Krishantering: Schlingmanns blandning!

VAL 2014 | Moderaternas tidigare spin doctor Per Schlingmann har lagt fram fem förslag för hur Alliansen skall kunna vinna årets val.

De fem handlar om att ”förnya samhällskritiken”, ”utarbeta en offensiv framtidsagenda”, ”utveckla samarbetet” samt se till att ”våga överraska” och ”visa lite jäklar anamma”.

För Schlingmanns nya krönika i Dagens industri är det gott och väl. Men mest liknar det en pitch från en PR-byrå som vill locka en presumtiv klient.

Punkterna är tillräckligt intressanta för att klienten skall få mersmak, men utan att avslöja allt för mycket av innehållet.

När det gäller de två sista ”måsten” skriver Schlingmann t.ex. följande i sin krönika i tidningen:

Våga överraska. Det behövs ett nytt momentum i svensk politik som förändrar opinionsläget. Inför valet 2010 skedde det när S beslöt sig för att ta in V i det rödgröna samarbetet när de presenterade sin skuggbudget. För alliansens del behövs det något som sätter dem i centrum för det politiska samtalet och som gör att även oppositionen måste ge svar om vad de vill göra och hur de vill finansiera sin politik. För många väljare är huvudkonflikten fortfarande otydlig – vilket framför allt gynnar missnöjespartier.

Till sist: Visa lite jäklar anamma! För att få förnyat förtroende krävs att Alliansen visar att de verkligen vill och kan fortsätta utveckla Sverige och därför vinna valet!

Lättare sagt än gjort.

Det var bra länge sedan Alliansen (eller de enskilda partierna) vågade sig på något utanför sin egen comfort zone. Och någon killerinstinkt är det länge sedan man såg. Problemen var tydliga redan under Schlingmanns tid som chefsstrateg.

Ett problem, förutom oförmågan att formulera någon politik bortom skattesänkningar, är småpartiernas ointresse för att axla sitt ansvar i Alliansen.

Vi har hört småpartiernas klaga över Moderaternas dominans redan under förra mandatperioden. Trots detta verkar de oförmögna att ta egna initiativ.

Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har inte klarat av att bryta sig ur den tvångströja som deras egna regeringsdepartement innebär.

Folkpartiet är mer än någonsin bara ett skolparti. Centerpartiet i sin tur har fastnat i någon form av mantra kring det fria företagandets förträfflighet.

Centerpartiet verkar inte ha lärt sig någonting om problemen kring friskolorna och debatten kring vinster i välfärden.

Inte heller ser vi någon effektiv ”opposition” mot Moderaterna. När småpartierna väl reagerar handlar det mer om nålstick än om att driva Moderaterna sakpolitiskt framför sig.

Även om regeringspartierna tar Schlingmann på orden och börjar ”utveckla samarbetet” är det svårt att se att det skulle göra mycket skillnad mot idag.

Alla partiledarna har i realiteten valt att prioritera Alliansen. De egna partierna kommer först i andra hand.