DEMONSTRATION: Kommunal har under drygt ett och ett halvt år demonstrerat mot regeringens politik 429 gånger i Stockholm och i cirka 200 andra kommuner enligt tidningen Kommunalarbetaren.
Svenska fackföreningar har länge lidit av två problem. Å ena sidan har man länge sett sig själva som en självklar och tung maktfaktor i samhället som inte har behövt rättfärdiga sin existens.
Men å andra sidan har man haft svårt att ta till sig att inte ens de egna medlemmarna alltid har uppfattat facket som speciellt innovativ när det gäller att engagera och förnya sig. Det är många medlemmar som aldrig träffat någon facklig representant under alla år man betalt sin medlemsavgift.
När så Alliansregeringen försämrade a-kassan började medlemmarna fly facket. Medlemssiffrorna rasade och facket fick plötsligt uppleva att man inte längre kunde ta sina medlemmar för givet.
Fackets första reaktion var att skylla allt på regeringens politik och att fack- och a-kasseavgifter blev för dyrt för medlemmar när den ekonomiska krisen slog till.
Mycket låg säkert i detta. Men mycket berodde också på att medlemmar helt enkelt gjorde bedömningen att det inte fanns tillräckligt som motiverade att förbli lojal mot en organisation som man inte längre hade någon nära relation till.
Även om medlemssiffrorna inte längre ser lika illa ut har det uppenbart gått upp för facket att man nu måste börja tänka i nya banor. En gammal organisation måste börja tänka nytt. Problemen är de samma över hela västvärlden.
Kommunals kontinuerliga demonstrationer måste ses i ljuset av dessa händelser. Demonstrationerna är en del av en strategi att återigen bli relevant.
Eller som Leif Nordin, ombudsman för Kommunal, uttrycker det i Kommunalarbetaren;
Många säger att vi skiljer oss från andra fack, som inte hörs. [J]u närmare valet vi kommer desto hetare blir vi. Nästa år ska vi köra omkring i hela Sverige i en facklig kampbil.
Mycket av denna kampanj går dock spårlöst förbi riksmedia.
Det är svårt bli omskriven av medier i Stockholm, men på andra håll i landet syns vi. Och i norska tidningen LO Media. Där blev det stort uppslaget.
Norska LO Media? Det är verkligen att sätta ribban lågt om man tycker det är en bedrift att synas i en norsk facktidning!
Men trots detta är kampanjen det enda riktiga ur ett fackligt perspektiv. Inte för att demonstrationer i sig är speciellt innovativt. Men PR kampanjer gör facket relevant för sin primära målgrupp, d.v.s. medlemmarna.
Samtidigt är aktivitet en förutsättning för att överhuvudtaget kunna vinna nya medlemmar. Syns man så existerar man. Att kommunicera sina värderingar och sina krav är dessutom en förutsättning för att överhuvudtaget kunna påverka makthavare, opinion och allmänhet.
Åtminstone Kommunal verkar ha insett att självbelåtenhet inte längre kan vara ett alternativ.
