Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Buzzword’ Category

ORD | Redaktörerna för Oxford English Dictionary utsåg ”omnishambles” till årets ord när man sammanfattade händelserna under 2012.

The Thick of It - första säsongen

Ordet myntades av författarna till den politiska satiriska tv-serien The Thick of It som utspelas i en engelsk regering.

Omnishambles är en ”situation that has been comprehensively mismanaged.” 

Källa: Prospect (februari 2013) citerade The Times från den 13 november 2012.

Read Full Post »

STRATEGI: Valberedningen föreslår Håkan Juholt och Carin Jämtin som partiledare respektive parisekreterare för Socialdemokraterna.

Det var uppenbart på presskonferensen att Håkan Juholt kände behov av att projicera tydlighet och pondus redan från första början.

Det är inte otänkbart att Socialdemokraterna under Juholt kommer att rivstarta sitt oppositionspolitiska arbete. Partiet är trött på velandet och otydligheten.

Intressant var att Juholt lyckades sätta fingret på en av Alliansens svagaste punkter – nämligen den idétorka som råder inom regeringen.

Juholt signalerade att han brinner för ”social demokrati”. Vad detta innebär rent konkret är svårare att svara på.

Andra tydliga nyckelord under presskonferensen var jämlikhet och tillväxt.

En möjlig tolkning är att man har insett att partiet måste stärka sin jobb- och näringslivspolitiska profil. Och att samtidigt balansera detta med sin traditionella sociala profil.

”Social demokrati” som nytt buzzword alltså. Och en mer aggresiv oppositionspolitik är att vänta. Vilka de politiska frågorna blir får vi vänta och se.

Read Full Post »

annonsPLATSANNONSER: Ett nytt modeord har dykt upp i platsannonserna. Sydsvenskan har upptäckt att alla arbetsgivare söker ”flexibla” medarbetare oavsett om det är direktörer eller lokalvårdare man behöver rekrytera.

Vem kunde ana att ingen arbetsgivare vill ha ”oengagerade” eller ”rigida” anställda? 

Enligt Maria Tullberg, psykolog och doktor i företagsekonomi, är det inte bara positivt med flexibla anställda eftersom det kan gå ut över det sociala samspelet på arbetsplatsen.

Vid ständiga byten av miljö och arbetskamrater blir det svårt att skapa arbetsgrupper som är sammansvetsade. Detta kan då i sin tur leda till mindre effektivitet och drabba verksamhetens resultat.

Måns Svensson, studierektor vid arbetsmiljöhögskolan på Lunds universitet, konstaterar;

Det går mode i att använda begrepp. Alla har nog inte analyserat vad de själva menar med en flexibel medarbetare.

Frågan är om inte ordet ”flexibel” fyller samma funktion som alla de lämplighetstester som jobbsökande många gånger måste genomgå vid anställningsintervjuer.

Dessa har visat sig inte alltid vara speciellt relevanta för att fånga in de personer som arbetsgivaren söker. Man prickar lika många gånger fel som man prickar rätt när man använde dessa tester. 

Men arbetsgivaren kan åtminstone för sig själv alltid hävda att man gjorde vad man rimligtvis kan begära genom att använda dessa tester. Speciellt viktigt om man nu trots allt ändå skulle råka göra en felrekrytering.

”Flexibel” blir då ett av de ord man helt enkelt måste trycka in i sin platsannons. ”För säkerhets skull”.

Read Full Post »

INGEN KAN HA undgått att Barack Obamas ”buzzword” är ”change”. Det återkommer ständigt i både tal, bildekaler, plakat och i en rad olika slogans, alltifrån ”Change We Can Belive In” och indirekt i ”Yes We Can”.

Att Lars Ohly och partistrategerna i Vänsterpartiet har beslutat att samma budskap skall signaleras till media, väljare och medlemmar från årets parikongress i Norrköping är uppenbart.

Detta var inte minst tydligt i två av de frågor som kom ut från kongressens första dag. Markeringen från partiledaren Lars Ohly om att nuvarande skattenivåer skulle kunna behållas för löntagare med lägst inkomster är intressant med tanke på att man tidigare har talat om att rulla tillbaka alla alliansregeringens skattesänkningar.

Den andra signalen var att man vill straffa de arbetsgivare med höjda arbetsgivaravgifter om man erbjuder oseriösa arbetsvillkor för anställda.

Det är två frågor som har potential att attrahera väljare inom vänsterblocket. Inte minst intressant om Mona Sahlin och (s) lyckas återinta sin roll som företagarnas vän – den roll Sahlin försökte sig på under en period i regeringen Persson.

Frågorna kan dessutom få ett större symbolvärde än försöken att utveckla en tydligare ekologisk profil.

Att kongressen ville behålla kravet på sex timmars arbetsdag – medan programkommissionen ville tona ner det – tyder inte på någon större förändringsvilja. Kravet har hängt med under en längre tid utan att det har gett någon positiv effekt i valresultatet. 

Att lägga till ekologism i den ideologiska mixen av socialism och feminism kan säkert intressera redan aktiva men framstår knappast som speciellt originellt bland vanliga väljare. Sannolikheten för överbudspolitik är överhängande om man skall ta förslagen på satsningar inom den offentliga sektorn som indikation.

Men frågan återstår naturligtvis om (v) vill och kan agera konsekventare än vad man tidigare har gjort. Det är inte helt otänkbart att ”förändring” bara blir ytterligare en kongressdevis som försvinner bort lika fort som många av de testballonger som partier brukar släppa lite då och då.

Det är alltid lättare för en enskild politiker i USA att tala om behovet av förändring och få med sig anhängare eftersom man där utgår just ifrån den enskilde kandidaten medan partierna är paraplyorganisationer som agerar stöd åt sina politiker.

I Sverige är det den tunga byråkratiska partiorganisationen som skall förändras. Och där sitter ideologi och historia i väggarna.

För att lyckas krävs det att det i partiet antingen infinner sig en känsla av oundviklighet och nödvändighet alternativt att en liten klick i partitoppen lyckas dra partiet skrikande och sparkande in i den ”nya tiden”.

Det blir inte lätt för Lars Ohly att lyckas med detta i ett parti som bär på en hel del gamalt ideologiskt och sakpolitiskt bagage. En viktig fråga blir naturligtvis om Vänsterpartiet verkligen vill förändras eller om man bara vill ge bilden av förändring. Ohlys egna krumbukter när det gäller ordet ”kommunist” visar på problemen.

Sedan valet 2006 har det bara skett ytliga förändringsförsök, koncentrerat till partiledaren. Genom att se till att Lars Ohly alltid ser glad ut ville partiet att det gamla vänsterspöket skulle bli mer visuellt tilltalande.

För att förändringar skall få effekt måste dessa bli tillräckligt tydliga och genomföras med en konsekvens som gör att man skapar bilden av ett parti som verkligen vill något nytt snarare än bara dölja något gammalt.

Framtiden får utvisa om det med yta också följer innehåll.

När Vänsterpartiet drog igång sin kongress i Norrköping under fredagen var det just ordet ”förändring” som framhävdes. Det var tydligt att partiledningen hade tagit ett medvetet beslut om vilken signal man ville sända ut till media, väljare och medlemmar.

Read Full Post »