KRIS: Att partisekreterare Ibrahim Baylan (S) skulle avgå var en no-brainer. Frågan var bara när och hur.
I sitt öppna avgångsbrev skriver Baylan om sina motiv för sin avgång;
Motiven är flera. För det första, och kanske den viktigaste utgångspunkten för partiet, är att jag vill medverka till att vi får en jämställd partiledning. Vi ska i partiets ledning ha en kvinna och en man. För ett feministiskt parti är det en självklarhet.
Han får det att låta som om han hade haft en chans att behålla posten om han hade stannat. I realiteten väljer han att avgå istället för att tvingas bort.
Som det är nu finns det bara män som kandiderar till partiledare. Och partilogiken säger då att partisekreterarposten är säkrad för en kvinna.
Men vad man gör verkar vara mer ämnat att försvaga partiet än stärka det.
Starka partiledarkandidater blockeras av ännu starkare partidistrikt. Övriga politiker verkar vara förlamade. Ingen bedriver längre någon politik. Och män kan inte bli partisekreterare därför att de inte är … ja, kvinnor.
Borde det inte vara bättre om partiet fokuserade på att skapa ett starkt team istället för att försöka tillfredställa alla särintressen?
the Campaign Dossier 
Kommentera