VALKAMPANJ: Ännu har inte årets kyrkoval börjat synas i media.
Men det lilla som har rapporterats verkar förutsägbart följa mallen från Europaparlamentsvalet. Återigen verkar Sverigedemokraterna bli en tacksam krok för media att hänga upp sin rapportering kring.
Och precis som inför EU-valet handlar det om en illa dold rädsla för att partiet skall lyckas genomföra en framgångsrik kampanj som skall kunna lotsa partiet vidare till en valseger i riksdagsvalet 2010.
Det finns dock anledning att tro att Sverigedemokraterna inte kommer att vara lika intressant för vare sig media eller partier att fokusera på i kyrkovalet.
1. Sverigedemokraterna är nu ett loser parti.
Trots ständig rapportering i media om att partiet i EU-valet stod inför sitt stora genombrott i svensk politik och trots höga förväntningar inom det egna partiet blev valet ett misslyckande.
Vare sig media eller partier kommer längre att kunna motivera sig till att tro att Sverigedemokraterna utgör ett stort existentiellt hot mot vare sig Svenska kyrkan eller samhället i övrigt.
Ett stalltips är därför att vi kommer att få se och höra förvånansvärt lite av Sverigedemokraterna i årets val.
2. ”Ingen rädder för vargen här!”
Sverigedemokraterna sitter redan på mandat i både kyrkomötet – landets högsta beslutande kyrkliga organ – och i olika stift och församlingar. Till kyrkomötet fick partiet ett (1) mandat 2001 och fyra (4) mandat 2005.
Trots detta gick världen inte under. Men partiet har inte heller gjort något som helst politiska avtryck under åren i kyrkopolitiken.
3. Partiet saknar tydligt och professionellt ledarskap.
Sverigedemokraterna är ett betydligt svagare än vad man skulle kunna tro av medias något uppskruvade tonläge så fort rapporteringen handlar om Sverigedemokraterna.
Även uttalanden från de etablerade partierna och från främst olika kulturredaktioner får det ibland att låta som om partiet står på randen till det stora genombrottet i svensk politik. Men även om sverigedemokraterna gärna ser sig själva som Sveriges motsvarighet till Dansk Folkeparti har man lång väg kvar att vandra.
Som här tidigare har skrivits så besitter partiledningen långt ifrån den pondus och professionalitet som krävs för att förvandla partiet till en maktfaktor i svensk politik.
4. Partiet är inte intresserat av vare sig religion eller kyrkliga frågor.
Partiet kommer sannolikt att kunna förlita sig på att få lite gratisreklam om andra partier väljer att fortsätta att utmåla Sverigedemokraterna som den stora faran. Men av egen kraft är det svårt att se att partiet kommer att kunna nå några större framgångar ens i detta anonyma val.
Det är uppenbart för alla – åtminstone för de väljare som kommer att rösta i kyrkovalet – att partiet inte är genuintintresserat av kyrkopolitiska frågor. Kyrkovalet är bara en del av en strategi som man hoppas skall leda till riksdagen 2010.
Det räcker inte bara att kopiera andra partiers program för att lyckas. Det måste också finnas ett genuint intresse som går att kommunicera till väljarna. Och de väljare som går och röstar i ett kyrkoval är få men engagerade.
5. Kulturen inom Svenska kyrkan talar mot Sverigedemokraterna.
Svenska kyrkan är en organisation som alltid vill vara alla till lags. Inom Svenska kyrkan finns idag ett större intresse av att vara politiskt korrekt än en önskan om att få påverka samhället med den ”ideologiska” verktygslåda som finns i Bibeln.
Denna konfliträdsla – som ofta blandas samman med ödmjukhet – gör också att ett parti som Sverigedemokraterna har en tendens att röras ner i en allmän gryta av välvillighet.
Eller som Bertil Murray – som kandiderar till kyrkomötet för Frimodig kyrka (Uppsala stift) – uttrycker det;
Oavsett partipolitisk tillhörighet så kan det finnas goda, fina och ärliga människor som verkligen kämpar för det man tror på i det kyrkliga perspektivet. Men systemet gör att det är svårt att samverka även i enstaka frågor eftersom det uppfattas som stöd till Sverigedemokraterna som ideologisk grupp.
Med andra ord räcker det inte med att vinna framgångar i val. Man måste även vinna stort så att man kan konkurrera med de stora partierna om inflytande. Och eftersom detta inte kommer att ske kan man alltid krama ihjäl dem med sin godhet.
Piska och morot. Kärlek eller marginalisering. I det stora hela en bra strategi om man vill minimera ett (marginellt) politiskt hot.
Den positiva effekt som Sd kan uppnå om man gör ett bra kyrkoval är väl att man kommer att bli mer omskrivna i media inför riksdagsvalet nästa år när kulturvänstern, om möjligt, blir ännu mera skärrade. Svenska Kyrkan är ju i sig en tämligen maktlös och tandlös organisation så det finns liten anledning för Sd att se inflyttande där som något centralt.
Jag tycker att ni vänstermänniskor och ateister inte skall överhuvudtaget bry er om kyrkovalet !
Släck ner och gå hem. Vad är ni oroliga för,
ni bryr ju inte alls om värdlisliga frågor.
Återvänd ni till navelskåderi och Castro.
cgc
Kyrkovalet står lite vid sidan om de andra valen. En orsak, kanske den huvudsakliga, är att endast medlemmar i svenska kyrkan är röstberättigade. Massor av SD-sympatisörer har gått ur i protest just mot hur svenska kyrkan sköts rent politiskt. Det är förståeligt men ett dilemma. Med dessa kvar som röstberättigade hade SD kunnat göra ett ännu bättre kyrkoval än vad som kommer bli fallet.
Den hotbild SD framställs som är förstås bara larvig, så långt har du rätt. Det du skriver i punkt 1 om att valet (för SD får förmodas) blev ett misslyckande, ställer jag mig frågande till. Du syftar rimligen på 2005 års kyrkoval. För SD nåddes i det valet 1,7% i kyrkomötet och över 4% i Lunds stift. Det var de högsta resultaten dittills för SD i val överhuvudtaget. Det betraktades som mycket bra resultat internt i partiet.
Punkt 3. Jag antar att du fortfarande syftar på kyrkovalet. De stora partierna skickar här med enstaka undantag sina B-lag. SD tar valet på största allvar och skickar namnkunniga kandidater.
Punkt 4: ”Det räcker inte bara att kopiera andra partiers program för att lyckas.”
SD står för det i särklass mest unika kyrkopolitiska programmet i svensk politik. Vad skulle SD ha kopierat, och isåfall av vem?
Sammanfattningsvis: Vill man så kan man tolka ett valresultat på 49% som ett nederlag. Det ger ju inte egen majoritet. SD’s mål bör såtillvida vara precis detsamma som för alla andra partier/nomineringsgrupper i kyrkovalet – ett maximerat valresultat. Ju högre valresultat, desto större politiskt avtryck. Det låga valdeltagandet kan ställa saker på sin spets. Väldigt mycket handlar om att mobilisera väljare. Det är ingen enkel konst, men den som lyckas kommer se sitt valresultat skjuta i höjden över alla förväntningar.
”Trots ständig rapportering i media om att partiet nu stod inför sitt stora genombrott i svensk politik och trots höga förväntningar inom det egna partiet blev valet ett misslyckande.”
Att partiet blev haussat i media kan du knappast lasta SD för. Utifrån förutsättningarna gjorde SD ett fantastiskt val och allt annat än ett misslyckande; för första gången gick man framåt i ett EUP-val jämfört med det föregående riksdagsvalet och man fick ett betydligt bättre resultat än vad opinionsmätningarna tydde på och noterade det bästa resultatet i ett nationellt val för partiet någonsin. Man gick från 1,1 till 3,3 %. Hur kan det ses som ett misslyckande? Då förstår man inte att SD har allra svårast att göra sig gällande i just EUP-valet, trots att partiets motståndare försöker hävda motsatsen. För man över denna positiva trend och väger in den systematiska underskattningen av SD i opinionsmätningar och VALU är partiet med marginal inne i riksdagen, givet de betydligt bättre siffror partiet har till riksdagsvalet. Redan 2006 fick SD sitt stora parlamentariska genombrott och nu gäller det bara att ta det avgörande lilla steget in i riksdagen.
Analysen att SD har blivit ett losser parti verkar helt rätt i tiden. Kyrkan är som vanligt ointressant. Vad som saknas i analysen är det uppenbara att Piratpartiet knäckte SD i EU-valet. En ren tillfällighet eller har piraterna öppnat en ny politisk fråga som engagerar revolutionärerna för flera val framöver?
Hans Holst,
Analyser av Piratpartiets inverkan på SD-resultatet saknas inte. Redan på valnatten bedömdes i SVT att ca 1/7 av de PP-röstande haft SD som andrahandsalternativ, och att PP’s hastiga frammarsch troligen berövat SD en plats i Europaparlamentet.
PP klarar sig sålänge de anses ”hippa” bland de yngre. Upp som en sol kommer bli ner som en pannkaka, förr eller senare. Den reserven SD har bland dem som valde PP i EP-valet, kommer bli mycket intressant i framtida val.
”Vad som saknas i analysen är det uppenbara att Piratpartiet knäckte SD i EU-valet.”
Trams. Inte ens om samtliga SD-sympatisörer som röstade på Piratpartiet i stället hade röstat på SD skulle det ha räckt till ett mandat för SD. Och om inte Piratpartiet varit i ropet är det inte säkert att de överhuvudtaget röstat. Det är just SD:s väljare som i större utsträckning än andra avstår från att rösta i EUP-valet. Detta visade inte minst en undersökning av partiernas kandidater som gjordes. SD stack ut ordentligt vad gäller röstskolkning i EUP-valet.
Detta är endast ett patetiskt inlägg, som egentligen inte kräver någon respons överhuvudtaget. Att förväntningarna för SD i Eu-valet var så ”enormt höga” som du beskriver dig, är en ren och skär lögn. SD, såväl som de andra riksdagspartierna visste innan valet att PP skulle knipa många röster från SD på grund av de nya lagarna. SD står för ett Sverige utan att ingå i EU, och just därför röstade inte samtliga av SDs väljare p.g.a. bristande intresse utav EU.
Kyrkovalet är dock en annan sak, och där kommer SD antagligen att knipa åt sig mycket mandat.
”Partiet saknar tydlig och professionell ledarskap”, phhh.
Jimmy Åkesson är en mycket mer kompetent och professionell ledare än många andra av riksdagskandidaterna. T.e.x. Mona Sahlin, Lars Ohly och alla andra patetiska ledare som inte kan se verkligheten.
Hoppas verkligen att SD inte kniper mandat i kyrkovalet. På fyra listor i Kyrkovalet alltså i valet till våra fädrers kyrka kandiderar för Sverigedemokraterna ifrån Värmland SD-kandidaten som inte är svensk medborgare utan norska och enligt egen utsago sjukpensionär från Bärrum. Det råder brist på kandiater från SD-partiet. När man kandiderar på detta sättet är man en officiell person och skall granskas som politiker i övrigt.
Dessutom lär denna person ha varit nominerad till EU-valet men fick inte plats på listan, detta enligt SD:aren i Forshaga Göran Olssons blogg. Märkliga fenomen på gång.
I Norge skulle det aldrig ha gått med en svensk sjukpensionär och utan norskt medborgarskap.