Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2014

VAL 2014 | Partierna har börjat så smått med sina valkampanjer inför EU-valet. Piratpartiet verkar mest försöka vinna på vad man gjort.

Piratpartiet broschyr EU-valet 2014.

Tydligen har man mer eller mindre utan hjälp stoppat ACTA-avtalet, skyddet våra personuppgifter och sett till att vi snart får en upphovsrättsreform.

Phew! Inte illa för ett parti med bara två mandat. Men vad man tänker göra framöver är lite mer otydligt.

Man säger sig vilja arbeta för en ”human och rättssäker” flyktingpolitik, som dessutom utgår ifrån ”individens rättigheter” samt stärka stödet för ”hbtq-personer inom hela unionen”.

Piratpartiet broschyr EU-valet 2014..

Man får lätt känslan att det inom partiet finns en viss osäkerhet om vad man är och vad man vill vara. Och har man tagit de stora striderna så är det kanske inte konstigt om man känner sig lite krigströtta.

Men vilken valstrateg som helst kan intyga att det nästan är omöjligt att vinna på vad man gjort. Väljarna vill veta vad man tänker göra framöver.

Den otydliga profilen är i bästa fall resultatet av att man insett att partiprofilen varit lite väl tunn för att man skall klara ännu en valrörelse. Piratpartiet är inte längre ”the new kids on the block”.

Istället satsar man på att lägga sig så nära som möjligt de caffè latte drickande storstadsborna med någon form av vänsterliberala, feministiska åsikter.

Lite som om man blandade samman Mona Sahlin och Gudrun Schyman med en liten skvätt socialliberalism à la Bengt Westerberg.

Men klarar man inte av att vara tydligare i ett flygblad riskerar man inte heller kunna entusiasmera väljarna.

Read Full Post »

A. O. Scott skrev så här i The New York Times om Errol Morris och hans dokumentär om försvarsminister Donald Rumsfeld.

Clips from press briefings during the Iraq war illustrate his penchant for using semantics as a weapon, one he wields with undiminished glee against Mr. Morris. When the filmmaker presses him on the “torture memos” authorizing harsh treatment of suspected terrorists, Mr. Rumsfeld rephrases the question in such a way as to minimize any moral stigma and also any hint of his own responsibility. “Little different cast I just put on it than the one you did,” he says, breaking into a smile and raising a finger of triumph. “I’ll chalk that one up.”

And “The Unknown Known,” which draws its title from one of Mr. Rumsfeld’s most famous rhetorical flights, is very much a battle of wits and words. Yes, it is a probing and unsettling inquiry into the recent political and military history of the United States, but it is also a bracing and invigorating philosophical skirmish. The tension between those two registers — between hard facts about state violence and devilish abstractions about causes and consequences — is what gives the film some of its energy and suspense. It is clear enough that an ideological chasm separates the unseen interviewer from his crisply dressed subject, but the real drama between them arises from a clash of epistemologies.

While it is unlikely that Mr. Rumsfeld would describe himself as a postmodernist, he does seem to be invested in the obscurity of truth and the indeterminacy of meaning, and to believe that what we know is constructed by language rather than reflected in it. An important figure in a political faction famously committed to creating its own reality, he patiently explains the role that “imagination” plays in world affairs. Mr. Morris, an ardent old-school positivist, suggests the word “intelligence” as a substitute.

Read Full Post »

AFFISCHER | Storbritannien efter andra världskriget brukar allmänt kallas för ”the nanny state”.

Keep Britain Tidy and Other Posters From the Nanny State - Hester Vaizey

Begreppet – i betydelsen The Nanny Knows Best – myntades 1965 av Iain Macleod som var redaktör på tidskriften The Spectator.

Detta var en period när medborgarna förväntades följa alla hurtiga uppmaningar från myndigheternas informationskampanjer om vad man borde göra och inte göra.

Många av budskapen känner vi igen även från Sverige. Det var en tid när man här fortfarande talade om ”folkhemmet” utan vare sig nostalgi eller ironi i tonen.

Poster For Health's sake

Marcus Berkmann har recensenserat den nyutkomna boken Keep Britain Tidy and Other Posters From the Nanny State av Hester Vaizey

Governments of the times clearly saw it as part of their remit to wag a furious finger at the populace, to tell it to tuck its shirt in and stop dragging its feet. And no sweets before dinner. How many times have I told you?

[…]

For ‘Venereal Diseases,’ whispers a ministry of health poster in 1948, ‘Quack “cures” are useless. No self-treatment ever cured syphilis or gonorrhoea.’ There’s a photo of a man looking worried, as well he might. A few pages later, we see a nuclear family walking down to the beach with a picnic basket. They’re blond, they’re grinning and the little boy is carrying a beach ball. What could possibly go wrong? Look out for man-traps? Beware of the shark? ‘Holiday Health Depends on Holiday Hygiene’ yells the headline. ‘Wash Your Hands Before Eating.’ This was the Scottish home and health department talking, in the mid 1960s — their follow-up to the barnstorming number one hit, ‘Coughs and Sneezes Spread Diseases.’

[…]

There are two ‘Keep Britain Tidy’ posters, with paintings by Royston Cooper, I am very tempted to hang on the walls of my children’s bedrooms, for purely aesthetic reasons, of course. […] But collected together, they document a vanished age, when we were told what to do and sometimes even did what we were told. ‘Life is Better on the Land.’ ‘Be Really Cool, Man — Save.’ And above all, ‘Don’t Ask a Man to Drink and Drive.’ As though anyone ever needed to be asked.

Poster Yes I Smoke...

Den Royston Cooper som omnämns i den citerade texten har även fått bidra med en illustration till bokens framsida. Affischen ”Keep Britain Tidy” (översta bilden) kom i en lång rad olika versioner och av olika konstnärer.

Poster Wanted ... a hankerchief

Övrigt: Fler affischer i artikeln “That’s us told… posters from when the nanny state knew best – in pictures”, The Guardian.

Read Full Post »

Partier upprepar sina budskap över tid.

Alliansfritt Sverige har t.ex. uppmärksammat att skattesänkningar har varit ett ständigt valtema för Högern och Moderaterna.

Men detsamma kan naturligtvis sägas om Socialdemokraterna.

Regissören Roy Anderssons valfilm ”Varför ska vi bry oss om varandra?” (1985) har i realiteten samma budskap som ”Skattefria Andersson” från 1956.

Båda valfilmerna varnar för att motståndarna kommer att rasera välfärden om inte Socialdemokraterna vinner väljarnas förtroende.

Read Full Post »

Glad Påsk alla läsare!

Glad Påsk

Read Full Post »

STRATEGI | Ett ofta förekommande missförstånd är att negativa kampanjer är det samma som smutsiga kampanjer.

Sven Wedén

Att försöka övertala väljarna om att motståndarens politik kan få negativa konsekvenser är inget fel. Alla partier försöker framhäva sina egna bästa sidor och motståndarnas mest negativa. Inget fel i det.

Däremot är de flesta överens om det är moraliskt förkastligt att smutskasta eller använda s.k. ”dirty tricks” för att vinna.  Men bara för att partierna officiellt överens betyder inte att smutsiga tricks inte används av svenska politiker.

Per T. Ohlsson, ”senior columnist” på Sydsvenskan, har skrivit om hur landsfadern Tage Erlander tog hem valsegern 1968 genom att begå karaktärsmord på den folkpartistiske partiledare Sven Wedén.

Det var först 1994 som bevisen för Socialdemokraternas smutskastning blev offentliga.

[I]inget svenskt val har varit så impregnerat av utrikes- och säkerhetspolitik som det 1968, det sista till andra kammaren och Tage Erlanders avsked efter nästan ett kvartssekel som statsminister.

Något år före valet var det en hel del som tydde på maktskifte och Socialdemokraterna var pressade av en kraftig motgång i kommunalvalet 1966, delvis orsakad av Erlanders svar när han i tv fick frågan om vilket råd han hade till ett ungt par som behövde bostad: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis.”

Det stora europeiska dramat 1968 utspelade sig i Tjeckoslovakien, där Alexander Dubček hade blivit ledare för kommunistpartiet. Dubček gick i bräschen för reformer i demokratisk och liberal riktning. Den så kallade Pragvåren betraktades med största misstänksamhet i Moskva och natten mellan den 20 och den 21 augusti invaderades Tjeckoslovakien av trupper från den Sovjetledda Warszawapakten. Dubček greps och fördes till Moskva.

Sverige höjde beredskapen, regeringen fördömde invasionen och dynamiken förändrades i en valrörelse som tidigare hade kretsat kring bostads- och sysselsättningspolitik.

Socialdemokraterna utnyttjade krisen för att underminera folkpartiledaren Sven Wedén, Erlanders utmanare. Wedén hade redan i juli, när mörka moln hopades över Prag, uppmanat regeringen att göra ett stöduttalande för Tjeckoslovakien. Förslaget tillbakavisades kategoriskt. Det hette att Wedén var oansvarig och skadade Sveriges neutralitet.

Efter invasionen påstod utrikesminister Torsten Nilsson att det fanns en diplomatisk rapport med ”de direkta bevisen” för att ett svenskt uttalande skulle ha skadat Tjeckoslovakien. Men dokumentet var hemligt. Wedén kunde alltså inte kommentera innehållet eller försvara sig. När hemligstämpeln hävdes 1994 framgick det att den löst formulerade rapporten, skickad från Belgrad, hade missbrukats. Sven Wedén utsattes för ett politiskt karaktärsmord.

Folkpartiet rasade till 14,3 procent och förlorade positionen som största borgerliga parti till Centern medan Socialdemokraterna gjorde sitt bästa riksdagsval sedan kriget: 50,1 procent. Wedén avgick som folkpartiledare 1969 och avled sju år senare utan att ha fått upprättelse.

Smutsiga än så blir det knappast.

Foto: Sven Wedén, Folkpartiets partiledare 1967-1969.

Read Full Post »

OPINION | Metro slog på stora trumman härförleden. Man basunerade ut att Feministiskt initiativ hade fått ”glädjesiffror i nya mätningen” från YouGov.

Metro 14 april 2014

”Feministiskt initiativ går starkt fram i opinionen. Med bara fem månader kvar till valet pekar den senaste väljarbarometern från Yougov och Metro på att partiet börjar närma sig två procent av väljarstödet.”

Börjar närma sig? Två procent? Knappast.

Även i själva ingressen till artikeln talar man om att det ”pekar på att partiet närmar sig 2 procent”.

Att ”närma sig” är knappast detsamma som att man har skaffat sig två procent.

Att partiet hoppar av glädje kan man förstå. Men att siffrorna skulle vara speciellt imponerande är svårt att hålla med om. Det krävs trots allt fyra procent att ta sig in i riksdagen.

Att Metro ger partiet denna unika möjlighet ser mer ut att hänga samman med att man vill kunna motivera inför sina läsare varför man tänker redovisa Feministiskt initiativ separat i kommande mätningar.

Detta är en unik ynnest som man nu beviljar partiet.

I mars månad landade kategorin ”övriga” på bara 1,4 procent. I den senaste mätning från YouGov landade alla partier i ”övriga” på bara 2,7 procent.

Metro skriver själva följande:

Yougov har hittills inte delat upp väljarsympatierna i gruppen ”Övriga” mellan olika små partier, men från och med nästa mätning kommer Fi att bli ett eget alternativ.

– Det är intressant att följa partiets utveckling, säger Lars Gylling [nordisk kommunikationschef på Yougov].

I senaste Sifo-mätningen har Fi stöd av 1,3 procent av väljarna i riksdagsvalet.

[…]

Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att det är tydligt att Fi lyckas mobilsera väljare i sociala medier.

– Hur långt det bär är en annan fråga, säger han.

Just det. Hur långt det bär är det ingen som vet. Just idag bär det definitivt inte.

Så det är just denna typen av positiv media exponering i opinionsundersökningar som kan ge Feministiskt initiativ den hjälp man behöver.

De enda som glädjer sig över att partiet kommer att får denna unika exponering framöver är, förut Feministiskt initiativ själva, naturligtvis Alliansen.

Med den tydliga vänsterprofil som Feministiskt initiativ har idag gör det sannolikt att det bara är Alliansen som tjänar på att partiet får så många röster som möjligt i valet. Varje röst på Feministiskt initiativ är en röst förlorad för de rödgröna.

Är det en alltför konspiratorisk tanke att ägarna till Metro har dragit slutsatsen att det är bättre med en Alliansseger än en rödgrön seger?

Bild: Från framsidan av Metro den 14 april 2014.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »