MAN MÅSTE beundra Gustav Fridolins och Miljöpartiets förmåga att segla genom media utan att stöta på något större motstånd.
Nu senast en formidabel lovefeast när chefredaktör Calle Magnusson intervjuade Gustav Fridolin i Metro Student Magazine.
Politik idag handlar för mycket om vem som kan få störst och bäst rubriker i morgondagens tidningar. Så jobbar inte vi, vi ser mer långsiktigt.
Det är uppenbart att vare sig Magnusson eller Fridolin ser det paradoxala – eller komiska – i att Fridolin uttalar dessa ord samtidigt som han poserar och låter sig fotograferas i en tidning som inte har någon som helst ambition att ställa några tuffa frågor.
Gustav väljer bland kläderna som ligger uppradade på soffan inför fotograferingen. […] Istället för en proper, tråkig ”slipsnisse” står där en skön kille som lika gärna kunder vara en kompis. Han känns mänsklig, som en av oss, och han behandlar oss som jämlikar trots att han faktiskt är en av Sveriges mäktigaste politiker.
[…]
Det är en solig och varm sensommardag i Stockholm, och fotografering, klädbyte och bärande av utrustning genom stan tar på krafterna. Vi turas om att bära den tyngsta väskan mellan olika platser, och under tiden som Gustav poserar framför kameran svarar han på frågor och berättar om sitt liv, sin karriär och sina mål.
[…]
– Jag har svårt och förstå de som eftersträvar att bli offentliga.
På frågan var han kommer att befinna sig om tio år svarar Fridolin: ”Jag tror att jag i bästa fall gjort skillnad i en regering…”
Skulle något annat partis representant kunna uppvisa motsvarande maktambitioner utan att det poängterades av landets journalister.
Av någon outgrundlig anledning finns det fortfarande ett oskuldens skimmer kring Miljöpartiet. Åtminstone om media får bestämma.
Övrigt: Tidskriftsomslaget ovan är nr 3, september 2011
the Campaign Dossier 
”Jag tror att jag i bästa fall gjort skillnad i en regering…”
Det där är väl vad vem som helst skulle kunna säga utan problem. Det måste ju vara det som alla som håller på med politik strävar efter speciellt om man är partiledare. Det vore snarare tjänstefel av en partiledare att inte ha den ambitionen.
Hej!
Du har naturligtvis rätt. alla partier måste sträva efter regeringsmakt.
Men min poäng var snarare att Miljöpartiet och deras språkrör behandlas på annat sätt av media än andra partier och deras representatnter.
De uppfattas som mer ”äkta” och ”vanliga”. De granskas inte på samma sätt och de bedöms mildare av media. Och därmed kan de också komma undan med mer.
Media ser sig själva som granskare. Därför borde de också granska MP.
mvh/Ingemar
Den rollen har dom tappat för länge sedan.
Hej!
Du har en poäng. Ofta springer de mer i flock och upprepar varandras slutsatser.
mvh/Ingemar
[…] Undersökningen har inte gått in på frågan om hur partisympatierna påverkar journalistiken. Men det är uppenbart att Miljöpartiet under lång tid nu undgått hård granskning. I vissa fall blir resultatet direkt komiskt. […]