INTEGRITET | Är det någon som längre minns den hysteriska debatten kring FRA och hoten mot den personliga integriteten?
Mest frånvarande i debatten var argumentet att svensk säkerhets- och underrättelsetjänst rimligtvis måste ha möjlighet att spana efter terrorister och spioner.
Om Nisse vill gå omkring i damunderkläder intresserar detta knappast Säpo eller FRA om inte Nisse också råkar vara terrorist. Däremot är den typen av information värd sin vikt i guld för dagens nätgiganter.
Idag damsugs nätet på personliga uppgifter för att kunna kärtlägga människors vanor in i minsta detalj. Den personliga integriteten står inte högt i kurs när man kan tjäna pengar.
Trots detta är det knappast något parti på höger– eller vänsterkanten som protesterar.
”Jättarnas insamling av kunddata överträffar redan allt historien skådat. Ändå är det bara början”, skriver frilansjournalisten Paul Frigyes.
Denna kamp har lett till upprepade intrång i våra privata sfärer och tradering av folks livsval i en laglig gråzon. För någon vecka sedan uppdagades till exempel att mikrobloggen Twitter, genom bolaget Datasift bjudit ut all vår twitterhistorik under de senaste två åren, inklusive data om var vi befunnit oss, för försäljning till externa bolag. Under vårvintern har även avslöjats hur Google och Apple med cookies och appar spionerat på sina användare och i ett fall med Apples Iphone även distribuerat tillgång till användarnas privata adressböcker och foton.
Det märkliga i utvecklingen är knappast strömmen av övertramp i sig. Utan snarare de lama protesterna från de sociala mediernas apostlar och de som säger sig kämpa för integritetsfrågor. Piratpartiet, som oavlåtligt dundrat mot statliga intrång i privatlivet, tycks närmast obekymrat över privatföretagens ambitioner. Protester förekommer men ebbar snart ut.
[…]
Allt som klassats som sociala medier är positivt och demokratiskt. Alla som är klädda i t-tröja och jeans och levererar rappa självironiska repliker är automatiskt good guys – man verkar i en värld som, enligt webbdagarnas sluttalare och Sveriges mest profilerade sociala medier-profet Joakim Jardenberg, bör handla om strävan efter att göra ”good shit”. Sådana evenemang ger nätgiganterna legitimitet. Googles slogan ”Don’t be evil” uttrycker ett moraliskt anspråk och en självbild, och nätjättarnas största pr-prestation måste vara just att de lyckats profilera sin globala expansion och vinstjakt som en väckelserörelse.
Var finns Piratpartiet? Var finns nu alla de liberaler och socialdemokrater som tidigare vurmade för människors personliga integritet?
the Campaign Dossier 
Vi hänger här med Emanuel:
http://www.dn.se/nyheter/emanuel-karlsten-var-makt-haller-natjattarna-i-schack
Och ja, det nyfikna privata företag är ett hot mot integriteten, men du KAN strunta i Facebook, men det är i princip omöjliigt klara dig utan Facebook idag. Men det går i praktiken inte undvika att vara på nätet…
Hej och tack för kommentaren!
Håller med. Men frågan är varför inga politiker – vare sig liberaler eller på vänsterkanten – oroar sig för företagens kartläggning av individeras privatliv.
Med tanke på intresset under FRA-debatten borde det finnas något intresse från något håll tycker man.
mvh/Ingemar
Som du kanske märkt är media inte längre så intresserade av Piratpartiet och Piratpartiets åsikter. Så inte beror det på tystnad från Piratpartiet att du inte sett något, vilket nog framgår om du besöker hemsidan.
Om det där att Nisses intresse för damunderkläder inte skulle intressera FRA och liknande håller jag inte med. Påverkan i hemliga sammanhang har alltid skett genom att ”vi vet något om dig”, och en bild på Nisse i trosor och bh kommer säkert att sparas undan för att den ”kan vara bra att ha någon gång”.
Faktum är att det är den väsentligaste invändningen mot övervakningssamhällets framväxt att tillgången på sådana uppgifter som Nisses specialintressen kommer att skapa ett specialintresse hos överheten att använda sådana uppgifter. Det blir en annan informationsmiljö för överheten, och då kommer överheten att anpassas till att ”bättre” kunna utnyttja sådan information.
Den utvecklingen av överheten vill vi i Piratpartiet inte ha.
Hej och tack för kommentaren!
1) Jag tror inte bara det hänger på media att Piratpartiet inte längre märks av så mycket. (Se gärna: https://campaigndossier.wordpress.com/2011/01/13/politik-piratpartiet-overlever-inte-utan-realism/)
2) Min huvudpoäng är att det finns mer konkreta bevis för att företag snokar och kartlägger människors privatliv än vad Säpo/FRA gör. Min undran är varför ingen verkar bry sig om detta – vare sig liberaler eller vänster (eller Piratpartiet)?
3) Jag tror att Säpo/FRA är genuint ointresserade av ”Nisse i damunderkläder”.
Det finns en myt om att dessa organisationer är intresserade av all typ av information. Det är ett typiskt drag i alla konspirationsteorier att ”myndigheterna ser och hör vad vi gör”. (Se bara på alla tokorganisationer i USA som beväpnar sig och isolerar sig i skogar och berg för att man tror att administartionen är ute efter att ta ifrån dem deras individuella friheter och lämna över USA till FN.)
Säpo/FRA har dessutom inte tid att ägna sig åt Nisse. Man har fullt upp att spana efter självmordsbombare och spioner.
Det betyder inte att Säpo/FRA aldrig kommer åt information som man inte bör ha tillgång till. Men detta problem är betydligt mindre än man antar. Jag tycker det är ett betydligt större problem att företag köper och säljer information om mig till andra företag (eller individer).
mvh/ingemar