Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2009

10 Downing StreetKOMMUNIKATION: I Storbritannien är det nu fullt politiskt krig bland politiska bloggar och på Twitter.

Den konservativa politikern Daniel Hannan höll ett tal i Europaparlamentet som kom att få 1,1 miljoner tittare på YouTube. I talet gick Hannan till attack på premiärminister Gordon Brown;

”When you repeat, in that wooden and perfunctory way, that our situation is better than others, that we’re ‘well-placed to weather the storm’, I have to tell you that you sound like a Brezhnev-era apparatchik giving the party line.”

Det var intressant att talet inte fick någon uppmärksamhet överhuvudtaget i England. Men på YouTube genererade inslaget över 7000 kommentarer. Detta fick BBC att ta upp frågan och bjuda in två av landets tyngsta politiska bloggare – Derek Draper på LabourList och Paul Stains på Guido Fawkes´blog – för att förklara fenomenet.

Draper och Fawkes är sedan tidigare inte de bästa av vänner. Det var bl.a. på bloggen Guido Fawkes som Derek Draper avslöjades som delaktig i att smutskasta politiska motståndare.

Kriget mellan bloggarna har blivit så omfattande att BBC:s The Daily Politics t.o.m. har gjort ett reportage om striderna.

Nu har Daniel Hannan återigen hamnat i rampljuset efter att ha kritiserat det engelska NHS – det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet – i amerikansk TV.

Detta har i sin tur fått partiledare David Cameron att kritisera Hannan eftersom de konservativa är rädda för att framstå som partiet som vill montera ner NHS.

Gordon Brown och hans fru Sarah Brown har gett sig in i debatten och gett sitt stöd till NHS på en kampanj – #welovetheNHS – på Twitter som vill försvara och framhäva allt som är positivt med NHS.

Kampanjen har fått ett massivt stöd vilket naturligtvis är en anledning till att Cameron vill hålla Hannan tillbaka och Brown går på offensiven.

Paret Brown har också gett sig in i hetluften eftersom motståndarna till president Barack Obamas försök att reformera det amerikanska hälso- och sjukvårdssystemet använder det brittiska NHS som argument.

Genom att tala positivt om NHS försvarar Gordon Brown inte bara sin egen hälso- och sjukvårdspolitik utan kan nu också spinna att de konservativa är opatriotiska när man framför sin kritik utomlands.

Fallet med Daniel Hannan och Twitter kampanjen är exempel på hur teknologin driver på och kan sätta den politiska agendan. Inget av de politiska partierna vill framstå som motståndare till NHS samtidigt som alla partier vet att systemet måste reformeras.

Eller som Laura Kuenssberg på BBC:s nyhetslogg uttrycker det;

Labour is clearly enjoying this recently-rare chance to stick the knife into the Conservatives – they believe that the massive online defence of the NHS shows that they’re on the right side. The health service is tribal for them.

And the Conservative leadership is so determined not to be seen as the enemy of the health service that some of their comments today read a bit like NHS fanmail!

One recent poll showed the Conservatives and Labour equally trusted to run the health service: David Cameron doesn’t want to throw that away. But with both sides engaged in such a black-and-white argument, I wonder whether either is really achieving very much.

Read Full Post »

IMAGE: Heinrich Hoffmann var Adolf Hitlers personliga fotograf. Han träffade Hitler redan 1919 och började ta bilder av nazisterna på 1920-talet.

Den främsta uppgift blev att producera Hitler-vykort, Hitler-planscher och Hitler-böcker. Sedan nazisterna hade tagit makten 1933 ökade omsättningen och firman hade 300 anställda.

Tillsammans med exempelvis Leni Riefenstahl och den mindre kände Walter Frentz bidrog Hoffmann till att skapa en nazistisk estetik. Genom en strikt koreografering av sina bilder bidrog han till kulten kring Hitler och bilden av diktatorn som den starke och allvetande ledaren.

Steven Heller – tidigare art director på The New York Times och författare till artiklar och böcker om propaganda – har skrivit;

Adolf Hitler was not the first to embrace cinema, radio and graphic design, but he and his minions certainly mastered the fine ‘art’ of image building, what we now call branding. Initially using limited means, Hitler relied on the most outreaching communication tool of the day: photography.

(…)

Although Joseph Goebbels (…) receives the lion’s share of credit for campaigns that branded the NSDAP and the Nazi state, Hoffmann was, in fact, Hitler’s most prodigious image-maker and propagator. From the fruits of this work, he built an huge entrepreneurial business by making Hitler into a veritable commodity.

En av de mer kända bilderna är ovanstående valaffisch från 1932. Affischen är ett exempel på hur nazisterna gärna använde sig av modern propagandateknik med enkla budskap och starka bilder. Hoffmann var fotografen och stilen påminner om hur man på den tiden brukade avbilda diverse filmstjärnor.

En intressant pendang är ”Nürnberg – Schuldig!” som var en av de affischer som de allierade satte upp runt om i Tyskland efter krigsslutet.

Affisch - Nürnberg Skyldig!

Som kuriosa kan nämnas att det var i Hoffmanns ateljé som Hitler först träffade den 17-årige Eva Paula Braun som jobbade där som elev 1929.

Källa: Se även utställningen State of Deception: The Power of Nazi PropagandaUnited States Holocaust Memorial Museum.

Read Full Post »

TAL: Dagens citat är hämtat från Winston Churchills berömda tal i House of Commons den 20 augusti 1940.

Churchills tal i House of Commons 20 augusti 1940

Hitler is now sprawled over Europe.  Our offensive springs are being slowly compressed, and we must resolutely and methodically prepare ourselves for the campaigns of 1941 and 1942.  Two or three years are not a long time, even in our short, precious lives.  They are nothing in the history of the nation, and when we are doing the finest thing in the world, and have the honour to be the sole champion of the liberties of all Europe, we must not grudge these years or weary as we toil and struggle through them.

[…]

The gratitude of every home in our Island, in our Empire, and indeed throughout the world, except in the abodes of the guilty, goes out to the British airmen who, undaunted by odds, unwearied in their constant challenge and mortal danger, are turning the tide of the World War by their prowess and b~ their devotion. Never in the field of human conflict was so much owed by so many to so few. All hearts go out to the fighter pilots, whose brilliant actions we see with our own eyes day after day; but we must never forget that all the time, night after night, month after month, our bomber squadrons travel far into Germany, find their targets in the darkness by the highest navigational skill, aim their attacks, often under the heaviest fire, often with serious loss, with deliberate careful discrimination, and inflict shattering blows upon the whole of the technical and war-making structure of the Nazi power. On no part of the Royal Air Force does the weight of the war fall more heavily than on the daylight bombers, who will play an invaluable part in the case of invasion and whose unflinching zeal it has been necessary in the meanwhile on numerous occasions to restrain.

Read Full Post »

BroderskapsrörelsenPOLITIK: Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen har haft kongress i Malmö. Kongressen utmynnade bland annat i ett uttalande med spetsen riktad mot försvarsminister Sten Tolgfors (M) och Sveriges militära närvaro i Afghanistan.

Intressant är att uttalandet har många likheter med hur Vänsterpartiets utrikespolitiska talesman Hans Linde argumenterade i Aftonbladet.

Ett omständigt resonemang utmynnar i ett både-ha-kakan-och äta-upp-den-uttalande;

Sveriges regering ska kräva att FN tar över ansvaret för all utländsk trupp i Afghanistan, och göra detta till villkor för fortsatt svenskt truppdeltagande.

(Detta borde rimligtvis innebära att Broderskapsrörelsen kommer att kräva att alla allierade trupper skall lämna landet om de inte kommer under FN-flagg.)

Anna Ardin som är politisk sekreterare för Broderskapsrörelsen har sammanfattat inställningen till ”Tolgfors krigsretorik” på följande sätt:

Säkerheten: Just nu är det faktiskt lika rimligt att argumentera tvärtemot det Tolgfors gör, det vill säga att Nato:s närvaro och bombningar bidrar till att öka osäkerheten i regionen. Det finns ingen militär lösning på konflikten.

Idag finns det ingen som påstår att lösningen bara skulle handla om militära insatser. Men att påstå att militära aktioner skulle vara helt öveflödigt är direkt orealistiskt.

Man dessutom undra varför Broderskapsrörelsen tycker det är OK med svenska militära insatser under FN-flagg om militär nu inte kan spela någon positiv roll för utvecklingen. Talibanerna blir trots allt inte mer tillmötesgående bara för att militärbaskrarna är blå istället för gröna.

Demokratin: Den militära närvaron riskerar på sikt att urholka den Afghanska demokratins legitimitet.

Hur kan man vara så säker på det? Det finns inget ödesbestämt med militär närvaro. Hur soldater uppträder (om det nu är det som åsyftas) beror på om de står under ett ledarskap som kan upprätthålla disciplin och respekterar demokratiska spelregler. 

Vad man däremot kan säga med säkerhet – med utgångspunkt från Afghanistans historiska erfarenheter – är att demokratin inte kommer att överleva om talibanerna tillåts återta makten i landet. 

Kvinnorna: Nya lagar i Afghanistan urholkar kvinnornas rättigheter, bistånd och stöd till utveckling skulle göra mycket mer än militära insatser.

Detta är ännu ett av argumenten som Hans Linde (V) har använt sig av.  Är det OK om militär från USA och dess allierade stannar kvar och garanterar fortsatt bistånd och utveckling? Eller bör dessa truppor också lämna landet? Och vem skall kunna garantera ”bistånd och utveckling” om talibanerna återtar makten?

Kvinnornas situation kommer knappast att förbättras om de allierade trupperna lämnar landet. Dessutom är demokratiska rättigheter – både kvinnor och mäns – ett problem i alla muslimska länder. Att Afghanistan skall genomföra ett val är inte något övriga muslimska länder kan skryta med.

Terrorismen: Natos bombningar väcker hat och känslor som underlättar rekrytering av terrorister.

De USA-ledda insatserna i Afghanistan har också gjort det möjligt att kanalisera en del av missnöjet till mer konstruktiva saker som demokratiska val, återuppbygg av delar av landet, ökad trygghet i vissa delar av landet, nyöppnade skolor och rätten att lyssna på musik för att nu bara nämna något.

Solidariteten: Solidariteten med Afghanistans folk kommer inte nödvändigtvis bäst till uttryck genom att vi fungerar som stödpatrull till USA och Nato. I stället skall vi satsa mer på dialog- och utvecklingsarbete.

[V]i kräver att all trupp i Afghanistan – inklusive USA – skall stå under FN:s ledning! USA:s insatser i Afghanistan sker utan samordning med FN:s trupp och USA attackerar civila – utan att skyldiga bestraffas. Genom ett rakryggat försvar för FN och folkrätten skyddar vi inte bara Afghanistan, utan i förlängningen även Sveriges intressen.

Detta är typiskt svenskt. En övertro på FN:s förträfflighet. En tro på att FN alltid är garanten för allt som är rätt och riktigt sitter så djupt hos svenska politiker att det nästan har blivit en del av den svenska identiteten.

Med tanke på FN:s långa historia av korruption, misslyckade internationella insatser och återkommande handlingsförlamning är det bra märkligt att organisationen har så gott rykte.

Inbördeskriget i Rwanda – som leda till mord på en miljon människor och två miljoner på flykt – fick inte FN (inte heller USA eller EU) att agera. Serbernas framfart på Balkan stoppades först när USA ingrep. Listan på FN:s misslyckanden skulle kunna göras lång.

Trots detta är FN något politiker alltid kan ta sin tillflykt till så fort det dyker upp problem som kräver mer än bara fina ord.

För Broderskapsrörelsen som utgår från kristna värderingar borde fråga sig om det verkligen är moraliskt försvarbart att inte ingripa bara för att det inte görs under FN-flagg?   

Det är självklart att ett agerande alltid leder till någon typ av konsekvenser för omgivningen. Men detta betyder inte att passivitet skulle vara något neutralt. Att inte agera får också konsekvenser.

Passivitet är aldrig något neutralt. Att exempelvis stå och se på när någon blir nedslagen – utan att själv ingripa – kommer definitivt att leda till konsekvenser för den som blir överfallen.

Ett tillbakadragande av allierade trupperna från Afghanistan kommer att få allvarliga konsekvenser för befolkningen. Det skulle i realiteten innebära att landet återigen hamnar under Al-Qaidas och talibanernas terrorrvälde.

Broderskapsrörelsens uttalande är därför typiskt för politiker som inte vill smutsa ner fingrarna men tycker det är okey om andra gör det.  

Det är alltid lätt att sitta i Sverige och försöka konstruera moraliskt oantastliga ståndpunkter. Ståndpunkter som innebär att man antingen accepterar att USA och dess allierade får göra grovjobbet eller också struntar i konsekvenserna om de egna kraven leder till större lidande för befolkningen.

Read Full Post »

Sångaren Farhad Darya i AfghanistanVALKAMPANJ: Valrörelsen i Afghanistan är i full gång. Och enligt amerikanska NPR (National Public Radio) har presidentkampanjen många drag som påminner om ett val i väst.

”Afghanistan’s upcoming presidential election has been looking increasingly American — with posters, rallies, Web sites and music. The country’s biggest musical star is performing a series of concerts aimed at ‘rocking the vote.'”

Artisten – Farhad Darya – drog en publik på 30000 personer i Kabul. Fördelningen mellan män och kvinnor var ungefär 50-50.

Most of the young men pumping their fists in the air on the soccer field were in Western dress, — but some are more traditional. Owl Meer, who was wearing a starched, foot-high turban, brought with him a dozen of his young friends who are from a border province in the east where the Taliban is strong.

Take that, al-Qaida!

Read Full Post »

Lars Ohly (V)VAL 2010: I en intervju i Rapport meddelade Lars Ohly (V) att de Rödgröna inte kommer att bli överrens i en lång rad viktiga frågor inför valet 2010.

Under sommartalet i Gnesta blev det uppenbart att Lars Ohlys krav om tillbakadragande av svensk militär från Afghanistan kommer att vara en av de frågor man inte kommer att bli överrens om inom de Rödgröna. Socialdemokraterna har t.ex. röstat för en förstärkning av truppen i Afghanistan. 

Rapport: Vilka andra frågor är det då som väljarna inte får besked om var ni står förrän efter valet?

Lars Ohly: Jag vet inte vilka frågor vi kommer att överlåta till de olika partiernas valmanifest och vilka vi kommer att ha i en gemensam regeringsplattfrom. Min inriktning är att det är viktigt att vi inte framstår som ett parti.

Det intressanta här är varför Lars Ohly är så tydlig med att markera oenigheten mellan de rödgröna partierna. Det finns en rad förklaringar som skulle kunna belysa Lars Ohly agerande:

1. Tydlighet: Lars Ohly kan ha kommit till slutsatsen att det inte finns någon realistisk chans för de tre partierna att bli överrens i alla frågor inför valet. 

Oavsett om detta är politiskt bra eller dåligt för de Rödgröna är det alltid bättra att vara öppen och ärlig gentemot väljarna. Dessutom är det alltid bättre att meddela dåliga nyheter så tidigt som möjligt. På så sätt kan man kanske undvika alltför ihärdig och långdragen kritik om att att de rödgröna partierna är splittrade.

2. Positionering: Lars Ohly kan också ha insett att partiet möjligheter att växa ligger just i att markera tydliga skillnader mellan de tre partierna.

Vänsterpartiet måste försöka undvika att drabbas av samma problem som de tre mindre partierna i Alliansregeringen. Dessa har haft problem att hävda sig i konkurrensen med Moderaterna.

3. Politiska realiteter: Vänsterpartiet måste ha insett att Socialdemokraterna under Mona Sahlin har gått åt vänster jämfört med under Göran Persson. Vänsterpartiet riskerar därmed att tappa väljare till Socialdemokraterna.  

Det finns då två valmöjligheter för Lars Ohly. Partiet kan gå ännu mer åt vänster för att inte riskera att tappa väljare till Sahlin. Eller så försöker Ohly ta fram nya sakfrågor som skulle kunna locka fler av de vänster-mitten-röster som finns idag finns hos Socialdemokraterna.

Vänsterpartiets strategi i EU-valet och Ohlys hårda ton i sommartalet tyder på att Ohly fortsätter att föredra vänsterkanten. Lars Ohlys förstamajtal uppfattades också allmänt som en attack mot Socialdemokraterna

4. Interna problem: Kritiken mot Ohly efter det dåliga valresultatet i EU-valet gör det också nödvändigt för Ohly att höja temperaturen och visa för sina medlemmar att han står pall och vågar vara ett tydligt vänsteralternativ.

Vad kan då vara ett säkrare kort än att gå till attack mot Israel och USA?  Sommartalet i Gnesta skulle i mångt och mycket kunna vara skrivit åt de gamla partiledarna H. C. Hermansson eller Lars Werner.

En femte förklaring – till Ohlys markering i Rapport – skulle kunna vara en kombination av ovanstående fyra punkter.

Lars Ohly vill vara ärlig mot väljarna och tala om att man trots allt är och förblir tre olika partier med tre olika politiska program. Man kommer därför inte heller att bli överrens till 100 procent.

Och Ohly vill kanske också positionera partiet inom den rödgröna alliansen. Oavsett om man tar makten eller inte kommer det att vara viktigt för Ohly att kunna visa på ett gott valresultat 2010.

Att Socialdemokraterna går åt vänster gör en sådan positionering än viktigare för Ohly. Inte minst med ökad kritik inom sina egna led.

Allt tyder på att Lars Ohly och Vänsterpartiet redan har gjort sitt strategiska val. Hela deras politiska kommunikation tyder på det. Man har valt att hårdlansera sitt eget parti oavsett om detta går ut över den rödgröna alliansens möjligheter att kunna vinna regeringsmakten.

Om man kommer att lyckas eller inte hänger mycket på Mona Sahlin. Lyckas Mona Sahlin dra upp Socialdemokraterna ur sin långa politiska svacka svacka kommer det att bli allt svårare för Ohly att kunna leverera ett gott valresultat.

Risken bland vänsterpartisterna är att Lars Ohly sakta men säkert är på väg att marginalisera partiet på yttersta vänsterflanken.

Read Full Post »

HISTORIA: Ett genomgående problem med många politiska biografier och historiska översiktsverk är den skissartade behandlingen som valrörelserna ofta får.

Men för alla med intresse av just valkampanjer finns det nu hopp. Förlaget University Press of Kansas har en mycket intressant bokserie om amerikanska valkampanjer som kan rekommenderas.

Serien American Presidential Elections har hitintills betat av åtta valkampanjer från Andrew Jacksons seger 1828 till Ronald Reagans valseger över Jimmy Carter 1980.

Vindicating Andrew Jackson - Donald B. ColeParty Over Section - Joel H. SilbeyBy One Vote - Michael F. HoltMinority Victory - Charles W. Calhoun

Four Hats in the Ring - Lewis L. GouldElecting FDR - Donald A. Ritchie

    h

jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj 

1. Vindicating Andrew Jackson: The 1828 Election and the Rise of the Two-Party System (Donald B. Cole)

2. Party over Section: The Rough and Ready Presidential Campaign of 1848 (Joel H. Silbey)

3. By One Vote: The Disputed Presidential Election of 1876 (Michael F. Holt)

4. Minority Victory: Gilded Age Politics and the Front Porch Campaign of 1888 (Charles W. Calhoun)

5. Four Hats in the Ring: The 1912 Election and the Birth of Modern American Politics (Lewis L. Gould)

6. Electing FDR: The New Deal Campaign of 1932 (Donald A. Ritchie)

7. Real Making of the President: Kennedy, Nixon, and the 1960 Election (W. J. Rorabaugh)

8. Reagan’s Victory: The Presidential Election of 1980 and the Rise of the Right (Andrew E. Busch)

Read Full Post »

Talking Points Memo - The StoneZonePARTIVAL: Roger Stone är en av de mer kända – och kontroversiella – politiska konsulterna för republikanerna i USA. Han har jobbat i en rad nationella valkampanjer för Nixon, Reagan och de två George Bush.

Stone är en republikan i Richard Nixons och Ronald Reagans anda. (Han har till och med låtit tatuera en bild på Nixons ansikte på ryggen!)

I en videointervju med Talking Points Memo redogör Stone för sin (negativa) syn på George W. Bush och partiets problem och vad republikanerna måste göra för att kunna återta makten. 

Även om Roger Stone – i denna tidiga intervju efter valet – naturligtvis kan hävda att det är alldeles för tidigt att börja spekulera över vem som skall bli nästa republikanska presidentkandidat är det inte för tidigt att konstatera att partiet befinner sig i djup kris.

Ett hopp för partiet är att det nu börjar märkas ett visst missnöje med Barack Obamas politik.

En opinionsundersökning från CNN nu visar t.ex. att fler (37 %) tycker att Barack Obama har misslyckat under sina första sex månader jämfört med en motsvarande undersökning om George W. Bush (32 %) i augusti 2001. Undersökningen visar också att en majoritet tycker att presidenten har försökt lösa allt för många problem samtidigt.

Personer som Stone vill naturligtvis gärna kunna se positiva tecken på att republikanerna nu har möjlighet till att göra comeback. Inte minst med tanke på de problem som Obama har med sin hälso- och sjukvårdsreform. (Länk)

I nyhetsmagasinet Time har Michael Grunwald försökt analysera partiets problem och de ideologiska vägval man står inför.

The party’s ideas — about economic issues, social issues and just about everything else — are not popular ideas. They are extremely conservative ideas tarred by association with the extremely unpopular George W. Bush, who helped downsize the party to its extremely conservative base. A hard-right agenda of slashing taxes for the investor class, protecting marriage from gays, blocking universal health insurance and extolling the glories of waterboarding produces terrific ratings for Rush Limbaugh, but it’s not a majority agenda. The party’s new, Hooverish focus on austerity on the brink of another depression does not seem to fit the national mood, and it’s shamelessly hypocritical, given the party’s recent history of massive deficit spending on pork, war and prescription drugs in good times, not to mention its continuing support for deficit-exploding tax cuts in bad times.

Read Full Post »

Barack Obama and Robert GibbsWASHINGTON: Är det någon som undrar hur president Barack Obama lyckats förbli så populär samtidigt som landets kris är så omfattande?

En förklaring ger Michael Wolff, krönikör på Vanity Fair, i sin granskning av hur Vita huset bearbetar media.

”The Obama presidency is striving to be the most open and available in modern history (…) But what it doesn’t want to be open about is the staging itself. [T]he Obama team doesn’t want to talk about the meticulous calibration of everything to do with retailing its image and message because it is all so meticulously calibrated.”

Mycket av detta handlar om god managementkultur. I Vita hustes finns fjorton personer som servar pressekreteraren Robert Gibbs. Ytterligare 47 (!) personer jobbar med andra aspekter av media, budskap och politisk kommunikation. Det är mer än vad många av de största amerikanska företagen har på sina informationsavdelningar.

En annan anledning till att administrationen har lyckats så bra är att traditionell media befinner sig i djup kris. Och med krisen följer dåligt självförtroende. Vita huset befinner sig i den avundsvärda situationen att kunna driva media framför sig.

Sen tillkommer att Vita huset kan kommunicera direkt med de miljoner människor som under valkampanjen gav olika typer av bidrag till Obamas valkampanj.

Even before formally taking possession of the White House and pressroom, the team began to talk about keeping Obama’s much vaunted peer-to-peer network of millions of small contributors in place, of making it a central outlet of its communications strategy. The implication seemed clear: newspapers and networks had a swiftly declining market, while the Obama administration had created an audience that it could reach through its own distribution prowess and that hung on its every word (…)

In fact, it almost seems as though the Obama people have abandoned that grail of all White Houses, to bypass the mainstream media and go directly to the people, to get the message out, pure and unfiltered—which, with their millions of e-mail addresses and Twitter followers, never seemed so possible as now.

Men istället för att helt ignorera traditionell media har Vita huset valt att behandla ”dinosaurierna” som om inget har förändrats.

Courting the dinosaurs, the Obama people feed the increasingly hungry new media the scraps—and manage, mostly, to have them thankful for them.

The Huffington Post has become an ideal back door for the most partisan stuff (…) It’s as obvious and as unfiltered. ”The Times, it appears, gets soft, thoughtful, and complicated stuff. HuffPo gets the mean and simplistic,” says Michael Tomasky, The Guardian’s Washington-based American editor-at-large.

In other words, the Obama people have purchase on both established media and partisan media. [T]he Obama people are running a message across numerous spectra of purpose and subtlety and payoff. Indeed, while the Times seems reserved for the more weighty exegesis, and the HuffPo for its attacks, Politico (…) has become the prime outlet for Obama White House gossip (…).

Michael Wolffs slutord är intressanta med tanke på bilden av hur media manipulerades under George W. Bush och att media då ansågs vara alltför obenägna att granska Bush-administrationen;

They have been handed a most remarkable historical moment—in which they get to remake the media in their own image. They have the power and they are the subject. These people in this White House are in greater control of the media than any administration before them.

Read Full Post »

FacebookMEDIER: David Griner som är strateg med inriktning på sociala medier har listat sju ”dödssynder” på Facebook och andra sociala medier. Översättningen kommer från Metro.

1. Lust: Loving your customers is great, but take it slow. (Att lägga till så många vänner som möjligt kan uppfattas som desperat. Lär känna folk först. Låt de bli vänner med dig.)

2. Gluttony: Don’t bite off more than you can chew. (Många företag skaffar för många konton på olika sociala platser. Det kan bli kontraproduktivt. Välj istället platser med omsorg där dina kunder/kontakter finns.)

3. Greed: It’s hard to shake hands while you’re reaching for someone’s wallet. (Om man bara försöker sälja, ser vännerna igenom det. Om du ligger lite lågt i början kommer det leda till resultat sen.)

4. Sloth: Always avoid the temptation to “set it and forget it.” (Det är lätt att komma igång med sociala medier men en långsiktig strategi kräver närvaro regelbundet.)

5. Wrath: There are a lot of people out there itching for a punch in the nose, but you’re not the one to give it to them. (Undvik att lägga kraft på att bemöta negativ kritik som dyker upp. Satsa på att bemöta befogade invändningar.)

6. Envy: Don’t be dissuaded by other people “doing it better than you.” (Försök inte att härma andra famgångsrika företag/personer utan fokusera på det du har att erbjuda.)

7. Pride: Stay humble, rock star. (Prata inte om dig själv för mycket. Lyssna istället. Det är så du får värdefull information.)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »