Matt Bai skrev ett roligt inlägg på bloggen The Caucus med anledning av detta:

First off, there’s the odd use of the word “unleash,” which might make sense if we were talking about unleashing untapped energy or potential, but which in this case makes the citizenry sound like a big, slobbering Doberman that’s been seething in the rain.

And then there’s the sheer wordiness of the slogan, which had to be so severely shrunk in order to fit on the campaign placards that, even on a 55-inch TV, it looked like the second-to-last row on an eye doctor’s reading chart. Bumper stickers don’t usually have clauses. There’s a reason Ronald Reagan’s “Morning in America” wasn’t: “Unleash the sunrise, remake the home fries we love.”

One can imagine what Mr. Gingrich might do as a corporate branding consultant. Taco Bell’s “Think Outside the Bun” might become: “Eschew the hamburger, think beyond the roll that houses it.” Instead of “Just Do It,” Nike might end its commercials with: “Just undertake whatever it is you were intending to do, before you got distracted or depressed.”

[...]

Mitt Romney’s current argument-in-a-phrase, plastered on his own signs and banners in South Carolina, seems to be: “Believe in America.” I’m not sure what that’s supposed to mean, except that it’s calculated to be utterly unobjectionable and comes off as synthetic and conventional. In that sense, it’s also a pretty good reflection of Mr. Romney’s candidacy to date.

Läs mer: ”12 Lessons Learned: A Critique of the 2012 Presidential Campaign Slogans” på GOP Campaigner.com. Bild: En ”editorial cartoon” av Mike Thompson. Se fler på GoComics.

Ser man bara till siffrorna var det en övertygande seger. Den slutna omröstningen gav Hägglund 198 av ombudens 286 röster. Mats Odell fick 88 röster.

Men situationen är inte normal. Det är inte var dag en sittande partiledare utmanas. Det är inte normalt i något parti. Hans tvåtredjedelsmajoritet framstår mer som en pyrrhusseger.

När kandidater strider om en vakant partiledarpost kan segraren alltid hävda att han fått ett starkt mandat. Det blir då också lättare att framstå som en samlande kraft.

Det enda Göran Hägglund nu kan göra för att få motståndarna med sig är att börja driva en tydlig och röstvinnande politik.

Han måste helt enkelt profilera partiet både inom och utanför regeringen. Något han hitintills misslyckats med.

Anledningen till att så många olikartade grupper och personer kunde samlas kring Odell är att Kristdemokraterna idag saknar tydlig politik och en bärande grundidé om vad partiet vill långsiktigt.

Även bland Hägglunds allierade sprider sig rädslan att partiet sakta men säkert håller på att utplånas.

Den mest akuta risken är inte att man åker ur riksdagen vid nästa val. Snarare handlar det om att partiet håller på att raderas ut både lokalt och regionalt runt om i landet.

Och har man ingen lokal förankring kan man inte mobilisera inför nästkommande val. Det är då risken för att åka ur riksdagen blir som störst.

Herregud vad de verkar hata varandra i det partiet!

Citatet är från journalisten Niklas Orrenius efter att han talat med anhängare till Göran Hägglund och Mats Odell inför Kristdemokraternas val av partiledare.

Bild: Illustrationen ”Et tu, Brute?” av Jamie på bloggen Scribbly Doodads.

Men Stefan Löfven får inleda på ett sätt som gör honom till den minst demokratiskt förankrade partiledaren bland riksdagspartierna.

Till och med ytterlighetspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har partiledare med tydigare mandat från sina medlemmar.

Inte för att detta kommer att betyda något. Partiet kommer naturligtvis att välja honom på nästa ordinarie partikongress. Och vid nästkommande. Så länge han vill och orkar.

Partiet har varken råd – eller ork – med fler interna strider. Partiet måste nu inrikta sig på att återvinna alla de kärnväljare som hann tröttna under Håkan Juholts rekordkorta tid som partiledare.

Och med sin fackliga bakrund inom IF Metall passar han som hand i handske för att hejda väljarflykten åt vänster. Men även till ”nya arbetarpartiet” Moderaterna och till Sverigedemokraterna.

Den stora utmaningen blir snarare att vinna de nya, icke-traditionella socialdemokratiska väljarna.

Men redan i kommande opinionsundersökningar får vi antagligen se högre siffror för partiet. Om detta håller i sig eller bara beror på det nuvarande gigantiska massmediala intresset kring Löfven lär vi snart få veta.

Vi måste komma ihåg att även Håkan Juholt fick siffrorna att peka uppåt efter att ha blivit vald.

Eller som Juholt själv uttryckte det i Fokus:

Över kongresstalet, Almedalen, sommartalet i Västertorp och budgetarbetet – efter det var vi uppe på 35 procent. Under den tiden tvivlade jag inte någon gång på min ideologiska övertygelse eller på min förmåga.

Sedan gick det bara utför.

Och nu har partiet t.o.m. kasserat ett av de få beslut av politisk betydelse som fattades av Juholt. Metro skriver: 

Så sent som i tisdags gällde fortfarande Håkan Juholts nej till den så kallade europakten. Men i går kom regeringen och Socialdemokraterna plötsligt överens om villkoren för en svensk medverkan i pakten som syftar till att stärka stabiliteten i euroområdet.

[…]

Bara några timmar efter att Löfven presenterats som ny partiordförande skickades pressmeddelandet om överenskommelsen ut.

Så snabbt kan det gå i politiken. Here today, gone tomorrow.

Bilden: Framsidan är Sydsvenskan från den 27 januari 2012.

Göran Hägglund och Mats Odell känner jag personligen sedan åtskilliga decennier. De är båda hedervärda. Djupt beklagar jag dock att det kastats simpla och nedsättande omdömen mellan grupper av kristdemokrater, och att en del låtit sig utnyttjas för sensationsmakeri. Käbblets tid måste nu vara förbi. Morgondagen fordrar ödmjukhet. Det gäller att tala om ”partiet och jag” och inte tro att ”jag och partiet” är rätt ordningsföljd.

Debattartikeln i Dagens Nyheter verkar dock mest handla om medias och politiska motståndares behandling av partiet.

Ska det verkligen behöva te sig märkligt att kristdemokratin – det gäller generellt i Europa – värnar om familjen, ser trygga familjer som nödvändiga för att tränga undan rotlöshet och vilsenhet? Borde det inte vara en självklarhet att åtminstone ett politiskt parti i vårt land förespråkar valfrihet inom barnomsorgen?

Det är kanske i det perspektivet man skall se passusen om ”käbblet” inom partiet.

Bara det att Svensson ställer dessa frågor tyder på att han ser ett parti som saknar mod och självförtroende att forma sig till ett unikt alternativ inom svensk politik.

Oavsett vem som vinner måste nästa partiledare bygga upp varumärket Kristdemokraterna från grunden. Idag är partiet både ideologiskt och politiskt urholkat.

Det är bra meningslöst att bara försöka vara en dålig kopia av övriga liberala partier inom Alliansen.

Övrigt: Bilden är tagen av fotografen Per Wahlberg under valrörelsen 1994 i Fjällbacka. Se fler av hans bilder på Göteborgs-Posten.

Men det var inte de politiska händelserna som fick Bloomberg Businessweek att avstå ifrån att låta en blodig och sönderslagen Romney ”pryda” omslaget. Enligt tidskriften ville man bara lyfta fram en annan story.

Redaktör Josh Tyrangiel: “[T]he Romney story seemed to have already hit its peak. A lot of times these decisions are about all of us putting our finger in the air and trying to figure out which way the zeitgeist is blowing. It’s what makes the job so fun and so challenging.”

Läs mer: Se texter och länkar om tidskriftsomslaget på BuzzFeed och The Atlantic Wire.

”En av de mest överraskande insikterna inom statsvetenskapen är med vilken snabbhet ett dominerande parti kan falla ihop och förpassas till marginalen.”

Så skriver Leif Lewin, professor emeritus i statskunskap vid Uppsala universitet, i en intressant debattartikel i Dagens Nyheter.

Det är en artikel som Socialdemokraternas nästa partiledare – vem det nu än blir – borde ta och begrunda.

Under 1800-talets senare hälft behärskades riksdagen av Lantmannapartiet, som med modernäringen som ledstjärna samlade konservativa och liberala krafter till ett ideologiskt manifest för allmänintresset framför enskilda intressen. Självfallet räknades därvid inte jordbruket som något särintresse. I denna körsång kunde inte många avvikande röster göra sig hörda. Men så kom tullfrågan och splittrade det stora enhetspartiet i protektionister och frihandlare och i ett slag hade det politiska landskapet förändrats.

Vid förra sekelskiftet var Liberala samlingspartiet det dominerande majoritetspartiet, som med sitt program om allmän rösträtt och parlamentariskt styrelsesätt bar framtiden i sitt bröst. Men kort efter segern för dessa programpunkter kom frågan om rusdrycksförbud och splittrade partiet och liberalerna har därefter, under olika namn, förblivit ett litet parti.

[…]

För att citera några berömda ord, som med stor ideologisk konsekvens formulerades under 1960-talet: de statliga ingripandena skulle gå ut på att ”förverkliga det som den fria marknaden enligt sina pretentioner borde men inte kan förverkliga”. Det har aldrig varit fråga om att, som nu, villkorslöst lämna över välfärdsfrågor till riskkapitalister och profitjägare – bara för att, när verkligheten sparkar bakut, plötsligt göra tvärtom och förbjuda privatisering. Socialdemokraterna bör mera principiellt ställa frågan vilka krav staten ska ställa på marknaden i en ny, globaliserad tid.

Med en målmedvetenhet, som står i bjärt kontrast till den socialdemokratiske partiledarens impulsivitet, fyller Moderaterna ut den plats som blivit ledig och vinner som tidigare hegemoniska partier respekt med ord som ”allmänintresse” och ”samhällsbärande”. Och till och med den omtalade ”arbetslinjen”, socialdemokraternas paradnummer från förr, har annekterats av alliansen. Som tidigare generationer en gång hyllade modernäringen eller välfärden, förespråkar vi nu borgerliga dygder som arbete och sparande. Och det är Moderaterna, inte Socialdemokraterna, som får stå för denna politik.

Bilden: På bilden får statsminister Karl Staaff stöd från socialdemokraterna under borggårdskrisen. Staaff (vid pelaren) tar emot Hjalmar Brantings och den socialdemokratiska oppositionens lojalitetsförklaring i samband med arbetartåget 8 februari 1914, två dagar efter bondetåget.

Snart kommer Socialdemokraterna att bli landets ledande parti medan Karl Staaff och Liberala samlingspartiet förpassas till historieböckerna. Partiet splittrades 1924.

Läs mer: Blogginlägg med anledning av numret den 12 december 2011 respektive den 16 januari 2012. 

De senaste dagarna har varit tuffa för Mitt Romney. Först får han besked om att han inte vann Iowa med åtta röster utan förlorade med trettiofyra röster till Rick Santorum. Och nu denna valförlust.

Frågan är bara hur överraskande resultatet i South Carolina egentligen var. Delstaten tillhör en av de mer konservativa.

Att man gärna ville se någon annan än Romney är därför inte alltför överraskande. Möjligtvis är det gapet mellan Gingrich och Romney som förvånar mest.

Eller som President Barack Obamas rådgivare David Axelrod pikade Romney på Twitter: ”If you & SuperPac spend $4.7m, and get zero delegates, how much did you spend per delegate?”

Men nästa delstat är Florida där Gingrich kan få det betydligt svårare. Ben Jacobs, The Daily Beast, skriver:

The next state to vote is Florida, where Romney leads in the polls. He’s already spent more than $1 million there and is mounting a concerted effort to target absentee voters, since many in the Sunshine State vote early. At least 185,436 votes have already been cast, and there are nearly 300,000 more absentee ballots still outstanding. These voters will be impervious to the sort of last-minute momentum shifts that helped Gingrich claim victory in South Carolina.

Further, the diverse demographics of Florida appear to favor Romney. Although much of the northern part of the state is as deeply tied to the Bible Belt as any other part of the South, Florida will also be the first state where there will be significant minority participation in the GOP primaries, particularly in the Cuban community in South Florida where Romney has already secured a number of major endorsements, including Representatives Mario Diaz-Balart and Ileana Ros-Lehtinen.

Bild: The State - framsidan är från söndagen den 22 januari 2012. Tidningen publiceras i Columbia, South Carolina.