Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2010

VAL 2010: Tydligen har kritiken mot Gudrun Schyman (FI) och hennes uppeldande av 100 000 kronor tagit skruv.

Schyman känner att kritiken på allvar hotar hennes trovärdighet. Hon försvarar sig nu i en debattartikel i Aftonbladet

Men ingenting är nytt i det Schyman skriver. Hennes argumentation hänger fortfarande inte ihop rent logiskt.

1) ”[F]örstöra pengar för att visa att kvinnor har mindre pengar. Obegripligt”, skrev t.ex. ledarskribenten Katrine Kielos på Aftonbladet redan tidigare.

2) Dessutom innebär uppeldande av pengar att de som är rika blir ännu rikare. Detta är något två ekonomiska forskare – Johan Hassler och Per Krusell – har påtalat.

Eldandet är en form av omvänd Karl-Bertil Jonsson eller Robin Hood. Istället för att ta från de rika och ge till de fattiga innebar eldandet att Schyman omfördelar till de redan rika istället för till de fattiga.

3) Dessutom har det företag som donerade pengarna erkänt att man gav pengarna till Schyman därför att man länge har velat elda upp pengar. Man vill använda eldandet av pengar som PR-metod.

Detta vill inte Schyman kännas vid i sin debattartiekl.

”Vi har länge haft idén att elda upp pengar, men inte hittat ett bra tillfälle. Vi vill också visa hur mycket man kan uppnå genom att arbeta på detta sätt”, sade Tom Mazetti på PR-byrån.

Istället för att driva på för att få genomslag för sin politik innebar eldandet att Schyman snarare hjälpte en PR-byrå att finslipa företagets egna PR metoder. PR-byrån utnyttjade med andra ord Gudrun Schyman snarare än tvärt om.

Att ett parti sitter i knäet på ett företag är något Schyman skulle kritisera om det gällt ett annat parti. 

4) Gudrun Schyman använder alltid argumentet att det är så synd om Feministiskt initiativ eftersom man är så små och inte får lika stort utrymme i media som de stora partierna.

Detta skulle legitimera Schymans strategi att använda sig av lite grövre metoder i sin egen politiska kommunikation.

Men sanningen är att Schyman (om inte hennes parti) nästan alltid får uppmärksamhet vad hon än gör. Ingen har en sådan förmåga som hon att få uppmärksamhet från media.

Read Full Post »

REKLAM: Det är inte bara Socialdemokraterna som ägnar sig åt hysteriskt insmickrande vallöften till hbt-rörelsn under Pridefestivalen.

FP annons juli 2010 i QX

I tidningen QX – en ”gaynöjestidning” som distribueras gratis – har Folkpartiet en halvsidesannons med tre löften på temat ”Love is liberal!”.

Två av dessa löften är ganska okontroversiella. Vem kan vara emot ”starkare diskrimineringsskydd” och ”bättre bemötande av transsexuella” inom hälso- och sjukvården?

Däremot är den tredje punkten (eller snarare andra punkten i annonsen) inte så lite löjlig.

Namnlagen ska inte slå mot transpersoner. Vuxna människor ska inte förbjudas att välja förnamn som traditionellt förknippas med ena eller andra könet.

Med andra ord skall det vara OK att döpa en flicka till Tage och en pojke till Lisa om Folkpartiet får bestämma. Snacka om att driva frågan om politisk korrekthet in absurdum.

Det intressanta är att avsändaren för annonsen är partiet och inte den sidoorganisation inom Folkpartiet som kallar sig Homo-, bi och transliberaler.

Låt oss gissa att denna annons inte kommer att användas i några mainstream publikationer inför valet. Frågan skulle då bli hur många väljare partiet skulle förlora på förslaget.

Och sannolikt kommer inte heller namnfrågan att bli alltför framträdande när Folkpartiet sätter sig att förhandla med övriga Allianspartier vid en eventuell valseger.

Övrigt: Annonsen i QX var införd i nummer 177, juli 2010.

Read Full Post »

IMAGE: ”En hvar sin egen cowboy”. Det skulle säkert Falstaff, fakir ha uppskattat. Tydligen måste alla presidenter och presumtiva dito förr eller senare bära cowboyhatt. Här nedan Barack Obama, George W. Bush och Ronald Reagan.

Read Full Post »

STRATEGI: Partiledaren för danska socialdemokraterna, Helle Thorning-Schmidt, har blivit involverad i en stor skandal.

Den massiva mediegranskningen har nu tvingat Thorning-Schmidt att avbryta sin semester.

Det har avslöjats att Thorning-Schmidts man Stephen Kinnock inte betalar skatt i Danmark trots att han tillbringar varje helg i Danmark tillsammans med familjen.

Enligt dansk lagstiftning skall man betala skatt i landet om man har sina ”livsintresser” i Danmark.

Thorning-Schmidts strategi vid återkomsten har varit att hävda att hennes tidigare redogörelse bara var ett åskådliggörande av deras livssituation och att hon och hennes misstag inte har inneburet någon ekonomisk vinning för dem.

Niels Krause-Kjær på bloggen Politik og spin uppfattar att Thorning-Schmidt för tillfälligt har lyckats med sin krishantering. Om det kommer att räcka för att upprätthålla förtroende för henne bland väljare och partimedlemmar är en annan sak.

Helle Thorning-Schmidt leverede på et kaotisk pressemøde i Københavns Lufthavn et eksempel på effektiv krisestyring. Alle toppolitikere kommer fra tid til anden ud i stormvejr, som kan udvikle sig til en ødelæggende politisk belastning, hvis det ikke behandles rigtigt. Hjemvendt fra afbrudt ferie havde hun tre hovedbudskaber: For det første, at formuleringerne til Justitsministeriet blot var ment som en ‘anskueliggørelse af vores livsførelse’. For det andet, at der ‘ingen økonomisk gevinst’ var i ønsket om at få hendes mands navn på skødet til parrets hus. For det tredje skulle Helle Thorning-Schmidt sende budskabet om, at hun tog sine vælgeres kritik alvorligt samtidig med, at hun viste overskud. [...]

Helle Thorning-Schmidt har haft et forklaringsproblem, og har det alt efter temperament måske stadig. Men et forklaringsproblem, kan man – nogle gange med lidt besvær – forklare sig ud af.

Der er stillet spørgsmål ved Helle Thorning-Schmidts troværdighed, den dyrebareste kapital for politikere og helt afgørende for statsminister-kandidater. Sagen om hendes mands skatteforhold vil som minimum forblive en del af hendes politiske bagtæppe frem til næste folketingsvalg. De kommende uger vil vise, hvor fremtrædende det bliver. Med hendes seneste forklaring har hun indtil videre undgået den politiske katastrofe.

Även politiske redaktören Ask Rostrup på DR Nyheder gör bedömningen att Thorning-Schmidts ”pudel” var effektiv. Åtminstone för tillfälligt.

Hun lægger sig fladt ned og siger undskyld, det er første skridt på vejen. Hun kalder sin fejl en stor fejl, det er det næste skridt og så understreger hun, at der ikke er tale om en bevidst fejl.

Rostrup anser också att det var smart av Thorning-Schmidt att avbryta sin semester för att ta itu med krisen.

Läs mer: Läs en kronologisk redogörelse om turerna i affären. Ekstra Bladet var tidningen som var först med att avslöja historien.

Read Full Post »

LÄCKOR: Nu visar det sig att de 90 000 dokument som har lagts ut på WikiLeaks hemsida innehåller information som kommer att hjälpa talibanernas dödspatruller.

Sydsvenskan skriver i sin huvudledare:

Enligt brittiska The Times tog det bara ett par timmar för tidningens reportrar att ur det enorma materialet vaska fram dussintals namn på afghaner som lämnat information till koalitionen.

Detta trots försäkringar från Julian Assange, Wikileaks ansikte utåt, om att alla dokument där afghanska uppgiftslämnare namngavs noggrant sorterats bort.

Det är uppenbart att Assange har struntat fullständigt i alla etiska regler när det gäller hur man behandlar den här typen av viktig information.

Att granska 90 000 dokument är något som tar tid även för en expert. Här är det tydligt att Assange inte ens har försökt att se till att ingen kan komma till skada av publiceringen.

Tydligen har det kliat allt för mycket i fingrarna på Assange att få göra sitt stora avslöjande. Detta har uppenbart varit viktigare än säkerheten för de allierade styrkorna och deras uppgiftslämnare.

Om de afghanska informatörerna börjar dyka upp med kulhål i pannan kommer ett stort ansvar att vila på Julian Assanges (kriminellt) naiva agerande.

För det kan väl inte vara så att Assange vill att de allierade soldaterna och deras afghanska allierade skall drabbas av dödspatrullerna?

Read Full Post »

VAL 2010: Sommaren är kort. Nu börjar valrörelsen på riktigt. Två utspel till två viktiga väljargrupper kommer nu från Alliansen och De Rödgröna.

Socialdemokraterna kritiserar regeringens högskolepolitik och presenterar förändringar i antagningssystemet om De Rödgröna vinner valet.

Detta är ett utspel som har stora förutsättningar att bli populärt bland studenterna.                                 

Systemet med meritpoäng som leder till att studenter med äldre betyg inte kommer in är en av de delar som Ibrahim Baylan (S) vill ta bort.    

Samtidigt försöker Alliansen rätta till vad man tidigare har ställt till bland den viktiga väljargruppen pensionärer.

Pensionärer får sänkt pension nästa år. Enligt finansminister Anders Borg (M) överväger därför Alliansen ytterligare skattesänkningar för pensionärerna nästa år.  

Bromsen i pensionssystemet slog till för första gången i år. Det innebär att inkomstpensionerna sänks nästa år med 4,3 procent enligt Pensionsmyndigheten.    

Utlovade skattesänkningar för pensionärer gör dock att lättnaden blir mindre än den skulle ha varit. Anders Borg säger därför att regeringen nu överväga ytterligare en sänkning i höstens budget.      

Pensionärer och studenter. Två väljargrupper som inga partier vågar ignorera.

Read Full Post »

STRATEGI: Vilket parti kommer under Pridefestivalen med det mest insmickrande och mest populistiska valfläsket för hbt-rörelsen? Rätt svar: Socialdemokraterna.

Det är svårt att tänka sig att något annat parti kan leverera mer av populism och politisk korrekthet än vad Carin Jämtin (S) och Dag Larsson (S) nu gör i Dagens Nyheter.

Oppositionsborgarrådet i Stockholm och oppositionslandstingsrådet i Stockholms läns landsting lovar att vid en valseger införa bland annat ”könsneutrala toaletter i stadens offentliga verksamheter” för att hbt-personer inte skall behöva ”välja mellan tjej- och killtoaletten”.

Man vill också att Stockholms stadsmuseum inrättar en ”hbt-avdelning”.

Detta är bara två av flera vallöften från partiet. Men hela deras lista utstrålar inte bara politisk korrekthet utan också desperation.

Det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna har problem i storstäderna. Detta är uppenbart hbt-frågorna är en del i deras strategi att återta initiativet i hela Stockholmsregionen. Frågan är om det överhuvudtaget kommer att lyckas.

Charlie Weimers, förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU), har skrivit ett mycket underhållande svar som med fördel kan läsas i sin helhet.

Men tror hon [Carin Jämtin] verkligen att en utsatt grupps psykiska ohälsa kan vändas till psykisk hälsa genom att vi bygger könsneutrala toaletter? […] Psykisk ohälsa borde rimligtvis bekämpas med ökade satsningar i psykiatrin, med ett ökat värderingsarbete i skolan och med nolltolerans mot verkligt kränkande beteenden.

Likaså är det ett tecken på naivitet när Carin Jämtin på fullaste allvar tycker att det skulle hjälpa att inrätta en hbt-avdelning på Stockholms Stadsmuseum och starta offentliga äldreboenden för äldre homo- bi- och transpersoner. Undertonen är tydlig: hbt-personer kan inte leva på samma sätt som vi andra eller ens tillsammans med oss andra, de måste hela tiden behandlas som en enskild grupp med helt andra intressen än övriga samhället. När Uppsala Nya Tidning aprilskämtade om en särskild bilprovning för sexuellt avvikande bilförare tyckte många att det hela togs ett steg för långt. Nu är vi på väg i precis den riktningen – mot ett skiktat samhälle där alla håller sig för sig själva, ett samhälle där minoriteterna isolerar sig på egna offentligt finansierade öar av välfärd. [...]

[K]anske kan till och med Carin Jämtin hålla med om att det är ett större problem att gamla personer inte får se solen ens en gång i veckan än att de inte får bo på speciella vårdboenden baserat på deras sexualitet? Att personalen är hbt-certifierad spelar ingen roll när de ändå inte byter blöja på en sängliggande på grund av tidsbrist.

Intressant är dock varför det är en repressentat för ett av Alliansens ungdomsförbund som kommer med kritiken. Borde inte någon av ledarna för de politiska partierna våga utmana Socialdemokraterna och deras hbt-politik?

Kanske är det äntligen dags för Göran Hägglund (KD) att göra rätt för sin lön. Kristdemokraterna har nu en gyllene chans att på riktigt dra igång kampanjen för ”verklighetens folk”. Inte minst när man nu också har lyckats varumärkesskydda uttrycket.

Tar Kristdemokraterna inte upp denna kastade handske från Socialdemokraterna kommer man aldrig att göra det.

Read Full Post »

KOMMUNIKATION: Allting i Washington handlar om politik. Även äktenskapet mellan Barack och Michelle Obama har blivit en del av presidentens politiska varumärke.

Jodi Kantor skriver i The New York Times Magazine:

[T]he Obamas mix politics and romance in a way that no first couple quite have before. [P]hotograph after official White House photograph has shown the Obamas gazing into each other’s eyes while performing one or another official function. Here is a shot of the Obamas entering a Cinco de Mayo reception, his arm draped protectively around her back. Next, a photo of the president placing a kiss on his wife’s cheek after his address on health care to Congress. Poster-size versions of these and other photographs are displayed in rotation along the White House corridors. It’s hard to think of another workplace decorated with such looming evidence of affection between the principal players.

The centrality of the Obama marriage to the president’s political brand opens a new chapter in the debate that has run through, even helped define, their union. Since he first began running for office in 1995, Barack and Michelle Obama have never really stopped struggling over how to combine politics and marriage: how to navigate the long absences, lack of privacy, ossified gender roles and generally stultifying rules that result when public opinion comes to bear on private relationships.

Along the way, they revised some of the standards for how a politician and spouse are supposed to behave. They have spoken more frankly about marriage than most intact couples, especially those running for office, usually do.

Read Full Post »

STRATEGI: Professionella politiska rådgivare är ett släkte för sig. Ofta cyniska och föga imponerade över de klantiga och uppblåsta politiker som betalar ut lönen.

En av dessa konsulter har nu tagit bladet från munnen och get oss – anonymt – sin bild av hur man tänker hjälpa den amerikanska konservativa gräsrotsrörelsen Tea Party i kommande val.

Det är lite ironiskt att han (eller hon) gör det i den politiskt liberala tidskriften Playboy.

Kanske hela poängen är att sända en signal till mer nyliberala amerikaner (som antagligen hellre läser denna tidskrift än socialkonservativa publikationer) att Tea Party-rörelsen inte är vad demokraterna och liberal media traditionellt utmålar den som.

Vad som är sant eller falskt mellan allt skryt är svårt att avgöra. Men underhållande är det.

The campaign plan for one of the organizations I help uses the phrase black arts when talking about how we’ll win in the fall. It’s not a document filled with dirty tricks but a plan to create a nonprofit organization called Ensuring Liberty Corporation. It uses unconventional methods to get our message out and support grassroots conservatives: ”Ensuring Liberty’s relationships run deep into the new media and use of cloud computing and innovation along with the black arts of campaign management. That is not to say that [we] will undertake actions that contravene any legal or ethical principles; however, the use of surprise, investigative journalism and other key experience will allow for rapid deployment of strategies that many candidates simply do not understand or take advantage of during their actual election campaign.” Of course, the Tea Party is not as cohesive as anyone thinks. It’s not a party or even an organization. [...] [President George W.] Bush mangled the GOP brand into a grotesque form that conservatives haven’t recognized in five years.

Conservatives now live in the political-party equivalent of Mad Max. Law and order inside the Republican Party has deteriorated, leaving regional warlords to scavenge over what’s left. The trouble is that some of the regional warlords are nuts or crooks. […]

The reality is the Tea Party as we know it will cease to exist within an election cycle. Its ideas won’t go away, but most of its leaders will. That’s because most self-appointed leaders in this world simply don’t know how to win. Mark my words: Without proper experienced guidance they will fuck it up. Rallies don’t win elections—votes do. Their egos are writing checks their organizations will never cash. […]

A good piece of mail gets its message across in 10 seconds. Television gives you 30 seconds, maybe. We’re playing to the reptilian brain rather than the logic centers, so we look for key words and images to leverage the intense rage and anxiety of white working-class conservatives. In other words, I talk to the same part of your brain that causes road rage. Ross Perot’s big mistake was his failure to connect his pie charts with the primordial brain.

Read Full Post »

LÄCKOR: WikiLeaks och dess grundare Julian Assange har släppt 90 000 hemliga dokument om kriget i Afghanistan.

För många – och kanske de allra flesta – är Assange en klassisk whistleblower som via WikiLeaks skapat möjlighet även för andra att kunna avslöja obekväma sanningar utan att riskera avslöjande.

Men det finns också en rad märkligheter i hur WikiLeaks arbetar som är mindre smickrande.

Innan den senaste raden av dokument släpptes skrev David Kushner på tidskriften Mother Jones om Assange och WikiLeaks historia.

When I contacted the impressive figures who’d been listed on WikiLeaks’ advisory board, some didn’t know exactly why they were named. Tashi Namgyal Khamsitsang, a former representative of the Dalai Lama, recalls getting a cryptic email from WikiLeaks a few years ago, but says he’s never been asked for advice. Xiao Qiang, a Chinese democracy activist, says he exchanged emails with Assange but little more. (After this article was originally published, WikiLeaks removed its advisory board from an updated version of its website.) 

Digital security expert Ben Laurie laughs when I ask why he’s named on the site. ”WikiLeaks allegedly has an advisory board, and allegedly I’m a member of it,” he says. ”I don’t know who runs it. One of the things I’ve tried to avoid is knowing what’s going on there, because that’s probably safest for all concerned.” Laurie says his only substantive interaction with the group was when Assange approached him to help design a system that would protect leakers’ anonymity. […] 

When asked about his supposed advisors’ denials, Assange downplays the board as ”pretty informal.” But can WikiLeaks be trusted with sensitive documents when it is less than transparent itself? […] 

At first, WikiLeaks was conceived as an open and ”completely neutral” conduit for forbidden information. ”WikiLeaks does not pass judgment on the authenticity of documents. That’s up to the readers, editors and communities to do,” a 2008 version of the site explained. It has since moved away from crowdsourcing the analysis of leaks and has even publicly toyed with the idea of selling its juiciest material to the highest bidder. It also no longer claims to be a neutral messenger: It created a site called CollateralMurder.com to host the Iraq helicopter footage; WikiLeaks and Assange were quick to call out those who offered differing interpretations of the video.

När vem som helst har möjlighet att lägga upp dokument på sajten blir det också ganska uppenbart att det finns goda möjligheter att fabricera läckor. Finns det inte finns tillräckliga resurser eller intresse av att kontrollera dessa dokument uppstår en rad olika spörsmål kring WikiLeaks.

På WikiLeaks finns t.ex. ett dokument som påstås avslöja John McCains strategi för hur man planerade att bemöta Barack Obamas kampanj om presidentposten. Dokumentet är troligen fejkat.

Möjligheterna att använda WikiLeaks för propaganda och desinformation är något många kritiker har påtalat.

Ett annat problem är de etiska och moraliska aspekterna kring hela konceptet WikiLeaks.

”It’s a good thing that there’s a channel for getting information out that’s reliable and can’t be compromised,” says Harvard law professor and online transparency pioneer Lawrence Lessig. But, he adds, ”There’s a difference between what you can legally do, what you can technically do, and what you ought to do.” […]

Steven Aftergood, who writes the Federation of American Scientists’ Secrecy News blog and has published thousands of leaked or classified documents, says he wasn’t impressed with WikiLeaks’ ”conveyor-belt approach” to publishing confidential material. ”To me, transparency is a means to an end, and that end is an invigorated political life, accountable institutions, opportunities for public engagement. For them, transparency and exposure seem to be ends in themselves,” says Aftergood. He declined to get involved.

Läs mer: WikiLeaks senaste publicerade dokument relaterade till kriget i Afghanistan släpptes först till The Guardian, The New York Times och Der Spiegel.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.