TIDSKRIFT: Månadstidskriften Vanity Fair har i sitt oktobernummret en essay om hur Jacqueline Kennedy försökte stoppa boken The Death of a President av författaren William Manchester.

Redan några månader efter att John F. Kennedy hade avlidet bad Jackie Kennedy författaren William Manchester att han skulle skriva den auktoriserade versionen av mordet på presidenten.

Manchester ansåg att han inte kunde säga nej till presidentfrun.

Two years later, nearly broken by the task, Manchester found himself fighting a bitter, headline-making battle with Jackie and Bobby Kennedy over the finished book. The author chronicles the toll Manchester’s 1967 best-seller, The Death of a President, exacted—physically, emotionally, and financially—before it all but disappeared.

Essayen A Clash of Camelots är skriven av Sam Kashner som är ”contributing editor” på Vanity Fair. Väl värt att läsa är också intervjun med Kashner själv. Här ger han bl.a. sin syn på vilken som är den ultimata boken om mordet på president Kennedy.

POLITIK: Vid en presskonferens i Kairo 1943 uttalade premiärminister Winston Churchill följande kloka ord;

”I always avoid prophesying beforehand, because it is much better policy to prophesy after the event has already taken place.”

VALRÖRELSE: Trots omfattande informations- och reklaminsatser från Svenska kyrkans sida lyckades man inte ens höja valdeltagandet jämfört med 2005.

I år blev valdeltagandet cirka 11, 8 procent vilket är strax under de 12 procent man uppnådde i förra valet. Det är uppenbart att valet inte ens lyckas engagera de egna medlemmarna trots att media i år var mer än vanligt intresserade av att rapportera kring valet.

Vad kan man då göra för att höja valdeltagandet?

1. Bort med partierna. Vissa partier till och med kampanjade på temat att de politiska partierna skall klippa banden till Svenska kyrkan. Det finns ingen anledning varför en kyrkan skall vara politiskt styrd av partier som bara är intresserade av kyrkopolitik när det är dags för val.

2. Se till att synas. Så länge som partierna (eller nomineringsgrupperna som de kallas) fortfarande är en dela av kyrkan borde man ta ansvar för att synas även mellan valen. Man kan inte bara gå från val till val utan att någon gång under mandatperioden också möta sina väljare. Partierna måste börja kommunicera med sina medlemmar även mellan valen.

3. Skillnader engagerar. Partier borde ta ansvar för att utarbeta politiska program som visar på skillnader mellan partierna.

Som det är idag är partierna – åtminstone riksdagspartiernas nomineringsgrupper inom kyrkan – bara varandras trista kopior. Politisk korrekthet och meningslösa plattityder har blivit legio.

Ett annat ”trick” som används av dessa partier är att helt enkelt bara kopiera sina egna riksdagspartiers program. Men att bara klistra in ”kyrka” och ”religion” lite varstans i de kyrkopolitiska programmen kommer inte att kunna engagera eller höja valdeltagandet.

4. Bryt upp ”samlingsregeringen”. Idag spelar valresultatet ingen som helst roll för den politik som kommer att drivas i Svenska kyrkan.

Jan-Anders Ekelund är ordförande för det parti - Frimodig kyrka – som blev valets stora segrare eftersom man nästan fördubblade antalet mandat från sju till tretton.

Trots detta tror inte Ekelund att valresultatet kommer att förändra någonting: ”Nej, det förändrar ju inte majoriteten. De stora partierna, både till höger och vänster, tycker likadant i många frågor och vi har i praktiken en ’samlingsregering’.”

Det finns möjligheter för partierna att göra sin existens relevant för medlemmarna i Svenska kyrkan om man så skulle vilja. Men vi kommer troligtvis inte att få se några av dessa förändringar under kommande mandatperiod. Och därmed kommer inte heller valdeltagandet att öka nästa val.

För de etablerade partierna är det alldeles för bekvämt som det är idag. Alla de stora partierna tycker nästan det samma i de stora frågorna. Varför skulle man då riskera att förlora sin makt genom att bryta upp det rådande systemet där dessa partier sitter inne med både makten och pengarna?

KÖPENHAMN: När VisitDenmark avslöjades med att ha lagt ut fejkade filmer på YouTube försökte organisationen under flera dagar försvara sitt handlande. Men igår tvingades turistorganisationens administrative direktör Dorte Kiilerich att lämna sin tjänst.

Dorte Kiilerich forsvarede i flere dage indædt den omstridte Karen-video, der var lagt på internettjenesten Youtube for at lokke turister til Danmark. Videoen viser den unge kvinde Karen, der ikke kan huske navn og nationalitet på faderen til sin søn. Videoen viste sig at være en løgnehistorie, og VisitDenmark måtte fjerne den efter få dage.

PR-katastrofen förvärrades genom att VisitDenmark började med att försöka försvara videon även efter att man avslöjats med att använda skådespelare och inte ha haft en tydlig avsändare på sin YouTube-film.

Sedan fick man p.g.a. ett allt hårdare opinionstryck ändra ståndpunkt och drog tillbaka filmen från YouTube. Det gjorde naturligtvis inte att filmen försvann. Försvinner ett original dyker alltid ett antal andra kopior upp med automatik.

Troels Nørlem, byråchef på reklambyrån SHRPA, gjorde följande reflektioner i den danska tidningen B.T.;

Jeg kan godt forstå, at de erkender, at de har begået en fejl, men man kan altså ikke fjerne en film fra You Tube – så er der bare 20 andre, der lægger den på igen. Nu har de ingen chancer for at redde situationen. Når man kommunikerer, er man nødt til at have en vis kant for at skabe interesse, men at fortælle en løgn og fastholde fiktionen uden at have det lag med, der hedder fakta og reel information om hvem, der står bag, det er jo helt håbløst. (…) De skulle have reageret proaktivt og skyndt sig at få lavet det niveau, som manglede.

Att under flera dagar agera som om det inte finns någon kris att tala om är att tigga om problem.

BUDSKAP: Den 21 september var dagen när miljöaktivister runt om i världen skulle ringa sina regeringar och pusha för ett lyckat klimatmöte i Köpenhamn. The Global Climate Wake Up Call är namnet på kampanjen.

”Bättre att göra något än att inte göra något alls”, tänkte säkert många som ville engagera sig. Men ibland kan det bli lite ofrivilligt komiskt när aktiviteten blir huvudgrejen och budskapet kommer i andra hand.

En aktivist i Lund beskrev i media sitt samtal med regeringen;

Jag sa att jag vill att de ska jobba för ett bättre klimatavtal i december. Jaha, sa de.

Man kan undra vad man förväntat sig för respons på en sådan uppmaning. ”Men det vill inte vi”, hade onekligen varit ett överraskande svar.

FOLKRÖRELSER: Arkivpedagogen Karin Sjöblad har varit med och skapat en hemsida – Folk i rörelse – som kretsar kring svenska folkrörelser fram till 1922.

Hemsidan är uppbyggd kring fem teman – politiska rörelser, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, väckelserörelsen och människorna inom dessa olika organisationer.

Även om hemsidan – åtminstone än så länge – är förhållandevis tunn på både material och bakgrundstexter är initiativet välkommet. Hemsidan kan vara en bra startpunkt om man vill samla information kring de olika ämnena.

På avsnittet Politiska partier – budskap i ord och bild blir det tydligt att gränserna mellan information, reklam och propaganda ibland kan bli aningen flytande. Eller som man skriver i sin inledning;

1889 grundas det första rikstäckande partiet i Sverige. I valet 1921 fanns fem partier att välja på och antalet människor som fick rösta hade mångdubblats. När fler får rösta måste partierna göra reklam för sig. Det gällde att föra fram sina idéer på ett levande sätt, med hjälp av bild och text, men också att måla upp en negativ bild av den politiska motståndaren. 

Med andra ord är inte mycket nytt inom politisk kommunikation. 

I en intervju i City Malmö Lund svarar Sjöblad på frågan varför man inte längre ser mycket av nykterhetsrörelsen.

De ville förändra samhället och har lyckats. De gjorde att vi har kontrollerad spritförsäljning – Systembolaget. De hade också bildningscirklar och startade ett klimat där man lärde sig diskutera och debattera. Idag syns de inte lika mycket, eftersom de har sugits upp och blivit en del av samhället.

Blir man alltför framgångsrik och inte lyckas förnya och utveckla verksamheten riskerar man också förlora möjligheten att sätta agendan inom samhällsdebatten.

Källa: City Malmö Lund den 23 september 2009

VALRESULTAT: Valets stora segrare är Frimodig kyrka som ökade från sju (7) till tretton (13) mandat. Trots denna framgång blir det svårt för partiet att kunna påverka med bara 5.09 procenta av rösterna i valet till kyrkomötet.

Svenska kyrkan håller fortfarande på med sin sammanräkning men slutresultatet kommer nu bara att marginellt att förändras.

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ och består av 251 ledamöter, som alltså är direktvalda av medlemmarna under valet. 

För segerpartierna Kristdemokrater i Svenska kyrkan, Miljöpartister i Svenska kyrkan och Sverigedemokraterna rör det sig inte om några gigantiska framsteg jämfört med 2005. Trots detta är resultaten säkert viktigare för dessa partier än för förlorarpartierna.

Trycket har varit stort på inte minst Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att visa på resultat i val. Man hoppas att ett bra kyrkoval skall bli en språngbräda inför valet 2010.

Kristdemokraterna ligger i opinionsundersökningar farligt nära fyra-procent spärren i en lång rad undersökningar nationellt. Och för Sverigedemokraterna som misslyckades i Europaparlamentsvalet var det extra viktigt att nu kunna visa på framgång.

Förlorarna i kyrkovalet – med undantag av Centerpartiet – tar antagligen resultaten med ro. Moderaterna lyckades inte segla på framgångarna för Fredrik Reinfeldt och tappade fem mandat och Folkpartister i Svenska kyrkan tappade två mandat.

Inget av partierna nationellt har signalerat att man överhuvudtaget ser på kyrkovalet som speciellt viktigt. Deras nomineringsgrupper (d.v.s. partier) i Svenska kyrkan har mest framstått som ett nödvändigt ont.

För Centerpartiet – som tappade sex mandat – är resultatet mer oroande. Partiet har traditionellt en stark ställning lokalt och resultatet i detta kyrkoval kan vara en indikation på att de svårigheter man har i nationella opinionsunderökningar visar på permanenta problem att balansera sin profil med sina målgrupper. Partiet tycks ha tappat den politiska fingertoppskänslan.

Socialdemokraterna behåller sina 71 mandat. Detta är man säkert nöjd med inom kyrkopolitiken. Men frågan är om partistrategerna på parti- och riksdagskanslierna inte är lite mer oroade. 

Även i EU-valet blev det oförändrat antal mandat (en lägre procentandel trots fler röster) jämfört med valet 2004. Även i årets kyrkoval blev det lite fler röster även om mandaten blev det samma som 2005.

Detta borde få partistrategerna att fundera. Det försprång Mona Sahlin har nationellt borde avspegla sig även i lite fler mandat i kyrkovalet.

Att man inte får ett riktigt lyft kan antingen bero på att 71 mandat är vad ett socialdemokratiskt parti kan uppnå i ett kyrkoval. Det är kanske vad kan hämta hem hos väljarna givet de resurser man har satt in.

Eller så beror det på att Socialdemokraterna har svårt att engagera. En valseger 2010 kan därför mer komma att bero på hur Alliansen sköter sig snarare än hur Sahlin och partiet agerar framöver. En opposition vinner sällan om inte regeringen också gör bort sig.

SPIN: Att regeringen droppar nyheter från budgeten långt innan riksdagen har fått ta del av innehållet kommer att fortsätta oavsett vad oppositionen eller riksdagens talman Per Westerberg tycker.

Vad man förr försökt göra så där lite i hemlighet är nu en etablerad metod inom politisk kommunikation.

Genom läckor kan man lättare sätta sin egen agenda och därmed också styra upp rapporteringen i media. Metoden har också den fördelen för regeringen att oppositionen hamnar på defensiven. 

I Storbritannien blev metoden ren rutin under Tony Blairs tid som premiärminister. Inget har förändrats sedan Gordon Brown tog över i 10 Downing Street.

Att talmannen nu skall kalla partiledarna till samtal kring problemet kommer därför knappast att förändra situationen även om de Rödgröna skulle vinna valet 2010.

I en intervju med E24 sade talmannen följande;

Det här har varit ett sluttande plan de senaste tio åren där mer och mer av budgeten har presenterats innan den har överlämnats. Budgeten har alltid varit tillgänglig för medier och de andra partiernas kanslier kvällen innan för att de ska kunna förbereda sina kommentarer. Men då har det ingått i överenskommelsen att de inte ska läcka. Men det har blivit sämre och sämre med det. (…) [D]et är hela tiden en glidning så att mer och mer kommer ut innan vi kommer till budgetdebatten.

Men enligt talmannen agerar både regeringen och oppositionen på samma sätt: ”När den sittande regeringen lämnade ut budgeten till oppositionen föregående år så fanns den ute efter 15 minuter. Så alla inblandade parter är delaktiga.”

När Anders Borg skulle förklara varför regeringen delade ut hela budgeten redan på söndagen presenterade hela budgeten för media lät han som sin egen spin doctor;

Som ni noterar har vi gjort om ordningen lite för budgetpresentationerna. Alla redaktioner och alla som ska följa den här diskussionen ska ha samma möjlighet att få informationen med samtidighet. Det här är ju information som bör komma ut med samtidighet så att man inte får en situation där det snarast blir ’styckevis och delt’ som detta kommer ut.

Med andra ord ville Borg antyda att anledningen till att han på detta sätt sidsteppade riksdagen (läs: läckte budgeten) var just för att han ville förhindra att budgeten skulle läcka ut!

POLITIK: När premiärminister Winston Churchill fick sig tillsänt ett lovvärt men långrandigt och byråkratiskt skrivet memorandum lät han väga det i sin hand och uttalade sedan;

”This paper by its very length defends itself against the risk of being read.”

VALDAGEN: Tidningen Dagen har genomfört en opinionsundersökning på nätet (uppdaterad klockan 19:08) som visar på en stor framgång för Frimodig kyrka.

För Dagenläsarna är Frimodig kyrka det överlägset bästa alternativet i kyrkovalet. På söndagsförmiddagen hade 614 läsare ”röstat” i vår läsarfråga och FK stöds av 47 procent.

På andra plats med nio (9) procent kommer Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK). Av de traditionella partierna går det bäst för Kristdemokrater i Svenska kyrkan (KR) med sju (7) procent och Sverigedemokraterna med sex (6) procent.

Dagen står på kristen grund och läses primärt av aktiva kristna inte minst inom frireligiösa kretsar. Deras opinionsundersökning kan därför inte ses som en undersökning som automatiskt speglar opinionen bland alla som kommer att rösta i kyrkovalet.

Ett stalltips är att Moderaterna kommer att få stora framgångar i valet. Partiet kommer troligen kunna rida på Fredrik Reinfeldts opinionsframgångar nationellt.