Media: Propagandakriget mot Israel!

MELLANÖSTERN: En av de mer udda rösterna inom svensk media är tidningen Världen idag. Redan under sitt första år 2002 lyckades man publicera avslöjande artiklar som nominerades till Stora journalistpriset och vann Guldspaden.

Bland sina medarbetare har man bl.a. ”världsreportern” Ulf Nilson (känd från Expressen) och Siewert Öholm (tidigare bl.a. programledare på SVT).

Under vinjeten Media och Mellanöstern skriver bl.a. Stefan Dominique kontinuerligt om hur media bidrar till att skapa en snedvriden och anti-israelisk bild av läget i regionen.

Tidningen har också – vilket måste vara unikt i svensk media – publicerat en artikelserie om propagandakriget mot Israel. Här har Ulf Nilsson avslöjat den fientliga mediesyn på Israel som präglar inte minst svensk media. (Tillgänglig via tidningens plusarkiv).

I artikelseriens första del – ”1967 blev Israel hatobjekt” – beskriver Nilson hur Sverige har gått från att vara ett Israel vänligt land till att vara det diametralt motsatta. Nilson ger exempel från en studie från Living History Forum och BRÅ;

26 procent anser att Israel behandlar palestinierna som nazisterna behandlade judarna (alltså vill utrota dem). 9 procent anser att ”fred på jorden är omöjligt så länge Israel finns”. 13 procent tror på en mystisk ”judisk” makt över media, ekonomi och USA:s utrikespolitik. 25 procent sade sig vara helt eller delvis emot en jude som statsminister i Sverige.

I andra delen – ”Sanningen friade inte Israel” – visar Ulf Nilson att den anti-israeliska propagandan lyckades sätta bilden av att Israel medvetet hade utfört en massaker i den palestinska staden Jenin. Enligt den anti-israeliska propagandan skulle 900 civila ha dött. 

En rad senare utredningar (gjorda av bland andra FN) visade att 53 palestinier dödats medan 23 israeliska soldater fått sätta livet till.

Tredje delen – ”Libanon 2000: Bilden som vapen” – beskriver Ulf Nilson hur tröstlöst det kunde vara att försöka skildra kriget mellan Israel och Hizbollah i Libanon sommaren 2006.

[Hizbollah] siktade på civila [i Israel] och lyckades perfekt med att sprida skräck och avsky. Allt detta rapporterades bara summariskt i världsmedia (…) Slutsatsen kan bara bli en. Hizbollah ledning vill att civila ska bli dödade. Man använder dem som sköldar. Med deras hjälp vinner man propagandakriget – och nya anhängare.

I fjärde delen – ”Tunnelsmugglingen tar ny fart” – påpekar Nilson att den viktigaste anledningen till att Israel slog till mot Gaza är de tunnlar – ofta grävda av barn – från Egypten under Filadelfia-vägen som sträcker sig 15 kilometer utmed gränsen, till flyktinglägret Rafah i Gaza.

I dessa tunnlar smugglas raketer från Iran (som vill förinta Israel) till Hamas som skall använda dessa till att beskjuta civila i Israel (och som på sitt program har att Israel skall förintas).

Men, till skillnad från inte minst västvärldens (för att inte tala om arabvärldens) medier lade han [EU:s rapportör, förre belgiske utrikesministern Louis Michel], skulden på Hamas. Enligt Michel använde Hamas civila som sköldar. Man helt enkelt ville se döda civila och därmed skapa bild av Israel som brutalt och hänsynslöst mordiskt.

Detta skall sättas i motsats till Israels agerande i Gaza. Den brittiske översten Richard Kemp konstaterade att ”jag tror inte att det någonsin i krigens historia har gjorts så stora ansträngningar för att begränsa civila skador”.

Ulf Nilson konstaterar att det genomgående har varit så att Israel ofta har nått sina militära mål men att man har förlorat propagandakriget.

Det kan tilläggas att Israel har förlorat propagandakriget inte minst för att media i väst villigt har låtit sig vara mottagare av desinformation från terrororganisationer som PLO, Hamas och Hizbollah.