Analys: En spin doctor kommer till stan!

KRISHANTERING | Att Per Schlingmann går tillbaka till Moderaterna är ett tydligt tecken på krismedvetande i partiet. Alternativt desperation.

Det är lite överdrivet att kalla det för tvångsrekrytering, men tjänsten som statssekreterare på Statsrådsberedningen – med ”ansvar för statsministerns och regeringens samlade kommunikationsstrategi” – måste smälla högre än chefsstrateg på Moderaterna.

Oavsett vilket kan man dra vissa slutsatser.

1) För det första var tjänsten som regeringens ”propagandaminister” uppenbart skräddarsydd för just Schlingmann.

2) Och att tjänsten inte var alltför viktig eftersom han så snabbt efter utnämningen hoppar tillbaka till Moderaterna.

3) En tredje slutsats är att Fredrik Reinfeldt prioriterar Moderaternas valplanering långt före ”statsministerns och regeringens samlade kommunikationsstrategi”.

Uppenbart har partiet problem och der blir Schlingmanns uppgift att fixa det.

4) Den fjärde, och kanske viktigaste slutsatsen, är att partiets planer inför framtiden har gått i stå.

Så här uttryckte Schlingmann det i en intervju med Resumé i februari 2011:

Ett skäl till att jag ville göra något annat efter valet var att jag var övertygad om att partiet behöver ett annat ledarskap nu som mycket mer handlar om att utveckla partiets organisation och se till att vi får starka lokala företrädare.

Uppenbart trodde Moderaterna att Schlingmann hade fått allt på plats. Nu väntade nya framgångar.

Förvandlingen av Moderaterna hade ju fungerat centralt. Allt Moderaterna nu behövde göra på lokalplanet var att kopiera konceptet så skulle allt fixa sig.

Det var då det.

Nu kan vi konstatera att arbetet med att utveckla partiet lokalt – inklusive politikerna – inte har genererat vad man hoppades på.

Att få lokala politiker att gå i takt är nämligen inte det lättaste.

Dessutom hänger förtroendet för de nya Moderaterna samman med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Det är ingen naturlag att väljarna röstar kommunalt som man röstar i riksdagsvalet.

Men det lät bra när man talade om ett ”utvecklingsarbete” som skulle ”ligga till grund för Moderaternas reformagenda 2014-2018”, samt att fem nya arbetsgrupper skulle ”förnya, förstärka och utveckla politiken inför valen 2014.”

Men problemet med arbetsgrupper bestående av politiker är att dessa tenderar att generera samma gamla idéer som partiet alltid fört fram.

Moderater vill alltid sänka skatten. Socialdemokrater vill höja den. Folkpartister vill förbättra skolan. Vänsterpartister vill se en större offentlig sektor. Och centerpartister tror att alla problem kan lösas av näringslivet.

Och de lokala företrädarna har inte heller alltid förmågan – eller viljan – att förnya sig.

De har inget emot att rida på framgången med ”nya Moderaterna”. Men när det ”nya” stagnerar glider man lätt tillbaka till det ”gamla” i Moderaterna.

Detta skulle partiet möjligtvis kunnat tolerera så länge det inte fanns en Stefan Löfven (S) som kunde konkurrerar om uppmärksamheten och väljarna.

Sanningen är att det inte går att helt organisera fram ett ökat förtroende hos väljarna. Endast politik – eller känslan av att det finns en politik – kan skapa lojala väljare.

Och det är här Schlingmann kommer att få problem. Det spelar ingen roll hur duktig man är på att kommunicerar om man inte har något konkret att kommunicera.

Att regeringen snart kommer att börja spendera pengar på publikfriande politiska reformer är självklart. Det gör alla regeringar inför ett val.

Problemet är bara att Moderaterna – och därmed hela regeringen – inte har någon bärande idé som kan konkurrera med den nu mera ganska slitna idén om arbetslinjen.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Schlingmanns strategi!

IMAGE: Per Schlingmann, regeringens samlade kommunikationsstrateg, har intervjuats av Janne Sundling på Resumé.

 På frågan varför Moderaterna i valet tappade i sina starkaste fästen (Täby, Danderyd, Lidingö, Vellinge) svarar Schlingmann följande: 

Jag tror att väljarna tycker att det är bra om styret av kommuner består av flera partier som balanserar varandra. Det händer något när partier blir för stora. Det problemet hade även Socialdemokraterna tidigare. Du kan ta det ett steg till – det finns en tilltagande röstsplittring i hur människor röstar i valet till kommun och riksdag. Moderaterna fick många fler röster i riksdagsvalet än i kommunvalet. 

Skälet att många bytte från S till M tror jag var Moderaternas förnyelse och fokuseringen på att vi är det enda arbetarpartiet. Det kände många var tydligt i riksdagsvalet men kanske inte lika tydligt i kommunvalet.

Schlingmann glömmer att nämna att det är svårt för ett parti att växa när man nästan totalt dominerar.   

Det andra som Schlingmann inte nämner är att väljarna inte uppfattar Moderaterna på lokalplanet som speciellt ”nya”. ”Gamla” Moderaterna lever kvar runt om i landet. 

Moderaterna på riks togs över av en handfull personer och så länge det går bra nationellt kommer politikerna lokalt anpassa sig. 

Men det betyder inte att förnyelsen fortsätter i samma takt som partiet behöver. Och i ett tänkt läge när Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann har lämnat över till andra finns det inga garantier för fortsatt förnyelse. 

Ett skäl till att jag ville göra något annat efter valet var att jag var övertygad om att partiet behöver ett annat ledarskap nu som mycket mer handlar om att utveckla partiets organisation och se till att vi får starka lokala företrädare.

Med andra ord är det brått om att förnya Moderaterna på lokalplanet. Det är inte säkert att Moderaterna på riks kommer att vara ett lika stort dragplåster 2014. Det gäller för Moderaterna att nu snabbt trimma politikerna ute i landet.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Effektiv valfilm från (SD)!

VAL 2010: Föga förvånande så är temat invandring i Sverigedemokraternas valfilm. Filmen sätter upp motsatsparet ökad invandring eller mer pengar till pensionärerna.

Filmen kommer att älskas av partiets anhängare och hatas av motståndarna. Oavsett vad man tycker om budskapet så är det en effektiv form av politisk kommunikation.

Den lyckas med vad så många andra svenska valfilmer misslyckas med. Den tvingar tittaren att helt enkelt ta ställning. Är Du för eller emot? Är Du med oss eller emot oss? Vill Du att dina pengar skall gå till ökad trygghet för pensionärer eller till ökad invandring? Väljer Du ”invandringsbroms eller ”pensionsbroms”?

Ett problem för partiet är naturligtvis att alla partier i år lovar allt mer till de äldre. Om det är någon specifik grupp som har stått i centrum i årets valrörelse så är det just de gamla. Det tar lite udden av filmen.

Men det bryr sig säkert inte partiet om. Huvudsyftet är nämligen att sätta fokus på sin invandrar- och integrationskritiska politik som är det enda partiet är riktigt känt för hos väljarna.

En strategi att försöka bli lite mer mainstream så här i valets slutspurt hade varit dömt att misslyckas.

Filmen påminner dramaturgiskt om Junilistans valfilm inför Europavalet 2009. Den filmen var valets absolut bästa (och något av det bästa vi hittills set på svensk tv).

Hotet då var EU-byråkratin medan hotet i Sverigedemokraternas film kommer från invandringen – symboliserad av burkaklädda kvinnor med många barn.

Det dramatiska upplägget och tempot i kombination med den mörka ljussättningen gör att filmen tydliggör ett hot. Vilket naturligtvis är partiets syfte.

Sverigedemokraternas valfilm var tänkt att visas i TV4 men kanalen har nu sagt nej p.g.a. innehållet. Skulle inte förvåna om detta garanterar att filmen får stor spridning. Inte minst om övrig media rapportera om händelsen.

Som kuriosa kan sägas att filmen är gjord av en medarbetare på Sveriges Radio enligt Resumé.

Read Full Post »

Politisk kommunikation: Experter kritiserar Mona Sahlin!

PR: Det går dåligt för Mona Sahlin. Det är det enda som de två experterna i retorik – författaren Göran Hägg och Elaine Bergqvist – tycks vara riktigt överrens om.

Det har blossat upp ett bråk mellan de två sedan Hägg sågade ett inslag i Aktuellt där Bergqvist kritiserade Sahlin för bl.a. hennes ögon och dialekt.

Bråket liknar storm i en tekopp. Båda har rätt.

Kroppsspråk och hur man uttrycker sig har betydelse. Men Mona Sahlins huvudproblem är inte detta (även om det kan bidra). Hennes huvudproblem är innehållet i socialdemokraternas och de rödgrönas politik.

Om De Rödgröna vill vinna valet är det här man måste modifiera sig. Strategin att kritisera Alliansen och sedan lägga sig till vänster i politiken oroar väljarna. De Rödgröna framstår dessutom inte som lika sammansvetsade som Allianspartierna.

Antingen måste man nu intensifiera kritiken mot Alliansen eller finna frågor som kan slå in kilar mellan regeringspartierna och flytta fokus från det faktum att det går bra för Sverige. Men deras nuvarande strategi har man snarare gjort det möjligt för Allianspartierna att ”äga” mitten.

All retorik i världen kan inte göra något åt detta. Politisk kommunikation (och retorik) är verktyg, det är inte kärnan i politiken. Finns det ingen politik som tilltalar finns det inte heller något att kommunicera.   

Resumé har intervjuat de två kombattanterna. Göran Hägg säger bland annat;

Jag har svårt att bedöma Elaine Bergqvist då jag inte känner till henne, men så mycket kan jag säga att det inte handlade om retorik, utan massa förmodanden om vad Mona Sahlin gör eller inte gör. Inslaget var både konstigt och osakligt […]

Det var alldeles tydligt att Elaine Bergqvist inte talade om retorik, utan mer om någon form av mimik och hur hon trodde att Mona Sahlins dialekt uppfattas. Det säger sig själv att det är omöjligt att veta hur svenska folket uppfattar detta […]

Elaine Bergqvist är retorikexpert på Aftonbladet och skall även vara retorikexpert i SVT inför årets val. ”[F]ör mig är det oroväckande att en retoriker säger att den ickeverbala kommunikationen; röstläget, kroppsspråket, inte har någon betydelse”.

Bergqvist jämför med Barack Obama och menar att det skulle vara bra märkligt att påstå att hans röst och kroppsspråk inte skulle ha haft någon som helst påverkan på det amerikanska presidentvalet.

Resumé: Vad skulle hon kunna göra för att förbättra situationen?

Göran Hägg: För det första måste Röd-Gröna presentera någon från Alliansen skild fråga som visar vad man vill åstadkomma närmaste fyra åren. Det kan exempelvis handla om vägbyggen som ska få fart på jobben. Problemet är att Mona Sahlin ger intrycket av att det enda hon vill är att regera.

Resumé: Hennes motståndare talar om Toblerone-politik och att hennes stora väska var så ful att hon inte kunde vara i samma rum som Obama?

Göran Hägg: Kolla bara hur mycket skit Gudryn [sic] Schyman klarade att hantera. Problemet med Mona Sahlin är att hon verkar skämmas för sina budskap och idéer, vilket är livsfarligt. Det finns ingen jävlar anamma och det enda (s) lyckats med är att skrämma livet ur villaägarna.

Resumé: Vad är det bästa Mona Sahlin lyckats med retoriskt?

Göran Hägg: Före Toblerone-affären var hon mest känd för att hon sade att det är häftigt att betala skatt. Jag måste säga att det är en av de mest geniala fraser som yttrats i svensk politik då det visar en stolthet för vad man gör.

Read Full Post »

Mediekritik: Hur rykten sprids med hjälp av medier!

SLADDER: New York Observer har kartlagt hur ett rykte i USA har försatt den demokratiska guvernören i New York David Paterson på defensiven.

Även tidningen Resumé skriver om händelsen;

”I tisdag [9 februari] var New Yorks demokratiske guvernör David Paterson på New York Post förstasida med rubriken “I Did Not Have Sex With That Woman.”, med en tydlig blinkning åt president Bill Clintons uttalande om Monica Lewinsky. Det var kulmen på en dryg veckas upptrappning av en nyhet som egentligen inte existerar. Nyheten är så substanslös att det är numera bristen på innehåll som har blivit nyheten.”

Read Full Post »

Kampanj: Gudrun Schyman en ny Anna Anka!

POLITIK: Enligt Feministiskt initiativ har feminister bättre sexliv. Detta åtminstone om man skall tro deras nya kampanj med dithörande YouTube-film.

Märkligt att man använder samma bildsättning och knep för att sälja in sitt politiska budskap som feminister tidigare har kritiserar exempelvis klädesfirman H&M för när dessa gör reklam för sexiga damunderkläder.

Och det dröjde inte heller länge förrän sexkampanjen fick kritik för att den ger kvinnor just den typ av skuldkänslor som feminister i vanliga fall brukar kritisera.

Tydligen är det ok för FI att använda kampanjmetoder som man annars skulle vara ”politiskt korrekt” upprörd över om andra hade gjort det. Gudrun Schyman som den nya Anna Anka?

Men nog är kommentarerna till filmen på Resumés hemsida roligare än filmen själv. Här några favoriter;

Vore intressant att veta om de verkligen clearat licensrättigheter till alla dessa klipp. Med tanke på att de inte tyckte sig ha råd med en byrå är det ju fantastiskt att de lyckats betala för alla dessa filmer…

Gillar särskilt att scenen från ”The Reader” är med…40 årig-Nazist utnyttjar Gymnasieelev. Toppen FI! Mera sånt!

F’låt men är det feminism att visualisera ”bättre sex” med filmsekvenser från platta chauvinistiska schabloner av unga snygga tjejer som fläker upp sig för en man vars roll reducerats till statist i showen ikring fokuseringen på den kvinnliga njutningen. Måtte inte alla feminister ha en så småborgerlig syn på sex som regissören av filmen tycks ha… Och de ”lesbiska” scenerna är ju ett skämt. Känner ni någon i gayvärlden?

Åsså har de stavat fel på webadressen i slutet också… Glömt ett t..

Read Full Post »

Politisk kommunikation: (KD) satsar på tv-reklam och PR-konsulter!

EUROPAVALET: Moderaterna följer Kristdemokraterna och köper utrymme för politisk reklam i TV4 inför EU-valet.

I lördagens Dagens Nyheter meddelade Göran Hägglund och partiets kommunikationschef Cina Gerdin på DN Debatt att man tänker köra ”politisk information” i kanalens reklampauser inför Europaparlamentsvalet. Man passade också på att lansera nio etiska riklinjer för politisk tv-reklam som man vill att övriga partier också skall respektera.

Göran Hägglund och Cina Gerdin;

I grunden är det ingen större skillnad mellan att framföra sitt budskap i teve jämfört med ett flygblad, tidningsannonser, på en hemsida eller genom radioreklam.

Evin Khaffaf på moderaternas presstjänst meddelar att man redan 2006 köpte tv-reklam i TV400 och TV4 Fakta och att man nu även köper i TV4.

Medan Kristdemokraterna kommer att koncentrera sig på att framhäva sin toppkandidat Ella Bohlin har Moderaterna ännu inte bestämt sig för sitt innehåll.

Evin Khaffaf;

Vi har inte satt ner foten och bestämt hur de kommer att se ut ännu.

När Kristdemokraterna nu har valt ”att som första svenska parti” presentera sin politik och försöka ”nå väljarna genom tv-sänd politisk information” vill man också dra upp nio ”etiska riklinjer” för att ”sätta en standard” för dem som kommer efter.

Medan de flesta av dessa riklinjer är okontroversiella (t.ex. att avsändaren tydlig måste framgå i reklamen) är andra direkt märkliga.

Varför det skulle vara en viktigt regel vid tv-reklamen att ”det politiska partiet måste vara öppet med hur många väljare det förväntas nå” är svårt att förstå.  

En annan regel – ”reklam får aldrig sändas i anslutning till nyhetsprogram eller aktualitetsprogram” – är direkt bisarr. Varför tittare anses vara mogna för politisk tv-reklam men inte för att denna reklam skall visas i anslutning till just de program som tittare med intresse för politik sannolikt kommer prioritera framstår som obegripligt. 

Att skydda barn från reklam som riktar sig direkt till barn är en sak. Att på samma sätt ”skydda” vuxna från reklam på samma sätt är direkt löjligt.

När har partiledningen egentligen tänkt sig att sända sin reklam? Mitt i natten? Eller kanske i anslutning till barnprogram för att på så sätt minimera chanserna att man når några personer med rösträtt överhuvudtaget?

Kristdemokraternas satsning på tv-reklam kommer i samma veva som tidningen Resumé avslöjade att partiet har hyrt in en PR-konsult från Prime för att förbättra partiet mediebild. Lennart Sjögren, kristdemokraternas partisekreterare, bekräftar avtalet;

De biträder oss som expert i kommunikationsfrågor.

Att man tar hjälp av PR-konsulter visar att ett krismedvetande äntligen har infunnit sig i partiledningen. Opinionssiffrorna är urusla och partiet måste börja våga mycket mer än vad man har gjort denna mandatperiod. Inte minst måste man markera skillnaderna och då inte minst mot Moderaterna.

Som det är idag finns det fyra liberala partier i regeringen. För Kristdemokraterna borde detta vara åtminstone ett för mycket. Tv-reklam och PR-konsulter i all ära men politisk kommunikation förutsätter förts och främst att det finns en politik att kommunicera.

Dags att börja leverera.

Read Full Post »

Strategi: LO:s försök att påverka media!

MEDIA: Den enda LO-bas som har vågat kräva Wanja Lundby-Wedins avgång är Kenneth Björkman i Skåne. Nu slutar han som LO-bas.

Själv hävdar han att anledningen till att han slutar inte beror på att han har kritiserat Lundby-Wedin. Det finns ingen anledning att betvivla detta. Men det utesluter inte heller att Björkman kritiserade Wanja Lundby-Wedin just därför att han snart skulle sluta som LO-ordförande i Skåne.

Den nya ordföranden – Jimmy Runesson – är förutsägbart mer försiktig. Kanske hjälper det att han har en bakgrund från Kommunal;

Det är lätt när något händer att känslor och tankar skenar iväg som hästar i en hage. Men när hagen tar slut måste hästarna stanna upp.

Detta är ett annat tonläge än när Björkman säger;

Alla som är läskunniga kunde se i årsredovisningen hur mycket som skulle avsättas till Elmehagen. Förstår man inte måste man fråga.

(Sen kan man naturligtvis fundera över hur en hel styrelse – i ett av Sveriges största pensionsbolag – inte klarar av att ens förstå de pensionsavtal man själva har att ta beslut om.)

Att det kan bli tufft för personer som vågar kritisera LO visar en ny skandal som har drabbat Wanja Lundby-Wedin.

Resumé har avslöjat att LO tidigare har tryckt på för att Aftonbladet skall tysta sina frispråkiga krönikörer Lena Mellin och Lotta Gröning.

Lundby-Wedin har via sin pressekreterare svarat att det inte finns någon sanning i dessa skriverier. Men förre chefredaktören på Aftonbladet Anders Gerdin bekräftar att LO försökte påverka innehållet;

Det är tydligen mycket Wanja inte känner till nu för tiden. Om hon vill kan jag friska upp hennes minne med datum när våra möten hölls. Jag informerade dessutom redaktionsledningen om påtryckningarna från Wanja och [LO:s förre avtalssekreterare] Erland Olauson.

Och medan detta avslöjas ”simmar [Aftonbladets chefredaktör] Helle Klein omkring i LO:s gräddfil” enligt grundaren av Dagens Media Rolf van den Brink.

Read Full Post »

Media: Sajten som granskar granskarna!

MEDIEGRANSKARE: Den nya sajten Second Opinion skall granska vad andra nyhetsmedier gör. Och på Second Opinion skall man få komma till tals om man anser att andra medier inte har gett en korrekt och fullständig bild av en händelse.

Eller som man själv skriver;

Vi vill vara den kräsne nyhetskonsumentens hjälp att få en bättre av vad som verkligen händer. Nyhetsflödet påverkar hur världen uppfattas och vår vision är att bidra till att höja kvaliteten på nyheterna. Vår inspiration kommer till exempel från wikipedia som visar att man kan skapa hög kvalitet genom samarbete. Second Opinion är inte ett debattforum: en second opinion utgår alltid från en nyhet och man kan inte skriva en second opinion på en second opinion.

(…)

På second-opinion.se bjuder de som verkligen kan något om ett ämne på sin kunskap. Second Opinion är också de omskrivnas nyhetstjänst som gör det möjligt för den som inte fick en komplett eller korrekt belysning i den ursprungliga artikeln att få en andra chans eller en alternativ vinkel.

För att kunna göra det enkelt för läsarna att identifiera inlägg kommer alla få en färg beroende på om man är privatperson (blått), företag och organisationer (rött) eller om skribenten tillhör redaktionen för Second Opinion (grön färg).

Företag och organisationer kommer att betala en avgift på 5800 kronor per månad. Anonyma inlägg kommer inte att tillåtas på Second Opinion.

I en intervju med Resumé säger en av grundarna Mats Olin att medier som skall granska kommer att underrättas om detta.

[I] de fall vi själva gör granskningen pratar vi med journalisten. Vi kommer också att mejla resultatet. Sedan kommer det att spridas i bloggosfären.

Det är klart att vi ska försöka rätta faktafel, men det handlar också om att ta fram mer fördjupande material.

Men på en fråga från Sydsvenskan om inte risken är att särintressen kommer att dominera svarar Olin följande;

Så kan det gott och väl bli, men vi gör inget anspråk att publicera den enda sanningen. Vi vill erbjuda kompletterande information och vinklar och släppa fram andra än de etablerade rösterna.

Detta kan tyckas vara lite av ett anti-klimax med tanke på den alldeles utmärkta programförklaring man själva ger uttryck för på sin sajt.

Redaktionen borde kanske våga ha lite högre ambitioner än att bara erbjuda ”kompletterande information”. Det är trots en gammal hederlig tradition från det som av bloggar numera lite nedlåtande kallar ”gammelmedia” att försöka sträva efter sanningen.

Om man inte ens strävar efter att söka efter ”sanningen” är sannolikheten större att man inte heller kommer att finna den. Eller ens att komma i närheten av den.

Eller som Peter Dahlgren, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds Universitet, uttrycker det;

[M]an ska passa sig för en retorik om att det breddar demokratin. Jag menar inte att en sån sajt är helt skum, men det är vanligt att aktörer gör saker under en demokratisk täckmantel medan det egentligen gynnar partikulära intressen.

Men trots detta är Second Opinion bra mycket bättre än den hybris som präglar många av de bloggar som tror sig kunna ersätta ”gammelmedias” traditionellt granskande och undersökande journalistik med deras eget tyckande.

Så det är bara att önska Second Opinion lycka till. Deras arbete och insatser kommer att behövas. Det kommer knappast att saknas ämnen att granska i nyhetsmedia.

Read Full Post »

Media: Tidskriften Fokus ökar sin spridning!

TIDSKRIFTEN FOKUS har ökat sin spridning från 28 000 till 45 000 läsare i Orvestos mätning för januari-april rapporterar Resumé. 

Det är bara att gratulera till denna framgång för Sveriges enda riktiga nyhetsmagasin. Fokus är det enda svenska magasin som kommer i närheten av en jämförelse med amerikanska Newsweek och Time.

När Fokus startade 2005 var det kanske inte allt för många som trodde att tidskriften skulle ha så stora möjligheter att etablera sig på den svenska tidskriftmarknaden. 

Sverige är ett litet språkområde och konkurrensen om läsarna är tuff. Tidigare försök att etablera en liknande oberoende tidskrift med inriktning på politik och samhällsdebatt har inte varit inspirerande. De som minns tidningen Dagens Politik kommer säkert också ihåg att underbart är kort.

Vad Fokus lider av och vad man har genensamt med andra motsvarande tidskrifter – med möjligt undantag av tyska Der Spiegel – är en viss tendens till allt för korta nyhetsartiklar.

Att tidskriftens medarbetare inte har resurser att täcka in alla områden och dessutom skriva mer uttömmande försöker man uppenbart kompensera med texter som är både välskrivna och bra underbyggda.

Och precis som exempelvis ovannämnda Newsweek och Time fyller man gärna upp tidskriften med teman eller en specifik nyhetsartikel som får ta det största utrymmet. Det mest uppmärksammade temanumren under året är granskningen av vilka kommuner som är bäst att bo i och vilka som har bäst företagsklimat.

Men alla invändningar måste ställas mot den uppförsbacke som en tidskrift som Fokus ställs inför. Fokus har idag en ts-upplaga för 2007 på 19 300. På ett år har antalet läsare ökat med 17 000, eller cirka 61 procent. Det är bara att gratulera och önska fortsatta framgångar.

Read Full Post »