FOLKVALDA | Politiker ser sig själva som ett hårt arbetande skrå. Men för den genomsnittlige riksdagsledamoten är arbetet rena sinekuren.
Och detta gäller inte bara riksdagsledamöter. Även i EU blir arbetet i parlamentet lite vad politikerna själva gör det till.
Madeleine Rinman i Riksdag & Departement konstaterar t.ex. att EU-parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt (M) ännu inte har lyckats producera en enda motion.
”Hon är också den ledamot som har varit absolut sämst av svenskarna på att närvara under omröstningarna.”
Skribenten och litteraturvetaren Carl Rudbeck har skrivit en krönika – ”Politiken lockar inte längre de bästa och smartaste” – som belyser en del av problemet med våra politiker.
Den borgerliga regeringen är avideologiserad. Statsministern framstår alltmer som ett slags generaldirektör för Sverige med de övriga ministrarna (finansministern undantagen) som glorifierade handläggare och projektledare. För en utomstående är det svårt att föreställa sig djuplodande ideologiska diskussioner under ett regeringssammanträde där olika idéer om liberalismens och konservatismens natur bryts mot varandra, där anhängare till John Stuart Mill råkar i luven på Leo Strauss hejarklack. Istället för uppfriskande ideologiska gräl administrerar man i god byråkratisk ordning statens angelägenheter.
Riksdagen ska vi helst inte tala om. Att ledaren för oppositionen kan fungera utan att ens ha en plats där säger mycket. Det som borde vara Sveriges främsta ideologiska tummelplats är numera en förvaringsplats för partigängare som uppbär hög lön och åtnjuter sällsynt privilegierade anställningsvillkor utan att behöva göra särskilt mycket i gengäld.
Allt detta gör att politiken idag känns övermåttan tråkig.
the Campaign Dossier 
Inte för att jag vill försvara Anna-Maria Corrazza Bildt, men är det verkligen ett relevant mått på hur effektiv en EU-parlamentariker är att räkna hur många förslag till resolutioner som de lämnar in?
EU-parlamentet har ju inte rätt att ta initiativ till lagstiftning, och den överväldigande majoriteten av resolutioner i EU-parlamentet är ju verkningslösa tyckanden som får den svenska riksdagens allmänna motionstid att framstå som en värdefull verksamhet i jämförelse.
Riksdagsmotioner tas ju åtminstone på allvar i den politiska debatten i Sverige.
Hej och tack för kommentaren!
Du har en poäng när det gäller problemen med arbetsprocessen i EU-parlamentet.
Men när det gäler motioner i riksdagen finns ett liknande problem. Det kan inte vara många enskilda motioner som inte först får ett OK från resp. riksdagsgrupp. Detta även om enskilda motionärer tillåts avvika något från partilinjen.
Trots detta är motionskrivande ett rimligt mått på att riksadagsledamöter gör något under sin tid i riksdagen. Det är ett av de få måtten där väljarna kan kontrollera hur de valda politikerna spenderar sin tid.
Arbetsbördan är trots allt inte speciellt betungande för en enskild ledamot. Definitivt inte om man sätter det i relation till den ekonomisk ersättningen och förmåner.
mvh/Ingemar