Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2009

damian-mcbrideSMUTSKASTNING: Premiärminister Gordon Browns närmaste medarbetare har avslöjats i en smutskastningskampanj mot konservativa partiet, deras partiledare David Cameron och hans fru.

En av initiativtagarna Damian McBride – Browns personliga ”spin doctor” – har lämnat sin post. Men skandalen har nu kommit ännu ett steg närmare 10 Downing Street när det har avslöjats att även Labour partiets ”General Secretary” Ray Collins satt ordförande på ett möte där den internetbaserade smutskastningskampanjen skulle diskuteras.

Kampanjen skulle dirigeras av McBride (även kallad ”Mad Dog” och ”McPoison”) och Derek Draper som är ansvarig för Labours internetkampanjer. Tanken var att rykten och medvetna lögner skulle spridas från en nyetablerad webesite Red Rag.

Även Charlie Whelan – även han f.d. spin doctor till Brown, numera pressansvarig på fackföreningen Unite – är inblandad. 

Den som avslöjade hela skandalen var Paul Staines som driver Guido Fawkes’ blog, Storbritanniens mest lästa politiska blog. 

I en krönika för The Spectator berättar Staines om alla turer fram till avslöjandet medan Fraser Nelson, politisk redaktör på tidningen,  redogör för om alla personliga och politiska kopplingar mellan de inblandade huvudpersonerna i denna skandal inom Labour.

I en opinionsundersökning utförd av Ipsos MORI för News of the World – en av tidningarna som var först med skandalen – visar att nästan 40 procent av väljarna säger att händelserna har skadat deras förtroende för regeringen. Detta inkluderar en av fyra Labour anhängare.

Julia Clark, ansvarig för politiska undersökningar på Ipsos MORI, säger följande;

Although we know trust in politicians is low to begin with, it appears that this incident has reinforced the public’s distrust of the government.

Read Full Post »

i-takt-med-tiden-kjell-ostbergnar-vinden-vande-kjell-ostbergSTATSMINISTER: Andra delen av historikern Kjell Östbergs Olof Palme biografi har recenserats av kulturjournalisten Per Svensson.

Första delen ”I takt med tiden” kom ut 2008 (Leopard förlag) och Augustnominerades. Andra delen – ”När vinden vände” (Leopard förlag) – tar upp Palmes år som partiordförande och statsminister mellan åren 1968-1986.

Per Svensson;

Övertygande visar han [Kjell Östberg] hur Palme imponerande länge lyckades dölja sina egna, partiets och den svenska modellens fortlöpande terrängförluster bakom fyrverkerier av reformer (många av dem för all del destruktiva), internationella engagemang, spektakulära utspel och glänsande tal.

Till och med när tiden var på väg att springa ifrån Olof Palme förmådde han på något sätt ändå göra den till sin. Han lät sig formas av den – men lyckades också åtminstone i viss utsträckning bidra till att forma den. Det är biografins bärande tes.

Read Full Post »

lifeLife behöver knappast någon närmare presentation för alla som älskar foto och bildjournalistik. Tidningen existerar inte längre men det gör alla bilderna, plus många nya.

”LIFE and Getty Images, the two most recognized names in photography, have joined forces to provide you instant access to millions of breathtaking photographs – for free”.

Håll till godo.

Read Full Post »

thomas-ostros-sKRISBUDGET: Vem vann? Mycket av budgetdebatten har i media fått utformningen av en batalj mellan finansminister Anders Borg och socialdemokraternas ekonomiska talesman Thomas Östros.

Förutom dessa två är det bara Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster som har kommit fram i debatten. Och detta mycket för att han har framhävt att Anders Borg låter mer socialdemokratisk än vad Socialdemokraterna själva gör.

Även om Anders Borg inte kommer att erkänna det är detta säkert en kritik han välkomnar. Det ligger nämligen helt i linje med den ompositionering till de Nya Moderaterna som partiet har genomfört under Fredrik Reinfeldt. Att låta och agera som en socialdemokrat har varit en framgångsrik strategi för att kunna dominera mitten i Sverige.

Var de övriga partiernas ledare eller talespersoner har hållit hus kan man fråga sig. Det har säkert varit en medveten taktik från de borgerliga partierna att låta Borg föras deras talan. Detta är säkert klokt ur ett regeringsperspektiv men knappast om man ser det strikt utifrån de individuella behov av att synas som de övriga partierna har.

Än mer märkligt är att Miljöpartiet och Vänsterpartiet håller en sådan låg profil. Eller är det helt enkelt så att media tycker det är intressantare med en Borg mot Östros match? Andra partier göre sig ej besvär?

Man kan konstatera att Thomas Östros gjorde bra ifrån sig i riksdagens budgetdebatt medan Anders Borg verkade klara sig bättre i efterkommentarerna.

Det är uppenbart att Östros är en av de få lysande stjärnorna inom sitt parti. Östros har mycket av det som Mona Sahlin saknar. Han har förmåga att kommunicera partiets politik på ett enkelt och engagerat sätt.

Om Sahlin misslyckas i valet 2010 är det inte osannolikt att socialdemokraternas nya partiledare kommer att heta Thomas Östros

Read Full Post »

sydostranBLEKINGE: Om det hade existerat ett pris för exceptionell flathet inom medievärlden skulle tidningen Sydöstran vunnit guld.

När en av tidningens praktikanter (!) – Stina Berthling – gjorde ett reportage på en strippklubb i Göteborg blev hon hotad med att både utsättas för våldtäkt och mord av ägaren.  Allt finns på band.

Trots detta vill Sydöstrans ansvariga utgivare Anders Hall inte anmäla händelsen. Hall hänvisar bara till omständigheter som gör att han inte vill polisanmäla. Vilka dessa omständigheter är framgår inte.

Istället för att ta sitt ansvar föredrar Hall att praktikanten själv lämnar in en polisanmäler. Men praktikanten Berthling – som verkar ha mer koll på vad som är rätt och fel – menar att en polisanmälan inte skall göras av henne utan av tidningen eftersom hon gjorde reportaget för Sydöstran och inte var på strippklubben som privatperson.

En som har uppmärksammat fallet är kulturjournalisten Andreas Ekström och bloggen Gunilla’s travelogue. Ekström konstaterar att det är ”fullständigt irrelevant” i vilket sammanhang reportern hotades så länge detta skede i tjänsten och fortsätter syrligt;

Vad Anders Hall har för verkliga skäl till sitt beslut kan man bara spekulera i. Han kanske inte vill ha journalistik om strippklubbar i sin tidning?

Eller så är det helt enkelt så att vare sig läsare eller medarbetare kan lita på Sydöstran när det börjar blåsa lite snålt?

Read Full Post »

jobben-forstSTRATEGI: Så fort Wanja Lundby-Wedin fick fortsatt förtroende som LO-ordförande tog hon tjuren vid hornen och möte sina medlemmar.

Detta var klokt att genomgå elddopet att möta uppretade medlemmar så snabbt som möjligt. Att ha väntat skulle bara ha riskerat att känslorna istället kanaliserades på annat sätt. LO har inte råd att ta risken att det uppstår interna eller externa intriger p.g.a. en ordförande som håller sig gömd. Nu fick medlemmar möjlighet att vädra sina känslor och göra det rejält.

Detta var exakt samma strategi som premiärminister Tony Blair använde sig av inför valet 2005. Blair satte det i system att personligen möta väljarnas ilska och besvikelser över allt som New Labour ansågs ansvariga för.

Denna masochistiska strategi kompletterades i valrörelsen med ett valmanifest som var tjockt som en tegelsten.

Vad Tony Blair och New Labour ville kommunicera var att man nu var beredda att lyssna och ta till sig kritiken. Det tjocka valmanifestet var det aldrig någon som tänkte sig att väljarna skulle läsa. Dess syfte var snarare att kommunicera att New Labour fortfarande hade mycket att ge. Man ville signalera att partiet fortfarande var ideologiskt och politiskt vitalt trots alla skandaler, kontroversiella beslut och svikna förhoppningar. 

Resultatet blev att New Labour fick fortsatt förtroende av väljarna.

Men även om LO gör rätt att låta Lundby-Wedin möta sina upprörda medlemmar är frågan om man inte borde ha fortsatt med detta en tid innan man började kommunicera andra budskap till sina medlemmar.

Nu har istället Socialdemokraterna och LO skicka ett kampanjbrev till sina distrikt i vilket Mona Sahlin och Lundby-Wedin väljer att inte nämna AMF-skandalen med ett enda ord. Rätt tänkt men alldeles för tidigt!

Att gemensamt dra igång en vårkampanj innan första steget i Lundby-Wedins återrehabilitering är klar är knappast det klokaste man kan göra i dagsläget. Lundby-Wedin borde istället ägna den närmaste tiden åt att resa landet runt och möta sina medlemmar.

Nu har man snarare lyckats sätta bilden av att man lite panikartat vill lägga AMF-skandalen bakom sig.

Read Full Post »

sverigedemokraternaSTRATEGI: Det är mycket nu om Sverigedemokraterna i media. 

Redan innan Sveriges Radios Kaliber gjorde sitt ”wallraff”-reportage har det skrivits mer än vanligt om partiet. Exempelvis har Sydsvenskan haft en hel artikelserie i tre delar på kultursidan om partiet medan Riksdag & Departement (nr 11/2009) ägnade två sidor av sitt högst begränsade utrymme i sin pappersupplaga.

En rad forskningsprojekt om partiet är igång och en rad böcker om partiet är dessutom på väg.

Genomgående är att alla reportage andas en mer eller mindre öppen oro över att partiet nu står på randen av att få sitt stora genombrott i ett riksdagsval. Frågan är hur realistiskt detta är? 

Även om partiet idag står starkare än vad man gjorde 2006 är det ett parti med många problem. Det är långt ifrån säkert att man kommer att lyckas i riksdagsvalet 2010.

Inom SD gärna ser man sig själva gärna som den svenska motsvarigheten till Dansk Folkeparti. Men i realiteten befinner man sig långt ifrån deras professionalitet.

Vad Pia Kjærsgaard gjorde var att samla en liten grupp omkring sig med både ideologiska visioner, politisk fingertoppskänsla och förmåga att politiskt kommunicera sina budskap.

Få partier har varit lika skickliga på att utnyttja dagsaktuella händelser för att kunna påverka dansk politik och bilden av det egna partiet hos väljarna.

Kjærsgaard och gruppen kring henne lyckades ta ett fast grepp om partiet och med lock och pock driva partiet i en mer allmänborgerlig riktning utan att för den skull tappade sin invandrarkritiska profil.

Det är svårt att se att Jimmie Åkesson har samma kompetens i partiledningen.

Det andra som talar mot SD är att Sverigedemokraterna saknar samma karismatiska ledarskap som utmärker motsvarande partier i Europa. Hur mycket Jimmie Åkesson än försöker framstår han mer som skolpojken i kortbyxor och med slangbälla i bakfickan som har lyckats planka sig in på en fest för vuxna.

Man har säkert sett det som nödvändigt att odla en image som kan distansera partiet från deras högerextremistiska förflutna och ta udden av bilden av partiet som farligt och rasistiskt. Det har därför säkert varit ett medvetet drag att skapa en lite mjukare still åt partiledaren. 

Problemet är bara att profillösheten även avspeglar sig inom sakpolitiken.

Och här kommer vi in på partiets tredje problem. Idag är partiet i realiteten ett enfrågeparti. Invandrar- och integrationsfrågor utgör hela partiets identitet. Det är därför inte konstigare att man hittar rasister i SD än att det fortfarande finns kommunister inom Vänsterpartiet. 

Partiet har försökt råda bot på detta genom att kopiera kristdemokraternas politik på flera politikerområden. Man har också tagit de första stegen för att försöka locka över än fler socialdemokratiska väljare genom att profilera sig som ett mer löntagarvänligt och mer EU-kritiskt parti.

Men än så länge kan man inte se att detta har gett någon större effekt på bilden av partiet. Och även om man inom partiet hoppas på ett genomslag i Europa- och riksdagsvalen är det inte speciellt säkert att man kommer att lyckas även om alla inom kultur-, politik- och mediasfären tycks tro detta.

Mycket av SD framtid kommer dessutom att avgöras av de etablerade partiernas förmåga att hantera utmaningen. Och vad många inom kultur-, politik- och mediaetablissemangen inte gärna vill erkänna är att det effektivaste medlet mot partiet idag troligtvis stavas Tobias Billström.

Migrationsminister Billströms framstår som en av få politiker som har insett att det inte längre räcker med att bara peka finger åt SD och tro att man därmed kan få ner partiets röstsiffror.

Att ständigt och jämt attackera Sverigedemokraterna utan att för väljarna visa att man tar deras oro på allvar – även när det gäller integration och invandring – riskerar bara att skapa känslan hos SD:s väljare att man är förföljda eller medvetet missförstådda.

Detta skulle knappast vara en fruktbar strategi för att möta väljarnas oro kring exempelvis arbetslöshet och pensionskriser. Frågan är varför de etablerade partierna tror att det då skulle vara en framgångsrik väg när det gäller folks oro kring invandringen.

Dessutom blir det svårare för de etablerade partierna att locka tillbaka väljare från SD om man hela tiden låter som om dessa väljare inte är välkomna tillbaka.  

Politiker måste kunna visa på lösningar och inte bara peka finger och anklaga andra partier – och därmed deras väljare – för att ha fel. Speciellt inte om anklagelserna alltid görs i ett högt uppskruvat tonläge. Väljarna kan lätt få för sig att man då försöker dölja någonting.

Så även om migrationsministern aldrig kommer att erkänna det (och knappast någon annan heller för den delen) så är det hans skärpning av invandringspolitiken som alla borde tacka om Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen 2010.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »