JOHN MCCAIN har det inte lätt. Trots att senatorn har fritt spelrum på den republikanska sidan sedan hans främsta motståndare Mitt Romney och Rudolph Guiliani lämnade scenen har det inte varit en lätt tid för senatorn från Arizona.
Så länge som Arkansas guvernören Mike Huckabee höll sig kvar var medias intresse förhållandevis fokuserat på personerna och på valfrågor. Media lät sig fortfarande imponeras av den lättillgänglige senatorn som berömmer sig om
att säga vad han menar även om det inte passar etablisemanget. Men så mycket “straight talking” har det inte blivit på senaste tiden.
Allt fokus har varit på demokraterna Barack Obama och Hillary Clinton. Och medan demokraterna oroas över att den utdragna bataljen mellan dessa två politiker skulle kunna skada partiets chanser att ta hem presidentvalet är sanningen det motsatta.
Jag kan se minst fyra anledningar till varför demokraterna har tjänat på att låta duellen fortsätta in i det sista.
1) Kampen mellan Clinton och Obama har satt fokus på demokraterna – både som personer och vad det gäller sakfrågor. Demokraterna är troligtvis mer kända nu hos allmänheten än vad en presidentkandidat har varit i tidigare kampanjer. Detta tjänar demokraterna på.
2) Allt som har kunnat grävas upp och som skulle kunna skada kandidaterna har antagligen redan grävts upp och användas eller läckts till media. När fokus skiftar från kampanjen mellan demokraterna till partiernas respektive presidentkandidater kommer det knappast att finnas mycket kvar för republikanerna att göra väsen av.
3) Medan demokraterna träter – och får all uppmärksamhet – befinner sig John McCain i medieskugga. Insamlingen av pengar till valkampanjen går trögt. McCain ligger långt efter Barack Obama när det gäller donationer och engagemang bland gräsrötter.
4) Dessutom har medias smekmånad med McCain upphört. Återigen diskuteras McCains problem med sitt humör. Många har vittnat om dåligt humör och långsinthet. Inkonsekvenser i politiken har uppmärksammats vilket kan utgöra ett potentiellt problem. Det lockar säkert inte McCain att framstå som en republikansk variant av John Kerry som utmålades av Bushkampanjen som en “flip-flopper”.
Dessutom har det varit mycket negativ uppmärksamhet kring McCains många kontakter med lobbyister. Många av hans kampanjmedarbetare är själva lobbyister vilket demokraterna inte har varit sena att påpeka. Detta rimar illa med McCains uttalde vilja att göra upp med klimatet i Washington.
Så medan demokraterna oroar sig för att det är för mycket mediebevakning kring sina kombattanter oroar sig republikanerna snarare för ett ljumt stöd från gräsrötterna, för lite pengar och för lite medieintresse kring McCain.
