät som om man ville driva en restriktiv spritpolitik i EU.

Frågan är om tittarna i frågan blev mycket klokare om var partierna står i just den frågan.

Read Full Post »

Older Posts »