BÖCKER: I år kom Kalle Lind ut med boken Proggiga barnböcker: därför blev vi som vi blev som är en rolig redogörelse av 1970-talets vänsterpropaganda för barn.
Många av böckerna kom ut på ansedda bokförlag och författarna hymlade inte med sin beundran för socialismen i Sovjetunionen, Kina eller t.o.m. Nordkorea.
Många av propagandisterna – barnboksförfattare eller inte – kunde utan några större problem fortsätta att avancera på karriärstegen utan att behöva lida något avbräck för sitt stöd för dessa mördarregimer.
Är det någon som överhuvudtaget ens har behöva be om ursäkt för sitt medlöperi? Knappast.
I tidningen Nya Upplagan (december 2010) ger Lind exempel på hur det kunde låta.
1969 regisserade Suzanne Osten – med tiden en av Sveriges internationellt mest erkända regissörer – den revolutionära gruppen Fickteatern i ”Ett spel om plugget” (utgiven i bokform, ”Spelet om plugget”, Rabén & Sjögren, samma år). [Sven] Wernström var för övrigt den mest aktive av alla socialistiska barnbokspropagandister; bara åren 1971-74 gav han ut femton (15!) olika barn- och ungdomsböcker med en uttalat politisk agenda. Fickteaterns tre skådespelare for runt till tjugoen svenska skolaulor och uppmuntrade med pjäsen eleverna att bilda elevråd, skolka från den obligatoriska morgonandakten, sluta hyckla kring sexualitet, stödja FNL och ifrågasätta all borgerlig skit adjunkterna och magistrarna matade dem med.
Som så ofta när man sätter sej i tidsmaskinen slås man av vilka förskjutningar som har skett sen dess. Å ena sidan förstår man av pjäsen att eleverna 1969 inte sa du till sina lärare. Å andra sidan kunde en teatergrupp kuska runt för kulturbidrag och öppet uppmana till revolt.
Tom: Fröken, fröken!
Lottie: Ja, min lille vän?
Leif: Vilka är världens stora problem idag?
Lottie: Tja… hunger, analfabetism, massjukdomar.
Tom: Var finns dom?
Lottie: I uländerna förstås.
Leif: I Kina? Svälter dom i Kina?
Lottie: Nej, det gör dom väl inte.
Tom: I Nordkorea?
Lottie: Nej, det har jag inte hört.
Leif: Är dom analfabeter på Kuba?
Lottie: Nej, inte precis.
Leif: Alla problem
Tom: som hela världen talar om i dag
Leif: varför finns inte dom
Tom: i dom där socialistiska
länderna, fröken?
Leif: Fröken?
Tom: Fröken?
Leif: Fröken?
Lottie: Avsågad.
the Campaign Dossier 
”Är det någon som överhuvudtaget ens har behöva be om ursäkt för sitt medlöperi?”
(…) ens har BEHÖVA be om ursäkt (…)
Det är nog lättare att räkna pengar – än att skriva svenska!
Skomakare! Bli vid din läst -eller snarare Last, kanske?