Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

VAL 2010: Inget parti har monopol på vare sig väljare eller sakfrågor. Jan Björklund (FP) visar tydligt att Folkpartiet inte tvekar att försöka ta över andra allianspartiers hjärtefrågor.

Folkpartiet har insett att de mindre partiera inom Alliansen aldrig kommer att kunna växa om man inte börjar markera skillnader.

Och man har insett att väljarna knappast finner det mödan värt att rösta på ett av de mindre partierna inom Alliansen om alla de fyra regeringspartierna ändå bara tänker, tycker och låter som varandras kopior.

Folkpartiet har därför bestämt sig för att ha som strategi att markera tydliga skillnader och våga ta öppen strid även mot andra borgerliga partier.

När det var Jan Björklunds tur att intervjuas av Peter Lindholm i tisdagens Metro var det uppenbart att Folkpartiet är ute efter en av kristdemokraternas hjärtefrågor.

En av de viktigaste frågorna är äldreomsorgen. Det finns mycket att uträtta där för att lyfta kvaliteten. Jag stör mig också på åldersdiskrimineringen. Det är en ständig jakt på föryngring och ungdomar. Vi behöver nog snarare en attitydförändring, men jag och (integrations- och jämställdhetsminister) Nyamko Sabuni har diskuterat om det inte borde formuleras skarpare i diskrimineringslagen.

Kvaliteten inom äldreomsorgen? Åldersdiskriminering? Skarpare diskrimineringslag? Det är nästan ord för ord tagit från Kristdemokraterna.

Försvaret har av tradition varit en av moderaternas kärnfråga. Och idag markerar Björklund – och inte för första gången – när det gäller den svenska försvarspolitiken. (Dessutom gör Björklund detta i Svenska Dagbladet som kallar sig ”obunden moderat”.)

Jan Björklund (FP): Att försvara Sverige är själva kärnan. Det gäller hela hotskalan och ytterst ett invasionsförsök. Därför måste vi ha förmåga att mobilisera resurser även mot mer storskaliga hot. Våra grannländer gör ett återtag och det bör vi också göra. (…)

Claes Arvidsson, SvD: Behövs det mer resurser till försvaret?

JB: Det är möjligt. Men den materiel som är stommen i FP:s nya försvarsstruktur finns redan och att inte skrota ut den utgör den stora kapacitetsskillnaden.

Dessutom ska försvaret få behålla eventuella överskott. Tänk också tanken vad det innebär av lägre kostnader att försvaret får färre heltidsanställda.

I tredje hand är jag beredd att diskutera ökade anslag.

CA: Summerar inte FP:s förslag till ett underkännande av den förda försvarspolitiken?

JB: Ja, det är ett underkännande av den doktrin som har varit vägledande. Jag ska också gärna säga att vi har varit delansvariga, men nu gäller det framtiden.

CA: Och vad säger försvarsminister Sten Tolgfors?

JB: Vi har olika syn.

Det syrliga svaret från försvarsminister Sten Tolgfors (M) lät inte vänta på sig. Aftonbladet satte rubriken Alliansen i öppet krig om försvarspolitiken.

Read Full Post »

SLAPPHET: ”Alla har blivit chockade när nyheten i media om att en s-politiker i Stockholm blev anhållen, och senare häktat, misstänkt för människorov, slog ner. Men inte jag.”

Så inleder Moissis Nikolaidis, socialdemokratisk kommunpolitiker i Stockholm, en artikel Newsmill.

Det är verkligen mycket olyckligt att partiet inte tagit alla anklagelser om odemokratiska metoder, som man använd för att nå fram, på allvar. (…) Det är mycket olyckligt att ingen från partiledningen undrat varför jag krävde att han inte borde finnas på en framskjuten plats och varför jag inte fick vara med och ta det politiska ansvaret.

Jag är skyldig detta inlägg till alla som tycker att den islamiska fundamentalismen växer allt starkare i våra områden, med allt vad det innebär för oss. Och inte minst för våra muslimska vänner som, bara för att opponera mot Nalin Pekgul, sagt att den bilden som hon beskriver stämmer inte alls stämmer, när till och med små barn vet att det är sant. (…)

Uppenbart har socialdemokraterna problem att hålla rent från extremism inom sitt eget parti. Detta verkar vara en sjuka som man delar med andra partier.

Nalin Pekgul har tidigare varnat sitt eget och övriga partier för den politiska extrema islamism som breder ut sig i Sverige. Inte för att någon verkar lyssna.

Bara för några dagar sedan var det Centerpartiets tur. Igen, är man böjd att säga. Det är nämligen inte första gången partiet har problem med antisemitism. 

Vad finns att göra? Moissis Nikolaidis har en rad kloka råd att ge i frågan;

Det är faktiskt mycket anmärkningsvärt att en toppolitiker i ett demokratiskt land och i ett demokratiskt parti kan ha en sådan relation med en ambassad som företräder en totalitär stat.

Som en person med rötter i Grekland skulle jag ha svårt att föreställa mig att under den tiden som Grekland hade diktatur, och alla partier i Sverige var involverade tillsammans med exilgrekerna i Sverige i kampen för demokrati i Grekland, så skulle en politiker av grekiskt ursprung ha en bra relation och ett samarbete med den Grekiska ambassaden och samtidigt skulle göra karriär i en svensk politisk parti.

Många av de invandrare som kommer till Sverige, kommer från länder som saknar demokratisk tradition. Många kommer från hedersrelaterade kulturer och för med sig en del av den kulturen i sitt nya land. Många vet också att, om dessa värderingar blir offentliga, så har de inte någon möjlighet till en politisk karriär i ett västerländskt samhälle som Sverige. Därför döljer man dessa värderingar och ibland med viss framgång. Ibland misslyckas man med att dölja sina värderingar. Ett klassiskt exempel är när ordföranden i Sveriges muslimska förbund Mahmoud Aldebesom skulle kandiderade till riksdagen för Centerpartiet. När han krävde sharialagar för våra muslimska vänner i Sverige, avslöjade han sina värderingar och petades bort. (…)

Partiet kommer att skadas om man hanterar frågan felaktigt och inte minst låter det lilla ”gänget” kring honom ha kvar inflytande. Jag är faktiskt mycket orolig, för hanteringen har än så länge inte varit den bästa tänkbara.

Men det som jag verkligen vill säga till alla politiska partier är följande:

Alla partier vill öka invandrarnas inflytande, delaktighet i politiken och är ute efter invandrarnas röster. Deras ”stress” över att ha invandrare med på sina listor gör ibland att omdömet brister. Kraven är låga och en och annan person med fel värderingar får politiska uppdrag eller hamnar i demokratiska församlingar. (…)

Lösningen på frågan är mycket enkelt: ställ samma krav på invandrarpolitikerna som man ställer på svenskarna.

Klokt skrivit.

Frågan är bara om Socialdemokraterna och övriga partier vågar lyssna till råden. Eller kommer man att istället försöka skjuta problemen ifrån sig (inte minst nu i valtider).

Troligtvis är rädslan för att bli anklagad för att vara rasist alltför stor. Lägger man sedan till att väljare med utländsk bakgrund är en mycket stor målgrupp för alla partier får man en situation där problemen lätt sopas under mattan.

Läs mer: Läs om turerna kring kidnappningsförsöket i Stockholm i Expressen den 10, 11 och 12 maj. Om antisemitismen i Vänsterpartiet. Exempel på antisemitism inom Socialdemokraterna i Skåne och i Malmö.

Read Full Post »

SOCIALA MEDIER: ”Gullan på bloggen Total­styrelsen har rört upp dammet på Socialstyrelsen. Hon har synpunkter på det mesta – från vårdfrågor till chefernas ledarstil. Nu vill ledningen att alla enheter diskuterar takhöjden inom myndigheten.”

skriver den fackliga tidningen ST Press om den anonyma bloggaren ”Gullan” som använder fiktiva karaktärer som t.ex. Måns, Bill och Bull, Prusselluskan, Bamse, Snorkfröken och Lilla My i sin blogg. 

Tydligen har många chefer känt sig träffade över satiren. Generaldirektören Lars-Erik Holm ”känner igen sig själv som Måns, vilket han tycker är okej, men säger att andra som figurerat i bloggen blivit ledsna. Det finns ju inte heller någon möjlighet att bemöta kritiken, påpekar han”.

Frågan är varför cheferna överhuvudtaget känner sig så hemskt upprörda över bloggen. Med tanke på att inga riktiga namn används beror det antagligen på att bloggen uppenbart sätter fingret på just ömma punkter och otrevliga sanningar.

Nu har ”Gullan” ställt sig i ”standbyläge”. En kommentar i det sista (senaste?) inlägget verkar vara typiskt för hur bloggen har uppfattats;

Vart ska du Gullan? Denna blogg har roat mig mycket och jag hoppas den blir kvar. Framför allt behövs en röst för oss statstjänstemän som riskerar att hängas ut av journalister varje dag på jobbet. 

I slutändan har vi bara gjort ett jobb som har dirigerats uppifrån. Civilkurage? Det går inte att ha i svensk myndighetstjänst. Whistle-blowers är medias älsklingar i två veckor för att sedan förpassas till anonymitet och lätt straffas ut av den arbetsgivare som just borstat av sig en skandal. Var återfinner vi idag en svensk whistle-blower på en hög post i Sverige? Jag vet svaret. Gör du? 

Om Gullan skulle avslöja sin identitet så kommer journalisterna ömsom hylla, ömsom kritisera henne. Efter några veckor när stormen är över kommer Gullan att upptäcka att hon inte längre blir tillfrågad i några frågor på jobbet. Chefer litar inte på henne och kollegor törs inte stödja henne öppet. (…)

Nej Gullan, du gör ett utmärkt jobb. Synd bara att det är du som ska göra jobbet när det finns en hel yrkeskår som borde göra rätt för sin lön!

ST Press har gjort en längre intervju via e-post med ”Gullan” som är värd att läsas i sin helhet. Ett litet utdrag;

Om att vara anonym:

Det skulle vara omöjligt tt vara öppet kritisk på Totalstyrelsen – förutom möjligtvis när det gäller vissa detaljfrågor. Anonymiteten är en förutsättning för bloggens existens.

Samtidigt är anonymiteten ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin sig. Vad jag vet är det ingen som känner till vem Gullan är. Jag har hört en del spekulationer, men många uttrycker att det är bäst att det inte kommer fram.

Om att peka ut personer som inte kan bemöta kritiken:

Jag tycker inte att mina inlägg är utpekande mot några andra än höga chefer. Jag försöker upprätthålla att bara vara ”utpekande” (dvs indirekt i sagans form) kritisk mot högre chefer, som jag anser får tåla det. Enskilda medarbetare ska inte behöva känna sig utpekade i en anonym blogg. Tonläget har kanske någon gång blivit lite hög i kommentarsfältet, men egentligen bara mot dem som gett sig in i leken. Pratarbetare hoppar ibland in och vispar runt och blir sedan upprörda över att de får mothugg. Det känns inte som en särskilt ömmande situation.. Det har krävt en hel del eftertanke vid publiceringen av kommentarer att försöka hålla denna linje. Kanske har jag inte alltid lyckats.

Read Full Post »

OMSLAG: För alla med intresse för tidningsdesign kan rekommenderas ett bildspel om Tidningen Vi. På dessa tjugotvå bilder kan vi se några av tidningens omslag från första numret 1912 och fram till 2008.

På hemsidan finns en sammanfattning som beskriver tidningens historia från 1910-talet.

I mars 1913 gav Kooperativa Förbundet, KF, ut första provnumret av Konsumentbladet, Vi:s föregångare. Det var ett enkelt, fyrasidigt blad med ledare, artiklar, kåserier, en novell och recensioner. Konsumentbladet skulle bli en ”tidning för kooperation och huslig ekonomi”. Prenumerationsavgiften bestämdes till 90 öre/år för kooperationens medlemmar och för övriga till 1 krona/år. Upplagan var 40 000 ex och tidningen kom ut en gång i veckan.

Read Full Post »

VAL 2010: Sifo:s opinionsundersökning visar att Alliansen närmar sig De Rödgröna.

Men det förutsätter att man räknar med Kristdemokraterna i regeringspartiernas siffror och i denna mätning hamnar partiet under riksdagens fyraprocentspärr.

De Rödgröna får 49,3 % och Alliansen hamnar på 46,2 % i denna majmätning. Det är en skillnad på 3,1 %

Men räknar man bort Kristdemokraterna (som bara får 3,5 %) hamnar Alliansen på endast 42,7 %. En skillnad på 6,6 %.

Kristdemokraterna kommer sannolikt att klara fyraprocent när det väl blir val. (Och dessutom ligger ovanstående förändring inom felmarginalen och skall därför tas med en nypa salt.)

Antalet kärnväljare ligger för Kristdemokraterna någonstans mellan 4,0 % och 4,5 % och kommer att kunna mobiliseras med hjälp av en väl genomförd valkampanj.

Och skulle det visa sig att partiet får problem kommer vissa borgerligt sinnade väljare att taktikrösta på partiet för att garantera att partiets övriga röster inte går förlorade. 

Två andra partier har också stora problem enligt Sifomätningen.

Vänsterpartiet med 4,3 % (-1,1 %) hamnar också mycket nära fyraprocentspärren. Och Sverigedemokraterna skulle inte klara att ta sig in i riksdagen med sina 3,5 % (-1,4 %).  

Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsmätningar, konstaterar att ”det behöver inte vara någon fara för KD eller V. Men visst har KD ett imageproblem och V lyfte inte trots exponeringen under deras kongress”.

Read Full Post »

VAL 2010: Tidningen Vi har gjort en intressant intervju med Fredrik Reinfeldt (M) som berör hans människosyn och tankar kring ideologi, psykologi och antiintellektualismen i det offentliga samtalet.

Reinfeldt berättar bland annat att han använder sig av Sigmund Freuds idéer om försvarsmekanismer för att kunna hantera stressen i politiken.

I samtalet gör författaren Jerker Virdborg också en rad intressanta observationer om statsministerns framtoning och person. 

I hans händer har Moderaterna försökt positionera sig som ett mittenparti vilket fått stora konsekvenser för den svenska blockpolitiken. Men skepsisen hos många väljare lever kvar. Visst, tycker man, Reinfeldt är bra mycket mer mänsklig än den generation moderater som Carl Bildt omgav sig med, men man litar ändå inte på honom. (…)

I denna nyliberala rörelse var Fredrik Reinfeldt själv en viktig aktör. I boken ”Det sovande folket” från 1993, som han skrev 28 år gammal, finns ett antal utmanande formuleringar som han näppeligen skulle använda idag.

Exempel: ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

Virdborg konstaterar att Reinfeldts egen förklaring till att han nu tar avstånd från denna typ av formuleringar låter förvirrande likt vanligt politiskt spin

Fredrik Reinfeldt brukar nu för tiden förklara texten som ett sätt att ena ett då djupt splittrat ungdomsförbund, men boken skadar honom troligen fortfarande allvarligt. Och misstron lär han, och Moderaterna, få leva med. (…) 

Huvudintrycket av Fredrik Reinfeldt är att han då och då faller in i liksom inrepeterade svar. Spontanitet ingår inte riktigt i hans register. Och hans försiktighet kan stundtals kännas defensiv, på gränsen till otydlig. Men han är hela tiden allvarlig och psykologiskt insiktsfull. Hans svar tycks klarsynta och det finns inga skäl att betvivla hans människoengagemang. (…) 

Till viss del handlar Reinfeldts populäritet säkert också om just hans person. Han verkar allmänt kapabel, talar sakligt och uppträder respektfullt, om än stelt. Hårda invändningar mot Reinfeldts politik saknas dock inte. Många inom oppositionen skulle nog medge att regeringens åtgärder för att minska antalet förtidspensionärer varit av godo. Men, poängterar man – och här har man säkerligen en majoritet av väljarna med sig – man gör inte människor mer arbetsföra genom att förstöra deras ekonomi. Och vidare, ifall man sänker skatterna alltför mycket så urholkas den välfärd som även Reinfeldt ställer sig bakom. Klyftorna vidgas. Moderaterna är inget mittenparti. Och viktigast av allt – Reinfeldt har inte lyckats bekämpa arbetslösheten. Igen: Arbetslösheten. 

Om just detta kommer årets valrörelse att handla. Ifall också den djupare diskussionen om människosyn får mer plats i den svenska politiken framöver återstår att se. Först krävs kanske den grundliga förnyelse inom socialdemokratin som både anhängare och motståndare så länge har efterfrågat. 

För hur ska vi i Sverige under 2010-talet egentligen förhålla oss till den som hamnat i svårigheter? När har vi rätt till stöd? När är det synd om oss? 

När är vi faktiskt offer – och när ska vi vägra vara det? (…) Vilket ansvar för sitt eget liv har man som människa? Och vilket har samhället? (…)

De två huvudalternativen i svensk politik – Moderaterna och Socialdemokraterna – liknar i en viss belysning varandra allt mer, men samtidigt består tydliga skillnader, särskilt i synen på människan. Dessa skillnader behöver synliggöras och diskuteras, om och om igen.

Read Full Post »

POLITIK: Novus senaste opinionsundersökning bekräftar att Alliansen närmar sig De Rödgröna.

Detta tyder på att de rödgrönas strategi som tydliggjordes vid presentationen av deras skuggbudget inte riktigt fungerar.

Kombinationen att försöka sälja in högre skatter samtidigt som man försöker undvika att oroa de viktigaste väljargrupperna har uppenbart inte fungerat.

Försöken att lägga sig tillräckligt nära Alliansen samtidigt som man försöker kommunicera att politiken skall ge alla mer – speciellt de väljargrupper som man anser sig har fått det sämre under mandatperioden – har uppenbart inte övertygat.

Det är därför inte osannolikt att de rödgröna nu kommer att försöka lägga om fokus på politiken. Svårigheten att göra detta när tre partier måste bli överrens är inte lätt.

Dessutom kommer det att finnas mycket lite utrymme för var och ett av partierna att partiprofilera när de rödgröna blir allt tajtare som allians. Väljarna inser att separata utspel inte betyder något när alla tre partierna måste vara överrens.

Demoskops senaste undersökning visade att Alliansen redan gått förbi de rödgröna partierna. Den undersökningen var så pass märklig att det var svårt att se om det rörde sig om rena rama tillfälligheterna (eller en defekt undersökning) eller början på en trend.

Novus Opinions siffror verkar vara mer realistiska vilket borde var uppmuntrande för Alliansen. Fredrik Reinfeldt har redan sett möjligheten att gå till attack och sätta bilden av de rödgröna som oseriösa skattehöjare.

Alla allianspartierna ligger nu över fyraprocentspärren även om det bara är Moderaterna som går fram.

Återigen är Centerpartiet större än Kristdemokraterna vilket verkar vara mer realistiskt än Demoskops omvända siffror. Och Sverigedemokraterna är klart över fyra procent.

Riktigt överraskande är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tappar så pass mycket.

Alliansen 46,5 % (+2,3) och De Rödgröna 47,5 % (-2,5).

Moderaterna 31,2 (+3,1), Folkpartiet 6,3 (-0,1), Centerpartiet 4,9 (0) och Kristdemokraterna 4,1 (-0,7).

Socialdemokraterna 33,6 (-2,2), Miljöpartiet 8,3 (-1,4) och Vänsterpartiet 5,6 (+1,1).

Sverigedemokraterna 4,6 (+1,0).

Read Full Post »

VAL 2010: Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly intervjuas i dagens Metro. Sällan har en politikers dubbelmoral blivit så tydlig.

Intervjun inleds med en mening som lätt kan få en att tro att Tryckfels-Nisse har varit framme vid redigeringen: ”Han är beredd att bli finansminister – och han kan tänka sig att ge eliten både högre lön och lägre skatt.”

Förklaringen till denna formulering kommer när intervjun glider in på partiledarens egna fritidsintressen. Men först lite traditionell vänsterpolitik;

[F]inns det inte några privatiseringar som är bra?

Nej, jag har svårt att hitta några. En del statliga företag har kanske inte varit optimala i historien, men det har privatiserats och avreglerats för mycket. Min agenda nu är hur vi ska kunna öka det gemensamma ägandet i omfattning.

Så här långt låter Ohly precis som man kan förvänta sig. Men när intervju glider in på Ohlys eget idrottsintresse duger tydligen inte det egna partiets ideologi längre.

Ändå hejar du på ett riskkapitalbolag. Hur hänger det ihop?

[D]jurgården (…) är fortfarande en medlemsbyggd förening. Men alla idrottsföreningar har tvingats anpassa sig till en kommersialisering. Jag håller hellre på ett Djurgården – som drivs med kapitalintressen i ett aktiebolag för att köpa och sälja spelare – i allsvenskan, än en medlemsförening som ligger i division två.

Det där kan man tolka på flera sätt.

Ja, det finns en politisk dimension av det här. Det handlar om elitidrottens villkor. Utan elit kommer många tjejer och killar inte att ha drömmar om att bli en stjärna. Men utan bredd kommer den där eliten heller aldrig att växa fram. Det befrämjar varandra.

Men vi har sämre möjligheter än våra närmaste grannländer att betala bra löner till idrottsutövare på grund av skattereglerna. Det kanske är rimligt att de får särskilda villkor så att vi kan behålla en elit i Sverige.

Mer principfast än så blir tydligen inte Lars Ohly.

Och innan vi glömmer det kan påtalas att Ohly dessutom ”bor i bostadsrätt, hans barn går i privata skolor och själv har han opererats på ett privat sjukhus”.

Detta låter nästan som i gamla Sovjetunionen. Kommunistpartiets upplysta partielit måste ju få ha det lite bättre än den oupplysta massan som man under stor uppoffring skall leda till revolution och det klasslösa samhället.

Read Full Post »

TIDSKRIFT: Washington Post Company har meddelat att Newsweek är till salu.

Förra året försökte man förnya nyhetsmagasinet genom att ändra inriktning bort från ”breaking news” till mer provocerande – ofta vänsterinriktade – kommentarer och ämnen.

Vad är anledningen till tidskriftens problem? Enligt Peter Preston beror det på följande;

Why, as Newsweek‘s editor, Jon Meacham, complained recently, is The Economist bounding to more than 800,000 sales in the States when it doesn’t have to do any of the heavy lifting of sending reporters to wars? And why is The Week, no more than a superior cuttings job, now topping 500,000 with ease? (…)

Before mass television, before satellite printing and long before the internet, it needed news magazines to set a national agenda and provide a common framework of fact and perception. It needed Time and then its slightly more liberal competitor, Newsweek.

But now the national agenda rasps away on cable 24/7. Now the facts are familiar and the perceptions old hat by the time they drop on the mat. Now readers don’t want to be told what’s happened in the past seven days, but how it fits and what to think about it. They need analysis and context, in short: not old, broken news. They need The Economist.

Read Full Post »

LONDON: Storbritannien har fått en ny premiärminister. 

Vad har koalitionspartnern Liberal Democrats och Conservative kommit överrens om?

Detta står ännu inte helt klart men The Guardian lyckade fotografera några anteckningar i handen på Nick Clegg – Liberaldemokraternas partiledare – som antyder konturerna för partiernas överrenskommelse.

Av dessa kan man dra vissa slutsatser bland annat följande;

Based on an inexpert translation of the spidery script by the Guardian, it appears to begin by listing the Tories’ ”red lines” on which they are not prepared to give ground: Europe, immigration and the Trident nuclear deterrent.

It then moves on to ”AV”: the alternative vote reform to the electoral system that the Tories are now offering to put to a referendum in a bid to secure the support of the Lib Dems to form a government.

The list also includes:

• The adoption of reforms to party funding proposed by Sir Hayden Phillips but shelved by Labour and the Tories.

• Funding for opposition parties – so-called ”short money”.

• Fixed-term parliaments.

(…)

[I]t is the detail at the end of the note which is most revealing. Under the heading ”Roles” Clegg lists the two main issues as ”ratios” and ”me”.

The last three lines appear to detail the proportion of Lib Dem MPs in a Lib-Con government, as well as the share of the total number of votes for the coalition contributed by Clegg’s party.

The note appears to suggest that the party’s share of ministerial roles should be in proportion to its share of votes – approximately 39% of the total. The sheet of paper includes a series of figures evidently showing the rationale behind this claim.

The most eye-catching phrase, apparently referring to government jobs for Clegg’s MPs, comes in the final line: ”one in each dept”.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »