Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

I BÖRJAN av augusti kastade sig Rick Perry in i republikanernas valkampanj. Redan i slutet av augusti var han etta i många opinionsundersökningar.

David von Drehle har i Time tecknat ett politiskt porträtt av Perry:

What he has learned by campaigning in the new Texas – how to hold on to the base without alienating independents – now shapes his strategy to win the presidential nomination. If he can attract enough Evangelical votes to win the Iowa caucuses while skirting the bedroom issues that drive away the libertarians and independents voting in the New Hampshire primary, he might wrap things up within weeks of the first voting.

Övrigt: Artikeln och intervjun med Perry är tillgänglig endast för prenumeranter. Tidskriftsomslaget ovan är Time den 26 september 2011. Fotot togs av Platon.

Read Full Post »

ANNIE LÖÖF gav inga förslag på ny politik i sitt linjetal som partiledare. Men å andra sidan var det inte heller poängen med talet.

1) Hennes första och viktigaste uppgift var att sätta punkt för det gamla och misslyckade Centerpartiet under Maud Olofsson. Hennes stora uppgift var att peka på vägen framåt, inspirera och ingjuta mod i trupperna. Detta lyckades hon med.

2) Hennes andra uppgift var att tona ner sin egen nyliberala roll för att istället lägga sig mer i partiets mitt.

Det är gott och väl att vara nyliberal när man står lite utanför och vill påverka partiets politik. Det är något helt annat att göra det som partiledare och riskera att skrämma slag på traditionalister och vänsterfalangen. Lööf lyckades här stilla oron inom partiet. Åtminstone för tillfället.

Dessutom var det viktigt att tona ner nyliberalismen om hon skulle lyckas markera gentemot Maud Olofsson.

3) Hennes tredje uppgift var att markera att partiet måste återerövra sin gröna profil. Partiets patetiska försök att i valrörelsens elfte timma försöka lyfta de gröna frågorna visar hur lätt det är att tappa en fråga om man inte aktar sig.

Det är inte speciellt svårt att räkna ut att de flesta centerpartister förknippar partiet med miljöfrågor. Om Lööf kan se till att partiet återigen börjar förknippas med gröna frågor kan partiet också börja plocka tillbaka de medlemmar och väljare som flytt partiet.

4) Hennes fjärde uppgift var att markera mot Moderaterna. Det gjorde hon också.

Hon t.o.m. gjorde sig lustig över den borgerliga husguden, finansminister Anders Borg (M). Detta även om parti eller minister aldrig nämdes vid namn.

Alla medlemmar och väljare vill se en fighter som partiledare. Partiledare som bara ägnar sig åt att följa andra partiledare vinner vare sig respekt eller väljare.

Att våga markera en självständig roll inom Alliansen är a och o om partiet vill få ett lyft i opinionsmässigt. Lööf har nu lagt grunden. Tiden får utvisa om hon klarar av att fullfölja strategin.

5) Centerpartiet är historiskt partiet utan ideologi. Lööf markerade att det nu skulle bli ändring på detta. Detta välkomnades säkert av alla som har sett partiet pendla mellan vänster och höger genom åren.

Vad Lööf dock inte förklarade är hur denna nya ideologiska linje skall se ut. Risken är att det blir ett mischmasch av liberalism och ekologi.

6) Lööf markerade också att Centerpartiet måste få en tydligare socialpolitisk profil. Även detta är viktigt om man vill fila bort en del av den nyliberala profilen. Men det är lättare sagt än gjort.

Risken är att socialt patos bara blir något som plockar fram vid högtidliga tillfällen. Att få det att låta som om alla ens politiska förslag även har en positiv effekt för de sämst ställda kan vilken spin doctor som helst.

Betydligt svårare är att verkligen avsätta resurser till reformer som inte har direkt koppling till partiets näringslivspolitiska profil.

Sammanfattningsvis kan sägas att Annie Lööf har fått en bra start. Men ännu har hon inte levererat. Men knappast någon hade förväntat sig att hon skulle göra det redan i sitt första partiledartal.

Read Full Post »

FILIPPA REINFELDT verkar vara expert på att fundera kring viktiga problem utan att behöva – eller kunna – ge några svar på lösningar.

Sjukvårdslandstingsrådet i Stokholms läns landsting har intervjuats av Yourlife. Det blir en ganska typisk intervju för den här typen av tidskrift.

I intervjun berör man bara som hastigast de viktiga frågorna. Istället prioriteras det vardagliga och banala (”När får du ditt kaffe?”).

Ätstörningar är ett växande problem bland unga tjejer i åldrarna 12 till 18 år. Så mycket som 10 till 15 procent av alla barn i Sverige lider av någon form av psykisk ohälsa, konstaterar Filippa Reinfeldt […]

Senaste BRIS-rapporten visade att allt fler barn blir slagna i hemmet. Deras analys var bland annat att det inte finns tillräckligt många närvarande föräldrar eller vuxna i barns liv idag. Vad kan man göra för att hjälpa barn i sin närhet som far illa?

– Supersvårt. Jag satt själv och jobbade med BRIS hjälptelefon under en period. Många har två yrkesarbetande föräldrar och det finns ju inte på kartan att kunna gå ner i arbetstid. Barn kan känna sig ensamma, men det finns också många äldre som känner sig ickebehövda. Man ser ibland en del förskolor som knyter till sig äldre som kommer och hjälper till. Som extrafröknar som läser sagor.

[…]

Har du gått i terapi?

– Det skulle jag definitivt kunna göra, vid behov. Det är ju ganska modernt. Men vad är terapi egentligen? Ältande och samtal i vardagen är också en form av terapi. För någon kan det handla om att vara ensam på ett löpband, få springa själv. För andra kan det handla om psykoterapi. Och för det tredje, att ha nätverk, så att man pratar igenom svårigheter. På det sättet har jag gått i terapi, för jag både springer och pratar mycket.

Ett sjukvårdslandstingsråd som likställer ”ältande och samtal i vardagen” med psykoterapi? Och rekommenderar sagoläsning för barn som blir misshandlade?

Man får hoppas att sjukvårdspersonalen använder sig av lite mer evidensbaserad kunskap och vetenskapligt beprövade metoder när man handskas med problemen.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är Yourlife nr 8 2011. Se även blogginlägg om Reinfeldts intervju Passion for Business.

Read Full Post »

RICK PERRY har köpt Mitt Romneys strategi. Attacker mot Barack Obama istället för mot de republikanska motståndarna skapar en image av ledarskap.

Detta är en utmärkt video. Skaparen är kanadensaren Lucas Baiano. Under 2008 jobbat han för Hillary Clinton och John McCain. Nyligen var han engagerad för Tim Pawlentys presidentkampanj innan han anslöt sig Perrys team.

Michael Scherer, Time, skriver:

Obama is in for a hard year on television. The quotes that Baiano selects from Obama, boasting to economic improvement that never lasted, will be, I would guess, ubiquitous next year, especially if the economy remains in its current rut. The White House and the Obama campaign simply don’t have an answer, beyond blaming the Europeans and the Japanese earthquake. The issue here is not whether Obama deserves credit for the great recession–he doesn’t. It’s whether he has properly handled the recovery. And when you are caught making predictions that don’t come true, playing a confidence game that never comes to pass, there tend to be consequences.

Read Full Post »

MAN MÅSTE beundra Gustav Fridolins och Miljöpartiets förmåga att segla genom media utan att stöta på något större motstånd.

Nu senast en formidabel lovefeast när chefredaktör Calle Magnusson intervjuade Gustav Fridolin i Metro Student Magazine.

Politik idag handlar för mycket om vem som kan få störst och bäst rubriker i morgondagens tidningar. Så jobbar inte vi, vi ser mer långsiktigt.

Det är uppenbart att vare sig Magnusson eller Fridolin ser det paradoxala – eller komiska – i att Fridolin uttalar dessa ord samtidigt som han poserar och låter sig fotograferas i en tidning som inte har någon som helst ambition att ställa några tuffa frågor.

Gustav väljer bland kläderna som ligger uppradade på soffan inför fotograferingen. […] Istället för en proper, tråkig ”slipsnisse” står där en skön kille som lika gärna kunder vara en kompis. Han känns mänsklig, som en av oss, och han behandlar oss som jämlikar trots att han faktiskt är en av Sveriges mäktigaste politiker.

[…]

Det är en solig och varm sensommardag i Stockholm, och fotografering, klädbyte och bärande av utrustning genom stan tar på krafterna. Vi turas om att bära den tyngsta väskan mellan olika platser, och under tiden som Gustav poserar framför kameran svarar han på frågor och berättar om sitt liv, sin karriär och sina mål.

[…]

– Jag har svårt och förstå de som eftersträvar att bli offentliga.

På frågan var han kommer att befinna sig om tio år svarar Fridolin: ”Jag tror att jag i bästa fall gjort skillnad i en regering…”

Skulle något annat partis representant kunna uppvisa motsvarande maktambitioner utan att det poängterades av landets journalister.

Av någon outgrundlig anledning finns det fortfarande ett oskuldens skimmer kring Miljöpartiet. Åtminstone om media får bestämma.

Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är nr 3, september 2011

Read Full Post »

VAD MOTIVERAR de fyra kandidaterna till Vänsterpartiets partiledarpost? Ingenting tydligen.

”De fyra partiledarkandidaterna är överens om det mesta. Det säger de sig vara överens om”, som Erik Magnusson så träffande beskriver det i Sydsvenskan.

Några politiska skillnader vill man inte erkänna:

– Det här är inget vägval för partiet. Det handlar om politiska nyansskillnader, säger Jonas Sjöstedt.

– Vi har lite olika bakgrund och profil, bara på så sätt är det ett vägval, säger Hans Linde.

– Det är lite av en lucia­uttagning. Vi ska sitta och le vackert och se sympatiska ut, ironiserar Ulla Andersson.

Och när det gäller ideologi blir det inte heller mycket tydligare.

Rosanna Dinamarca kallar sig ”socialist, feminist och antirasist”. Jonas Sjöstedt är ”vänstersocialist, feminist och ekologist”. Hans Linde är ”socialist och feminist” medan Ulla Andersson är ”feminist och socialist”.

Ingen lär bli mycket klokare av detta.

Och deras motivering för att över huvud taget ställa upp och kandidera?

”Jag bestämde mig för att ställa upp i partiledarvalet sedan min pojkvän frågat om jag inte skulle ångra mig annars”, säger Hans Linde.

”Ja, min dotter sade samma sak. Du ska göra det!”, säger Ulla Andersson.

Så låt oss nu sammanfatta detta:

1) Ingen vill erkänna några sakpolitiska skillnader överhuvudtaget.

2) Alla är socialister, feminister – och får man anta – antirasister, ekologister och vänstersocialister.

3) Och deras främsta motivering tycks vara pojkvänners och döttrars önskningar.

Detta låter mer som fyra personers gigantiska egotripp. Fyra personer utan några starkare politiska övertygelser än vad som anses vara politiskt korrekt inom partiet just nu.

Vad är poängen med att låta fyra partiledarkandidater åka land och rike runt om de inte ens orkar eller vill diskutera politiska och ideologiska skillnader?

Vilken sorglig samling politiker man har lyckats rafsa ihop. Är det verkligen detta vänstrpartisterna hade förväntat sig när man dumpade Lars Ohly?

Övrigt: De två nedre citaten är från pappersupplagan av Sydsvenskan den 20 september 2011.

Read Full Post »

I VALET 1964 lyckades president Lyndon B. Johnson utmåla sin republikanske utmanare Barry Goldwater som politisk extremist.

Mest berömt blev tv-reklamen ”Daisy Girl”. I filmen räknar en liten flicka bladen på en blomma. Motivet glider över till att bli en nedräkning inför avfyrandet av en atombomb.

Goldwaters slogan i valkampanjen, ”In your heart, you know he’s right”, kom att framgångsrikt parodieras av demokraterna: ”In your guts, you know he’s nuts”.

Andra varianter var ”In your heart, you know he might” (d.v.s. trycka på knappen och avfyra kärnvapen mot Sovjetunionen). En annan var ”In your heart, he’s too far right”.

Demokraterna var rädda att lågt valdeltagande skulle gynna republikanerna. Av den anledningen använde man: ”Vote for President Johnson on November 3. The stakes are too high for you to stay home.” Två andra slogans var: ”All the way with LBJ” och ”LBJ for the USA”.

Övrigt: Tidskriftsomslagen är från The Saturday Evening Post den 24 oktober 1964 (nedersta) och 31 oktober 1964 (översta).

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »