Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2012

DESIGN | Tiden mellan dessa två omslag är nästan på dagen en månad. Det senare (till vänster) var med anledning av Romneys seger i New Hampshire.

Läs mer: Blogginlägg med anledning av numret den 12 december 2011 respektive den 16 januari 2012

Read Full Post »

SOUTH CAROLINA | Valsegern i South Carolina gav Newt Gingrich 40,4 %. På andra och tredje plats kom Mitt Romney (27,8 %) och Rick Santorum (17,0 %).

De senaste dagarna har varit tuffa för Mitt Romney. Först får han besked om att han inte vann Iowa med åtta röster utan förlorade med trettiofyra röster till Rick Santorum. Och nu denna valförlust.

Frågan är bara hur överraskande resultatet i South Carolina egentligen var. Delstaten tillhör en av de mer konservativa.

Att man gärna ville se någon annan än Romney är därför inte alltför överraskande. Möjligtvis är det gapet mellan Gingrich och Romney som förvånar mest.

Eller som President Barack Obamas rådgivare David Axelrod pikade Romney på Twitter: ”If you & SuperPac spend $4.7m, and get zero delegates, how much did you spend per delegate?”

Men nästa delstat är Florida där Gingrich kan få det betydligt svårare. Ben Jacobs, The Daily Beast, skriver:

The next state to vote is Florida, where Romney leads in the polls. He’s already spent more than $1 million there and is mounting a concerted effort to target absentee voters, since many in the Sunshine State vote early. At least 185,436 votes have already been cast, and there are nearly 300,000 more absentee ballots still outstanding. These voters will be impervious to the sort of last-minute momentum shifts that helped Gingrich claim victory in South Carolina.

Further, the diverse demographics of Florida appear to favor Romney. Although much of the northern part of the state is as deeply tied to the Bible Belt as any other part of the South, Florida will also be the first state where there will be significant minority participation in the GOP primaries, particularly in the Cuban community in South Florida where Romney has already secured a number of major endorsements, including Representatives Mario Diaz-Balart and Ileana Ros-Lehtinen.

Bild: The State – framsidan är från söndagen den 22 januari 2012. Tidningen publiceras i Columbia, South Carolina.

Read Full Post »

LEDARKRIS | Håkan Juholt kommer att tillkänna ge sin avgång idag. Åtminstone om man får tro SVT:s Rapport och TV4.

Då uppstår frågan vem som blir nästa partiledare och hur den personen kommer att utses.

Om det finns någon överlevnadsinstinkt kvar inom partiet väljer man i detta läge en person som står för stabilitet, erfarenhet och kompetens.

De enda namn som då rimligtvis kan komma ifråga är Thomas Östros eller Sven-Erik Österberg.

Men partiet måste nu också ta chansen att utse nästa ledare i en öppen process där flera olika partiledarkandidater får ttävla mot varandra. Och då vet man inte vad som kan hända.

Det bästa för partiet skulle vara om dessa partiledarkandidater fick åka land och rike runt och kampanja för sin sak och debattera politik med varandra.

Detta skulle sända en kraftfull signal om att partiet går in i en ny tid. Dessutom skulle det få den positiva bieffekten att media inte längre bara kan fokusera på låga opinionssiffror och vendettor.

Media skulle då tvingas intressera sig för kandidaternas politiska åsikter och inte bara om de rykten och den smutskastning som alltid följer när partier väljer en sluten valprocess.

Ju mer fokus det blir på olika kandidater och deras politik ju mindre kommer det att handla om partiets sönderfall i spåren av Juholt.

Väljare och medlemmar har inget emot att kandidater är kritiska mot varandras åsikter när det sker i öppna debatter.

Människor är inte dummare än att man förstår att kandidaterna ibland måste spetsa till formuleringarna för att det skall bli lite intressant.

Rätt upplagt skulle partiet kunna framstå som både dynamiskt och nytänkande. Detta låter kanske osannolikt idag men om Labour kunde göra det borde även Socialdemokraterna kunna klara det.

Men lockelsen med en öppen process är just att inget är avgjort innan rösterna är räknade.

Detta skrämmer naturligtvis alla gamla politruker i partiet som är vana vid att partiledarval skall avgörs i stängda sammanträdesrum snare än av medlemmar.

Alla trodde att David Miliband var självklara valet för Labour. Istället blev det lillebror Ed Miliband som tog hem segern.

Oavsett vem som väljs kommer valet att sända en mycket tydlig signal om hur partiet ser på sig själv och sin framtida roll i svensk politik.

Read Full Post »

PARTIKULTUR | Partiledardebatten visade att Håkan Juholts största problem inte är regeringen utan det egna partiet. Och Håkan Juholt själv.

På rekordtid har Juholt lyckats med konststycket att återigen fronta i medias granskning av partiets kaotiska budgetprocess, anklagas för att ljuga om regeringens samarbete med Sverigedemokraterna och hamna i ett inbördeskrig med S-kvinnor.

Det har nu gått så långt att det är politiska motståndare utanför partiet som står för Juholts effektivaste försvar.

Det är Urban Ahlin (S), partiets utrikespolitiske talesperson, som har anklagats för sexuellt trakasserier. Ahlin har nu utsetts till gruppsekreterare i riksdagen och biträdande partisekreterare trots protesterna.

”Som företrädare för S-kvinnor skulle jag gärna se att vi inte utsåg en biträdande partisekreterare som har den här typen av problem i bagaget. Jag tycker det är olyckligt att det finns den typen av diskussion kring en ledare i Socialdemokraterna som är ett feministiskt parti”, säger Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnorna, till Dagens Nyheter.

Efter en sådan kanonad hade man förväntat sig ett kaftfullt stöd från kretsen kring Juholt. Men icke.

Istället är det den konservativa (eller ”moderata” som föredrar kalla sig) Smålandsposten som förser Juholt med de mer robusta argumenten.

I en ledare skriver Marcus Svensson:

I ett rättssamhälle är man oskyldig till motsatsen bevisats och inte tvärtom skyldig till motsatsen bevisats. Ändå är det i den senare kategorin Urban Ahlin placerats av medier och debattörer. Och nu använder S-kvinnornas ordförande Lena Sommestad dessa lösa anklagelser som argument […]

Statsvetaren Ulf Bjereld anser att S-kvinnornas kritik urholkar Ahlins auktoritet. Helt klart är att det påverkar honom negativt. Men blickarna bör inte främst riktas mot Ahlin utan mot Lena Sommestad. Ändå sedan det stod klart att hon inte var aktuell som efterträdare till Mona Sahlin som partiledare har hon ägnat stor möda åt att kritisera sitt eget parti. Ahlin har nog mindre med saken att göra än chansen att sätta käppar i hjulet för Håkan Juholt […]

Själv lyckades Juholt bara hänvisa till sin företrädare när han skulle ta Ahlin i försvar. Knappast det bästa om man vill framstå som en stark ledare.

Urban Ahlin är i dag Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson. Urban Ahlin är den person som Mona Sahlin var beredd att göra till socialdemokratisk utrikesminister. Det säger allt om hans kvaliteter.

I realiteten säger det ingenting överhuvudtaget.

Att vara talesperson behöver inte nödvändigtvis vara den bästa meriten för en gruppsekreterare eller biträdande partisekreterare. Men något måste Juholt säga när ingen annan gör det.

Read Full Post »

USA | Än har Mitt Romney inte vunnit. Söndag natt hoppade Jon Huntsman av och gav Romney sitt stöd. Men i South Carolina knappar Newt Gingrich in.

The Economist ägnar stort utrymme åt Romney i sitt senaste nummer. I den längre artikeln ”Towards the coronation” skriver man:

Almost 60% deem Mr Romney an “acceptable” nominee, according to Gallup, a polling firm, a higher proportion than any of his rivals. Strikingly, he received the blessing of both moderate and conservative Republicans in equal proportion. Most soundings show Mr Romney running better against Mr Obama than any of the other candidates—a fact not lost on primary voters.

Some right-wing pundits worry that Mr Romney will fail to excite the party’s base, and thus depress turnout on election day. But elections are won among swing voters, and he holds far more allure for them than any of his rivals. He is strongly supported, too, by the politicians who will be running below him on the ticket if he wins the nomination. Mr Romney has more backing among Republican congressmen and governors than all the other candidates combined.

Anyway, Mr Romney probably does not need to thrill voters to beat Mr Obama. When an incumbent president is running, says Charlie Cook, a political analyst, the election normally turns into a referendum on his performance, as long as his opponent is “colourless and odourless”. If so, the meticulously anodyne nature of Mr Romney’s campaign may be its greatest strength.

Se även: Ledaren ”America’s next CEO?”. Artikeln ”Mitt Romney marches on” och Schumpeter-krönikan ”Romney the revolutionary”. (Tidskriftsomslag och artiklar från The Economist den 14-20 januari 2012.)

Read Full Post »

SOUTH CAROLINA | Mitt Romney var kandidaten alla ville komma åt under tv-debatten. Newt Gingrich vann och fick t.o.m. stående ovationer vid ett tillfälle.

Fox News skriver:

Fresh off a rousing debate performance that had the Republican audience giving a standing ovation — purportedly the first in a debate since Ronald Reagan in New Hampshire in 1980 — Newt Gingrich may be reconsidering how far he can go in the GOP campaign.

[…]

But the latest Fox News poll continued to show Mitt Romney faring best against Obama in a general election. Unless Gingrich or another candidate steps up in South Carolina, Romney is poised to go three-for-three in the first primaries of the season.

Gingrich offered several forceful arguments on Monday night. He defended calling Obama the ”food stamp president,” pointing out that the food stamp rolls are at historic highs.

[…]

Gingrich called for tying all unemployment compensation, which currently lasts 99 weeks, to a job-training requirement. He also won strong support from the audience when he was asked whether it was belittling to minorities to suggest that poor children work as janitors to build a work ethic.

Gingrich replied, ”No, I don’t see that.”

He said dozens of people have reached out to him recalling jobs they got when they were ”11, 12, 13 years of age,” and defended the idea of paying kids to work in school.

”They’d be getting money, which is a good thing if you’re poor. Only the elites despise earning money,” he said, later adding: ”I believe every American of every background has been endowed by their creator with the right to pursue happiness. And if that makes liberals unhappy, I’m going to continue to find ways to help poor people learn how to get a job, learn how to get a better job and learn some day to own the job.”

Se debatten på YouTube. Och en avskrift från debatten finns på Fox News.

Övrigt: Framsidan är tidningen The Greenville News från South Carolina.

Read Full Post »

VITA HUSET | Andrew Sullivan, som bl.a. bloggar på The Daily Beast, skriver i Newsweek om varför både vänstern och högern har fel om Barack Obama.

Kritiken från höger har oftast varit förutsägbar. Betydligt intressantare är när Sullivan skriver om hur vänstern har projicerat alla sina önskningar på presidenten.

Med så höga förväntningar är det inte konstigt att resultatet uppfattas som en besvikelse. Men enligt Sullivan vill man inom vänstern inte ens erkänna de framsteg som gjorts under nuvarande administration.

You could easily make the case that Obama has been far more fiscally conservative than his predecessor—except, of course, that Obama has had to govern under the worst recession since the 1930s, and Bush, after the 2001 downturn, governed in a period of moderate growth. It takes work to increase the debt in times of growth, as Bush did. It takes much more work to constrain the debt in the deep recession Bush bequeathed Obama.

[…]

But the right isn’t alone in getting Obama wrong. While the left is less unhinged in its critique, it is just as likely to miss the screen for the pixels. From the start, liberals projected onto Obama absurd notions of what a president can actually do in a polarized country, where anything requires 60 Senate votes even to stand a chance of making it into law. They have described him as a hapless tool of Wall Street, a continuation of Bush in civil liberties, a cloistered elitist unable to grasp the populist moment that is his historic opportunity. They rail against his attempts to reach a Grand Bargain on entitlement reform. They decry his too-small stimulus, his too-weak financial reform, and his too-cautious approach to gay civil rights. They despair that he reacts to rabid Republican assaults with lofty appeals to unity and compromise.

[…]

Obama was not elected, despite liberal fantasies, to be a left-wing crusader. He was elected as a pragmatic, unifying reformist who would be more responsible than Bush.

And what have we seen? A recurring pattern. To use the terms Obama first employed in his inaugural address: the president begins by extending a hand to his opponents; when they respond by raising a fist, he demonstrates that they are the source of the problem; then, finally, he moves to his preferred position of moderate liberalism and fights for it without being effectively tarred as an ideologue or a divider. This kind of strategy takes time. And it means there are long stretches when Obama seems incapable of defending himself, or willing to let others to define him, or simply weak. I remember those stretches during the campaign against Hillary Clinton. I also remember whose strategy won out in the end.

This is where the left is truly deluded. By misunderstanding Obama’s strategy and temperament and persistence, by grandstanding on one issue after another, by projecting unrealistic fantasies onto a candidate who never pledged a liberal revolution, they have failed to notice that from the very beginning, Obama was playing a long game.

Se även: Michelle Goldberg’s Op-Vid Campaign 2012 on Liberal Despair på The Daily Beast.

Övrigt: Artikeln och tidskriftsomslaget är från Newsweek den 23 januari 2012.

Read Full Post »

UTMÄRKELSER | Det har bara gått utför sedan Rick Perry fick hjärnsläpp och inte ens kunde komma ihåg sina egna valfrågor under en tv-debatt.

Så sent som i augusti skrev Texas Monthly att media på egen risk underskattar Perrys chanser i republikanernas presidentvalskampanj.

Och nu i januari delar man ut tidskriftens ”2012 Bum Steer Awards” till guvernören. ”Fact is, we can’t remember the last time anybody raced from hero to punch line at such high speeds.”

Jake Silverstein skriver:

No one wants to give the governor a Bum Steer. No one wants to poke fun at the elected representative of 25 million Texans. In fact, when Rick Perry launched his presidential campaign four and a half months ago, we felt compelled to defend him (a little) from the slings and arrows of a national press corps incapable of seeing a boot-wearing Texas governor as anything other than George W. Bush II. We’d had our differences with Perry, about whom senior executive editor Paul Burka wrote, back in May: “He excels at consolidating and maintaining power but not at using it to move Texas forward.” But now that the Texas-mocking Yankee press was approaching, what Texan did not want to circle the wagons?

Gör han inte bättre ifrån sig i South Carolina är det inte otänkbart Perry drar sig ur valkampanjen.

Övrigt: Tidskriftsomslaget är januarinumret av Texas Monthly.

Read Full Post »

IMAGE | Efter att ha hållit sig i självpåtagen medieskugga sedan den 17 december är Håkan Juholt nu tillbaka som en ny människa. Åtminstone om han själv får säga det.

”Jag har vilat, förberett mig, planerat, läst och studerat. Jag är en bättre människa i dag än vad jag var i december.”

Men det dröjde bara några timmar innan han återigen lyckades med konststycket att bli anklagad för att ljuga.

Att det inte var partikamrater utan regeringen som denna gång framförde det får ses som ett fall framåt för Juholt. I bara farten passade han också på att ifrågasätta försvarsministerns intelligens.

Det började med att han på rikskonferensen Folk och Försvar anklagade regeringen för att ha gjort upp med Sverigedemokraterna.

Enligt Niklas Svensson på Expressen hade han följande att säga om försvaret:

Det är en dyr reform som har drivits igenom, vi hade ett annat alternativ. Jag tar inte ansvar för Sten Tolgfors personalförsörjningssystem. Det är Fredrik Reinfeldt som bär ansvar för detta underfinansierade försvar, inte Håkan Juholt. Jag var beredd att göra en överenskommelse med regeringen, de valde att tillsammans med Sverigedemokraterna gå den här vägen.

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) var inte sen att svara på sin blogg:

Nej Juholt. Sverigedemokraterna satt inte ens i riksdagen när försvarsreformen och det nya personalförsörjningssystemet beslutades. Det skedde före valet 2010.

Och nej, socialdemokraterna hade inget eget alternativ alls till den nya insatsorganisationen. Håkan Juholt har därtill själv i rapport sagt att rekrytering på frivillig grund är här för att stanna.

Jan Björklund (FP) kallar Juholts uttalande för ”trams och uppenbart oriktigt”.

Och Juholt själv?

Som vanligt har han sin egen tolkning av vad politiker kan säga och inte säga. Niklas Svensson gjorde en telefonintervju:

– Jag uttryckte mig medvetet drastiskt för att belysa det som faktiskt är regeringens och därmed svenska folkets problem, att de har slagit igen dörren i ansiktet på oss socialdemokrater när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.

Är det okej att inte tala sanning då?

– Jag ser gärna drastiska ordval som en förhandlingsinvit. Vi är alltid beredda för landets bästa att göra blocköverskridande överenskommelser.

Och sedan kom Juholts ifrågasättande av Tolgfors intelligens: ”[M]in nya [säkerhetspolitiska]analys ligger på en för hög nivå helt enkelt, och då väljer den moderata försvarsministern att blogga om detaljer.”

Detta har varit en helt vanlig dag i Håkan Juholts politiska liv. Fler lär det bli om man skall gå efter hans track record.

Read Full Post »

BERLIN | Piratpartiet i Sverige för en tynande tillvaro. Piratenpartei i Tyskalnd har lyckats samla var tionde väljare.

Högst sannolikt kommer Piratpartiet försöka kopiera framgångsreceptet. Strategin är i och för sig en no-brainer.

Det handlar om att inse att ett framgångsrikt parti aldrig kan vara ett enfråge- eller fåfrågeparti. Man måste vara relevant för fler än bara den hårda, motiverade ideologiska kärnan.

Daniel Rydén, Sydsvenskan, har intervjuat Fabio Reinhardt i Berlin där partiet har 8,9 procent.

Varför går det bättre för de tyska piraterna?

– För att vi gjorde allting rätt den här gången, säger Fabio Reinhardt.

Till skillnad från 2009, när det tyska Piratpartiet gick till val på enbart sina hjärtefrågor: ett fritt internet och en modernisering av upphovsrätten.

– När journalisterna frågade oss om andra saker hade vi ingenting att säga. Vårt program räckte helt enkelt inte till en berättelse.

Piratenpartei kom inte in i förbundsdagen och bestämde sig för att göra två saker annorlunda inför valet i Berlin den 18 september 2011.

De skaffade sig ett valprogram med ståndpunkter inom många områden. […]

De formulerade en berättelse som säger att Piratpartiet är annorlunda än alla andra partier.

– Vi tillhör en generation som har blivit social i en digital tidsålder. Vi bygger partiet på nätet och vi gör det öppet. Partiledaren och den nya medlemmen har samma möjlighet att höras eftersom våra forum är digitala. Det är speciellt för oss men vi förstod att vi måste utveckla det sättet att arbeta och förstärka det som är utmärkande.

[…]

Det finns en viktig skillnad mellan svenska och tyska pirater: många av de krav som det tyska Piratpartiet profilerar sig med är redan genomförda i Sverige.

Svenska offentlighetsprincipen, meddelarprincipen, allmän skolpeng, fri skollunch och strandskydd är frågor som partiet plockar poäng på i Tyskland.

Piratpartei i Berlin vill ha ett heltäckande politiskt program. Men tittar man närmare på dessa ”nya” frågor kan man se konturerna av ett framtida problem.

Allmän tillgång till handlingar hos myndigheterna.

Fria trådlösa nätverk i hela Berlin.

Fria resor i kollektivtrafiken.

Mer makt till stadsdelarna.

Satsning på datorutbildning för äldre.

Fler lärare i skolan. Skolpeng för privata skolor. Fri lunch i skolan. Ökad satsning på språk.

Bättre skydd för historiska byggnader.

Nej till övervakningskameror på allmänna platser.

Ökat konsumentskydd.

Liberal drogpolitik.

Minimilön.

Medborgarlön.

Likställ alla samlevnadsformer.

Lägre priser på all kultur.

Detta är en önskelista i ett parti där man ännu inte vant sig vid att ta de politiska eller ekonomiska konsekvenserna av den egna politiken.

Om man skulle uppnå egen majoritet (osannolikt) eller ingå i en koalition (mer sannolikt) måste man börja prioritera eller kompromissa rejält.

Knappast det populäraste när både ledning och medlemmar har vant sig vid att alltid vara alla goda gåvors givare. Fråga bara Lars Ohly (V) och medlemmarna i Vänsterpartiet.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »