Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2008

HAR MCCAIN VAKNAT från sin törnrosasömn? Tydligen, åtminstone om man skall utgå från den senaste raden av videosläpp.

Synkroniseringen mellan McCains budskap med kampanjer från allierade grupper som inte är direkt knutna till McCain men sympatiserar med hans anti-Obama tema är uppenbar.

McCain har nu funnit den ”berättelse” som man vill använda för att forma bilden av Barack Obama som både person och politiker.

Denna berättelse handlar om en Obama inte är mogen nog att leda USA, att Obama ligger långt ut till vänster inom det demokratiska partiet och att ”Obamaeffekten” handlar om ytligt Hollywoodglitter snarare än seriöst politiskt arbete.

”Celeb”;

Sound Bite: ”He is the biggest celebrity in the world”. But “is he ready to lead?”

”The Fan Club”;

Sound Bite: “We know he doesn’t have much experience and isn’t ready to lead, but that doesn’t mean he isn’t dreamy.”

I videon nedan gör sig McCain sig även lustig över de religiösa övertoner som präglar både Obamas retorik och hans anhängares beundran. (Detta tilltalar säkert de sekulariserade Independents som både McCain och Obama flirtar med. Frågan är bara om de religiösa republikanska gräsrötterna tar det på samma sätt?)

”The One”;

Sound Bite: ”He may be the one. But is he ready to lead?”

Samtidigt som McCain gör kopplingen mellan Obama och det ytligaste av det ytliga – Britney Spears och Paris Hilton – har Citizens for America lanserat TV-spottar och en movie trailor för filmen ”Hype – The Obama Effect”.

McCain kan vara nöjd med att hans mer aggressiva framtoning (blandat med humor för att inte skrämma bort moderata väljare) åtminstone har gett utdelning i den virtuella världen.

Medan hans tidigare videos på YouTube inte har varit några kioskvältare har hans senaste gett utdelning ”The One” har haft 1176345 tittare medan ”Celeb” har nått hela 1956124 på Internet. 

Och även om ”The Fan Club” bara har nått 74082 så är det betydligt bättre än vad McCain är van vid att få.

Om McCains nya, mer aggressiva strategi kommer att fungera är ännu oklart. Opinionssiffrorna visar fortfarande på en knapp, oförändrad ledning för Obama.

Risken är naturligtvis att McCains omsorgsfullt uppbyggda image av att vara en annorlunda politiker – The Straight Talker – som inte spelar med i det traditionella politiska Washingtonspelet tar skada.

Men med tanke på hur oinspirerad hans kampanj hitintills har varit – för att inte tala om responsen bland de republikanska fotfolket – så har han knappast något val än att gå på offensiv.

Om det lyckas kommer alla att säga att det var en väl planerad och brilliant utförd strategi. Om det misslyckas kommer alla att säga att det var ett tydligt tecken på desperation.

Fortsättning följer.

Read Full Post »

RONALD REAGAN HAR kallats för The Great Communicator för sin förmåga att kommunicera ett politiska budskap som fick amerikanarna att återigen börja tro på USA:s storhet efter både Vietnamkriget och Jimmy Carters inte alltför framgångsrika fyra år i Vita huset.

Men den störste politiske kommunikatören av de alla är otvivelaktigt Sir Winston Churchill. Den som vill få detta bekräftat behöver inte nödvändigtvis läsa Churchills tal utan kan nöja sig med citatboken The Wicked Wit of Winston Churchill (Michael O´Mara Books Limeted, London 2001).

Nedan några utvalda citat sammanställda av Dominique Enright som är frilansskribent och redaktör.

Om Labour ledaren Clement Attlee som Churchill en gång kallade ”A sheep in sheep´s clothing”;

He is a modest man with much to be modest about.

När några diplomater ville att Churchill skulle smickra general de Gaulle (som han tyckte såg ut som ”a female llama who has just been surprised in her bath”);

I’ll kiss him on both cheeks – or if you prefer, on all four.

När en parlamentsledamot studsade upp och ner och ständigt avbröt Churchill under ett av hans tal kontrade Churchill;

The honourable gentleman should really not generate more indignation than he can conveniently contain.

När Churchill var ute och kampanjade stötte han en dag på en väljare som på en fråga om han kunde förvänta sig att få hans röst utropade: ”Vote for you? Why, I’d rather vote for the Devil!”

”I understand,” svarade Churchill. ”But in case your friend is not running, may I count on your support?” 

Tillfrågad 1952 av en parlamentsledamot om han som premiärminister insåg den djupa oro som det brittiska folket kände angående Korea konflikten;

I am fully aware of the deep concern felt by the Honourable Member in many matters above his comprehension.

Och så fortsätter det sida upp och sida ner.

Read Full Post »

ÄR MASSMEDIAS SMEKMÅNAD med Barack Obama över? Knappast, även om det nu har börjat dyka upp lite mer balanserat material.

Ryan Lizza har för The New Yorker skrivit en mycket intressant essä som beskriver hur Chicagos politiska kultur formade Obamas karriär.

Chicago är inte Obamas hemstad men det var här som han bestämde sig för att involvera sig politiskt. Det är också till Chicago som Obama har flyttat många av de verksamheter som Democratic National Committee nu skall bedriva under presidentvalskampanjen.

Staden är mest känd för sin traditionellt korrupta politiska kultur under inte minst den (ö)kände borgmästaren Richard J. Daley – ”Boss Daley” – som styrde staden från 1955 till 1976.

Obama kom att dra nytta av att stadens traditionella ”machine politics” fick vika undan för en alltmer mediadriven kultur – TV, radio, direktreklam, telefonbanker och automatiska telefonuppringningar osv. – som gjorde politiken mindre beroende av stadsdelsanvariga som knackar dörr och försöker locka väljare till valurnorna.

En mediestrategi kräver pengar vilket i sin tur kräver kontakter med personer som är villiga att donera. Pengar kom att ersätta de personliga kontakter som tidigare var föutsättningen för politiskt avancemang i staden.

Detta nya system kallades ”pinstripe patronage” eftersom det inte längre handlade om att belöna lojala väljare med jobb utan att belöna gåvogivare med kontrakt.

En annan förändring som kom att gagna Obama var den ”gerrymandering” – politiskt motiverade ändringar av distriktsgränser för att kunna uppnå maximal utdelning i val – som det parti som sitter på makten kan genomföra.

The partisan redistricting of Illinois may have been the most important event in Obama´s early political life. It immediately gave him the two things he needed to run for the Senate in 2004: money and power.

Obamas nya distrikt hade fortfarande en afroamerikansk majoritet och den nya kartan innefattade även några av Chicagos fattigaste delar men;

(…) Obama´s new district was wealthier, whiter, more Jewish, less blue-collar, and better educated. It also included one of the highest concentrations of Republican in Chicago.

Ett av Obamas starka kort i årets valrörelse är just hans dramatiska förmåga att attrahera röster bland vita inom manschettyrken.

Här finns också en förklaring till varför det fortfarande finns misstänksamhet bland afroamerikanska väljarna – Obama har aldrig varit en politiker som primärt har drivit frågor som är skräddarsydda för att vinna denna väljargrupp.

Obama är ingen ny Jesse Jackson eller Al Sharpton, vilket är ett av hans starka kort men skapar också misstänksamhet bland många svarta och inom vänsterflygeln i det demokratiska partiet.

Enligt Ryan Lizza är ett av missförstånd när det gäller Obama är att han skulle vara någon form av ”anti-establisment revolutionary”.

Rather, every stage of his political career has been marked by an eagerness to accommodate himself to existing institutions rather than tear them down or replace them. When he was a community organizer, he channelled his work through Chicago´s churches, because they were the main bases of power (…)

(…)

At Harvard, he won the presidency of the Law Review by appealing to the conservatives on the selection panel. In Springfield, rather than challenge the Old Guard Democratic leaders, Obama built a mutually beneficial relationship with them.

(…)

In Washington, he has been a cautious senator and, when he arrived, made a point of not defining himself as an opponent of the Iraq war.

Att Obama under valrörelsen har positionerat sig mot mitten i en rad frågor som rör t.ex. underrätelseverksamhet och Irak och samtidigt mer mot höger när det gäller att tolka innehållet i Second Amendment har skapat både oro och lättnad inom demokratiska partiet.

Men detta är dock symptomatiskt för Obama – målet är trots allt att vinna Vita huset, inte att ytterligare fyra år låta demokratiska partiet irra runt i den politiska öknen utan något inflytande.

He campaigns on reforming a broken political process, yet he has always played politics by the rules as they exist, not as he would like them to exist. He runs as an outsider, but he has succeeded by mastering the inside game. He is ideologically a man of the left, but at times he has been genuinely deferential to core philosophical insights of the right.

Låter inte detta nästan som en demokratisk variant av John McCain!?

Read Full Post »

JAKTEN PÅ SNABBA nyheter gör det frestande för många redaktioner att hoppa över seriös källgranskning.

När Radovan Karadzics arresterades var det många som lät sig luras av en hemsida som påstods tillhöra krigsförbrytarens alter ego Dragan Dabic.

International Herald Tribune rapporterar att trots att dragandabic.com genom en enkel sökning visade sig ha sats upp efter Karadzics arrestering och att den även därefter kontinuerligt uppdaterades var det många i nyhetsvärlden som föll för bluffen.

Bluffmakaren Tristan Dare beskrev sig som en ”media artist who specializes in masterminding viral ‘guerrilla style’ interactive online performances.”

I en intervju påstod Dare – vars identitet inte gick att bekräfta eftersom han bara lät sig intervjuas via en slumpvist registerad e-postadress som anknöt till den som registrerat hemsidan – att han var en ”citizen of the world, and currently resides in the global village.”

Hela poängen med bluffen var enligt Dare att lura journalister och andra Internet användare. Kritiken mot hemsidans tråkiga design var också ett medvetet drag;

It was supposed to be a ‘personal site’ of an ‘old man’ living in some drab post-Communist country not exactly known for a stellar Web design. It was supposed to be believable.

På hemsidan var även inlagt ”10 favorite ancient Chinese proverbs as selected personally by Dr. Dabic” varav det sista var en tydlig pik riktad mot media;

A wise man thinks with his own head – while an ignorant one follows the mainstream mass media news and reports.

Hemidan angav också e-postadessen healingwounds@dragandabic.com. Någon som vill testa?

Read Full Post »

NORSKA OPINIONSINSTITUTET Sentio Research redovisar i sin senaste mätning att vänsterblocket fortfarande innehar en säker ledning över regeringspartierna trots en tillbakagång med 2,7 procentenheter.

I undersökningen är det bara Moderaterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som går fram. Övriga partier backar medan Kristdemokraterna ligger stilla.

Undersökningen genomfördes den 15-20 juli (förra mätningen från vecka 27 inom parantes).

Totalt intervjuades 1000 personer. 

Allianspartierna: 35,7 % (35 %) = +0,7 %

Vänsterpartierna: 55,2 % (57,2 %) = -2,0 %

Skillnaden mellan blocken: 19,5 procent (22,2 %) 

Trots att Allianspartierna har knappat in med 2,7 procentenheter har vänsterpartierna en säker ledning.

Moderaterna: 21,2 % (19,8 %) = +1,4 %

Folkpartiet: 5,9 % (6,0 %) = -0,1 %

Centerpartiet: 4,9 % (5,5 %) = -0,6 %

Kristdemokraterna: 3,7 % (3,7 %) = +/-0

Socialdemokraterna: 42,2 % (45,4 %) = -3,2 %

Miljöpartiet: 6,4 % (6,5 %) = -0,1 %

Vänsterpartiet: 6,6 % (5,3 %) = +1,3 %

Sverigedemokraterna: 5,5 % (4,1 %) = +1,4 %

Read Full Post »

DANSKA WEEKENDAVISEN gick härförleden ut i ett angrepp på den sammanblandning av rollerna som har skett inom politik och media.

Hans Mortensen, politisk journalist och sedan 1995 bevakare av det politiska livet kring Christiansborg för Weekendavisen, efterlyste en regel mot vad han kallar ”politisk kvaksalveri og falske doktorer”. 

Anledningen är att f.d. politiska rådgivare och spindoktorer tar en allt större plats i den politiska debatten i dansk media. Och dessa politiska kommentatorer saknar respekt för traditionell journalistik som måste bygga på objektivitet och källgranskning.

För dessa nya kommentatorer handlar allt om vilken politisk agenda som kan ligga bakom en nyhet. Deras kommentarer handlar bara om spekulerar och intriger kring det politiska spelet. Vem har läckt vad till vem och varför? För detta behövs inga källor eller egen research, skriver Mortensen.

Detta är följdriktigt, enligt Mortensen, eftersom dessa politiska kommentatorer lever i en värld där sammanblandningen av de olika rollerna är total. Kommentatorerna kan därför inte förstå att andra kanske skriver utan att ha en egen politisk agenda som man vill gynna.

Mortensen riktar speciellt sin kritik mot två av Danmarks mest kända politiska kommentatorer – Peter Mogensen och Niels Krause-Kjær.

Mogensen, redaktionschef och politisk kommentator på Politiken, var ”sekretariatchef” och politisk rådgivare åt den socialdemokratiske statsministern Poul Nyrup Rasmussen mellan 1997-2000 medan Krause-Kjær – under en kort period spindoktor åt Konservative Folkeparti – bloggar på Berlingske Tidende om tendenser i dansk politik.

Till detta skall läggas att Mogensen har ett eget program på TV2, samma kanal som under senaste valrörelsen inte längre ville utnyttja Henrik Qvortrup, chefredaktören på Se & Hør, eftersom denna tidning hade gjort ett negativt reportage om Naser Khader, partiledare för Ny Alliance, och därmed hade blivit aktör, snarare än bara rapportör i valrörelsen.

Og sandelig om ikke også Krause-Kjær blev TV-expert i den konkurrerende kanals udsendelse Jersild og Spin, hvor han afløste samme Qvortrup, der jo var diskvalificeret, fordi han var politisk aktør.

Och även om båda kanalerna har sina egna journalister väljer man istället att låta externa ”experter” lägga ut texten kring politiska händelser.

Indkaldelsen af de to experter/aktører er klare symptomer på at spin- og kommunikationssygen især har ramt tv-stationerne.

Hans Mortensens lösning – inte allt för allvarligt menat får man anta – är att sätta upp regler mot denna form av politiskt kvacksalveri som skulle motsvara de etiska reglerna för riktiga läkare.

Att för att leva upp till devisen ”ett äpple om dagen håller spindoktorn från dörren”.

Read Full Post »

« Newer Posts