ÖREBRO: Den stora massmediala utfallet av Moderaternas kommunala rikskonferens har varit arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins inlägg att moderater måste kunna tänka sig eventuella skattehöjningar i kristider.
I valet mellan skattehöjningar och att göra besparningar inom vård, skola och omsorg utesluter inte Littorin att det kan vara nödvändigt att behöva höja skatten för att värna det som medborgarna uppfattar som välfärdens kärna.
Ett uttalande som möjligtvis fortfarande uppfattas som kontroversiellt bland ideologiskt motiverade moderater kommer sannolikhet bara att framstå som sunt förnuft om man frågade folk på gatan.
När Moderaterna gjorde sig av med allt som skulle kunna uppfattas som tro på en högre makt ersatte man detta med en lika fast tro – gränsande till fanatism – att skattehöjningars alltid är av ondo och skall ses som en synd som man borde straffas för.
Vanligt folk har en mer sansad syn på skatter. Troligtvis utan några alltför sofistikerade ekonomiska teorier gör man bedömningen att skatter bara skall ses som ännu ett redskap bland många som måste finnas i en politikers verktygslåda. Vilket verktyg man skall använda sig av bör vara beroende av vilka omständigheter som föreligger.
Den vanlige medborgaren inser säkert också att skatter är något som den bekväme politikern gärna använder sig av för at slippa ta mer obekväma beslut om att stänga exempelvis överdimesionerade sportanläggningar i var och varannan småkommun. Tendensen att höja men aldrig våga sänka är säkert också något man lagt märke till ute i landet.
Därför kommer säkert den genomsnittlige väljaren att välkomna Sven Otto Littorins förtydligande att ”nya” moderaterna idag har en mer verklighetsanpassad syn på skattevapnet än tidigare dogmatiker i ”gamla” moderaterna.
Att kommunicera att man skall kunna höja när det finns ett absolut behov och samtidigt tala om att målsättningen är att sänka i mer stabila tider är ett budskap som knappast kommer att vara speciellt svårsålt.
Ibland är politik enklare än vad man kan tro.
Kommentera